torsdag 25 oktober 2012

Att dupla är livet



 
Stor-legot, eller duplot, är klar favorit hos Alice.
Hon går in i Julias rum och drar fram lådan.
När jag frågar om jag ska bära den till allrummets matta nickar hon och ler och springer före, böjer sig ner och klappar på mattan vart lådan skall ställas.
Sen bygger hon.
Och pussar alla gubbar.
Jag tror att hon är snäppet tidigare med duplot än vad Julia var...å andra sidan kan det ju bero på tillgängligheten, som med allt annat.
/Maja

Att träffa vänner i lekparken

 
Att vara på väg genom vacker höstfärgad skog.
Upp mot Tomteberget och lekplatsen där.

 
En lekplats som passar liten och stor, med sandlåda, lekstuga, gungbräda och tre olika gungdjur.
Klätterställning, fotbollsmål och gungor.
Gräsmatta och insynskyddat mellan husen.

 
Alice som nyss vaknat var lite Alice-butter först....

 
Och Julia insåg att man skulle ha lååååånga armar om man ville gräva.

 
Det här är Alice mest kända min.
Hon är inte butter, hon är bara väldigt bestämd :-)

 
- Öh....mamma, sand?!?

 
- Hahahaha...jag smiter, utan mössa!

 
Julia som både kan klättra upp...och numera också ner för nätställningen på egen hand.
Det har varit lite stopp på det, hon har tyckt att det var högt upp och inte känt sig trygg.
Nu gör hon det.

 
Lycka är att mumsa grönsaker, när som helst och hur som helst.
(Och nej, jag tycker inte att man ska äta när man står/går/springer, men hon rymde hela tiden men den där moroten glatt i handen...)

 
Vi var ju inte ensamma där i lekparken eftersom kompisen Adam , mamma Karin och lilla Elsa kom och höll oss sällskap när Adam slutat dagis och gungorna var nog det dom gjorde mest.

 
Antingen snurrade Adam Julia, eller puttade henne, eller så snurrade mamma Karin båda barnen.

 
...med Alice hjälp....

 
Åh lycka!!


 
Det är härligt det där.
När man ser, och vet, att ens barn tycker om ett annat barn, eller flera andra barn.
Att hon ärligt visar det med hela hjärtat.
Det vill kramas och klappas och hållas hand.
När dom delar fika mellan sig över vagnkanterna på väg hem från lekplatsen och hur Adam lånade ut sitt gosedjur när Julia fick vagn-bygeln i huvudet och blev jätteledsen.
Och hur Julia sprang och hämtade Adams gosedjur när han blev ledsen när jag sa åt Julia när hon gjorde en dumhet.
Sånt där är så varm i mamma-kroppen.
Att hon är så full av allt sånt där fint som omtanke, kärlek och empati.
Att hon kan ordet Förlåt och Älska.
Att alla kastanger vi plockade med oss hem i en påse skall bli ett dörrhjärta för att alla som kommer till oss ska veta att vi älskar dom.
Sånna saker.
Allt sånt fint.
Vi fick en hätlig dag där uppe med vänner på berget och gick tillsammans hem eftersom vi bor på samma gata och när vi nästan var ända hemma, då kom pappa J körande.
Och sen var det ju nästan kväll.
 
Kram Maja

tisdag 23 oktober 2012

Att vänja sig lite



 
Den ohyggligt gamla Tomelillan och dess fotpall, säkert tio år gammal, har fått sitt nya liv.
Ett väldigt randigt sådant.
Tycker om, Tycker inte....
Har inte liksom bestämt mig än.
Det krävs lite invänjning tror jag.
Lite som Montazami.
Man får studera den från olika håll.
Bo in sig i tanken lite.
Och det där med ränder var svårt för en pettimeter som jag.
När måtten på objektet gör så att det liksom blir lite udda och ojämt hur många gånger jag än mätte och klippte och klippte nytt.
Men, nu är den formsydd och pyspassnings-måttad.
Troligen skall den få sig en liten volangkant för att mjuka upp lite, längst ner, men det får jag också känna på lite...
Bo in mig.
Men nu står den där, som en käftsmäll i Ikea randigt tyg.
 
/Maja

Att sällskapsspela





 
Frökens val av sällskapsspel blev Fia med Knuff då man får räkna en massa och så memory.
En massa bibliotekslåneböcker har lästs för liten och stor och projektet:
Limpistol-magneter-spelbrickor gick inte som vi tänkte så vi måste komplettera med lite saker.
Ikväll åker storfis på sin gymnastik och kvällens middagsval blev hemmagjord pizza?
 
Innan dess kommer nog en massa saker att ske.
Det brukar liksom bli så.
En massa dans i köket.
Sagor.
Lekar.
Idag ska vi dessutom leka Gömma Nyckeln.
Spännade.
/Maja

Att dega, Dora och Trolla lite









 
Förmiddagsbesök som bestod av My Maja och mamma Julia där barnen degade med playdoo, bakade i Julias kök, bjöd på fika, drog på sig ryggsäcken och ritade ett skattkarta och lekte Dora Utforskaren, ett pedagogiskt program som både Julia och My tittar på, lilla rara Maja hon gick runt med den låtande Kaninen nästan hela tiden och myste med den inne i schäslongen under täcket.
Rätt som det är kom tre barn utstörtande ur rummet och skulle trolla fram oss, dvs mamma Julia och mig, vi var tydligen jäääääääättetråkiga bara för vi satt och drack kaffe och te i köket medan dom röjde runt lite på egen hand och Alice sov där ute.
När vi vinkade av dom strax före två och precis hade slukat i oss lunchen så knackade det hårt på dörren och där ute stod mamma Karin, Elsa och Adam som glatt frågade om dom fick komma in och leka en stund och självklart, här säger vi inte nej till lek.
Två lekpatruller på en och samma dag.
Himmel.
Dessutom hann Julia och jag med ett eget besök på biblioteket där vi absolut skulle sitta och läsa sagor för den stora elefanten vid ett bord.
Den där elefanten är typ lika stor som Julia....
Men den drar hon gärna runt på.
Vi fick en massa böcker med oss hem och Julia, som den fantastiska storasyster hon faktikst är, såg även till att vi lånade några som passar Alice eftersom hon inte fått följa med utan blev kvar hemma hos pappa J.
Jahopp, så var den måndagen över i ett huj och lekdosen fylldes på bredden och svämmade över.
Visst är det härligt!!
 
kram, Maja

Att få kökshjälp




 
Att plocka ur diskmaskinen verkar faschinera dom flesta små, så även Alice som glatt och frustande ljud tar sig an bestickkorgen och kastar i allt i lådan och så dänger igen den med väldig fart att man får vara med och kolla så inga fingrar kläms emellan.
Sen vill hon ta sig an porslinet men där känns det som jag får stoppa lite...
/ Maja

måndag 22 oktober 2012

Att ha Namngivningsdag

 
Grattis Älskade Alice...
Idag är det din dag lite så där extra.
Ett helt år har gått svindlande snabbt sedan vi  firade dig på ett alldeles speciellt sätt....
 
Kärlek
Mamma

Att ha kärlek

Igår hade jag sällskap utav Julia nere i hobbyrummet medan jag försökte få ihop det där överdraget...
Hon pärlande, målade en fantastisk tavla jag vill rama in och så lekte hon med alla plast-ladugårdsdjur jag köpt som ska bli ett julgrans projekt i guld...
Hon satt där och resonerade och berättade och frågade om nålar, trådar och om mormor var slarvig med nålar när jag var liten (?!?)
-vet du mamma, jag har så mycket kärlek i kroppen, jag har kärlek till alla djur, alla barn, alla mins dockor, och till alla mina kompisar, och till Adam (hennes kompis och vår granne)
Strax före vi skulle gå upp ser hon ett flygfä på sitt skrivbord.
- mamma!!!!!! Det kryyyyyyyper nåt här, ett läskigt djuuuuur!!!
- vifta lite med handen så flyttar det på sig..
- nääääää det kryper upp på väggen, jätte läskigt!!!
Jag tittar, en liten flygmyra såg det ut som, lever dom än?!?
Men, jag säger att Julia, du hade ju kärlek till alla djur då kan jag ju inte döda det?
- jo mamma det har jag men INTE till småkryp som klättrar på mitt skrivbord!!!

/Maja

söndag 21 oktober 2012

Att höststäda



 
Höststädning och höströj.
Ved ska ordnas inför kylan och skräpiga saker slängas.
Sandlådan ska lekas i och poolen skulle tömmas...
Blommor skars ner och möbler buntades ihop till högar på altanerna och kylan trängde på och regnet kom och så gick vi in och så körde vi söndag med allt vad det innebär.
 
Imorgon börjar ny vecka och vi startar den med förmiddagslekstund tillsammans med
My Maja och mamma Julia.
 
Godnatt
Maja

Att göra SkogsKnytte
















 
Regnet hägrade och hotade i luften och det var svalt och isigt kallt när vi åkte iväg på lördagens
Skogsknytte/Knopp uppe i skogen.
Men Julia, och jag, tycker dom här lördagarna är fantastiska.
Vi parkerar bilen, tar med oss ryggsäck och sittunderläggen och Julias reflexväst.
Knatar på stigen i gegga och leriga löv och inne i gläntan bland träden ser man Stina och Julia börjar springa och ropa:
- Stiiiinnna nu äj ja häj!!
Som om liksom Stina bara bara bara har ägnat stunden i skogen åt att vänta på Julia och jag älskar den där entusiasmen ungen har när hon helt plötsligt glömmer bort alla gånger hon snugglat på uppstickande rötter och grenar just bara därför att hon rusade amok utan att tänka....
Sen händer det där som alltid händer.
Vi kramas och samlas, och hjälper Stina upp med den fina presenningen hon fått från Friluftsfrämjandet som skydd mot eventuella regnet..
Sen samlas vi och sjunger HejSången och Namnsången, ni vet den där från SAS reklamen och sen har ju den där eländiga nyckelpigsmammam tappat bort alla sina barn så då får man leta och jag gör som jag alltid gör, ser till att dom små barnen som inte har en lika gåpåig mamma som Julia, faktiskt hittar några nyckelpige barn och faktikst vill leta efter dom..trots att dom är lite blyga och inte rusar runt som min skogsvana tjej gör.
Å andra sidan är hon fenomennalt duktig på att också uppmärksamma dom andra mindre barnen och tycker det är mest rättvist om alla åtminstone får hitta varsitt.
- Föj man ska ju faktikst deja med sig....
 
Sen samlas vi och ger tillbaka barnen till nyckelpigemamman och så kommer Ugllan och hälsar på och så berättar Srina att idag ska vi se vad naturen har för färger.
Och så tar hon fram färgade inplastade blad
(det här kan ni gott och väl göra hemma..barnen letar och letar och hittar och tittar)
och så ska vi återigen gå runt och leta och ibland byter man barn med varann och hjälper något annat medan någon annan hjälper mitt.
Och så där håller man på.
Samling igen och visa alla fynd och prata om fynden och sen lekt det
Barnen bak träden och Stina och jag står där och gastar medan barnen fnittar bakom närmsta sten och buskase och så sätter vi oss igen och så frågar rara fina My
- Jaha, vad ska vi göra nu då?
Och ser så där lillegammal och finurlig ut som nästan en fyraåring bara kan göra, eller en gubbe tagen ur en gammal pilsnerfilm och då gör vi Matsäckramsan för utan den får man inte börja äta och vi gör den två gånger.....
Fika och så besök och busen räven Sviper som bara bara knycker matsäck, fast han frågar först och alla delar villigt med sig och jo då, dom vet så väl att den där Sviper han är ett gosedjur med dragspelssnöre i svansen eftersom han egentligen är en speldosa fastsydd på en strumpa men det struntar dom i, för just där och då sitter vi i skogen och Sviper är där.
Ocj så sjunger vi Hejdå och alla stannar för extra lek och klättrar bland stenar där Julia slår sig eftersom löven är hala och så gungas det gungbräda på vanliga stocken så det kittlar i magen och barnen trillar av i skratt och så där skulle vi nog kunnat hållt på än....
För det här med skogen och det här med Mulle.
Det ni.
 
Kram Maja