måndag 7 juni 2010

Lerum-Norrköping-Täby-Norrköping-Lerum.

Så var vi hemma efter en helg med långa mil bakom ratten.
Vi åkte i fredags till Norrköping där vi grillade hemma hos farfar och Gunilla, och till Julias stora lycka hade dom ställt fram rutchkanan !!
Och såpbubblor, som hon tycker är SÅ fashinerande blåstes och fångades.
Med sig hem fick hon en fin liten picknickväska så nu kan vi picknicka utan att släpa på stora korgen!


Hon var så duktig efter tre vändor och klarade att klättra upp, justera benen framför sig och SWISCH iväg! Lycka!


Min såpbubble-fina tjej!


Det var inte så lätt att blåsa...



Julia försökte fånga alla fina fina bubblor som flög omkring.


Att bubblor kan vara så roligt.


Julia och Gunilla blåser såpbubblor.


Sova vilan utomhus under skuggan av ett träd är skönast.
Vi bodde ju hos farbror Robban och Kristina hela helgen.

Och på lördagen skulle jag och pappa J åka till Täby för en bröllopsfest, och efter lite klädångest blev det så här.
Den babyrosa klänningen med metervis med böljande tyg och sidenband, svart platt blomma i håret på diadem, slravigt uppsatt hår med mängder av hårnålar och HÖGA klackar i svart.










Kvällens barnvakt till Julia var ju farbror Robban, kristina skulle jobba så han ringde in det tunga artilleriet, Pudde med tre barn.
Varav det ena, minstingen Ludde, tydligen blivit mer än förtjust i Julia och pussades villigt :-)





Vi körde ju Norrköping - Täby T/R och var hemma runt halv tre på söndagsmorgonen.
Barnvaktandet hade gått superbra och Julia sov sött när vi kom hem.
Söndag bjöd på grill och så kom farmor dit efter sin SPA helg med jobbet.


Fina Kristina och Jonas, visst är dom FINA!







Muffins-glad!

Med sig hade farmor något Julia verkligen verkligen tycker om...


Ah, är den M I N??!!??


Julia med sommarpresenten från farmor. En egen dockvagn.


Allt skulle testas, av och på med vindskydd, fram och tillbaka, upp och ner för altanen och i och ur med dockor, täcke på, täcke av, och sen FULL rusch mot bilen och sprattliga ben och glada läten, älskade barn vad du alltid är GLAD!



Sen åkte vi hem mot hemmet, inga fartkontroller, alla körkort intakta.
Men ve och fasa så trött jag var och är i ryggen idag.
Hundra mil på 48 timmar, plus bröllopsfest på det tar även på mina krafter.
Tack för helgen alla inblandade och TACK för barnvaktandet och fina presenter! :-)
Kramar Maja

torsdag 3 juni 2010

Imorgon packning...

Vi drar på bröllopsfest.
För Paula och Björn som gifte sig i Colombia i december.
Bröllopsfest nu.
Mina klädval har dragits ned till två, förut fem.
Dom kvarvarande är en Carrie Bradshaw liknande marrängskapelse, liknande hon hade när hon var gravid i serien, Hamptonsbröllopet/Berger.
En rosa tyg-historia som jag är KÄR i, det är HUR mycket tyg som helst, A-linjeform, MASSOR av vidd nedtill, volanger, satinband, svarta skot, svart blomma i håret...
Eller...en knall turkos lite mer slimmad klänning men som ändå döljer en hel del, chiffong och siden, lite kortare, HELT annat stuk...känns ibalnd lite mer som en "Trädgårdsfest-klänning".
Så, båda packas ned, så får jag bestämma på lördag om jag känner för:
1: Rosa marräng i massa tyg (man får smala ben, hihi)
2: Turkos trädgårds-fest variant.

Kram Maja

Frukost-besök & Blommande Trädgård.



Idag kom min gamla kollega och vän Maria på tidig torsdagsfrukost när Julia och jag ännu gick i pjamas-stassen.
Pratade bort någon timma och Julia fick en massa fina kläder som Marias dotter Elin växt ur. Precis sånt hon behövde just nu också, strålande!!

Sen åkte vi till affären för lite muffins ingridienser då det ska bakas åt grannen Paula och Robban och Kristina, Julia är superduktig på att hälla alla ingredienserna i skålen.
Utomhusvila och HÖG solskyddsfaktor även en dag som denna och supervattning av alla växter, då det bara gassat 30 gradig värme här idag, igen.
Men vi klagar inte, verkligen inte!
Solstolen vi plockade fram efter att jag återigen målat den, denna gången svart, upptäckte Julia att den var exemplarisk att åka rutchkana på. (En liggfåtölj Karlskrona från Ikea....)
Alla sätt ät bra utom dom dåliga säger jag och uppmuntrar till max.

Ikväll är det Julia och jag som är PF. Pappa-Fritt, så vi passadepå att fotografera dom blommande buskarna och grönsakerna.

En härlig kväll!
Kram Maja


Det ska bäddas dockor...Sen hyschas det. Dom sover ju ;-D


Rädisorna blommar...


Julias både Amerikanska Blåbärsbuskar blommar för fullt. Dom fick hon på sin ett årsdag av mormor och bonusmorfar Dennis.


Äppleträdet blommar också, det fick vi i inflyttningspresent utav mamma och bonusDennis.

kram Maja

Kan ni förstå min vånda nu då?

Denna insändare fanns med i Dagens Lerums Tidning...

Klistrar även in den här...
Förstår ni nu min vånda över att min (vår) älskade fantastiskt tjej ska spendera timmar på dagis, när inte ens personalen upplever det positivt???!!
Jag vill I N T E!

"Jag är en sliten förskollärare"
2010-06-03 En trött och sliten förskollärare vill säga ett par ord...
Jag jobbar som förskollärare på en 1-5 förskola i Lerums kommun sedan 15 år tillbaka.
I början, när jag var nyexaminerad och äntligen fick mitt första jobb brann jag för yrket. Varje morgon vaknade jag nyfiken på vad arbetsdagen skulle bringa. Jag hade ork och jag fortbildade mig i olika ämnen samtidigt som jag var engagerad på min arbetsplats med roliga teman och alltid med ett positivt och glatt synsätt på vår förskola. Mötet med barnen var och är fortfarande magi för mig. Och förtroendet från föräldrarna att få ta hand om deras ögonsten är enormt!
Jag ser de yngre förskollärarna fulla av energi och förväntansfulla varje dag under några få månader på hösten, för att sakta, sakta sloka av den enormt stora arbetsbördan.
Vi blir dessutom ofta sjuka på grund av den täta kontakt vi har med barnen och under vinterhalvåret går förkylningar, hosta, feber, kräksjuka med mera, runt i barngruppen och bland oss personal som i ett ”ekorrhjul”.
Dessutom har vissa föräldrar svårt att vara hemma med ”Vård av barn” och det medför att barnen kommer för tidigt tillbaka till oss och smittan är igång igen.
Varför är det så här? Varför orkar vi inte? Jag tror inte många tänker på alla de bisysslor vi har på förskolan. Vi ska till exempel göra frukost till upp emot 15 barn och städa i ordning efter frukost. Samma sak gäller lunchen och mellanmål. Bäddning av madrasser och senare ställa i ordning efter vilan.
Vi tvättar handdukar, håller ordning på avdelningen och slänger sopor. Allt detta tar tid från barnen, eftersom en pedagog hela tiden är sysselsatt med detta under stora delar av dagen. Det är dessutom ett stort stressmoment vilket gör att vi inte kan stanna upp i nuet med barnen, utan tvingas ofta avbryta.
En bajsblöja måste bytas, ett barn har slagit sig, en förälder kommer för att hämta och så vidare. Allt kan hända eftersom det är små människor vi har under våra vingar.
Det kan vara en gammal kvarlega sedan 70-talet, då förskolan hette daghem, och det skulle då likna hemmen så mycket som möjligt, med en mamma som städar, tvättar och lagar mat.
Sedan dess har vi ny läroplan och ytterligare en ny släpps snart, med tjusiga ord, mål och riktlinjer.
Vi är inget Daghem längre! Vi är en förskola som bygger på lärandet för de små barnen, vi skapar grunden i deras livslånga lärande.
Jag vill hålla en hög standard i förskolan! Jag vill fortbilda mig, jag vill jobba mot våra mål och vår läroplan. Teori och praktik skall gå in i varandra.
Vi kan vårt jobb, vi är utbildade och professionella. Men att kombinera allt som läggs på oss uppifrån, stora barngrupper, alla våra bisysslor och tung arbetsbelastning, gör att vi känner oss utbrända och hopplöst trötta och då får vi lätt barnens infektioner och alltihop gör att man funderar på att skola om sig.
Före klockan nio och efter klockan två är vi bara två som jobbar i gruppen, vilket medför att en pedagog är ensam med barnen och den andra pedagogen är upptagen med alla våra bisysslor.
Vi har flera ettåringar i gruppen som kräver och skall så göra också, vårt omedelbara bekräftande. Vi har fyra-fem åringar med stora konflikter i leken som hela tiden skall redas ut, på ett pedagogiskt sätt.
Sen har vi alla två-treåringar… de är inte så stora än, men förväntas klara av mer än de kan på grund av de stora barngrupperna och att pedagogerna inte hinner, helt enkelt.
Vi får även nya direktiv uppifrån, från chefer och politiker. Hela tiden nya mål och idéer på hur vi skall sköta vårt jobb.
Allt ska dokumenteras i barnens portfolio och den digitala IUP:n och skrivas ner i en verksamhetsplan, som sedan skall utvärderas.
Kameran är framme hela tiden för att dokumentera barnens lärande. Olika mål som kommunen bestämmer, från år till år, skall uppfyllas och allt skall härleda och hänvisas till läroplanen.
Misstolka mig inte, jag vill fortbilda mig, för utvecklingen går framåt. Men vi får numera inte gå på de utbildningar vi individuellt är intresserade av, för att få en kick och nya idéer, så alla bakas in på samma föreläsning.” I år skall ni vara intresserade av…”
Vi orkar inte mer! Vi är dödströtta! Vi orkar inte med våra egna familjer och fritiden sovs bort.
Lönen då? Nja, de människor som lagar din bil, tjänar mer än vi som ”tar hand om” ditt barn, det säger väl allt!
Om alla bisysslor togs bort från oss pedagoger, så att vi kunde vara med barnen, så skulle förskolan fungera på ett mycket bättre sätt.
Våra arbetslösa ungdomar skulle gladeligen komma och hjälpa oss, med alla våra bisysslor, så vi får tid… tid till barnen.
Nu satsar kommunen på de små barnen och extra pengar skall gå till just dem. Fint i tanken….men det hjälper ju inte, för deras älskade fröken kan inte titta på det som barnet har ritat, eller se och bekräfta barnet hela tiden, för fröken måste diska!
Och ni undrar varför vi har så hög ungdomsbrottslighet eller att vissa barn går ut nian utan godkänt i basämnena. De har inte blivit bekräftade när de var små…inte tillräckligt. Vi har många barn som tillbringar upp till tio timmar varje dag i förskolan.
Jag är trött och sliten fast jag bara är 40 år och har långt, långt kvar till pension. Vi står och ler mot föräldrarna när de lämnar och hämtar sina barn för att bekräfta att just deras barn har haft en bra dag.
Vi ler och agerar som dockor med snören fästa på oss som politikerna drar i.
Snart klipper jag mina snören och kommunen får bita i det sura äpplet, för vi är flera som snart ger upp!
Trasdockan"

onsdag 2 juni 2010

Lekdag hos Vera Kajsa och Alva.


- Man måste smörja in sig o r d e n t l i g t mamma!




Idag drog vi iväg runt lunch hem till Vera Kajsa och Alva för lek och fika.
Studsmatta, gunga, sandlåda och glass har stått högt på schemat, och solen har stekt!
Som den stundtals senila mor man är så glömdes solhatt åt fröken, men insmord var hon över hela kroppen, men keps/Sharlett fick lånas utav Kajsa.
Eftersom lunchvilan fick skjuta på foten lite, vi tog ju sovmorgon, så tog det inte många sekunder innan fröken hade slocknat i bilen på väg hem, väcktes dock utanför dörren, annars hade hon aldrig somnat nu ikväll...









Ps, våran sovmorgon var så där ofantligt mysig.
Jag lyfte in Julia i vår säng vid sju, då tyckte hon det var ljust och morgon.
Sen låg hon inkrupen i min famn, på min arm, i hennes fam och på hennes arn låg sen Pricken, OCH dockan...och som vi sov.
Jag med näsan intryckt i mjukt lockigt härligt doftande Julia-hår.
Min dotter...har jag sagt att hon är fantastisk?? :-)
/Maja

Ps II, Julia säger nu MAJA, och MAMMA-MAJA utan problem. Fantastiska barn, fast helst vill jag ju bara kallas mamma....

Julia och studsmattan

video

Julia idag hos Vera, Kajsa och Alva. Som hon studsade, och sprang. Tom jag var uppe och studsade med henne. Och Kajsa. Vilken fart i benen hon hade. Hihi, älskade hjärtat!! Somnade HELT utmattad i bilen hem kl fyra efter NOLL sömn på hela dagen och farigt tempo...

video

tisdag 1 juni 2010

Vattna behövs när solen steker.



Vi kan verkligen inte klaga på sommarvärmen just nu.
Idag har det varit helt galet soligt och det har varit en prestation att hålla Julia i skuggan.
Jag har smörjt in både fötter och nacke och annat synligt och ändå har hon fått en "färg" idag.
Utomhusdag har det iallafall varit, vi startade med mat-inköp, sen promenad, vila, fika, pannkakslunch, mellis och duplo-lek, allt utomhus, och jag drog ut symaskinen på altanen och fixade en "surdegshög" av sy-saker medan hon satt och ritade intill.
Sommaren är fantastisk! Bara man tar tillvara på den.

Med sol kommer också törst, så också för våra stackars växer så vi har vattnat allt, jag i den stora och Julia har tultat runt och varit SUPER duktig, med sin lilla.
Mycket vatten utanför men vad gör det?

Jag har världens sötaste och duktigaste hjälpreda här hemma!

Kram Maja

Imorgon åker vi till Vera, Kajsa och Alva och busar, hihi...



Våra fina fina plantor av Basilika, Oregano och Rosmarin växer massor!
Julia vattnar, noga lite utanför, lite på kläderna, charmigt!




Grönsakslandet, om vi kan kalla det så, får vatten också...


- Ja gjorde som du sa mamma, vattnade mycket, så nu behöver jag mer!


- Varför har du så stor och jag så liten mamma??

/ Trädgårdsmästarna

Färgkodat.

Utlovade bilder på entren eftersom vi nu städat upp där och planterat nytt.
Jag vet inte vad det är vi planterat bara, men dom var fina :-)



Och så ser man den "dörrmatta" i smide jag sopade fram under gruset, tillhörande förra ägarna och ovanligt rostig och ful....



Men med lite svart sprayfärg och spraylack så blir ju saker som nya igen, och ja, krukorna har också fått en ny spray-finish då dom stått ute i vintras och rostat.

Till höger ser ni även det mest knasiga tror jag, så går det när jag hittar en bra sprayfärg och resultatet blev bra, då kan ju inte brunnslocket, det där kupoliga, stå där och vara fult och rostigt och ergat, svart blev det också :-)
Färgkodat var det här!


Närbild på "dörrmattan", inte så snygg men den är praktisk tills vi lägger marksten eller tillfällig trall...och så Simon förstås, bus-katten som vill in så fort han kommit ut...

Kramar Maja