På väg..försök att få tre personer med tre olika viljor på ett och samma kort.
Igår för fem år sedan träffade jag Jonas.
På en bro hade vi bestämt träff och sen dess har det varit vi.
Fem år är ju inte så hiskeligt lång tid men vi har hunnit med en hel del :-)
Igår skulle jag och tjejerna åka in till stora staden för att möta Jonas som planerat lite firande hela familjen.
Den glada lilla förväntansfulla trion.
Dom här fina barnen är våra och det är nog det bästa jag någonsin gjort..och kommer att göra!
Världens finaste lilla Julia.
Och en nacke man bara vill gosa in sig i hela hela tiden.
Väl framme i stora staden mötte Jonas upp oss för att avslöja överaskningen och vart vi skulle.
Hon var tämligen stolt när hon kom gående i sina bowlingskor i stl 27.
Tuff brud redo att starta.
Pappa J och Julia var dom bowlade och jag och Alice roade oss som hejjande supporters och hejjarklacksledare.
Gissa om hon var duktig det lilla livet.
Hon gjorde tre spikar.
Som barn får man ha denna "rutschkana" som hon kallade det, man lägger klotet där uppe och iväg rullar det...
- Tjoho-hooooooo!!
Änne ett bra skott.
Alice fick hålla sig bakom linjen, vilket var svårt eftersom hon gärna ville krypa upp på banorna där det snurrade ljusprickar från discokulorna :-)
Dom kunde man ju jaga...
När klotet var rullat kom det tillbaka här..det var också spännande.
Efter en timma var det över och jag tror med all säkerhet att detta är något vi gör igen.
Efter anstängande bowling (ja, man blir lite svett av att jaga en krypande Alice också..)
Julia läser här barnmenyn.
Men kunde välja på veggo hamburgare, vanlig hamburgare eller kycklingfile burgare.
man kunde också toppa med en överaskning efter maten. Glass.
Julia betsällde själv och förklarade att:
- Ja vijj ha vanjig hambujjaje...
På restaurangen fanns det massor att titta på..uppochned vänd krokodil i taket, bisonoxe huvud, haj-huvud och en hel massa annt.
Medan vi väntade på maten ritade vi skattkartor på den stora fina tjocka servetten
- Hm, hur forcherar men den här...?
Jag har så himla svårt att äta saker på höjden, allt bara rasar som dom gjort så fint.
Men gott var det.
Och lagom till maten kom in hade Alice somnat i vagnen...
Vilka barn vi har va...helt underbara att ha med sig överallt.
Julia mumsar glatt pommes och burgare..medan mamma i bakgrunden fortfarande undrar hur hon ska hantera den "höga" maten..
Och den otroligt trevliga och snälla servitrisen spelade med i vårt "överaskningsprat" och serverade glassen till Julia, efter maten och hon var tvungen att blunda...
- Tada...överaskninsglass!
- Åh ja äjskaj gjass..och sokjad!
Alice hon tajmade det hela mycket bra, trots fullbokat och massor av folk låg hon och snusade gott under gosefilten där i vagnen och vaknade glad och pigg lagom till kaffet bars in.
Mätta glada och mycket nöjda började vi packa ihop oss för att fara hem.
Innan dess tog vi en kort promenad för att gå in och se vad som hänt på
"pappas" Hotell...
Jättefint, och konstigt.
Sist jag var inne i byggnaden var det rivningsfärdigt och stod containrar överallt.
Nu satt folk och drack drinkar i en lååååång guldfärgad soffa :-)
En härlig familje-date tillända och ett femårsjubileum firat.
TACK älskade sambo!
Älskar!
/Maja
