Att ha hjärtat fullt av kärlek

 

 

 

Att ha hjärtat fullt av kärlek och gården full av snö som yrt på oss hela dagen.

Det bästa av allt på en och samma dag.

Bort med alla måsten inför helgen och ut i snön.

Vi underskattade kylan dock och efter en stund blev kinderna bitande kalla och varm oboj framför brasan lockade ohyggligt för alla tre.

Men även denna lilla snön som la sig, efter att i flera flera dagar bara haft regn och rusk och grått, fick barna-munnarna att le och tjoa och dansa i köket att äntligen kom den tillbaka.

Snön!

Kung Bore!

Välkommen!

 

 

 

 

 

 

Kärlek Maja

 

Att ha fått det bästa brevet

 

Julias brev.

Alldeles egna, adresserat till henne.

Från Sara på Göteborgs Kex.

Som tagit sig tid att svara Julia på hennes mail med frågor.

Så här började det.

 

Julia får alltid Ballerina kex av mormor.

Alltid.

Och hon äter dom som dom flesta nog gör.

Av med locket och botten, hon kallar dom skal, och så äta upp nougaten inuti och ge sig på nästa kex.

Och vad göra med skalen då?

Sist hos mormor fick hon en hel hög med Skal, eftersom hon bara åt nougaten inuti.

Så hon undrade och ville ju ha svar och frågade om vi inte kunde skriva till den där tanten som gör Ballerina Kexen och fråga.

Om man kunde skicka in skalen (botten och locket) och få dom påfyllda.

Om det fanns någon tub, eller maskin för det.

Helt realistiska frågor från en fyra åring.

Och som den mor jag är, som lärt och lär mina tjejer att man måste våga fråga så mailade vi.

Julia pratade och jag skrev.

Och vi fick svar.

Jordens raraste.

Och en värdelapp för att köpa nytt Ballerina paket och dela med mormor, eftersom dom nu då inte hade någon påfyllninsmaskin utav dom gamla skalen.

 

Gissa om Julia blev glad.

Ett eget brev.

Någon som tagit sig tid att svara en frågade fyra åring.

Tack.

 

/Maja

Att ha samling med dockteater

 

Morgonsamling i Alice rum framför fantastiska bokhyllan som får alla barn att vilja läsa massor.

Vi läste massor utav biblioteksböckerna där igår, och Puh och Nasse hälsade på.

Dom brukar få svara på Julias alla frågor och funderingar.

Hon älskar dockteater.

Verkligen.

/Maja

Att leka fullt ut

 

Att tillbringa dagen med vänner gör själen glad och hjärtat lätt.

Att ha en hel drös med fjärilar i köket likaså.

Och små doktorer som springer omkring och ska lyssna med stetoskåp och ta sprutor och ge tabeltter iform utav vita duplo-klossar.

Att bygga tält åt dom där på mattan för dom skulle tälta, alla fyra, även om dom minsta mest invaderade, att ha lunch och fika sällskap och kunna ta en kopp kaffe i godan ro med mamma Therese medan dom stora barnen var i Julias rum och lekte med köket och pusslade och pratade.

Bra dagar.

Helt enkelt.

Varken mer eller mindre.

Suddiga bilder på barn i farten som är svåra att fånga.

Bilder av lycka och vänskapskärlek.

 

 

 

 

 

 

 

Kram Maja

Att möta verkligheten i vitögat

 

Pappren skrevs idag.

Till den komunala.

Ansökningarna till Montessori har varit inskickade förra maj.

Kändes inte alls så brutalt som det kändes idag.

 

Maja

Att uppmuntra penseldrag

 

 

 

Två barn nere vid stativet hade gett oanade kreationer att hänga upp på konstväggen där nere.

Därför kändes det lättast för alla parter att bära upp färgerna och skapa vid köksbordet idag.

Julia målade lika många tavlor som veckodagar och Alice målade....mest sig och bordet, men fick även till ett fint konstverk.

Som hon sedan knycklade ihop.

Det resulterade iallafall i ett svagt rosa-tonat bord och ett bad för den minsta picasson.

Det behövdes.

Om man uttrycker det milt :-)

 

 

 



 

 

Jodå.

Det ska synas att man skapat.

Håller med.

Tycker jag med, så heja Alice.

 

kärlek Maja

Att snart hasta iväg

 

Åh dagen kunde inte gå långsammare tycker Julia.

Hon väntar och väntar.

Har precis tagit på sig gymnastikkläderna och packar ryggsäcken med vattenflaska och gymnastikskor.

Ikväll, åh ikväll ska gymnastiken dra igång igen.

Med Annika.

Fantastiska Annika.

- Mamma, jag ska springa så här, mot Annika..så här med armarna helt utsträckta så hon får en jättestor kram, det ska jag.

 

Men imorse vid bordet när jag berättade att idag är det gymnastik och att pappa J och hon ska åka på den fick hon en gråtattack utan dess like.

Efter massa gråt och förtvivlan har jag nu lovat att hon och jag åker och pappa J stannar hemma med Alice.

- Mamma...jag vill faktikst inte vara utan dig på gymnastiken...

Så, så snart J kommer hem med bilen drar vi.

Mot hinderbanor och samarsbetsövningar.

Mot Annika.

Toddeloo!

 

Maja

Att få efterlängtat besök

 

 

Det sista vi gjorde där på det härliga nyåret var att lova båda våra stora barn, Ludde och Julia att vi skulle boka in en lekdag jätte jätte snart.

Och det gjorde vi.

Såklart.

Och den dagen var igår.

 

Härliga måndag när det svänger in efterlängtade vänner på gården.

Som Julia längtat efter sedan nyår.

Det lektes, frisk, kan vi ju säga :-)

Noshöringar och hästar, som löpte lite amok men som städade fantastiskt efter sig.

Gjorde lunch och fika och Karin och jag kunde sitta och prata vid bordet medan dom stora röjde och dom små spatserade omkring och undersökte det mesta.

Härliga dagar är ju sånna som bara flyger förbi och helt plötsligt är klockan sent på eftermiddagen och det var dags att vinka hejdå.

Även den här gången fick vi lova barnen  att snarast boka in en ny dag och det är snart gjort..

ska bara få ihop det med bilar och dagar och späckade scheman.

 

 

 

 

 

 

 

Kram Maja

Att vara utan

 

Hur ska jag kunna vara utan dom här två i höst....

Hur ska det funka.

För hjärtat.

För armarna som är vana att kramas och rösten som är van att prata med dom flera timmar i sträck.

- Mamma, jag vill inte att du börjar jobba, då kommer vi ju aldrig träffas..

Jag vill inte heller.

Vara utan dom.

Utan dom.

Skatterna.

Livet.

Våra dagar.

Vår vardag.

Hur fan ska det funka.

Det gör det inte.

 

Kärlek

Maja



Att äntligen träffa vännerna!

 

Åh åh åh så längesen det var vi träffades när vi nu äntligen gjorde det i söndags.

Vännerna lite utanför Stora Staden.

Vänner jag känt sedan Julia nästan nyss hade tittat ut.

Vänner jag alltid vet att jag har där i bakfickan.

Dom där man inte behöver prata med varje dag för man vet att man finns där ändå.

 

Vi bjöds på kladdkakefika och Alice muffsade i sig så mycket grädde att hon nog av det sedan däckade i bilen, jätte-röd-kindad och genomsvett.

Julia hade med sig egenmålade fatet fullt med chokladbiskvier och snöbollar (kaka, inte den blöta kalla utomhus-sorten utan den där som sätter sig som ett smäck på rumpan...den sorten)

Det lektes, pratades och tog igen lite missad tid.

Viktigt det där-

Att ta igen.

Annakarin som dessutom fortfarande är min Irene Huss.

Ni vet, polis, fast coolare.

:-)

 

Elias hade bakat kladdig kaka (min favorit)

 

Alice hittade direkt köket och började sleva runt med allehanda saker där

 

 

 

Fika tackar vi aldrig nej till

 

Speciellt inte en sån här!!

Jag kan riktigt känna idag att jodå, den satte sig nog lite där...och där...och där...

Välkommen!

 

Trots att vi stormade in och skulle flytta bilar och prata och skratta och barnen stojjade

(Jodå, jag skyller på dom, inte att jag låter som en svårstartad opel när jag drar igång mitt skratt)

Så sov sig Emilia igenom det mesta utav detta..

 

 

 

 

 

Och Alice, hon kan kramas hon.

Oj vilka armar hon kastar om halsen på den som inte är beredd.

Eller, det kvittar att man är ofantligt beredd, dom där armarna kommer ibland som ett bakhåll när man minst förstått det.

Fråga Louise på nyår..

Att hon inte fick näckspärr av den där kramen är ett under...

 

Nåväl...när det mörknat, vi hade pratat och inspekterat överplanet där badrum är under uppbyggnad och barnen lekt tämligen klart och Alice inte alls ville prova den fina nyckelpige-utklädnings-kostym vi fick efter Emilia så for vi hemåt.

Med två rödkindade fina barn, och ett löfte om att nu jädrar får det inte gå så långt till nästa gång.

 

Kram Maja

 

Att julplundra eller inte

 

Återigen en natt med Julia intill.

Tätt intill med djupa andetag och fötter lite varstans.

Det gör mig inget.

Man vänjer sig fort.

 

Vid frukosten som vi smög upp till innan Alice vaknade pratade vi om julen och granen.

Och när vi ska ta bort julen.

Tomtarna har jag tagit bort och åtminstone lagt på matsalsbordet innan dom hoppar ner i kartong.

Men granen.

Och adventstjärnor och stakar.

Dom står kvar.

- Men mamma, jag vill aldrig ta bort granen, den är ju så fin....det är så fint när den står där och bara lyser...och djuren vill ju inte ligga i en kartong mamma!

Hon har rätt.

Granen står så grön och grann och barrar nästan inte alls och jag liksom mina tjejer, åtminstone en utav dom, älskar när det lyser från olika håll.

Så..när ska den åka ut.

Till påsk om Julia får bestämma.

Efter gemensamt beslut får den vara kvar en stund till, men tomtarna får åka ner.

Oki, så gör vi.

Julgransplundringen framskjuten.

 

/Maja

Att uträtta stordåd

 

 

 

 

 

 

 

Det där med porslinsfärger, det är försnillande roligt.

Och det räcker ju inte bara med en frukostkopp och yougurtskål.

Nääää, mamman i huset letade upp flata assietter och så skapades det ännu mera.

Men ett fat skall ges bort.

Det är målat speciellt till min vän AnnaKarin dit vi ska imorgon.

Har nännu inte testat porslinsmålning med barnen, gör det.

Man fastnar lätt.

 

Kram Maja

 

>