KVÄLLSLEKTYR

Min ständiga blädderbok.

Tummade sidor, hundöron.

En sån där bok man under tiden man läser, sitter och nickar lite igenomkännande, hummar och mumlar - Självklart, nåt annat vore otänkbart...

En bok som är allt annat än besserwisser och pekpinnar eller gör si gör så.

För det finns inga facit i sälj.

Antingen kan du, eller så kan du inte.

Antingen är du, eller så är du inte.

Den här boken bekräftar allt det.

Det är ingen nog du löser pärm till pärm, du tar det du vill, hoppar fram och tillbaka, läser än här en där, och den är skriven för att göras just så.

Ikväll är det min kvällslektyr, när huset lagt sig och ljusen brinner.

Kram

Maja

VATTENSKADAN

Nu har dom intagit hemmet.

Snickarna från Almekärrs Bygg.

Och nej, inte är dom arga som Herr Anders på bilden inte, dom är fantastiskt snälla.

Golven i två rum ska rivas ut, socklar i tvättstugan är borttagna, även golvet i tvättstugan förhandlar dom med försäkringsbolaget att dom ska få bila bort eftersom det är fukt under.

Dom sågar upp 9 stycken väggar, om jag räknade rätt, kan vara fler...

Allt rivs ut.

Tvättstugan måste en rörläggare komma och flytta maskinerna till stora närliggande badrummet som inte ska åtgärdas, och koppla på dom där med vatten så allt fungerar.

Även varmvattenberedaren måste flyttas och kopplas om.

Jag är glad varje dag den visar sig fungera just nu.

Ikväll ska vi tömma flera rum och få plats med bäddsoffa och möbler någonstans där snickarna inte ska riva.

Men vet ni, det blir nog bra.

Det blir kaos, men kaoset är på bottenplan och vi slipper leva i det mitt i, visst påverkar det, men vi slipper maskiner och snickare och bygg-kaos här uppe.

Det blir bra, men nu återstår att se om kalkylen som tas fram är lika bra, för vår del, eller om det blir mer än 15000...

Uppdaterar...

Kram

Maja 

DAGENS TRÅD

Idag när barnen körts till skolan och jag inväntar snickare och skadereglerare så hade jag min tid nere på Salongen för trådning av hela ansiktet.

Herre min skapare vilken liten stickande smärta.

Tänk er själva att dra ut varenda litet ansiktsfjun man har , med pincett.

Jag vet inte vad som var värst riktigt.

Det gjorde ont överallt.

Man blir stum i huden och det bultar, men, man får den lenaste barna-hy du kan tänka dig.

Så startade alltså förmiddagen för Moi.

Och nu inväntar jag snickare och läser om Op5 och driftbolag och rrdtool och en massa saker jag inte riktigt förstår, än.

Och varför snickare då?

Och skade-besiktare från Länsförsäkringar.

Och stora män med stora avfuktningsmaskiner?

Jo.

I söndags tyckte vår varmvattensberedare att det var dags att gå sönder.

Att det var dags att vattenfylla stora delar av bottenplan innan vi fick av huvudavstängningen.

Att det var dags att skapa stor vattenskada så vi måste bryta upp golv och torka ut väggar och allt som hör till.

Att den dessutom passerat för många åldersår gör att vi inte får ut den på försäkringen så Hallelulja till det.

Eller inte.

Självrisken fick vi ner till 2000 kr pga Extra-Allt försäkring men det kommer ändå kosta ca 15000 kr.

J-ä-t-t-e r-o-l-i-g-t

Nej.

Så.

Dom kommer inom kort.

Jag är bara glad att den bestämde sig för att gå sönder när vi ändå var hemma.

Tänk om det varit en vardag?

Mängden vatten som kan forsa som ett niagarafall ur den där maskinen var enorm.

Och tack och lov då att det finns lokala härliga rörmokare som inom någon timma kan komma och lösa så vi iallafall till slut fick tillbaka vattnet.

Det är svårt det där.

Att vara utan vatten och ha barn.

För det kan gå timmar mellan att man använder vattenkranen men nog tusan när man verkligen inte har den minsta lilla droppe i kramarna, då ska det drickas, då behöver man spola i toaletten, då behöver man göra alla dom där sakerna som man tills dess klarat sig utan en lång stund.

Men.

Idag kommer snickarna.

Sen får vi se hur stor skadan blivit.

Kram

Maja

Ps, bilderna lånade...

ÄNNU ETT KALAS I PRINSESS-STASSEN

Ännu ett kalas och det första Förskoleklass-kalaset och temat utklädnad.

Törnrosa-prinsessa ville hon vara med slöja och allt.

Och vilket kalas det blev sen.

Dansstopp med discokula, lekar och superman på besök som delade ut godispåsarna.

En nöjd och glad prinsessa var de som hämtades och en personlig milstolpe för henne själv.

Första kalaset där jag kunde åka efter en liten stund och jag inte behövde vara kvar.

Härliga unge!

Kärlek.

Kram

Maja

NYTT PÅ FÖTTERNA FÖR DE SMÅ

Ok, jag erkänner.

Jag är en sucker för skor.

För både mig och barnen.

Jag tycker inte att man kan få för många, eller ha för många alternativ.

Och jag tycker om att matcha, även på barnen.

Så när jag hittade dessa fantastiska bootsen i marinblått, som perfekt matchar deras Mini-Rodini parkas, så slog jag liksom till på varsitt par.

Och eftersom dom bara kostade 249 kr styck på fashionabla Hm (nåja) så gjorde det ju inte ett alltför stort hål i plånboken när barnen också ska få ha lite snyggare höstskor för tillfällena man inte vill ha gummistövlar och fotriktiga kängor.

Dessutom med den lilla detaljer av glittrigt paljettigt på bakkappan gjorde ju att tjejerna kände sig som prinsessor när dom invigdes igår till sjukhuset.

Dagens löp och köp tips.

Boots på HM.

249 kr.

Som hittat.

Kram

Maja

AVSKEDSDAG

Idag togs det bort, det där stora röda gipset.

Som suttit på i fyra veckor.

Fyra veckor av fantastisk uthållighet.

Så vad gör man då sista dagen innan gipset skulle bort?

Man skriver en hälsning på det och har lite avskedsfest på fikaplatsen i skogen, med utomhuslunch och hembakat, trots att det ömsom regnade och ömsom värmdes upp av solen.

Det är så man gör när man sista dagen vill tacka det där gipset för hjälpen och stödet dagen före det ska klippas bort.

Som gick jättebra idag på ortopeden.

Hepp så var det borta.

Lilla lilla tunna armen kom fram, alldeles torr och fnöskig.

- Ha, jag ser ut sm en fisk. sa Julia om skinnet på armen.

Så vi har smörjt och smörjt idag.

Och så måste hon träna upp armen.

I början ville hon inte ens låta den hänga, hon höll den i 90 grader som den var van.

Lite ledsamt i vissa lägen blev det och lite alvedon fick tas till.

Men inom en vecka ska hon kunna ha armen fullt rörlig, även om det nu inte blir några vildare eskapader under tre veckor enligt läkaren.

Så skönt.

Äntligen krama den där lilla kroppen utan ett stort gips.

- Åh mamma nu kan jag bada och duscha utan påse!

Lycka för lillfis.

Obegränsad igen.

Kram

Maja

VILKEN KALASLÖRDAG FÖR JULIA

Lördag och kalasredo för 6 årskalas hos kompisen Klara.

Sista kalaset med gipsade armen dessutom, bara en sån sak.

Lördagen blev dessutom lite extra speciellt när klasskompisen Maja ringde och frågade om Julia ville ha film och middagsmys med henne till sena kvällen.

Ett rungande ja på den frågan gjorde att vi packade ryggsäcken med pyjamas och gosedjur och godis för ett kompani, filmer hade Maja hyrt och hemmagjord pizza stod på menyn.

Jag har sagt det ofta och jag säger det igen.

Vänner.

Och när det lyser ur barnens ögon över att tillbringa kvällen lite extra speciellt, när man dessutom redan haft det kalasigt på dagen gör ju att det blir ganska svårslaget.

Jag trodde nog att logistiken skulle starta runt ålder fjorton..

Men där har jag insett att jag har fel.

Och jag har det med glädje.

Jag kör dom gärna, och hämtar, och lämnar och kramar hej och hejdå.

Och pussar pannor och kramar barnakropparna hårt för att under tiden dom är ifrån ha så mycket närhet av dom som jag bara kan där i armarna och bröstet.

Så, denna lördagen satte jag mig återigen i bilen när klockan var halv tio och mörkret låg över vägen för att åka och hämta min älskade lilla skatt som haft det så mysigt hos Maja.

Eller som hon själv sa.

- Helt fantastiskt!

Min fina fina stora lilla tjej, kalasredo.

Kram

Maja

HELGEN PÅ THORSKOGS SLOTT

Ni minns att när jag fyllde dom bejublade 40 så fick jag en överaskningstripp av J.

Och nu är det faktiskt fyra veckor sedan vi var där.

Men vart bar det av då, den där lördagen, när jag inte hade en aning om vad jag skulle packa, bara att jag skulle göra det, och jag visste knappt vad jag skulle/kunde åka i.

Det är ju skillnad på att komma i högklackat till ett slott, och att komma i det till en lägerplats med vindskydd...

So to speak.

Nu anade jag ju dock att det inte var det sistnämnda eftersom det även stod i brevet att jag skulle packa klänning..

Men klänning..hallåååååå?!

Beg my pardon men män tycks tro att klänning är klänning.

Så är det ju inte.

Ska den vara kort, lång, casual, extra fin, ordinär, långklänning och smokingmiddagsfin?

Och när man inte ens vet det, hur sa man då välja skor?

Pumps, sandalett, slingback?

Hög klack, låg klack, ballerina?

Ja, puh, ni förstår ju min vånda.

Det är ju inte det att jag inte älskar överraskningar...

det gör jag....bara jag får klara direktiv vart vi ska.

Så nej, jag och övraskningar är ingen bra kombo.

Tacksam över dom är jag, men just det där före.

När jag står med en resväska med 18 kilos övervikt och ändå, ä-n-d-å inte har den minsta aning om vart vi ska, då vill jag ju bara ryska om personen i fråga och hojta

- Halllllååååå, känner du mig?! Vet du hur mycket klänningar jag har..och hur sällan jag kommer felklädd..

Va? Va?

:-)

Behov av att veta?

Absolut.

Vart hamnade vi då?

Jo, på Thorskogs Slott.

Inte alls långt bort men vi har pratat om det några gånger, i och med Stjärnorna på Slottet.

Programmet ni vet.

Så där skulle vi bo, i Trädgårdsmästarstugan.

Jodå, vi fick ett helt eget slottshus.

Och bjöds på After Non tea i salongerna där faten dignade över och alla ni som känner mig vet att jag är en sucker av bakverk, och scones, och lemoncurd, och grädde..

Här fanns allt.

Och ännu mer.

Jodå...det började bli lite tight i klänningen skall erkännas.

Men god uppfostran säger att man ska smaka av alla sorter, och helst ta om..

Avloppsrör är min stora skräck.

Utanför vårt hus stoltserade detta...

Gigantiskt...verkligen..läskigt.

Vad gör man då på ett slott en solig lördag  väntan på att man ska klä sig fin och gå på slottsmiddag med en fantastisk berättare om slottets historia...

Man spelar Boule.

I pumps.

Och golf...

Jag ska lugna alla proffs där ute att nej, vi var inte ute på riktig green i dom där klackarna, detta var i slottsträdgården...

Och jag var jätte sämst på att ens träffa bollen.

Vad gör man mer..?

Man pratar, dricker ett gott glas rött där i sällskap av svanarna intill och fick beskåda fotograferingen utav ett bröllopspar i fantastiska snygga skor.

Så ja, jag tog väl sisådär 40 bilder på bara dom....också...

Middagen då...

Fantastisk.

Och miljön.

Och våran hovmästare som i 45 minuter (han hade kunnat hålla på längre och ändå hållt uppe vårt intresse) berättade historian, dåtid nutid och framåt-tankar.

Om vad som får kallas slott i Sverige, men inte i Norge och vad som är slott i Stockholm.

Det skiljer kan jag lova.

Så.

Vi tillbringande helgen på slottet.

Åt gott.

Drack gott.

Sov kungligt och vaknade lagom till den stora uppdukade frukosten.

För har ni tänkt på.

Att hur gott man än äter och dricker, eller hur härligt man än har det, så kommer alltid den där längtan efter morgondagens hotellfrukost.

Thorskogs Slott.

Kram

Maja