lördag 30 mars 2013

Att skörda Påskharens korg

 
Jamen han hittade ju hit!
Påskharen.
Hans korg stod ju där ute bakom huset i det vildvuxna gräset.

 
En korg som bara var till barnen, för det är ju så det är.
Påskharen kommer till barnen.

 
Så det var två fortfarande i pyjamas, som skyndande ut och skulle se vad det var.
 
 
 
Och det var tungt...

 
 

 
Och det var ägg och paket.


 
Och när allt var öppnat och de ena var en prinsesskrona som Julia pratat och pratat om huuuuuuur länge som helst så gick dom där, i sina vingar, med sina tyllkjolar och trollspön och kronor på huvudet och Julia var Tingeling prinsessa och Alice var Silverdagg och jag var tydligen Anilea.
 
 



 
Och Julia blev så där som hon ofta blir i utklädnad som hon känner sån vördnad inför, när hon känner sig så där extra extra fin och prinsessig och tyllig och nu med diamanter och juveler runt det lockiga håret så fanns det inga gränser för hur hon skred fram mot det mera normala rusa som en vildhäst i Ronja.
Nejdå, det ska skridas när man är prinsessa, så är det.
 
 
 
Alice, hon kör ju mera den vildhäst-springande stilen för jämnan och med en åsnas envishet och jädrar i min lilla låda om hon inte får som hon vill.

 
Efter utelek och uteröj och utevila och en massa annat ute så gick vi in och målade påskäggen som det skulle lunchas på

 
Hon var så noga och så sa hon flera gånger:
- Tänk så konstigt att man kan måla på det här skalet...
Ja det är ju bra konstigt, eller hur mamma?

 
Massa fina påskägg blev det som vi genast skalade och åt opp som sig bör.
 
Och nu när kvällningen har kommit och magen är stinn, barnen sover, snart börjar Selfridge på teven och frosseriet i godisskålen har startat ja då känns det att det blev lite sent igår, trots att vi alla fick sovmorgon till nio innan barnen slog upp ögonen och trots att vi i pyjamas till långt in på förmiddagen så känns det att det var lite kalas igår och imorgon vankas ju våffelkalas borta i Gläntan.
 
Mormor och Dennis drar med sig Markus och Lotta och gammeldags-eld-våffeljärn och smet och grädde och kaffe i mängd för här ska gräddas våfflor under bar himmel och är det nåt vi tjejer i den här familjen älskar så är det just det, att vara där borta i skogen, under himmlen och klättra och joddla och svinga oss i grenarna.
 
Glad Påsk.
Maja

Att fara på kalas

 
Fina Lotta fick sig en väldig massa gäster igår när huset fylldes av oss och si så där 15 till.
Men fyller man 30 så gör man ju och då spenderas ju gärna långfredagen länge länge där i Skövde för att fira det.
Att hon just igår fyllde just 30.
 
 
Vi kan ju lugnt intyga att kolhydratintaget var något utav det extremare på länge och att hungriga, nej det behövde vi inte gå runt och vara.
För om man inte blev mätt på den här lilla läckerbiten (som dessutom bror och Lotta hans gjort själva) så serverades det till kaffet en stor, med betoning på stor, Påsktårta där det bla, för att citera bror, har använts:
" 18 ägggulor och 675 gram smör...och det var bara till krämen...."
Nåja, nu har vi ju legat lite sjuka här och tappat lite på gäddhängsdallret runt ändalykten så det gjorde ju inte så försnillans mycket så tårtan den satt där den skulle.


 
Barnen fick träffa mormor, Bonus-Dennis och morfar, och det delades ut påskägg, igen...
Vi slutar snart att räkna dem alla men till nästa påsk kan vi nog annordna en liten liten basar och bara sälja gamla påskägg.
Men ungarna, dom älskar det.
Inte alltid själva innehållet men just att få sig ett eget ägg.
Bara att få ett ägg slår det mesta.

 
Den östgötska Balkanbrodern var ju också där och lärde oss säga:
- Åh guud, moerotskaaka så-å goett.
(liten släng av fonetisk skrift eftersom det är väldigt svårt att skriva på just östgötska men vi kan ju intyga att jo, vi narrade honom länge, precis som vi gör med alla syskon.
Det är kärlek det.

 
Alice gick runt och tittade med gamnacke på alla och släppte inte Bebben, Julias bruna hund, ur greppet på nästan hela tiden och Lotta släpade upp kartonger med sin agamla leksaker och barnvagnar och bilgarage och klossar och när de flesta utan vi och deras inneboende vän hade åkt hem kläddes barnen i pyjamas, fick kvällsmat, myste till film och så packade vi in oss i bilen och for hem så det bara var att bära in dom direkt där hemma.

 
 

 
Kalas, det gillar ju vi.
Anledning att klä upp sig och anledning att sjunga Ja må hon leva och hipp hipp hurra'a som Julia gjorde för Lotta.
- Kling kling i glasen, haj vi inte gjömt nåt nu tjoj ja, vi ska ju sjunga föj Jotta!!
 
Kram Maja

Att Önska Alla en Glad Påsk

 
 
 
 
En Glad Påsk Önskar de små fröknarna såklart.
Och så här fina var dom inför kalasandet igår.
Lite tyg som huckle och lite rouge och fräknar.
Om dom ville behålla det på sig en lång stund?
Näääää....


 
 
 

 
 

Att påskpyssla mellan febertoppar

 
Hiydi-ho!
Nu är man tillbaka på banan efter ostadiga dagar på både mamma och barn och upp och ner och feber hit och feber dit och snoriga näsor och hostiga halsar så man blir ju en smula galen.
Men nu så, alla friska.
Hur som haver så lät och låter ju inte Påsken vänta på sig bara för att vi går här och inte är våra vanliga kuranta jag utan påskpysslas ska det och det gjorde vi.
 
En vädlig låda, en väldig väldig låda med allehanda tubar och glitterlim och så lite fjädrar och så lite vanligt lim och så massa färgade papper så skulle det nog bli lite tuppar att smycka.

 
Båda barnen fick rita av sina händer.
Julia gjorde två, Alice gjorde en.
Klistra fast på ett annat papper så det ser ut som tupphuvud (tummen) och så fina fina stjärtfjädrar (de andra fyra fingrarna)

 
Sen på me't bara.
På med glitter, lim, färger, fjädrar, pennor, allt allt allt.
Snåla inte.
Var inte blyga.
 
 
 
Fritt fram för fantastin efter att pappa J kommit hem tidigare fram jobbet för att ta ut och rasta barn medan mamma var tvungen att göra nåt hon aldrig gör, och aldrig gjort, vilat.

 


 
Och det var liksom ingen hejd på kråkiga tuppfötter och ägg och fågelbajs och tuppkam och glitter till förbannelse och Alice hon gjorde likadant, nästan.
De två fina fina teckningarna, ja dom följde med barnen till fina Lotta dagen efter.
 
Maja

tisdag 26 mars 2013

Att vistas i 40 talets skumma kvarter

 
Att gå på tema-30-års-fest hör ju inte till vanligheterna och ni känner mig.
Går man på fest, går man all-in.
 

 
Temat MAFFIA är tusenfalt tolkningsbart.
Jag tänkte 40 talet, välklädda damer vid bossarnas sida, fina röksalongerna och höga klackar.
Italien och Maffioso.
Lite Clara Petacci som var Mussolini-hustru till -45.
 
Svart längre sidenfodral från Karen Millen med handgjord spets, för längesedan inhandlad, inlånad rävboa, långa svarta läderhandskar, jo-jo, dom visade faktikst inte så mycket hud där på 40 talet i dom finare kretsarna, höga blanka stilettos från ZARA och lilla kuvertväskan med minipuffran inlånad från grannpojken Jesper.
Håret fick en tidsenlig håruppsättning och den lilla birdcage-hatten med litet döljande flor sattes på plats innan det var dags att klura ut hur man på bästa sätt bar en boa.
Det var faktiskt inte det lättaste och i bilen dit låg han på framsätet, floret var uppvikt så jag kunde se vart jag styrde och mini-fusk-leksaks-puffran låg i väskan.
-Blir jag stoppad nu, tänkte, jag, då får jag saker att förklara....

 

 
 
 



 



 


 
 



 
Finaste Emma var den som förlöste flera utav faktorerna, så även dom knallröda, väldigt knalliga läpparna, det var mycket viktigt.
Likaså att dyka upp på festen iklädd päls dit som utomhus-inte-bli-svinkall-plagg och sedan helt nochalant och världsvant kasta pälsen i ett hörn och lasta boan över axeln, and so I did.
Såklart.
(eller jag var så där orderntligt svensk och hängde den på en galge men ändå)
Så självklara och mitt-i-prick-att-vara-Maja instruktioner viftar man ju inte bort som en tidig sommarmygga precis, om ni förstår.
Speciellt inte som Emma aldrig träffat mig och ändå gjorde mitt i prick.
 
Så, nu är Jenny avfyrad och present överlämnad.
Boan hänger fint i garderoben och klänningen i sin skyddsmundering.
 
Ikväll blir det ju lite enklare utstyrsel kan jag lova.
Jag ska ha en på tu man hand träff med Annakarin i stan, för prat, skratt och två-mammor-på-egen-hand tillfälle, äta något gott och bara känna att vänner, det är fint det.
 
Maja