Vattenavgång...

En perfekt dag för stranden, för caféhäng, för Lisebergsbesök, en perfekt dag för avkoppling med en bok i en brassestol i solen...

Tydligen också en väldigt bra dag för att vattnet skulle gå för det gjorde det.Jonas stod i startgropen för att ta sig till Öijareds golfbana. Kl 08 ganska så precist gick vattnet, inte den syndaflod jag föreställt mig, eller den explosion av vattenfors man ser på teve. Utan mest, väldigt blött...Liksom hela tiden och binda/blöja är ett hett tips!
Inga värkar, bara lite molande så jag tyckte han skulle åka och spela golf iallafall i detta underbara väder så kan jag sätta mig i min brassestol och sola, tänkte jag..men det tyckte inte han och avbokade rundan.

Ringde efter stor övertalning av sambon till Östra för att höra och vi skulle komma dit sa hon, för att mäta ctg och sammandragningar, kolla öppning mm..
Tro inte att jag stressade livet av mig för det, herregud, jag har ju massor av saker jag vill hinna göra innan hon kommer, men jag började med att äta, duscha, Jonas bäddade, jag fixade mackor frukt och saft OM det nu skulle vara så att vi var tvungna att stanna kvar. Fixade så ngn kan passa Simon lite, packade det sista i väskan, jag ville platta håret men där drog Jonas gränsen för mitt lugna beteende..

Nu har vi iaf kommit hem igen, har en ny tid imorgon kl 10 men hon tror att vi kommer tidigare så vi får väl se, värkar finns det men inga jag ej kan uthärda. Och allt såg ju bra ut.Har det inte satt igång på tredje dagen, så sätts man igång..men den tredje dagen från idag är ju på söndag och söndag fyller jag år och jag vill inte föda då, eller så här, jag vill att Agnes ska få en egen dag, inte ha min gamla avdankade förbrukade dag..men jag tror hon kommer före..
På min komentar när vi körde från Östra nu att - Men då kan vi ju åka till stranden iallafall!Mottogs med en min av blandad Är-du-helt-från-vettet-kvinna och herregud-har-du-mist-förståndet!?
Jaja, ska iaf baka en sockerkaka nu..Något måste man ju sysselsätta sig med...

10 dagar kvar till Agnes kommer...

Rhapsody In Rock på Marsstrand.

Vi kom, vi såg och vi gick segrande ut ur regnet...

Eller hur var det nu?

Låt mig se...

Vi packade fikakorgen med smått och gott och gav oss iväg mot Marstrand, tänkte vara ute i god tid, speciellt som vädret var så otroligt fint, solen strålade från klarblå himmel, vi fick parkering precis vid färjan, vi tog oss upp för den gigantiska backen, ngt jag ej skulle flåsat för förr men med 18,5 kg övervikt så blir det lite flåsigt. La oss i lä uppe vid fästningen, åt våran matsäck, slöade, njöt och hade sällskap av flera andra...

Hamnade bra i kön och lagom innan anstormningen som kom från ingenstans, insläppta, fick perfekta platser mitt framför scenen, 6 rader ned, solen sken, hittade både bajjamajjor (men hur i himmelsens frid kan dom tro att 8 st ska vara nog för 5000 st i publiken? Bara min lilla kissblåsa skulle ju kunna fylla kvoten liksom)

Hur som haver...köpte fika och satt och hade det hur bra som helst, Jonas håller koll på molnen, det han tycker ser ut som regnmoln tycker jag ser ut som klarblå himmel..

Skall tilläggas, vårt gigantiska golfparaply ligger kvar i bilen, eftersom solen sken och det var ca 25 grader varmt tog vi inte ens med oss regnkläder, varför väcka den Björn som sover?

Men den där Björnen, han väcktes, och inte så lite heller. Fem min innan ridån går upp så börjar det, dugga lite smått, det kan vi stå ut med, och tack till tjejen bakom oss som var preparerad med både ply och ställ så vi fick låna, tills ridån steg...

Tio minuter in i Perellis I will survive så öppnar sig himmlen..Det var bara att tralla i refrängen, så klart vi skulle överleva lite regn, med betoningen på lite, om det nu hade hållt sig till det. Efter 30 minuter var det bara att skratta, för då insåg man att det skulle hålla i sig. Och det började vinda, jag lovar att hade strumpstickan Perelli ställt sig med sina louibitan pumps ute på den lilla lilla avsatsen så hade hon blåst bort. Och om hennes Dolceklänning haft en volangvåd mindre hade vi sett hela Perelli-garden..

För övrigt var det Jessica Andersson som blev den stora stjärnan, vilken röst, form och ödmjukhet. Men vilka hemska scenkläder! Jag kan ju förstå att Perelli valde sin egen väg med privata kläder, och där var dom representerade och samlade i tropp.

Louibitan, Dolce klänningen, Lacroix, Wallins korsetter och många fler...Medans övriga "stars" hade guldlamé trikå med påsydda paljetter i dåligt snitt. Persikofärgade snibb-klänningar från la dolce vita 80 talet och saknades gjorde bara axelvaddarna så hade dom plyschklädda dansarna varit som tagna ur någon propaganda-rulle för Rädda Kollektivet.

Tillbaka till regnet, även om showen stundtals föll och ganska så brutalt så var nog mycket regnets fel. Smäktande ballader i all ära, och jag är den första att skriva under att jag njuter av dom, om solen visat sig, om regnet inte vindpinat blåste oss i ansiktet, om filten vi hade om våra ben inte var som en dränkt katt och om man med fnittrig insikt kände hur regndropparna rann nedför ryggen och bröstet, innanför tröjjan..Man kan inte koncentrera sig på smäktande skönsång då utan vill ha lite riv och lite Mountain High och river low och någon som bara kommer in och rockar röven av publiken..

Vi smet under extra nummret, då var kl 24 och vi hann med färjan tilbaka, snabbt in i bilen, rumpvärme på och 24 grader, blöta, dyngsura men summerade dagen galen, rolig och Jag-behövde-bara-gå-på-toaletten-tre-gånger. Dvs en väldigt bra dag trots allt.

Men nu får det vara nog med strapatser...Vi somnade väldigt gott när vi kommit hem och stått ihopkurade i duschen ett långt tag med alla våra kläder dripp-droppandes lite varstans här hemma..

Men, vi kom till Marstrand, vi fick sol, vi fick regn, vi fick exeptionellt bra platser och även om himmlens vatten bestämde sig för att ösa ned så höll sig mitt vatten på plats...

/M

Rhapsody In Rock på Marsstrand.

Trötta små själar är vi, både Jonas jag och Agnes i magen. Men hon håller sig iaf i magen än så länge, 11 dagar kvar och ikväll, eller rättare sagt, om någon timma ska vi bege oss till Marsstrand för kvällens Rhapsody In rock show, gud som jag längtat!
Ska bli ofattbart roligt och jag hoppas inte vattnet har tänkt sig att knalla mitt under Perellis solo...

Min hjärna är boostad av ideér...

Min gravida hjärna verkar spruta ur sig nya projekt hela tiden, och några har nu genomförts, vilket här kommer bilder på för den som är nyfiken.

Äntligen är alla tavellisterna uppe med våra foton, på motsvarande vägg ser man avgjutningen av Agnes vi gjorde i v 26.
Samma rum, annan vinkel...

Agnes i magen vecka 26.

En klänning jag snodde ihop när jag hade en kvart över. Blev riktigt söt.

Vårt "skötbord" före..

Och efter ser det ut så här, tänk vad man kan åstakomma av en skrivbordshurts, ben från Ikea, lackfärg, en idespruta till mamma och händig man till pappa. Slimmat, funtionabelt och perfekt för vårt behov.

Barstolarna innan jag fått sätta tänderna i dom...

Och efter blev dom så här fina och står nu i köket.

12 dagar kvar till agnes kommer, man tycker väl kasnke att jag borde ta tillfället i akt och vila lite men jag har ingen lust. Jag vill göra saker när jag ändå orkar och har lusten. Igår blev nya sängkappan klar och idag ska vi klä sänggaveln i samma tyg. Men först ska den här sockerkakakn bakas som ska med på middagen ikväll hemma hos Kristian och Louise, sen blir det drinkar på stan, min juicedrink kommer serveras i cocktailglas, man vill ju trots allt vara lite glammig...Ciao!

Ännu en dag till räknestickan..

Jag trodde jag skulle få en öm puss...
Vi håller koll på kubbspelarna i Norrköping vi..

.......Står med näsan i en lackfärgs burk och lackar skötbordet, lite tavellister, och lite annat som mina inrednings sugna tentakler lyckas suga sig fast i, och som Jonas inte hinner rädda..

- Herregud hur vågar du måla när det bara är 15 dagar kvar?!?

Tja..det är väl bara att ta tag i penseln och göra som jag alltid gjort, varken mer eller mindre, lite tyngre såklart med tanke på den nu 18,4 kg övervikt jag har sedan start, idag passerade jag 70 strecket med 100 gram, tjohopp..eller inte..vad säger man?

Alla värden var iallafall väldigt bra, järnet ökat till 121 mot förut 118 och tryck och övrigt var bra och Agnes ligger så fixerad så att rubba på henne nu, det går inte.

- Hon är redo att komma när som helst nu.. sa våran bm Elisabeth.

Fast inte ikväll, för vi har bokat biobiljetter och Indiana Jonas, och helst inte imorgon, för jag vill lacka klart, och helst inte på lördag heller för då ska vi på Rhapsody in Rock och jag vill ogärna att vattnet ska knalla mitt i super solot av Charlotte Perelli, fast det hade ju varit lite udda må jag säga. Om allt startade där och då. På Carlstens Fästning, nog lika bra att ta med bb-väskan nu när den ändå är packad så när som på lite mat och kläder till mig...

15 dagar, det är verkligen ingenting. Och utanför har vi inget väder att tala om, vad hände med denna sommaren? Ska den regna och mulna bort som i fjol? Dom som målar f-n på väggen säger ju att växthuseffekten har gjort så att klimatet ökat i temperatur med flera grader sista åren..Jaså, var då? När då? Det blir ju bara sämre och sämre väder, iallafall där vi lyckas slå ned våran bak.Igår fick vi lite "sommar och sol" känsla och köpte med oss glass och åkte upp på Ramberget och Kielers park och satt och dinglade med benen från en klippa...i orkanblåst och halvstorm men åta glass det skulle vi.

- Det ÄR sommar... konstaterar man krasst mellan sammanbitna och frusna gaddar. Sen hamnade vi på Maxi och storhandling av mat, det var ju mindre exotiskt men ack så nödvändigt. Tog en tur till avdelningen " Här är din blöj-djungel" och blev inte ett dugg klokare på vad man ska lägga slantarna på. Pampers, libero, Huggies eller Icas egna..Får bli en senare fråga...

Och nu är Väskan är packad...

...måndag och hemma efter fyra hektiska, men roliga dagar i Norrköping hos släkt och vänner, där den ena händelsen avlöst den andra och så mycket vila har det inte hunnits med, dock en massa roligheter, hagelskurar, strålande solsken, lunch i Söderköping vid Göta kanal, fest hos vänner i Svärtinge, fika, fika , fika hos svärfar, Jonas farmor, Jonas morbror, bror....Bilen var fullare när vi åkte hem än den var dit, vi fick med en massa fina saker från Jennie till Agnes, Jonas obligatoriska saltgurke hinkar och lite smått och gott från farmor Birgitta.Och väskan var med,full med babykläder och saker, babyskyddet till bilen var med och vi hade nog klarat av att gå igenom en förlossning om det hade blivit akut läge.16 dagar kvar och fort går det mot slutet...

16 dagar av väntan, förväntan, längtan, skrämselhicka och -Vad har vi gett oss in på..och så lycksaligt glädjerus.Ska försöka hålla bloggen uppdaterad tills vattnet går ..

Målarmästarna....

Äntligen äntligen är det klart i vårt vardagsrum och det blev så fint, efter att ha levt med halvfärfigt ett långt tag pga fuktskadan.
Här kommer lite bilder, det saknas fortf lite detaljer som tavellisterna med alla våra foton i vita ramar på lilla väggen intill fönstret samt sovrumsfåröljen som skall stå på kortväggen där fotpallarna idag står, när spjälsängen kommer in i sovrummet och fåtljen måste flytta ut...
Men det har målats, spacklats, slipats, målats fönster, lister, bokhyllor, tapetserats skåp, dragit el-ledningar och bytt alla vägguttag till nya fina vita, de flesta projekt föder ju nya sådana men det är det värt...tavlan ovanför soffan är ju Jonas mästerverk och min "Glad-tavla", jag bara älskar den!
Och ja, man kan måla och ligga på knä och stå på pallar, även med en höggravid mage i vecka 37, men det är tungt och det är jobbigt men när man ser resultatet är det mödan värt och allt som allt tog det hela en vecka för oss.

Maja målar bokhyllorna.

Jonas sätter våd nummero två..

Lister och fönstret behövde oxå lite ny finisch.

Förarbetet med spackel och slipning tog Jonas...

En trött, trött Maja & tung Agnes efter flera dagars slit..Samma Maja och samma Agnes..

Det färdiga resultatet, det tapetserade cd & dvd skåpet & Jonas Glad-tavla.

Vid fönsterväggen syns den upplysta gipsmagen vi gjorde i vecka...26 om jag minns rätt.

Långväggen men där fotpallarna nu står skall sovrumsfåröljen stå, med mönster som påminner om tapeten och bilden nedan får tala för sig själv.

Ännu har vi inte packat väskan...

...med stora kliv närmar vi oss dagen D....



Och ännu har vi inte packat väskan...men man kanske borde ta det i beaktande, eller iallafall tänka ut vad vi ska ha med oss. Checklistan hänger iallafall i post-klämman i köket, hennes bb-kläder storlek mini-mini ligger allihopa i klädkammaren och det andra som ska packas ned går ju inte packa förrens det är dax för det är ju saker vi använder.

24 dagar kvar, eller mindre, eller fler...De flesta som satsar på svärfar Kents Odds har tippat bf före planerad sådan, och jag , och numer även Jonas, är nog benägna att sälla oss till den skaran för så känns det.


I fredags gick Jonas på semester så nu väntar fyra härliga veckor, Ullared är avklarat i torsdag, shoppade loss rejält men fick så mycet fina saker, till hemmet och till Agnes, dock inga kläder, tror vi klarar oss med dom 300 plagg vi har upp till stl 74.

Har även renoevrat klart vardagsrummet fast det blir en blogg om enbart det och lovar förgylla det hela med bilder, det är så fint nu!

idag har vi även tagit en kort sväng på Ikea för lite extra inköp och en snabbfika hos Daniel och Natalie ute i Kållered och deras 11 söta, ulliga gullliga kattungar på nu 7 veckor, jisses så söta!


Mer bloggande blir det imorgon, då om Målarmästarna, tills dess, Hasta La Vista!

Nedräkningen mot målet...

Inser att det är länge sedan jag skrev ngt nu, har skrivit lite i den bebisbok vi har med våra tankar och funderingar inför Agnes..

Den boken kommer sedan att läggas i den låda där vi ska samla saker från detta året som blir hennes födelseår, en flaska vin att öppna på 20 årsdagen, dagstidningen från dagen hon föddes och hennes första kläder..

Idag är det bara 34 dagar kvar till bf, men det kan vara fler eller färre. Har börjat få förvärkar men det är mest som mensvärk och fullt naturligt. Lite tröttare i kroppen men konstigt vore ju annars med så få dagar kvar, hon växer och drar energi det lilla livet.

Förra veckan blev det ju inte så mycket vila heller, min storebors dotter P bodde hos oss i en vecka och det tar på krafterna att aktivera en 11 åring när regnet viner utanför fönstret och de flesta av dom inplanerade planerna får ge vika för flexibilitet. Men vi hann med både bad och Liseberg där hon såg till att pricka in stjärnvinsten på Tobleronehjulet. Hurra!

Veckan gick fort och avslutades med traditionsenligt midsommarfirande hemma hos familjen i Götene med dans, poolbad, en massa mat och sen kväll.

Igår köpte vi Agnes babyskydd. Det blev en Akta Graco Logico S med basenhet, vi skulle köpt Håkan och Annsofies Britax Rock-a-tote men den här känns som rena skyddsborgen i jämförelse och jag tror att tom en lastbil skulle kunna försöka att ramma bilen utan att vår lilla prinsessa tog skada, och att veta det känns underbart säkert och tryggt.

Fredag, redan fredag veckan har sprungit ifrån mig men jag försöker att njuta av varje dag nu fram tills förlossningen, njuta av magen, av allt jag faktikst kan göra trots vissa begränsingar pga den stora och nu tunga magen, njuter av lite sovmorgon och av hennes sparkar trots att dom gör ganska så ont så är det en underbar känsla att känna henne där inne..

Ibland kan jag tänka att det är synd om Jonas som missar den känslan, men han är så otroligt engagerad på andra sätt och håller om, känner, pratar med henne genom magen, pussar på magen och ligger med handen på för att vara beredd när hon börjar röra sig.

Igår hade vi lite hudvårdsparty här med Cosmopharma och vi blev 10 st tjejer som satt med kletmasker i ansiktet och händerna fulla av kräm, hade ordnat lite mat som vi mumsade på och sista man lämnade vid tio-tiden. Jonas var ju på stan med AC-gruppen och hade roligt på sitt håll så det var skönt när han kom hem och kröp ned intill, trots att det doftade en väldig massa whisky..

Ska ta och sätta mig lite i den härliga fåtöljen och läsa, vila eller bara finnas till. Gustaf har precis vart här och hämtat sitt cykelställ och jag går fortfarande i nattlinne, men det är skönt, en dag som denna, lite små-mulen så får man det, och jag ska sitta och beundra dom fina påslakanen jag sydde till Agnes vagn, så mjuka och fluffiga att man bara vill köra ned huvudet i vagnen.

Tänk, om en väldigt kort stund är hon här, på något sätt så tror jag hon kommer för tidigt, jag vet inte varför, och jag vet inte varifrån den känslan kommer, och jag har haft fel förr.

Men om jag inte har det så kan det vara så att hon snart är här, hos oss...

Skrämmande, hisnande och gigantiskt härligt!

45 dagar kvar!

Senaste bilden på lilla Agnes. Vi är nu inne i vecka 34 och det är bara 45 dagar kvar til beräknad förlossning, men den kan komma likaväl förr som senare, fast jag hoppas nog på att hon kommer ganska precis när hon ska det lilla livet..

Njuter fortfarande av att vara med den här tjocka magen, jag har inte ont i fogar, inga svullna ben eller fötter och värdena är bra förutom då nu järnet men det är justerat tills nästa gång.

Hon sparkar dock ganska rejält och livligt, och det kan göra ganska ont, och vissa saker är lite er problemfyllda att utföra än tidigare pga magens storlek men det är ju små banala saker i det stora hela..