Att ha gjort torsdag

 

Att ha gjort torsdag.

Och vad gjorde vi?

 

Vi städade och tillbringade timmar i hobbyrummet och sydde klart pyjamasar, pärlade plattor, ritade, limmade, målade och lekte med ladugårdsdjuren som snart förvandlas till guldguld.

Vi bakade kladdkaka med dumle inför dagens ankommande gästers dessert och vi gjorde slut på sköljsmedel pga åtta maskiners tvätt...

 

Vi passade också på att torka köksgolvet då Julia strax före kvällsmaten kräktes ut allt hon ätit under torsdagen och sen var som en mjuk spagetti i kroppen pch begynnande feber.

 

Inatt sov hon i min säng, det händer oftast bara när hon är lite orolig i kroppen.

Hon sa att hon frös när vi vaknade, Julia fryser väldigt sällan, nästan aldrig.

Så tända brasa och tempen visade på nästan 39.

Dagens ankommande gäster informerades och nu är det inställt.

Här står jag i köket, med en väldig massa nötfärs som ska bli pannbiff alá maja..

Och en varm unge med konstiga utslag i ansiktet och på ryggen..

Måste googla...

En klocka plingar om scharlakansfeber....hur ser det ut?

Google google...

 

Idag tar vi fredag och jag ska visa lite av vad som blev av alla tyger..

kram Maja

Att skaffat nytt drömhus

 

Välkomna!

 

Nytt drömhus?

Ja, men inte åt oss utan detta är Tomtens klapp till Julia.

Ett helt fantastiskt dockhus i tre våningar.

Det är gigantiskt kan jag lova och underbart fint.

Jag budade hem det på Tradera för ex antal hundralappar och vi hämtade det i Borås.

 

 

Det finns en sidobyggnad som har en takterass

 

Framsidan är öppningsbar vilken hjälper mot klåfingriga Alice fingrar.

 

Taket kan man också vika upp och där inne rymms två rum till..

 

Skalan är 1:12 så möblerna från mitt gamla dockhus är något minimala men jag har fyndat och letat några som passar till huset....

 

Just nu göms dockhuset under täcken inne i gillestugan...och vi kommer få möblera om inne i Julias rum för att få plats men vad gör väl det, hon kommer älska det!

 

/Maja

Att ha fixat klappar

 

När det gäller julklappsbestyren så kan vi faktikst pusta ut en smula.

Alla barnens julklappar från tomten var ordnade innan oktobers slut och det ni ser ovan gott folk, är Alice nya vrålåk.

En trehjuling från Kettler.

Importerad från Tyskland då det skilde en väldig massa hundralappar på att köpa den på svensk mark.

Den här kommer bli toppen ute på våra grusvägar där Julias gamla, dessutom halv sneda pga påbackad av en bil (pappa J) bara borrade ner sig med sina smala däck.

Den här har breda luftdäck, säte istället för sadel, broms och så den smarta pinnen bak för oss större.

Dessutom kommer nog tomten komma med en hel del andra saker som Julia tycker att lillasyster ska ha, det viktigaste en Kockmössa och ritpapper.

 

/Maja

Att ha en hektisk onsdag

 

Onsdagen var en smula hektiskt.

Tjejerna vaknade sent och sen var det full rulle med bad, frukost, fix, påklädning, lunchfix, bra-att-ha-i-väskan-fix och allt som ska hinnas med innan vi skulle gå till bussen.

Precis när vi skulle gå kom dessutom UPS bilen med Alice julklapp ända från tyskland och ville ha en påskrift och sen var det raska ben som gällde för att hinna till hållplatsen.

 

Julia ville ju nämligen inte åka vagnen utan gå hela vägen.

Vilket inte är några problem...dit.

 

Åh det var spännande väntan det där, att sitta där och dingla med benen och spana efter den blå bussen.

Den blå bussen som dom den 9 december slutar att köra, för gott, troligen.

Då står vi där....

Och ni kan tro att jag ringt, mailat, skrivit och frågat.

Vi är lite bussberoende serni.

 

Åh men så kom då äntligen bussen!

 

Och Jag hjälpte henne upp på sätet vid fönstret så hon skulle se och maj gådd det där var spännande kan jag lova.

- Mamma, man ser ju hela *pip* (där sa hon vår stad...)

Och så sken hon som en sol.

 

När vi kom ner fanns det tid före tandläkaren att spatsera lite så vi tittade på vintermössor och på porslinstigrar och jag förslog att vi kan ju köpa en porslinshund istället för den där riktiga hunden som hon tjatar om dagarna ut och in men det var ingen bra ide...

 

Väl inropade hos tandläkaren hann jag knappt blinka fören ungen satt i stolen på eget bevåg, tryckte på knappen till vattnet och drack friska mängder.

Sen berättade hon vart det "kliade", eftersom hon säger att det kliar på hennes två hörntänder när hon äter ibland, vilket troligen beroe på tunnare emalj just där och kliet kan vara att det isar så hon fick banan-flour på tändera och vi ska göra samma sak hemma ibland.

Duktog som en lärka satt hon där och gapade och babblade så gott det gick och berättade att Alice, som stensov i vagnen, som tur var, älskar att borsta tänderna och vill göra det hela hela tiden men att hon också sabbar i Julias rum ibland.

 

Sen tyckte hon att jag borde tagit med solglasögonen för den där lampan i ansiktet var ju som solen.

 

Det gick på en kvart och lagom klara vaknade Alice så ner en våning och bort till BVC och Britt där vi hade så himmelens tur att den halvtimmen vi var tidiga inte gjorde något eftersom Britt hade en lucka före oss och dom här tjejerna är alltid välkomna sa hon.

Dom brukar få guldstjärnor i uppförande när vi är där.

Båda ritade, lekte med djuren och Alice fick en spruta, dansade en smula, ja inte efter sprutan för då var hon super ledsen, men före, och så pekade hon ut alla sina kroppsdelar och lekte träd och sjöng om ugglan och imse vimse spindel.

 

En timma före utsatt tid kunde vi bege oss mot bussen igen efter stoppet på Apoteket för att köpa pump-kräm-Ducebal och Locobase Repair för ansiktets och årstidens kallaste dagar som ger tjejerna torrfläckar i ansiktet.

Men tro inte att vi slapp regnet igår heller.

På klockslaget tre började det.

Igår igen och det var precis när vi gick av våran buss och Julia som då varit på benen promenerades från halv ett var jätte trött, något jag visste skulle hända och från bussen tar det ca tio minuter för en fyraåring att gå till våran dörr och det var tunga trötta steg som gick, och regnet ven på oss..

- Mamma jag orkar inte mer...

- Det är bara sista backen kvar hjärtat, Hej-och-hå-backen...

 

Men hemma väntade fika och mys och när pappa J kom hem smet jag ner i källardomänderna för att sy en smula.

Idag måste jag städa där nere, imorgon kommer det fem nattgäster.

 

En spånnande onsdag för fröken.

Buss, tandläkare och lite annat.

/Maja

Att få följa med storasyster

 

Eftersom J var i Sthlm var det min uppgift att där på kvällskvisten ta båda tjejerna till gymnastiken.

Något jag visste skulle bli en smula kaotiskt eftersom Alice inte sitter still.

Det ösregnade dessutom så in snabbt med två barn i bilen, ut med två barn ur bilen utan att bli för blöta, ta ett barn i famnen och ett i handen, skynda in i gymnastikuset, få av båda barnen ytterkläder, och mamman, hjälpa Julia på med gymnastikskorna och fylla vattenflaskan medan jag jagar Alice en smula som vlle utforska hur högt man kan klättra på bänkarna.

Sen ner till gympahallen där Annika väntar och Julia tjoar glatt:

- Heeeej Annika jag har Alice med mig idag!!

Och då rusar Alice fram och åmar sig och kråmar sig och sätter händerna så där käckt ihop mot magen och ler finurligt och blygt lite under lugg som bara hon kan.

Sen leker båda med bollarna innan samlingen och då ska Alice sitta i mitt knä vid väggen.

Det gick så där, tills jag mutade henne med yougurt i nappflaska och snutten och hunden.

Sen ropades namnen upp och Alice frågar mig hela tiden efter Julia.

- Jijjihaaa?

Och det låter som hon ska nysa ut ordet varje gång eftersom hon tar sats när hon säger det.

Och jag säger att Julia sitter i ringen, intill Annika.

- Paaappaaa?

SÄger hon och pekar på alla, verkligen alla papporna intill oss.

Jaha, tänker jag, nu tror dom att jag är en sån där som inte vet vem pappan till mina barn är och ungen blir helt förvirrad och tror att alla mån i 35 års åldern är tänkbara spermadonatorer.

- Nä Alice, pappa jobbar.

- Jijjihaa??

- Julia intill Annika...

 

Sen sartar det iallafall och dom ska springa runt salen til musik.

Hejja hejja tyckte Alice och stod vid sidan och klappade händerna, lekte träd och uggla och ville springa efter Julia.

Sen börjar eldprovet.

Hinderbanan.

Tänk er själva, ni är 1,5 år, och det tas fram tjocka madrasser, lianer, ringar, rockringar, bollar på golvet, plintar och studsmattor och allt bara står där.

Och en hel drös med fyra åringar springer runt i någon sorts organiserat kaos medan mammor och pappor ska hjälpa till vid dom olika stationerna och du som är 1,5 år bara får titta på.

Egentligen.

Men i verkligheten är det ju inte så.

Att en 1,5 åring bara tittar på.

Hon springer.

Långt.

Mycket och slänger sig på alla madrasser, helt orädd om livet när det kommer fyraåringar med gymnastikskor farande i luften och helt orädd armbågar hon sig fram mot balansgången och gör allt för att sabba för dom ska balansera där.

Mamman jagar och håller och svettas och skrattar, för mitt i allt är hon hemskt rar och mamma hade kollat med Annika innan att det var oki att den där vilden följde med.

Mamman hjälper till så gott det går vid balansgång och lianer, med ett barn på höften och ett annat barn i handen....ibland Julia, ibland okänt.

Efter 45 minuter är det över.

Och slutsamling och samla ihop två energiska barn och så proceduren att hjälpa av Julia med skorna och på med kläder, medan Alice igen undersöker hur långt man kan springa utan att mamma ser eller hinner ifatt i ett omklädningsrum fullt av andra barn.

På med skor och jackor på alla tre och så ett barn under armen och ett i handen och så ut i regnet och så öppna för Julias så hon kan klättra in i sin stol medan jag mer eller mindre slänger in Alice medan det vräker ner över ryggen på mig när jag ska bälta fast henne och så snabbt över till Julias sida och bälta fast alla bälten där och så över till förarsidan för nån ska ju sitta där.

Moi.

Tur det är mildväder, annars hade jag tagit båda barnen under armen och krävt att bli hämtad.

Typ.

Mot hemmet där JOnas nu kommit hem  och lagat middag åt oss.

Tisdagen sa på något sätt TJOFF så var den över och POFF så var det natten..

Och Julia hade svårt att somna för hon visste att idag, idag ska vi åka bussen ner till Tandläkaren och till Bvc och vi ska ta singelvagnen för Julia vill sitta på eget säte och ha säkerhetsbälte på bussen och har lovat att hon orkar gå dom sträckorna vi behöver för att komma från A till B till C och D och F.

Men då, då var det svårt att sova.

Fjärilar i magen och pirrigt.

Första gången liksom.

På eget busssäte.

Kram Maja

 

Att roa sig i parken

 

Eftersom pappa J var i Sthlm igår hade vi bil även dagen till ära och då passade vi på att träffa vännerna i stora lekparken några timmar för lek fika och bus...

 

Vådret var faktikst ganska snällt från början men strax före tre så började det forsa så då gav vi upp.

 

Men innan dess han dom med att testa det mesta, leka i köket, bygga sandkakor, Maja stekte bacon och Alice ville gunga gungbräda, själv.

- Ska mamma hjälpa?

- Nä!

 

My i Julias gamla härliga parkas :-)

 

Lilla Maja åkte rutschkana, den där höga tog sig även Alice ner för.

 

Och sprang glatt omkring

 

Medan stora tjejerna grävde och grävde och byggde myrstackar

 

Sen gav dom sig på klätterställningen

 

Och det här är toppen, att Julia vågar.

Hon har inte gjort det förut men nu ville hon klättra högt.

 

Men man får ju bara klättra så högt att mamma/pappa når

 

Busmaja.

 

Pannkaksätande Alice

 

Julia som börjat använda sina vinter kavat kängor.

 

Så fick vi då några härliga timmar där i parken, dit vi så sällan går om vi inte har bilen.

Och det är härligt hur dom leker, även om dom stundtals inte alls leker med varann utan mest finns vid varandras sida men med skilda saker.

Att dom är trygga i det.

I varandra.

Och att Alice är så självgående, lite för mycket, att man får jaga henne för att hon inte ska försvinna helt och hållet.

När vi efter en stund under lekstugans skyddande tak suttit i skydd från regnet så tyckte både Micke och jag, mamma Julia hade då redan åkt tillbaka till skolan, att nu fick det räcka, vi ses ju om några dagar igen, som tur är.

Det blev iallafall en liten stund och en liten stund är bättre än ingen stund alls som min Julia säger.

Sen var det bara hem och rodda med mättande mellanmål för alla magar och svida om till gymnastiskkläder...

 

/Maja

Att visa vad jag lovat

 

Jag har lovat att visa vardagsrummet i dagens tappning.

Hur det blev efter mitt renoverande.

För jo, det är jag och tjejerna.

Förutom n'är jag behövde hjälp att ta ner bokhyllor, få upp bokhyllor och så fixa ström.

Då kom handyman Jonas in.

Annars har det slitits alá kvinnorna i huset.

Men nu känns det skönt där inne.

Det vita är inte kallt utan bryts av allt det svarta som ger värme med sin peking-nyans.

Lite fler kuddar i dova mjuka färger ska sys till soffan och teve skåpet ska bli svart.

Men nu känns rummet helt och klart och oss och inbjuder till att vara där.

Det mesta är gamla saker jag hade i förrådet, eller saker som sprayats svarta eller fyndats på blocket.

Skåp har förvandlats och fåtöljen fick nytt liv.

Brickbordet alá DAY gjorde jag av en stor bricka och ett klaffbordsunderrede som var gammalt och bortglömt.

 

 

 

Observera den lilla cerisa färgklicken :-)

 

Före kommer här....

För det finns ju alltid ett före.

Och det var trist, kändes o-hemma och o-mysigt och o-genomtänkt och jag avskydde den gråa Sandberg tapeten som förra ägarna varlt och den vaniljvita smutsiga väggfärgen.

Och den där känslan av att borta vid bokhyllorna så gick det aldrig att "få till det", det blev liksom inte bra, ett bortglömt hörn.....

Därför gjorde jag om...

 

/Maja