tisdag 9 september 2008

Lilla Julia

Efter gårdagens BVC besök:
Vikt: 5350 gram
Längd: 58 cm
Underbara knubbiga barn!
Pus Mamma

söndag 7 september 2008

Våran Finaste Lilla Julia






















Älskar dig. / Mamma

Dagens Fråga..

Hur gamla är vi sambon och jag som bara känner igen en fjärdedel av alla artister som ska vara med i säsongens Så ska det låta?

tisdag 2 september 2008

En apa vid min barm.

Det är förundrande hur snabbt man lär sig att druttla och pyssla med endast en arm ledig, plocka fram frukosten, sätta på thevatten och göra yougurt och smörgås och skiva frukten.
Man lär sig att kissa lite sittande på sniskan och att skriva bloggar med pekfinger-valsen.

Man gör det så gärna, man har inget val, och hade man ett val hade det ändå varit lätt. Jag byter inte ut min apa på axeln, jag byter inte ut dom där små händerna som rör sig över min hud där pjamasen inte täcker, byter aldrig ut kräks-dregglet på axlen eller bröstmjölksandedräkten mot min hals..

Underbara Apa, häng där, kläng där, kräks och dreggla, det finns ingenting jag hellre skulle vilja byta bort mot allt detta.

Älskar dig!

Mamma

City-chic och amningsvänligt i storstan...

Hösten närmar sig med stormande steg, bokstavligt talat. Man kan sitta inne och kura på kvällarna med lilla Julia och Jonas, mysa med brinnande ljus och stora thekoppar.
Men, som mamma finns även en annan aspekt nu när vi ska klä på oss lite mera om kroppen och brösten för att inte mjölkstockningen ska smälla till som en nyårskaramell i april.

Hur kombinerar jag parametrarna Mitt-forna-fortfarande-existerande-jag-modechic men rollen som Mamma-tillika-Arla-mejeri-i-alla-lägen? Går det?

Jag vill undvika till viss mån att ikläda mig amningsplagg om jag inte måste, i många fall går det att ordna, om Lilla Sessan fått en gnutta mat innan utgången, då kan jag klä mig i krångliga plagg utan tänkbara öppningar för dom smä valparna och ett hungrande barn vid barmen. Men...det kan ju vara så att något helt plötsligt händer och barmen ska förvandlas från kvinnlig yppighet till mejericentral, då är det ganska så praktikst om man på lokal slipper att kränga av sig den knälånga klänningen och sitta där i strumpbyxe lästen och vissla som om det inte alls bekommer mig....eller alla andra.

Jag vill också vara citychic, jag längtar efter att stoppa ned fötterna i mina stövlar och bara dra på mig en klänning och knalla iväg med Julia i vagnen, utan att behöva planera för eventuella tankningstopp på vägen och därmed inse att mitt modeval för dagen var helt annat än det rätta.

Jag återkommer när jag uppfinner en lösning.

Ciao!

torsdag 21 augusti 2008

Förvirrad mamma..

När mamma duschar sover jag..


För hur många gånger i rad nu har detta skett.
Jag står där med det lilla livet Julia i famnen, har kinden mot hennes lila huvud och viskar, Älskade lilla gubben, och när det istället är våran lilla kattbebis Simon som påkallar uppmärksamhet och vill ha strykningar på sin mjuka päls så får han stå ut med ömhetsbevis som Lilla gumman..
Inte för att jag inte kan hålla skillnad på dom, utan nog mest för att jag älskar dom båda två. Simon får även stå ut med att kallas för Julia och Julia för Simon, när jag ska berätta för Jonas om vad Julia har gjort på dagen så kan storyn berättas med ett Han istället för ett Hon.

Någongång ska jag nog få bukt på det där, men det viktiga är väl trots allt att jag förösker visa dom lika mycket kärlek, sen vad man kallas, ja det får man ta med en nypa salt.

Bilden är från imorse, när hon somnade så snällt i babysittern utanför duschen. Att få till en dusch i morgontimman är för länge sen förbi, nu får man vara glad om man kan få en två minutare i brådrasket mellan mejeri-matningen. Men dagar som denna när man hinner med en hårtvätt, det är Lyx och uppskattas oerhört.

När hon log så smalt hjärtat!


Hon log...hon låg där i famnen och avfyrade sitt första medvetna leende, som inte var framavlat av magknip utan av hennes egna fria vilja. Vi stod och sjöng till Astrid Lindgrens sånger och mitt under " När mamma var liten.." så kom det! Det spred sig från munnen upp till ögonen och det brast i mina tårkanaler av gigantisk enorm kärlek!
Gud vad jag älskar dig unge!
/ Mamma

lördag 16 augusti 2008

Härlanda runt utan däckbyte..


Lördag och Jonas och jag tog bilen till Härlanda för att ta 8 kilometer spåret runt med Julia i vagnen och sträckan avklarades på ca 1,5 h utan depåstopp för däckbyte eller annan service men med ett kort stopp för tankning av den lilla damen...

fredag 15 augusti 2008

Buggande ben

Sist jag var på dansgolvet hade jag Julia i magen och en gravidvikt på + 19 kg.
I onsdags, 20 dagar efter förlossningen, var jag tillbaka, den här gången med Julia i vagnen och minus 13 kg på kroppen.


torsdag 14 augusti 2008

Storm utan för och gigantisk kärlek här inne..

Torsdag..
Imorgon är det 22 dagar sedan Julia kom till oss.
Och dagarna sedan dess har passerat i racerfart och vi har haft besök nästan varje dag.
Vänninorna, Gustaf och bror , jonas kollega Johanna, hennes Johan och deras lilla Olivia, farfar kent och hans Gunilla, farmor Birgitta, Mormor Elisabeth, Morfar Dennis och Morfar Zlatko, Morbror markus och hans Lotta, Morbror Martin, igår kom även Daniel, Liselotte, Johan och Gustaf igen..
Vi har fått kort, en massa massa fina presenter (på tok för många), framtida "trygghet" till Julia (på tok för mycket era galningar!) en massa paket på posten med fina nallar, kläder och annat.
Vi är så otroligt tacksamma att i den här stressade tiden så tar sig ändå vänner och familj sin tid och kommer hit, och tar sig tid att skicka oss en massa presenter.
Tusen tack alla!
Torsdag ja...Igår var vi på BCV för andra gången och Julia har växt både på tvärsen och längden, ökat till 53 cm och upp till 4225 gra, så mjölken fungerar ju uppenbarligen.
vad som fungerar minde är nu hennes tarmar och mage och stackaren har i mån och ts haft sådant hiskeligt magknip att vi trodde det var kolik, men hon var tröstbar efter rapar och fisar och prutt...Barnmorskan bad oss köpa Semper magdroppar vilket vi gjorde och igår var det inget magknip alls, fick lite andra knep också och det verkar ju fungera.
Kan tydligen bli så när hon växer och tarmarna inte hänger med, och deras tillväxtperiod som det så fint heter drabbar dom i vecka 1,3 och 12.
Igår var hon hur go som helst, som vanligt.
Vi gick på stan efteråt och shoppade, en tröjja till henne och saker på Panduro.
Vi åkte spårvagn för första gången och det gick bra, hade turen att få en handikappanpassad som är lägre på mitten, för hur goa Göteborgare än är så är deras största meriter inte att vara hjälpsamma på spårvagnen med vagnar eller rullstolar.
Upptäckte dock ett annat I-lands problem på stan. I vissa butiker är rulltrappan så himla snabb att det är lögn att få upp barnvagnen, dessutom har snillet som desigande och bestämde avdelningarna i varje affär lagt barn avdelningen på ovanvåningen eller nedervåningen, kontentan blir att rulltrappan måste du ta oavsett vad.
Så, efter att ha utmanat en rulltrappa tog jag det säkra före det osäkra och frågade efter hisses så nu vet vi var dom är i vissa butiker.
De är inte ens anpassat i butiker där det finns trappor, det kvittar om det bara är tre trappsteg, och det finns integrerad "ramp" för vagn och rullstol ingjten i trappen, dom fungerar inte..inte om du har en modern vagn med tre hjul, eller som v, en med fyra men där framhjulen är mindre och svängbara ( Teutonia Mistral S) då är rampen för bred nämligen. Kaaaaaan det vara så att det är en man utan någon som helst anknytning till barn och familj som ritat dessa? Skulle nog kunna tro det, och har han familj förstår vi ju på engng vem det är av makarna som ständigt skjutsar runt på vagnen, inte är det mannen iallafall!
Julia sover som en ängel, och jag ska fixa vidare, om en stund ska vi åka till lerum och Veras salong för klipp av mitt sommarrisiga och gravid-risiga hår..Med en liten här hemma är man glad dom gånger man kan duscha i två minuter och att hinna tvätta håret könns som lyx så jag ska njuta idag när vera ska skrubba runt i huvudet på mig..
Hasta La Vista!

fredag 8 augusti 2008

Två veckor har passerat..

Älskade unge...
Idag fyller du två veckor, för två veckor sedan föddes du.
Likväl som det känns som en evighet så känns det som en plutte stund sedan.
kram mamma

tisdag 5 augusti 2008

Älskade Julia..


Älskade barn...
Idag har du funnits hos oss i elva dagar, fast det känns som en självklarhet att du varit våran mycket längre än så.
Allr det du gör och det du är, att vi får uppleva det är fantastiskt och då har resan knappt ens börjat ihop med dig..Din lilla plutiga mun och fundersamma blick när du gör i blöjjan, dina små fingrar som greppar mitt när du ammar, ditt mörka hår och hur du doftar..Tårna, alla tio är otroligt goda att pussa och att borra in ansiktet i magen och i nacken på dig borde vara en ynnest fler borde få förmånen at njuta av, eller ta sig tid att njuta av med sina barn.
Se dig ligger där på pappas bröst och somna till hans hjärtslag..Allt allt allt..Älskar allt, är vansinnigt kär i allt du är och du är vår!
Älskar er båda..
Mamma

lördag 2 augusti 2008

Lite bilder Julia bara några timmar gammal...











Julia Elisabeth den 25 juli kl 06,17

Lördag och åtta dagar har passerat. I dagarna åtta har vi inte bara varit Maja och Jonas, utan även mamma och pappa, mor och far. Det är svårt att beskriva känslan för den som inte upplevt det, det går inte att sätta ord på det där vackra man känner, den där hisnande omtumlande och förundrande känslan som bara fyller kroppen så här efteråt och varje gång man tittar på den lilla varelsen, att hon, den där lilla lilla, med tio fingrar och tio tår, med rumpa och mage och öron och ögon, en söt liten näsa och bulliga kinder, att hon har varit i mig, i min mage i 9 månader.

Nu är hon här och det är helt fantastiskt...Jag kan dock inte påstå att förlossningen är något jag vill göra om, inte på samma sätt, och inte utan någon smärtlindring som det blev nu. En vecka innan beräknad födsel ville hon inte bo i mig längre, vetgirig och nyfiken som sin mor säger Jonas. Vill ut och upptäcka världen och det fort med nyfikna ögon och frågvis mun.

Kl 08 ganska på pricken förra torsdagen så gick vattnet, jag hade sett framför mig hur det skulle forsa ur mig och allt på en gång och att fuktskadan ned till grannen skulle vara ett faktum snarare än en tillfällighet. Nu var det inte så utan det var mest som att kissa på sig, att det sedan rann hela dagen var även det en överaskning.
Jonas stod ju precis i startgropen att ta sig ut till Öijareds GK och jag tyckte nog att han kunde åka. På BB har dom ju sagt att om vattnet gick kan det ta två dagar men han ville då rakt inte lyssna på mina dumheter.. Däremot ville han att vi skulle ringa förlossningen och fråga hur vi gör nu. Det ville inte jag, och när barnmorkan där upplyste oss om att vi var tvugna att komma in på CTG, nä då ville inte jag vara med längre. Med stora krokodiltårar, trots att det är detta man gått och väntat på, förklarade jag hulkande för Jonas att jag har faktikst inte tid att föda barn idag, det fanns massor av saker jag ville hinna med och jag ville till stranden..

Till stranden kom vi dock inte, efter CTG'n var det bara hem och vila, fast först baka en sockerkaka, såklart, och med facit i hand borde jag struntat i det och vilat med stora bokstäver, ätit massor av bananer och russin och hällt i mig vatten, om jag vetat vad som skulle komma på natten..Värkarna som kom och gick under hela dagen kunde jag stå ut med då jag hade TENSEN påkopplad på ryggen och varje gång det kändes så ökade jag styrkan på den, men kl 23 var dom olidliga, vi ringde till Östra, det fanns inga platser, men dom hade på Mölndal, men jag ville föda på östra, hon skrev upp vårt namn, kl 23,45 ringde vi igen för nu var dom gigantiska värkarna och då fick vi komma..kl 00.20 är vi inlagda på förlossningsrummet med CTG på magen och TENS på ryggen, hon frågar om jag vill bada, det ville jag, om det kan göra att jag glömmer smärtan, det blev inte så, jag fick testa lustgasen, men den kvävde mig, Jonas försökte andas ihop med mig, som man ska, det gick inte, lustgasen strök vi från listan och mina värkar blev bara värre. När vi kom in var jag 5 cm öppen, efter 45 min bad var jag 9 cm öppen, allt hade gått fort så nu fanns det ingen chans att hon skulle hinna sätta en EDA, eller något annat, det var bara att tuta och köra..

Fragmenten jag minns, vilket är ganska mycket är att barnmorkskan Maria var underbar. Men det var en lång resa till målet. Där man ska ha vanliga värkar den längsta tiden, flera timmar ibland och sen avsluta "lite lätt" med en kort stunds krystvärkar, där skulle ju förstås jag vara tvärtom.Mina vanliga värkar hade jag troligen haft hemma, fast dom minskades ju med hjälp utav tensen, så mina krystningsvärkar varade i ca 5 timmar. Tänk er själva, nu ska jag försöka att vara lite humoristisk, hur humoristisk man nu kan vara vid minnet av att ha en vattenmelon mellan benen..Tänk er att ni är riktigt hårda i magen och sitter verkligen och trycker för kung och fosterland i fem timmar...och så plussar man på det lite och blandar in svett, byte av ställningar från knästående till liggläge sida höger, sedan vänster, sedan normalt förlossningsläge på rygg, blanda in lite blod, gegg, och den enorma rädlsan av att du kommer bajsa på dig, inför den du älskar som sitter vid din sida och gör vad han kan, och mitt i synen på barnmorkan som har placeringen mellan dina ben.Till detta addar vi även att du måste bli tömd på urin eftersom blåsan kan hindra den där sista cm som det hängde på i mitt fall. För varje kryst så kom Julia närmare, men hon halkade tillbaka, barnmorkan sa i fyra timmar, det är nära nu...men det där nära tyckte jag då lät vänta på sig! Addera även in en storbystad barnmorska som kallas in och ska hänga på din redan värkade kropp och under 15 min krystning ska hon trycka på barnet uppifrån för att hjälpa det ned eftersom vid det här laget har jag blivit väldigt trött och jag vet inte om jag orkar mer.
Jonas baddar pannan, ger mig vatten, säger att jag är världens finaste och bästa, att jag ska kämpa, att det är värt det..I genäld får han skäll när han inte kan göra en toffs av mitt nu dyngsura och trassliga hår, han får en ihjälkramad hand när jag försöker överföra lite smärta och han fick visst en smäll när jag försöker förmedla att jag klarar inte mera smärta, jag dör...Sen plussar vi värkstimulerande dropp kl 05 för att få min livmoder att ge ännu mera krystningsvärkar för att verkligen trycka ut stackars Julia, så nu kom värkarna med 20-30 sek mellanrum, jag fick knappt hämta andan, och jag vet att jag skrek..Sugklockan kom först när det inte var någon fara för Julia, när doktorn tydligen var inne första gången så kommer jag bara ihåg att hon kände i det redan supersmärtande skötet att huvudet var inte tillräckligt långt ned, men herregud tänkte jag, ni har ju sagt i flera timmar att det är nära nu och så säger ni att huvudet inte är i närheten av där det ska vara..Efter att det värkstumulerande droppet gjort sitt, stormades rummet av totalt fem st sköterskor, läkaren och barnmorskor och sugklockan sattes mitt i en värk. Jag förstår varför man gör det. Mitt i en värk har du ingen kraft att både krysta och smocka till vederbörande med foten för att hon gör dig om möjligt ännu mera illa.Det gör ont, med extremt stora bokstäver kan jag intyga. Så ont att du helst av allt vill slita av dig den där fula, svettiga, blodiga sjukhusrocken du fått på dig och som bara är i vägen, och säga att -Nä vet ni vad nu går jag och fikar en stund!
Sugklockan släppte, så hon fick lirka på den ännu engång..
-krysta nuuuuuuuuu skrek hon.
-Krysta själv om det är så himla lätt, tänkte jag i huvudet.
-Krysta, kryyyyyysta, och andas inte eller släpp, håll uuuuuuuuuuut!
-Men va fan jag måste ju hämta luft, tänkte jag igen medans Jonas tryckte på ryggen bakifrån och jag klämde sönder hans andra hand..
Känslan när huvudet passerar, hur ska jag förklara den?Dom låter huvudet sitta där ett tag, och på var sin sida om dina böjda ben som är placerade i ställningar, så står det två stycken barnmorskor som trycker ned dina ben mot sängen, säger -Slappna av i rumpan och låt den ligga tungt..Hur i hela friden ska man lyckas med det? Det känns som jag har halva analen utanför kroppen efter alla krystningar, jag har varit rätt att bajsa ned mig sista fem timmarna, det gör ont, jag är genomblöt, jag har fått noll smärtlindring, jag blöder och så säger ni att jag ska slappna av?!I nästa kryst kom huvudet fram, jag kände hur armar och ben kom efter, kände fötterna när dom gled ut..Hörde i ett töcken hur barnmorskan sa att
- Dom vill att hon ska torkas av..Sen kände jag bara hennes tyngd på mitt bröst, vände huvudet åt Jonas håll och där satt han och grät..
Denna lilla ljuvliga varelse som låg på mitt bröst, full av gegg och blod, luktade underbart, kändes underbar, och hon var våran...
Att ignorera det faktum att jag var svimfärdig av trötthet och smärta gick inte, att det kändes som att istället för ett sköte hade jag utrustats med tretton stycken i flodhäst-storlek, eller att min anal satt utanför kroppen, eller det faktum att jag sprack inuti, inte utanpå, och hon skulle sy, något man i alla fina Graviditetsböcker beskriver med: Om din barnmorska tvingas sy så är det inget du kommer märka när hon ligger obemärkt mellan dina ben..
Kan väl lungt påstå att den som skrivit detta förskönande uttalande inte vet vad hon pratar om. Trots bedövningsprutor kände jag varje stygn, av dom fem, kände hur tråden drogs igenom men jämfört med det jag nyss varit med om var det ändå en "lätt" promenad..

Nu är hon här och idag 8 dagar gammal och jag älskar henne över allt annat. Hennes ögon, näsa och hennes antydan till leende som som kommer när hon håller på att somna.Hennes små händer som greppar om mitt finger, munnen som söker efter bröstet eller suger sig fast i kinden om hon hänger på axlen, hennes blick när jag pratar med henne, hur hon lyssnar, att hon verkar känna igen oss och höra och känna skillnad, hennes lilla lilla rumpa, små fötter..
Allt det hon är, är delar av oss, av Jonas och mig. Allt vi kan ska vi föra vidare, ge henne värderingar, massa kärlek, lära henne ödmjukhet och givmildhet, lära henne uttrycka känslor, få henne att skratta av lycka varje dag och få henne att veta och känna att vi älskar henne, oavsett vad, så älskar vi henne, kravlöst och för alltid.

Våran lilla prinsessa, våran Julia Elisabeth som den 25 juli 2008, kl 06,17 äntligen kom hem på riktigt.
Älskar dig, Mamma.

torsdag 24 juli 2008

Vattenavgång...

En perfekt dag för stranden, för caféhäng, för Lisebergsbesök, en perfekt dag för avkoppling med en bok i en brassestol i solen...

Tydligen också en väldigt bra dag för att vattnet skulle gå för det gjorde det.Jonas stod i startgropen för att ta sig till Öijareds golfbana. Kl 08 ganska så precist gick vattnet, inte den syndaflod jag föreställt mig, eller den explosion av vattenfors man ser på teve. Utan mest, väldigt blött...Liksom hela tiden och binda/blöja är ett hett tips!
Inga värkar, bara lite molande så jag tyckte han skulle åka och spela golf iallafall i detta underbara väder så kan jag sätta mig i min brassestol och sola, tänkte jag..men det tyckte inte han och avbokade rundan.

Ringde efter stor övertalning av sambon till Östra för att höra och vi skulle komma dit sa hon, för att mäta ctg och sammandragningar, kolla öppning mm..
Tro inte att jag stressade livet av mig för det, herregud, jag har ju massor av saker jag vill hinna göra innan hon kommer, men jag började med att äta, duscha, Jonas bäddade, jag fixade mackor frukt och saft OM det nu skulle vara så att vi var tvungna att stanna kvar. Fixade så ngn kan passa Simon lite, packade det sista i väskan, jag ville platta håret men där drog Jonas gränsen för mitt lugna beteende..

Nu har vi iaf kommit hem igen, har en ny tid imorgon kl 10 men hon tror att vi kommer tidigare så vi får väl se, värkar finns det men inga jag ej kan uthärda. Och allt såg ju bra ut.Har det inte satt igång på tredje dagen, så sätts man igång..men den tredje dagen från idag är ju på söndag och söndag fyller jag år och jag vill inte föda då, eller så här, jag vill att Agnes ska få en egen dag, inte ha min gamla avdankade förbrukade dag..men jag tror hon kommer före..
På min komentar när vi körde från Östra nu att - Men då kan vi ju åka till stranden iallafall!Mottogs med en min av blandad Är-du-helt-från-vettet-kvinna och herregud-har-du-mist-förståndet!?
Jaja, ska iaf baka en sockerkaka nu..Något måste man ju sysselsätta sig med...

söndag 20 juli 2008

10 dagar kvar till Agnes kommer...







Rhapsody In Rock på Marsstrand.

Vi kom, vi såg och vi gick segrande ut ur regnet...
Eller hur var det nu?
Låt mig se...
Vi packade fikakorgen med smått och gott och gav oss iväg mot Marstrand, tänkte vara ute i god tid, speciellt som vädret var så otroligt fint, solen strålade från klarblå himmel, vi fick parkering precis vid färjan, vi tog oss upp för den gigantiska backen, ngt jag ej skulle flåsat för förr men med 18,5 kg övervikt så blir det lite flåsigt. La oss i lä uppe vid fästningen, åt våran matsäck, slöade, njöt och hade sällskap av flera andra...
Hamnade bra i kön och lagom innan anstormningen som kom från ingenstans, insläppta, fick perfekta platser mitt framför scenen, 6 rader ned, solen sken, hittade både bajjamajjor (men hur i himmelsens frid kan dom tro att 8 st ska vara nog för 5000 st i publiken? Bara min lilla kissblåsa skulle ju kunna fylla kvoten liksom)
Hur som haver...köpte fika och satt och hade det hur bra som helst, Jonas håller koll på molnen, det han tycker ser ut som regnmoln tycker jag ser ut som klarblå himmel..
Skall tilläggas, vårt gigantiska golfparaply ligger kvar i bilen, eftersom solen sken och det var ca 25 grader varmt tog vi inte ens med oss regnkläder, varför väcka den Björn som sover?
Men den där Björnen, han väcktes, och inte så lite heller. Fem min innan ridån går upp så börjar det, dugga lite smått, det kan vi stå ut med, och tack till tjejen bakom oss som var preparerad med både ply och ställ så vi fick låna, tills ridån steg...
Tio minuter in i Perellis I will survive så öppnar sig himmlen..Det var bara att tralla i refrängen, så klart vi skulle överleva lite regn, med betoningen på lite, om det nu hade hållt sig till det. Efter 30 minuter var det bara att skratta, för då insåg man att det skulle hålla i sig. Och det började vinda, jag lovar att hade strumpstickan Perelli ställt sig med sina louibitan pumps ute på den lilla lilla avsatsen så hade hon blåst bort. Och om hennes Dolceklänning haft en volangvåd mindre hade vi sett hela Perelli-garden..
För övrigt var det Jessica Andersson som blev den stora stjärnan, vilken röst, form och ödmjukhet. Men vilka hemska scenkläder! Jag kan ju förstå att Perelli valde sin egen väg med privata kläder, och där var dom representerade och samlade i tropp.
Louibitan, Dolce klänningen, Lacroix, Wallins korsetter och många fler...Medans övriga "stars" hade guldlamé trikå med påsydda paljetter i dåligt snitt. Persikofärgade snibb-klänningar från la dolce vita 80 talet och saknades gjorde bara axelvaddarna så hade dom plyschklädda dansarna varit som tagna ur någon propaganda-rulle för Rädda Kollektivet.
Tillbaka till regnet, även om showen stundtals föll och ganska så brutalt så var nog mycket regnets fel. Smäktande ballader i all ära, och jag är den första att skriva under att jag njuter av dom, om solen visat sig, om regnet inte vindpinat blåste oss i ansiktet, om filten vi hade om våra ben inte var som en dränkt katt och om man med fnittrig insikt kände hur regndropparna rann nedför ryggen och bröstet, innanför tröjjan..Man kan inte koncentrera sig på smäktande skönsång då utan vill ha lite riv och lite Mountain High och river low och någon som bara kommer in och rockar röven av publiken..
Vi smet under extra nummret, då var kl 24 och vi hann med färjan tilbaka, snabbt in i bilen, rumpvärme på och 24 grader, blöta, dyngsura men summerade dagen galen, rolig och Jag-behövde-bara-gå-på-toaletten-tre-gånger. Dvs en väldigt bra dag trots allt.
Men nu får det vara nog med strapatser...Vi somnade väldigt gott när vi kommit hem och stått ihopkurade i duschen ett långt tag med alla våra kläder dripp-droppandes lite varstans här hemma..
Men, vi kom till Marstrand, vi fick sol, vi fick regn, vi fick exeptionellt bra platser och även om himmlens vatten bestämde sig för att ösa ned så höll sig mitt vatten på plats...
/M

lördag 19 juli 2008

Rhapsody In Rock på Marsstrand.


Trötta små själar är vi, både Jonas jag och Agnes i magen. Men hon håller sig iaf i magen än så länge, 11 dagar kvar och ikväll, eller rättare sagt, om någon timma ska vi bege oss till Marsstrand för kvällens Rhapsody In rock show, gud som jag längtat!
Ska bli ofattbart roligt och jag hoppas inte vattnet har tänkt sig att knalla mitt under Perellis solo...

fredag 18 juli 2008

Min hjärna är boostad av ideér...

Min gravida hjärna verkar spruta ur sig nya projekt hela tiden, och några har nu genomförts, vilket här kommer bilder på för den som är nyfiken.
Äntligen är alla tavellisterna uppe med våra foton, på motsvarande vägg ser man avgjutningen av Agnes vi gjorde i v 26.
Samma rum, annan vinkel...

Agnes i magen vecka 26.


En klänning jag snodde ihop när jag hade en kvart över. Blev riktigt söt.



Vårt "skötbord" före..

Och efter ser det ut så här, tänk vad man kan åstakomma av en skrivbordshurts, ben från Ikea, lackfärg, en idespruta till mamma och händig man till pappa. Slimmat, funtionabelt och perfekt för vårt behov.

Barstolarna innan jag fått sätta tänderna i dom...

Och efter blev dom så här fina och står nu i köket.
12 dagar kvar till agnes kommer, man tycker väl kasnke att jag borde ta tillfället i akt och vila lite men jag har ingen lust. Jag vill göra saker när jag ändå orkar och har lusten. Igår blev nya sängkappan klar och idag ska vi klä sänggaveln i samma tyg. Men först ska den här sockerkakakn bakas som ska med på middagen ikväll hemma hos Kristian och Louise, sen blir det drinkar på stan, min juicedrink kommer serveras i cocktailglas, man vill ju trots allt vara lite glammig...Ciao!

tisdag 15 juli 2008

Ännu en dag till räknestickan..

Jag trodde jag skulle få en öm puss...
Vi håller koll på kubbspelarna i Norrköping vi..

.......Står med näsan i en lackfärgs burk och lackar skötbordet, lite tavellister, och lite annat som mina inrednings sugna tentakler lyckas suga sig fast i, och som Jonas inte hinner rädda..
- Herregud hur vågar du måla när det bara är 15 dagar kvar?!?
Tja..det är väl bara att ta tag i penseln och göra som jag alltid gjort, varken mer eller mindre, lite tyngre såklart med tanke på den nu 18,4 kg övervikt jag har sedan start, idag passerade jag 70 strecket med 100 gram, tjohopp..eller inte..vad säger man?

Alla värden var iallafall väldigt bra, järnet ökat till 121 mot förut 118 och tryck och övrigt var bra och Agnes ligger så fixerad så att rubba på henne nu, det går inte.
- Hon är redo att komma när som helst nu.. sa våran bm Elisabeth.

Fast inte ikväll, för vi har bokat biobiljetter och Indiana Jonas, och helst inte imorgon, för jag vill lacka klart, och helst inte på lördag heller för då ska vi på Rhapsody in Rock och jag vill ogärna att vattnet ska knalla mitt i super solot av Charlotte Perelli, fast det hade ju varit lite udda må jag säga. Om allt startade där och då. På Carlstens Fästning, nog lika bra att ta med bb-väskan nu när den ändå är packad så när som på lite mat och kläder till mig...

15 dagar, det är verkligen ingenting. Och utanför har vi inget väder att tala om, vad hände med denna sommaren? Ska den regna och mulna bort som i fjol? Dom som målar f-n på väggen säger ju att växthuseffekten har gjort så att klimatet ökat i temperatur med flera grader sista åren..Jaså, var då? När då? Det blir ju bara sämre och sämre väder, iallafall där vi lyckas slå ned våran bak.Igår fick vi lite "sommar och sol" känsla och köpte med oss glass och åkte upp på Ramberget och Kielers park och satt och dinglade med benen från en klippa...i orkanblåst och halvstorm men åta glass det skulle vi.
- Det ÄR sommar... konstaterar man krasst mellan sammanbitna och frusna gaddar. Sen hamnade vi på Maxi och storhandling av mat, det var ju mindre exotiskt men ack så nödvändigt. Tog en tur till avdelningen " Här är din blöj-djungel" och blev inte ett dugg klokare på vad man ska lägga slantarna på. Pampers, libero, Huggies eller Icas egna..Får bli en senare fråga...



Och nu är Väskan är packad...

...måndag och hemma efter fyra hektiska, men roliga dagar i Norrköping hos släkt och vänner, där den ena händelsen avlöst den andra och så mycket vila har det inte hunnits med, dock en massa roligheter, hagelskurar, strålande solsken, lunch i Söderköping vid Göta kanal, fest hos vänner i Svärtinge, fika, fika , fika hos svärfar, Jonas farmor, Jonas morbror, bror....Bilen var fullare när vi åkte hem än den var dit, vi fick med en massa fina saker från Jennie till Agnes, Jonas obligatoriska saltgurke hinkar och lite smått och gott från farmor Birgitta.Och väskan var med,full med babykläder och saker, babyskyddet till bilen var med och vi hade nog klarat av att gå igenom en förlossning om det hade blivit akut läge.16 dagar kvar och fort går det mot slutet...

16 dagar av väntan, förväntan, längtan, skrämselhicka och -Vad har vi gett oss in på..och så lycksaligt glädjerus.Ska försöka hålla bloggen uppdaterad tills vattnet går ..

tisdag 8 juli 2008

Målarmästarna....

Äntligen äntligen är det klart i vårt vardagsrum och det blev så fint, efter att ha levt med halvfärfigt ett långt tag pga fuktskadan.
Här kommer lite bilder, det saknas fortf lite detaljer som tavellisterna med alla våra foton i vita ramar på lilla väggen intill fönstret samt sovrumsfåröljen som skall stå på kortväggen där fotpallarna idag står, när spjälsängen kommer in i sovrummet och fåtljen måste flytta ut...
Men det har målats, spacklats, slipats, målats fönster, lister, bokhyllor, tapetserats skåp, dragit el-ledningar och bytt alla vägguttag till nya fina vita, de flesta projekt föder ju nya sådana men det är det värt...tavlan ovanför soffan är ju Jonas mästerverk och min "Glad-tavla", jag bara älskar den!
Och ja, man kan måla och ligga på knä och stå på pallar, även med en höggravid mage i vecka 37, men det är tungt och det är jobbigt men när man ser resultatet är det mödan värt och allt som allt tog det hela en vecka för oss.

Maja målar bokhyllorna.

Jonas sätter våd nummero två..

Lister och fönstret behövde oxå lite ny finisch.

Förarbetet med spackel och slipning tog Jonas...
En trött, trött Maja & tung Agnes efter flera dagars slit..Samma Maja och samma Agnes..

Det färdiga resultatet, det tapetserade cd & dvd skåpet & Jonas Glad-tavla.

Vid fönsterväggen syns den upplysta gipsmagen vi gjorde i vecka...26 om jag minns rätt.

Långväggen men där fotpallarna nu står skall sovrumsfåröljen stå, med mönster som påminner om tapeten och bilden nedan får tala för sig själv.

söndag 6 juli 2008

Ännu har vi inte packat väskan...

...med stora kliv närmar vi oss dagen D....



Och ännu har vi inte packat väskan...men man kanske borde ta det i beaktande, eller iallafall tänka ut vad vi ska ha med oss. Checklistan hänger iallafall i post-klämman i köket, hennes bb-kläder storlek mini-mini ligger allihopa i klädkammaren och det andra som ska packas ned går ju inte packa förrens det är dax för det är ju saker vi använder.

24 dagar kvar, eller mindre, eller fler...De flesta som satsar på svärfar Kents Odds har tippat bf före planerad sådan, och jag , och numer även Jonas, är nog benägna att sälla oss till den skaran för så känns det.


I fredags gick Jonas på semester så nu väntar fyra härliga veckor, Ullared är avklarat i torsdag, shoppade loss rejält men fick så mycet fina saker, till hemmet och till Agnes, dock inga kläder, tror vi klarar oss med dom 300 plagg vi har upp till stl 74.

Har även renoevrat klart vardagsrummet fast det blir en blogg om enbart det och lovar förgylla det hela med bilder, det är så fint nu!

idag har vi även tagit en kort sväng på Ikea för lite extra inköp och en snabbfika hos Daniel och Natalie ute i Kållered och deras 11 söta, ulliga gullliga kattungar på nu 7 veckor, jisses så söta!


Mer bloggande blir det imorgon, då om Målarmästarna, tills dess, Hasta La Vista!

fredag 27 juni 2008

Nedräkningen mot målet...







Inser att det är länge sedan jag skrev ngt nu, har skrivit lite i den bebisbok vi har med våra tankar och funderingar inför Agnes..
Den boken kommer sedan att läggas i den låda där vi ska samla saker från detta året som blir hennes födelseår, en flaska vin att öppna på 20 årsdagen, dagstidningen från dagen hon föddes och hennes första kläder..

Idag är det bara 34 dagar kvar till bf, men det kan vara fler eller färre. Har börjat få förvärkar men det är mest som mensvärk och fullt naturligt. Lite tröttare i kroppen men konstigt vore ju annars med så få dagar kvar, hon växer och drar energi det lilla livet.

Förra veckan blev det ju inte så mycket vila heller, min storebors dotter P bodde hos oss i en vecka och det tar på krafterna att aktivera en 11 åring när regnet viner utanför fönstret och de flesta av dom inplanerade planerna får ge vika för flexibilitet. Men vi hann med både bad och Liseberg där hon såg till att pricka in stjärnvinsten på Tobleronehjulet. Hurra!

Veckan gick fort och avslutades med traditionsenligt midsommarfirande hemma hos familjen i Götene med dans, poolbad, en massa mat och sen kväll.

Igår köpte vi Agnes babyskydd. Det blev en Akta Graco Logico S med basenhet, vi skulle köpt Håkan och Annsofies Britax Rock-a-tote men den här känns som rena skyddsborgen i jämförelse och jag tror att tom en lastbil skulle kunna försöka att ramma bilen utan att vår lilla prinsessa tog skada, och att veta det känns underbart säkert och tryggt.

Fredag, redan fredag veckan har sprungit ifrån mig men jag försöker att njuta av varje dag nu fram tills förlossningen, njuta av magen, av allt jag faktikst kan göra trots vissa begränsingar pga den stora och nu tunga magen, njuter av lite sovmorgon och av hennes sparkar trots att dom gör ganska så ont så är det en underbar känsla att känna henne där inne..
Ibland kan jag tänka att det är synd om Jonas som missar den känslan, men han är så otroligt engagerad på andra sätt och håller om, känner, pratar med henne genom magen, pussar på magen och ligger med handen på för att vara beredd när hon börjar röra sig.

Igår hade vi lite hudvårdsparty här med Cosmopharma och vi blev 10 st tjejer som satt med kletmasker i ansiktet och händerna fulla av kräm, hade ordnat lite mat som vi mumsade på och sista man lämnade vid tio-tiden. Jonas var ju på stan med AC-gruppen och hade roligt på sitt håll så det var skönt när han kom hem och kröp ned intill, trots att det doftade en väldig massa whisky..

Ska ta och sätta mig lite i den härliga fåtöljen och läsa, vila eller bara finnas till. Gustaf har precis vart här och hämtat sitt cykelställ och jag går fortfarande i nattlinne, men det är skönt, en dag som denna, lite små-mulen så får man det, och jag ska sitta och beundra dom fina påslakanen jag sydde till Agnes vagn, så mjuka och fluffiga att man bara vill köra ned huvudet i vagnen.


Tänk, om en väldigt kort stund är hon här, på något sätt så tror jag hon kommer för tidigt, jag vet inte varför, och jag vet inte varifrån den känslan kommer, och jag har haft fel förr.
Men om jag inte har det så kan det vara så att hon snart är här, hos oss...
Skrämmande, hisnande och gigantiskt härligt!
























måndag 16 juni 2008

45 dagar kvar!


Senaste bilden på lilla Agnes. Vi är nu inne i vecka 34 och det är bara 45 dagar kvar til beräknad förlossning, men den kan komma likaväl förr som senare, fast jag hoppas nog på att hon kommer ganska precis när hon ska det lilla livet..

Njuter fortfarande av att vara med den här tjocka magen, jag har inte ont i fogar, inga svullna ben eller fötter och värdena är bra förutom då nu järnet men det är justerat tills nästa gång.

Hon sparkar dock ganska rejält och livligt, och det kan göra ganska ont, och vissa saker är lite er problemfyllda att utföra än tidigare pga magens storlek men det är ju små banala saker i det stora hela..