Att ha hittat en favoritplats

 

Lördag kallt och bitande.

Vinden låg på i ansiktet och kropparna var fulla av kläder.

Jonas började dagen med att åka och hämta en massa ved och jag och tjejerna fixade matsäck och packning.

Mamman i huset hade nämligen planerat in Big Quality Family Time.

Med oss vi dessutom mormor och Dennis som inte bara kom med härligt skogssällskap och massa mat utan även presenter till barnen och en väldig massa björkved till vår kamin.

 

 

Vi tog saker på pulka och fraktade ved och barn och gick den lilla skogsstigen in mot vår nya favoritplats Gläntan.

Där det finns plats för spring i benen och upptäckarglädje.

Där man hittar gamla gärdsgårdar och ruiner efter hus.

Där fantasin kan få leka och armarna blir flygplan för att få upp värmen och förbereda inför att brasan ska ta fart.

 

 

Det är också en plats där man hittar skogstroll...

:-)

 

Eller två små knalligt rosa härliga skogsbarn som tycker detta med att vara ute är livet.

 

 

Dennis tälde grillpinnar och det plockades fram korvar och bröd och varma drycker och kalla drycker och barn testade än det ena än det andra och Julia bjöd mormor på Ballerina kex som ju tanten på Göteborgs Kex hade skrivit i sitt brev..

 

Och Dom två manliga trollen höll ordning på brasan och Julia och Dennis gick runt och samlade extra ved att lägga på och den där brasan, den brann dom timmarna vi var där

 

Vad är det med män och elda?

Fast, skall erkännas...det är väldigt rogivande att tända brasor..

 

Pigga och glada och pratande och frågande och Alice i nya vantar som hon nu inte kan slänga av sig som dom förra och rosiga kinder och kalla näsor..

 

 

 

 

 

 

När några timmar passerat och Alice sov gott i nerbäddad i vagnen och fötter började bli kalla så var det dags att släcka elden med snö och promenera hemåt för att tända brasa, ordna lite mellanmål och fika och se när båda tjejerna ockuperade Dennis för legobygge.

 

En bra och härlig lördag må jag säga.

En sån där som känns i kroppen.

Sån där lördag man somnar så gott av.

 

Maja

Att äntligen ha förseglat julen

 

Åh fredag.

 

Chokladdagen om ni frågar tjejerna.

Eller ja Julia men Alice är ju inte sen att haka på.

- Ja vi ha, ja vi ha säger hon när jag öppnar skåpet och påsen med chokladlinser uppenbarar sig där inne i mörkret.

- Ja vi haaaa!!

Jo, ja, jo jag hör att du vill ha Alice....

Går liksom inte att undvika det allra minsta.

För om man inte hör henne, eller om hon tror att man inte hör henne för att man ignorerar hennes

-Ja vi ha.

Ja då lägger hon till med det klassiska och icke så öron-sköna:

Delfin-ljudet.

Har ni hört det någon gång?

Inte?

Var tacksamma, var tacksamma säger jag...

 

Nå, fredag, chokladdag och vi har äntligen förseglat julen.

I en fin tapetserad kartong har det nu lagts ner med kärlek, alla alla julgransdekorationerna jag så hälsovådligt sprayade i december.

Granen står kvar, knappt ett barr kvar, men den får klippas ner i helgen.

 

-Så mamma, nu kan alla sova där i....

 

Fredag och mys med tjejerna.

Bullbak och Tacopaj.

Spela spel och kurera Julias snorande näsa.

Imorgon drar vi till skogs för korvgrillning.

 

Men nu, nu tar vi fredag.

Låter huset värmas upp av bulldoft, mumsa nybakat och helt ignorera den där tanken om att man kanske borde ta sig en löprundapå bandet där nere.

Helt ignorera.

Och ta en bulle till.

Dricka barnchampange med jordgubbe och hinna med lite ärenden på city när sambon kommer hem.

 

Fredag.

Det ni, fint som smör.

 

Maja

Att trotsa bitande kyla

 

Joho då.

Dom där 16 huttrande minusgraderna skrämde oss inte idag.

Solen tittade fram fast det ser ut som vi åker i kolsvartaste mörker.

Så var det ju inte.

Stjärtlappen sedan min Sälen resa med hela företaget jag jobbade på, åkte fram ur gömmorna, helt bortglömd var den där, nu fick den Julia tyngd på sig och ut i backen.

Att mamman i huset åkte sönder den på en sten kan vi lämna osagt.

Julia försäkrade mig om att det var ju ingen fara.

Vi kan köpa en ny för pengen hon fick av farfars bror och fru resonerade hon.

Men då kanske inte låna ut den till mamman.

Hmfr....

 

Alla lager i fårull till trots bet kylan igenom idag.

Trots sol och jag-skulle-haft-solbrillor-trots-allt.

Alice tog en vagn tupplur efter sina pulka åk som inte är så drastiska som sin stora systers.

Dom åkte tom ihop.

Julia vill göra massor av saker ihop.

Åka pulka, bada i lilla baljan.

Den där syskonkärleken är trygg.

 

När vi gick hemåt för att värma kropppar med husvärme och brasvärme fick vi långa skuggor som två skumma typer från en dålig film.

Jätte roligt tyckte Julia skuggan och kittlade mamma skuggan utan att det kändes.

 

Vad vi gör nu då?

Myser, pratar, läser sagor, har sångsamling där Alice slänger sig framåtstupa så snart jag börjar nynna på björnen sover och Storasyster och lillasyster har fått sig ett bubbligt bad.

Så där lattjo det ska vara en torsdag när kylan biter och det mest konstiga inslaget i vårt kök just nu, förutom en knallrosa bobbycar, en lika rosa trehjuling och en väldigt rosa balans scooter, är nog dom två solstolarna ?!?

 

Ja, vem har sagt att allt ska vara så jäkla normalt.

 

Maja

Att förstå tjusningen med bubblor

 

 

 

Det där med såpbubblor bringar väl fram glädjetjut i dom flesta.

Framför allt i mina två små.

Igår där i brasvärmen var det nog perfekt lagom värme för ett stort hav av bubblor att färdas runt i.

Dom flög höt och dom blev många.

 

Och Alice for runt som en alldeles egen liten virvelvind och skrek av förtjusning.

- Woooow woooow wooowww

Skrek hon och skulle pricka varenda liten bubbla med sina små knubbiga små pekfingrar.

 

Julia tog det lite mera noggrant hon.

Lät bubblorna dala lite och så Pang!

En del hamnade på näsan och magen och när en liten ytte pytte bubbla hamnade på Alice tröjkrage blev hon genast så där Ojjig som en gammal gammal farbror med käpp.

Så där Hå-hå-ja-ja vad det var bättre förr...

Med bekymrad min gick hon omkring och försökte få bort den där bubblan som verkade ha etsat sig fast på kragen.

- Oj oj oj....mamma...oj oj oj..

 

Det var nog snudd på tur att den där såpbubbleflaskan hade en botten och såpan tog slut annars hade jag nog suttit där på en såpat golv ända tll midnatt om tjejerna fått bestämma.

 

 

 

 

När liten fis tröttnade på att springa runt som en gasäll på stäppen la hon sig tillrätta på fällen och beskådade den stora som gärna sprang runt en stund till

 

- woooow, wooowww låg hon där och hejjarklacks-tjöt

 

Och ja, den uppmärksamme ser att nej, vi har fortfarande inte haft julgransplundring här.

Och ja, nej granen ser ju inte så där hiskeligt frisk ut, det är ju sant så sant.

Och jo då, ni ser rätt, grenarna pekar mer neråt än uppåt och ja det saknas de flesta utav alla julgrans-djur för dom har jag fått plocka bort just pga att granen inte klarade tyngden...

Så dom står fint uppradade i tv-skåpet.

- Dom kan ju faktikst inte ligga i ett mörk förråd sa Julia.

Och granen...

Den ska ut, det ska den ju.

Frågan är när.

Vid minsta försök att övertala att nu får granen komma till skogen igen, så blir det krokodiltårar här.

Den är ju så fin.

Tycker hon.

Vi får väl se...

 

Kram Maja

Att ha en favorit

 

Att ha en favorit i garderoben tillhör inte vanligheterna.

Jag tröttnar fort.

Men inte på den här.

Varm som en kamin blir man av den ulliga tröjan i Hunkydory modechang som  man kan variera på en hel massa sätt.

Tight och omslingrad med skärp eller uppsatt med säkerhetsnål alá kilt eller bara låta den hänga och dänga kring benen.

Bra det där.

I den här kylan som får snoret att liksom isa sig innan man ens hunnit snyta sig när man vistas utomhus och barnen bara står och tittar ut genom fönstret i Alice rum, skakar på huvudet och säger Nä, idag vill jag inte åka pulka.

Jag förstår dom, brasvärmen här inne är skönare.

Den och vetskapen att vi snart efter sagan ska se lite film ihop, kura oss lite, äta lite nygjord choklad-fudge och äta nybakade sirapslimpor till mellanmål.

Så jag förstår dom.

- Mamma...du vet att jag älskar dig va?

Att jag alltid alltid kommer göra det, det vet du va?

När hon säger så där och täcker hela ansiktet med sina barn pussar som har en lätt doft utav lunchens stuvade makaroner, då smälter hela jag som en geggig geleklump.

Poff rätt in i hjärtat går det.

Poff!

 

Maja

Att ha haft tisdag

 

Att ha tisdag är inte det sämsta kan jag lova.

Att veta att det kommer vänner efter lunchen för lek och mellanmål.

Att se tjejerna fara runt och leka gömma och Dora och leka instängda i rummet med dockhuset.

Att få avstyra Alice något hårda framfart över allt hon vill ha, som också lilla Maja ville ha, och oftast hade först.

- Vi haaaa!!

Ropar Alice och drar sig inte för att utdela handgemäng.

Stackars Majas blonda kalufs fick sig en däng och resonera med en 1,5 åring är stört omöjligt och jag jobbar med det varje dag, att hon ska säga förlåt, för hon kan det där ordet, hon är bara väldigt sparsam med att utdela det....

My försäkrade sig om att vi ska komma och kalas hos henne på söndag och att vi inte skulle glömma paket.

- Lovar, vi älskar att ha med oss paket, lovade jag.

När barnen lekt och spelat och bakat i köket och vi vinkat av dom och förberedde oss för kvällens gymnastikpass så insåg Julia att My hade glömt sitt stora stora, ganska så där minigris-stor, lamm som heter Pontus.

Men det var ingen fara, Julia får vara barnvakt till söndag och det gör hon med besked.

 

Maja

Att få rimfrost i näsan

18 minus.
A - R - T - O - N minus.
Och klockan är tio och Julia vägrar ens tänka tanken att sticka näsan utanför dörren...
Alltså, arton?!?!
Galet kallt.

Att förbereda för poolparty

 

Vi gör oss redo för poolparty med vajjande paraplydrinkar och halvliggande solstolar.

Trots att snön far utanför åt alla håll den kan just nu och termometern visade 16 minus på lördagsmorgonen.

Vi packade badkläder och for till bastuliknande spa-värme för barna-badande i Nolhagabadet under några timmar igår och hade två blötdjur med oss hem till huset i Lilla Staden.

Detta till trots, ställde sig mamman i huset under dryga timman och skurade den i sommras välanvända utomhus poolen ren från allehanda geggamojja och tveksamheter av vad som kan ha varit väldigt mycket små flugor engång i tiden när det begav sig.

 

Och varför gör man då det.

Står med uppvikta ben i någonsorts framåt lutad vinkelhake position med skrutrasa och piasava kvast i högsta hugg och sprutar så mycket vim på den stackars uppblåsta plastpoolen att det borde räcka för ett år.

 

Man har ju lovat poolparty.

 

Och löften, det håller man som Julia säger.

Ja det gör man verkligen.

Löften skrivna i sten, det håller man.

 

Vi har ett outnyttjat stort badevarelse på bottenplan som bara bjöd in till att ha den uppblåsta poolen i tyckte mamman när vi efter sommaren skulle stoppa in den i skrymslena för att gömmas till nästa badsäsong.

Då badevarelset inte hyser något badkar och nästan inget annat heller då det stått still där nere sedan vi flyttade in och prio satts på annat håll så jo men visst, jo men visst kan man ha en pool där.

Såklart man kan.

 

Så, jag skurade och skurade och spolade och spolade och insåg där under spolandet att dom som gjort golvet inte varit så otroligt duktiga på det där med att beräkna fall på vattnet.

Åt vilket håll det ska alltså.

För det rinner åt andra hållet.

Bort från golvbrunnen.

Mot toalettstolen och in under kommoden.

Jo man tackar ja.

 

Hur som haver.

Nu ska golvet få sig en övergång med svabben och lukta gott-gott.

Golvvärmen ska på.

Solstolarna in.

Stora gröna meterhöga plantan på plats.

I med skum och vatten.

På med hula hula musik och blanda röda-saft-paraplydrinkar och sen, ja sen blir det poolparty.

 

För vad gör väl det att snön vräker ner utanför?

Desto större anledning för bubbelbad.

 

Kram Maja

Att ha en den bästa av fredagar

 

Det är ju någonting fantastiskt det där med att packa ryggsäcken full med behövliga ting, klä på barn och mamman i huset varma kläder från topp till tå direkt efter den sena fredagsfrukosten.

Möta upp vännerna med pulka och vagn för att ta sig några timmar i skogen.

Alldeles bortanför våra hus, eftersom vännerna bor på samma gata som vi, ligger en liten och vad som kan tyckas vara en obetydlig stig som leder rakt in i granskogen, trollskogen, tomteskogen..

Man följer en yttepytte liten stig i kringelikrokar och det finns massor av saker att upptäcka längs vägen så promenaden till målet kan ta lång tid.

I fredags var kylan så där perfekt och ljuset fantastiskt för kamerans objektiv och barnen på sitt bästa lek och upptäckarhumör.

Julia hade saknat Adam och jag förstår henne.

 

Vi gick där på stigen omgiven av tät skog och granar fulla med snö, som i ett eget rum och där framme, där väntade Gläntan.

Där det finns stor springyta och plats för eld, stockar att sitta på och ruiner efter hus att låta fantasin löpa amok i.

Vem har bott där?

För hur länge sen?

Hur såg det ut, vad gjorde dom?

 

Fika packades upp och det bjöds fram och tillbaka och den varma chokladen smakar ju allra bäst där ute i skogen, när det ryker ur munnen när man andas och skogen är så där skogig.

Jag älskar det där.

Våra fantastiska äventyr i skogen med vänner.

Att kunna leka flygplan i skogen, leta efter råddjursspår, rulla runt i snön över stockar och stenar och hitta grenar som ser ut som bokstäver och leka skogshuggare som Hans och Greta.

Det är fint det.

När barnen tjuter av skratt så det kittlar ända ner till tårna och kinderna är på snudd lila av kylan och dom ändå inte efter tre timmar vill gå hem och in i värmen.

Det är fint det.

När vi avslutar äventyret med att åka stjärtlapp och pulka nerför pulkabacken och Alice är så kall och frusen och trött att när hon kommer in i värmen, ja då däckar hon totalt och Julia vilar sig på sängen.

Det är fint det.

Sånna där utflyker med underbara vänner som ger minnen och spår i kroppen och man känner att man gjort hela fredagen och kan leva på den länge.

 

Ett bildregn, det bjuder jag på...

Jag är tvungen, kan inte välja.

Varsågoda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kram Maja