Att ha feberhetta igen

 

Jaha, så var det måndag och för vilken gång i ordningen Julia har feber vet jag inte.

Det kom igår kväll.

Efter en helg med farfar och Gunilla här och frisk luft och grill så somnade hon som en stock, varm, i min famn redan vid fem tiden igår.

Idag vaknade hon med 39 i hetta och allmänt ynklig och vill bara vila.

Febern är högre nu när klockan blivit förmiddag och nerbäddad i min säng tittar hon på Rasmus Nalle och Bambi på Iphonen.

En sån dag.

När lekkompisar inte kan komma och solen skiner utanför.

 

Maja

Att ha haft gårdag

 

Lugn skön förmiddag.

Så är det att ha en organiserad framförhållande moder.

Vi inväntade reportern efter lunch som skulle prata hem och liv och ta bilder.

Så förmiddagen gick i att fortsätta kurera Alice, pyssla och spela spel.

Att ta det lugnt.

Att boka in middagsplaner med vännen nästa vecka.

Sånna saker.

 

Intervjun tog 1,5 timma och ärligt så vet i tusan hur den blir.

Det kändes ofokuserat.

Som om hon inte hade någon plan vad det skulle fokuseras på.

Fast just det kanske var hennes plan.

Att fokusera på allt.

Jag ska få godkänna den sedan innan tryck.

Bilderna vet jag inte.

Det togs säkert ett hundratal.

Men magkänslan är så där grumlig.

Så där olustig att det inte fanns ett öga med.

Ett detaljöga.

Som fotointresserade har.

Ett öga för att inget ska störa i perriferin..

Vi får se.

 

När mannen kom hem tog Julia och jag oss en utflykt för att göra visit hemma hos Björn, fd sekreteraren i FF och det var dags för överlämning av dokument och redo med USB stickan ska jag nu sätta mig i det sagda och skrivna och få nån slags egen ordning på hur jag lättast ska ha koll.

Blir bra det.

 

Idag tar vi fredag och njuter solen på lekparken och tar eftermiddag nere i city där vi sluter upp med Elin, och barnen Linn, Lova och Leo för fika på cafe.

Fredagsmys.

 

Maja

Att piffa inför morgondagen

 

De vackraste fjädrar jag sett kommer från pärlhöns.

 

Alldeles bruna, beiga med vita prickar.

 

Alltså, jag är ju en piffare.

Kuddpiffare, hempiffare, barnpiffare, inredningspiffare.

Jag ändrar om, flyttar om, fixar nytt av gammalt, säljer gammalt, köper gammalt, gör om gör nytt, hittar inspiration på nätet och tvingar Jonas att åka och köpa Mdf-skivor för att bygga möbler jag fått en visuell bild av i min hjärna och som jag bara vet kommer passa så förhiskeligt bra i vårt hem.

Som ständigt är under förändring.

 

 

Och nu är det ju så att jag förra veckan blev kontaktad av en redaktör som hörde talas om Moi och vill göra Hemma-Hos reportage med inriktning på driftiga inredningstokiga nördiga pedantiska kuddpiffande Jag.

Ett reportage som sedan kommer hamna i en bostadsbilaga i mitten av april som trycks i ca 17000 plus 13000 ex om jag förstod det hela rätt.

Det är ju lite tokigt men ofantligt roligt.

Att all själ och hjärta jag lagt ner här, och tid och minimalt med riksdaler kommer finnas på pränt att läsa och beskåda.

Även om jag nog står och skakar på huvudet och tänker att Himmel och nej, så fint är ju inte vårt hem att det förtjänar det.

Att jag förtänar det.

Det är ju bara ett vanligt hem.

 

Men iallafall.

Jag piffar.

Jag gör som jag brukar si så där en gång i veckan.

Medan barnen sover eller bara inte vill ha mitt sällskap så flyttar jag runt saker.

Lampor byter plats, kuddar får nya överdrag eller hamnar i sängen från att ha varit i soffan.

Plädar plockas fram ur vinterförvaring och tavlor hängs om.

Det är inget ovanligt.

Inget ovanligt alls.

Det ovanliga nu är väl att någon ska komma hit och prata inspiration och vart jag får mina ideér ifrån.

 

Men det räcker tydligen inte för redaktörn att hemmet visas, jag ska tydligen vara med på bilderna så det är inte bara interiören som ska piffas lite.

Även frun i huset behöver plocka fram nåt ur garderoben som andas lite färg, eftersom hemmet är svart vitt och jag är ju inte direkt lågmäld som person så lika bra att klatscha till det med färg då det kommer (förhoppninsgvis) vara vår när tidningen kommer ut.

Och så måste det ju vara "jag".

Alltså jag, ärligt jag.

Och jag vill ha skor.

För det om något är ju jag.

Och så ska det ju se, ändå, så där ledigt ut.

- Jamen här sitter jag på sängkanten och ser himmelens glad ut för det gör jag ju alltid.

- Här sitter jag på en matsalsstol och filosoferar för det gör jag varje varje daaaaaag...

 

Ja ni fattar.

Men ärad, absolut.

Det är ju inte allas hem som hamnar där.

Jag kasnke borde slänga in i intervjun att jag söker jobb.

Bättre reklamplats än så får man ju knappast.

Eller?

 

Maja

 

Att göra sig ett Fjäderfä

 

 

Så här i påsktider är det ju lätt att vilja göra sig ett eget litet fjäderfä att ha där hemma.

Det ville iallafall jag..

Vi har en uppsjö av fula lampskärmar som står i förrådet.

 

Så jag tog en enkel vit

 

Jag och Julia åkte till lokala lilla Icat och köpte 8 förpackningar vita fjädrar á 7 kr st.

 

Tog bort ståltråden runt dom och fick en egen liten dunig fjäder hö som liksom hellre ville fara runt vid minsta vindpust än att ligga still

 

 

Fram med limpistolen och ca 7 st limpatroner och så limma fast.

Dom långa i botten och sen dom korta där det behövdes bli lite dunigt.

 

Och ja, resultatet kanske inte är så Bloominghome eller TineK men den är påskig och fjädrig och tar lite plats där i köksfönstret.

Att jag mer eller mindre brände tummen av allt dittryckande det tycker jag inte att vi nämner alls faktikst.





 

Nu ska jag bara köra till Loppisen ikväll och leta efter en svulstig gammal lampfot som tar ännu mera plats.

 

Maja

Att utflykta sig en stund

 

Det är kallt om kinderna nu igen.

Våren tog sig en liten titt och försvann igen.

Så himmelens tokigt.

Så vi fortsätter att nyttja välinvesterade ull-underställ, fem stycken för att vara nogräknade eftersom jag har barn som växer på längden som mest under vinterhalvåret tycks det...

 

Trots att Alice fortfarande hade dryga 38 i värme så har jag ju även en stor FiaLotta att fajtikst aktivera och ta hand om och frisk luft och lite svalka känns bra mot febervarma hudar.

Så på med kläder, packa matsäck, packa ner Alice i både fleece och Eskimo åkpåse och på ullfällen och så drog vi vagnen bort till Karins hus och hämtade lilla Seat bilen med två bilstolar förberett.

 

Jamen är inte det lyx så säg.

Bil när det behövs.

Bara så där.

Inkl barnskydd.

Så vi tog den ringlande korta färden mot Tomteberget och lekte ruset av oss tills det bet i kinderna och kylan gjorde att inte ens oboy värme och fingrarna stelnade i våra vantar medan Alice bara sov och sov och sov.

 

När vi testat allt vi kunde och både mamma och barn gungat gungbräda så håret så där fladdrade om kinderna och benen for upp i luften så tyckte Julia att nu åker vi hem och badar och myser.

 

 

En kort utflykt men bättre än ingen alls.

Och när kvällen kom stannade Alice och jag hemma och läste saga efter saga efter saga medan pappa J for med Julia på den allra sista gymnastiken för terminen.

Där dom fick glasspinne som avslutning och nu får vi nog se om hon ska börja till hösten eller inte.

I höst går dom på förskola...

 

Maja

Att ha det säkert

 

Inte bara snygg utan fullständigt livsviktig i varje hem.

 

Har ni någon?

Även ni som lägenhetsbor ska ju husera minst en.

I lägenhet är man mer utsatt för andras slarv.

 

Vårt hushåll huserar en stor 6 kilos, denna lilla på 2 samt brandfilt.

I vårt larm har vi rökdetektorer kopplade till larmtjänst men jag skulle tacksamt ha minst två släckare till för nån kan ju klicka...

Inte så att man testat dom, eller hinner testa, innan man akut måste ha dom.

Visste ni dessutom att det är Bäst-Före på även släckare?

( Pulversläckare behövs bytas ut eller fyllas om var 10e år)

 

Så, nu för tiden när de flesta släckare är dekorativa och snygga, då finns det ju inga, absolut inga, ursäkter för att inte ha någon hemma.

 

Då säger vi så, Trygghet i hemmet.

Dagens Tema.

Yii-haa!

 

Ps...de finns på de flesta byggvaruhus, på försäkringsbolagens egna hemsidor, på olika nätbutiker, tom på Ica i vissa fall...

Att falla för tuppa-kraken

 

 

Kan man annat än älska det lilla tuppa-skrället?

Så stor så blank och så där helt iögonfallande att jag bara var tvungen att stoppa ner honom i min lilla korg och vandra till kassan och säga - Ja tack den här, den blir bra den!

Och det blev den ju.

På lilla bordet.

Vid lilla schäslongen.

Framför fuska-brasan där i allrummet.

Och ja, liksom våra advenststjärnor som övervintrade långt in i mars kommer nog denna tuppa-kraken bygga bo här till i höst.

Det blir bra.

Fina tuppen. 

Att visa tre dagar i ett svep

 

Glömt att visa fredagens händelse.

Robin och Pontus och mamma Therse kom och spenderade dagen här och dom stora barnen fick på egen hand klä det ris vi plockade, det som nu står i tjejernas fönster i lekrummet...

 

 

Vi lekte inne och lekte ute och åt lite lunch och hembakta frallor och Julias egengjorda goda kärleksmums med rosa kokos.

Therese blev kär i ett stort linneskåp vi har huserat åt min kusin och fina Emma så på lördagen hämtades det samt våran ryamatta blev också såld och hämtad.

 

Lördagens middag med vänner i Mölnlycke fick ställas in eftersom ALice var febrig och dålig och även söndagens planer gick om intet.

Helgen kom, helgen gick.

Men ett fint påskris ståtar i allafall i deras fönster...

 

 

 

Bra med hemmagjord svarta-tavla som rymmer många villiga små barnahänder...

 

:-)

Maja

Att ha saker i görningen

 

En klenod mina vänner.

Jag hittade min gamla, med betoning på gamla, mugg från min egen som tid som liten Mulle i dom Östagötska skogarna.

Den här muggen kan stoltsera med att ha 32 år på nacken.

Det ni!

Kan nästan känna hur god oboyen smakade som mamma packat ner i min fina fina MussePigg termos som knappt höll värmen och skölde ner det hela med vändstekt ägg på skogaholms limpa.

Hur vi satt där på sittunderlägg och fick besök av skräptanten och Mulle och gjorde små hattar av engångstallrikar där vi tejpade fast löv och blommor som vi hittade i skogen.

Mulle önskar jag att alla barn fick chansen att uppleva.

 

Och vet ni.

Jag ska bli barnledare inom just detta.

Känns så jäkla roligt att något jag själv tyckte var lycka, fortfarande finns och att jag ska få vara med tåget som för det vidare.

Som ni vet sitter jag med i Främjandets lokala styrelse sedan en liten tid.

Både som ledamot och sekreterare.

Förutom det har jag fått förmånen att få gå Barnledarutbildningen i två steg som ger kompetens att leda egna barngrupper inom SkogsKnopp, SkogsKnytte och Skogsmulle.

 

Julia och jag har ju hittils gått i Stinas grupp, i vår gör vi likadant och plussar även på Alice som är en liten Skogsknopp..

Men i höst kör jag egen grupp, inkl mina barn.

 

Så, vem vet, om 32 år kanske vi åter i gömmorna hittar Julias fina kåsa och Termos och kanske är det då både hon och Alice som sitter där i skogen med en skock barn och vuxna runt sig och njuter av allt vad skogen har att erbjuda...

 

Maja

 

Att göra Ripp-Off på OM

 

Ett nyfyndat plagg i garderoben är denna sköna mjuka blus i dovt rosa från den lokala lilla klädbutiken vid ett torg.

En snarlik och totaly rippoff av OddMollys modell.

Fyndelifynd priset 50 kr är dock inte en rippoff, om vi säger så...

 

Dagens hemmamamma med fortfarande sjuk Alice som toppade febertempen igår med 39,4 och en fasansfull hosta, bjuder med med stor självironi på glansig hy, oplockade ögonbryn och levat-livet-linjer runt ögon och i pannan.

Det får man ju bjuda på så här en vacker måndag när solen vårstrålar igen efter helgens fallna fem cm snö och kallt (???!!) då vi inte förstod så mycket men var glada ändå trots att både lördagens och söndagens planer bryskt fick ställas in pga sjuka barn.

Så kan det gå i mamma-pappa land.

Nu laddar vi ny vecka med massor av spännande saker i pipeline.

Dessutom har vi bil hela veckan.

Bara en sån sak.

Kommer som bonus när man passar andras hus :-)

 

Men nu, vår va?

Maja

Att se dom som dom är

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mina fina fina fina älskade barn.

Som får mamma hjärtat i kroppen att snudd gå sönder en smula varje dag av sån där bomullskluddig, vaddig kärlek som gör mig mjuk i knäna av lycka att ha dom.

Just dom.

Mina fina.

 

Kärlek!