Att ha en den bästa av fredagar

 

Det är ju någonting fantastiskt det där med att packa ryggsäcken full med behövliga ting, klä på barn och mamman i huset varma kläder från topp till tå direkt efter den sena fredagsfrukosten.

Möta upp vännerna med pulka och vagn för att ta sig några timmar i skogen.

Alldeles bortanför våra hus, eftersom vännerna bor på samma gata som vi, ligger en liten och vad som kan tyckas vara en obetydlig stig som leder rakt in i granskogen, trollskogen, tomteskogen..

Man följer en yttepytte liten stig i kringelikrokar och det finns massor av saker att upptäcka längs vägen så promenaden till målet kan ta lång tid.

I fredags var kylan så där perfekt och ljuset fantastiskt för kamerans objektiv och barnen på sitt bästa lek och upptäckarhumör.

Julia hade saknat Adam och jag förstår henne.

 

Vi gick där på stigen omgiven av tät skog och granar fulla med snö, som i ett eget rum och där framme, där väntade Gläntan.

Där det finns stor springyta och plats för eld, stockar att sitta på och ruiner efter hus att låta fantasin löpa amok i.

Vem har bott där?

För hur länge sen?

Hur såg det ut, vad gjorde dom?

 

Fika packades upp och det bjöds fram och tillbaka och den varma chokladen smakar ju allra bäst där ute i skogen, när det ryker ur munnen när man andas och skogen är så där skogig.

Jag älskar det där.

Våra fantastiska äventyr i skogen med vänner.

Att kunna leka flygplan i skogen, leta efter råddjursspår, rulla runt i snön över stockar och stenar och hitta grenar som ser ut som bokstäver och leka skogshuggare som Hans och Greta.

Det är fint det.

När barnen tjuter av skratt så det kittlar ända ner till tårna och kinderna är på snudd lila av kylan och dom ändå inte efter tre timmar vill gå hem och in i värmen.

Det är fint det.

När vi avslutar äventyret med att åka stjärtlapp och pulka nerför pulkabacken och Alice är så kall och frusen och trött att när hon kommer in i värmen, ja då däckar hon totalt och Julia vilar sig på sängen.

Det är fint det.

Sånna där utflyker med underbara vänner som ger minnen och spår i kroppen och man känner att man gjort hela fredagen och kan leva på den länge.

 

Ett bildregn, det bjuder jag på...

Jag är tvungen, kan inte välja.

Varsågoda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kram Maja

Att pyssla sig ett träd

 

Ja lite udda må jag säga men ack så tradigt att bara pyssla med köpta saker...

Gissa vad Julias fina höstträd är gjort utav :-)

Tja, vad ska man annars ha dom till.

Dom där hiskelit läskiga inläggen i tunnt tyg som dom envisas med att lägga i alla behåar.

 

- Mamma, dom där kan ju vara perfekta löv!!

Sa Julia när hon var med och rensade garderober.

Perfekt sa jag.

Och fjärilar ska ju trädet ha, trots att det var ett höstträd och fjärilar är lite sällsynta då.

 

Och dom där fina fjärilarna, det är återvunnet det också.

Från hårspännen.

Dom har lossat och då kan man ju pyssla med dom tyckte fröken.

Det höll jag med om.

 

På det stora hela är ju detta ett pyssel som alla och envar kan göra.

Man behöver ju inte springa jorden runt och leta efter bh inlägg, man kan ju klippa till fina lövformade pappersbitar i olika färger och så limma limma limma.

Voila!

 

/Maja

Att kunna vinna snyggelisnyggaste bootsen

 

Att vinna sig snyggelisnygga italienska skor passar ju mamman i huset som hand i handske.

Dom där italienarna har ju liksom en speciell känsla för att göra snygga skor.

Och sköna.

Den där är liksom både och.

Inne hos En Mammas Dagbok kan alla alla som vill vara med och tävla sig lite.

Som en liten försenad julklapp till sig själv.

 

Kram Maja

Att ha farit på Dop

 

Vi for på dop över 30 mil bort med en stor tapetserad lila kartong full med presenter för dryga veckan sedan.

Presenter till kusin Walter som skulle få vatten på huvudet och sen kunde traska (nåja) omkring i body från Name It, träleksak från nya märket Pumpkin, sitta och bläddra (ytterligare ett nåja) i Jubileumsutgåvan av en Nalle Puh bok som jag tycker är hisnande vacker på bara omslaget och samtiidgt sitta och dåna över skönheten till konstverk som Julia hade målat och ramat in..

 

Det kallar jag presneter med stort P det.

Fyra timmar efter starten och avklarade kissepauser och annat och for vi med fart in i kyrkan och bytte kläder på barnen och pappa J som skulle vara fadder höll Walter in i kyrkan och Alice tjoade ett glatt -Däääääääääää när hon såg honom.

När allt var över och sånger sjungna och Julia höll hårt i psalmboken var det fritt fram att beskåda den enorma krubban som stod uppställd för att sedan gå mot församlingssalen där det stod uppdukat fyllelse till allas magar.

Alice somnade av värmebölja och trötthet eftersom den fyra timmar långa bilresan varken hade inneburit sömn för henne eller syster.

Massa barn, massa ballonger och sockerstinna kroppar.

Det är nåt roligt med kalas.

Jag tycker det.

Grattis Walter säger vi.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

 

 

Kram Maja

Att få förklaringar ingående

 

Idag vänner...

Vilken dag!

Solen strålar, vi fick sovmorgon till nio.

Nästan inget ovanligt alls, men jag brukar gå upp före barnen runt åtta men inte idag....

Idag låg jag och drog mig medan Julia låg tätt intill och snusade tungt.

Halsen känns tjock och näsan geggig.

När vi tittade ut föll snön och rullgardinerna åkte upp medan vi sjöng Vi se det snöar och Alice ropar

-Däääääääää! Och pekar så där glatt som bara hon kan på allt det vita som föll.

Och nu lyser solen och vi inväntar fika besök av grannen Cia.

Julia bakade ju en sockerkaka igår efter utomhustimmen.

Alldeles alldeles nästan på egen hand.

Utefeter den pedagogiska kokboken med bilder.

Allt utom smälta smöret.

Den kakan ville hon bjuda Cia på.

-Självklart sa jag.

-Ska jag ringa Cia och fråga, sa jag..

-Näää, sa Julia.

Jag tänkte så här förstår du mamma.

Att jag, efter att vi har varit ute, alltså inte ute i pulkabacken utan ute på gräsmattan och gjort snögubbar..ja då alltså..då, då skulle du och Alice gå in och ta av er, era ytterkläder alltså, men inte jag, jag skulle vara kvar ute, och LOVA att jag inte ska gå på vägen utan bara vara på gruset eller gräset, och så går jag till våran lilla backe där vid sidan av altanen, där vi har träden, där man kan sitta på sommaren emellan träden alltså, och så går jag där, i den lilla lilla backen, över Cias gräsmatta, och förbi deras mur, och så går jag upp för deras trappa där vid ytterdörren, som är hal ibland, och så plingar jag på..eller ja, jag kanske knackar, det får jag se, och så öppnar Cia, och då, DÅ ska jag fråga henne om hon vill komma och fika sockerkaka med oss som jag har bakat.

Ja så gör jag, tror jag.

Det blir bra, eller hur mamma?

 

Mmm, det där med att få besked på enkelt och okonstlat sätt ligger inte för vårt barn.

Hon förklarar in i minsta detaljrika detalj.

Och det är helt fachinerande att höra på henne ibland.

Ibland blir man lätt galen för man har lite bråttom.

Men allt det där hon snappar upp.

Otroligt!

 

Njut av den.

Kram Maja

Att ha två snötroll en onsdag

Att ordna med maskeradbal

 

I brist på dagens aktivitet pysslar med maskerads-bals-prinsess-sakerna Julia fick med sig från farmors överaskningslåda...

Joho då, vi har nu maskeradbal här.

För det var tydligen längesen vi hade sa Julia.

Håller med.

Baler kan man aldrig få för mycket utav.

Om ni frågar oss.

Så.

Tisdag = Maskeradsbal...i brist på dagens gymnastiktimma.

 

Maja

Att ställa in

 

Kung Bore.

Den där Bore alltså.

Var han tvungen att vråka ner detta snöfallet just idag, just nu, just hela dagen?

Alltså...vi hade ju planer jag och barnen.

Bilen står redo på uppfarten.

Underbara Nolhagabadet skulle vi åka och tvaga oss i, plaska vilt i, simma i, åka rutschkana i.

Men det vräker ner från alla håll här.

Vitt vitt puder.

Dom varnar på radion och trots min numera lite morska modighet att köra vinterväg så får man ju liksom gå på magkänslan och idag var ingen köra bil dag.

Alltså Bore.

Alla dagar utom denna var du välkommen.

Vi älskar snö.

Men vi älskar badhuset också.

 

 

Ps, även pappa J drabbades av ovädret på det plan han tog till Huvudstaden där han återigen befinner sig idag.

2,5 timmes försening och omflygning till Arlanda istället för Bromma pga halkig landingsbana.

Bådar inte gott inför kvällens hemresa och vi siktar på ännu en kväll utan närvaron.

Jahopp.

 

/Maja

Att njuta en annorlunda kväll

 

Lördagskvällen spenderades på en fantastisk Tapas restaurang i staden vi befann oss i.

Manesa.

Ja inte staden utan restaurangen.

En julklapp från farfar och Gunilla som gjorde att vi dels visste att barnen hade det tryggt och bra och en härlig kväll och vi kunde sitta där och dela den flaskan vin vi beställde in tillsammans med alla dom många många små (stora) rätterna...

Som krydda på moset när magarna redan buktade utåt under klänningen och sambons kavaj så beställde vi såklart in lite chokladkaka med mascarpone och nougatpannacotta.

Är man på mysigt ställe så är man.

När klockan närmade sig kvällens sista bio tog vi ett spontanbeslut att försöka hasta till cineman och få dom sista biljetterna, till nästan vad som helst, biljettkortet låg i väskan och har så gjort i två års tid...

Preeeecis innan ridån skulle gå upp fick vi dom två bästa plasterna i en annars tämligen fullsatt salong och såg Tom Cruise som någon slags superhjälte-kriminalare.

Egentligen minns jag inte så mycket.

Matkoma kan man kalla det.

Promenaden hem strax efter midnatt var sval om benen kort och gott och hemma hos farfar och Gunilla låg alla och sussade djpt när vi kom och kunde smyga ner intill en sovande Julia..och gosa in näsan ner i nacken på Alice där i resesängens botten..

En fin kväll på alla sätt och vis.

Tack för den.

 

 

Mitt sällskap för kvällen...

Den gamle i hushållet.

 

Det var spanska omelletter, kycklingburritos, vitlöksfrästa champinjoner, olika röror, vitlöksfrästa stora räkor,  friterade bläckfiskringar...

 

...pitabröd att doppa i rörorna, marinerad chorrizzo mm, mm

 

 

och som om magen inte var full nog drämde mamman i huset till med en stor mastig chokladkaka med färska frukter och en bastant vanilj-mascarponekräm.

Såklart.

Det fanns säkert någon millimeter jag kunde fylla ut....

 

Om jag rekomenderar stället?

Självklart!

Vi fick utomordentlig service, der var lugnt och rofyllt trots fullsatt.

Ett ställe man gärna återvänder till.

Mmmm, så får det bli.

 

kram Maja

Att pulka sig lite

 

Måndag och upppackning efter helgen, tvätta massa tvätt, ordna med allt det där vanliga som alltid ska ordnas, disk och städ och bädd och gud vet allt.

Men viktigast av allt.

 

Få besök av Stina och Albin.

Som vi inte sett sedan före jul...

Efter lunch och fika och lek kom Ines med mamma och knackade på och ville ha sällskap i pulkabacken vilket vi absolut inte är sena att haka på.

Men det tar ju en evinnerlig tid innan vissa i detta hushållet fått av sig kläder och på med underställ.

- Jag ska bara....

Låter det ständigt.

- Jag ska bara fixa det här....Jag ska bara ge dockan mat...Jag ska bara fixa med mitt dockhus..

Till slut kom vi ut men då skulle Ines och co gå in så vi roade oss själva i den inte så snöiga backen.

Vi åkte mest på lite vitt pudrat gräs :-)

 

In i värmen igen och när pappa J kom körde jag hem Stina och Albin som hade gått hela vägen hit...

Det där med Anropsstyrdtaxi är ju liksom inte att lita på..

 

Det är fortfarande inte löst.

Jag har fått remiss svaret ca fyra veckor för sent.

Det har skickats till kollektivstrafiksansvarige Ingela Andren i komunen.

Invntar svar då det var så ubota korkat och jag ifrågasätter vad dom egentligen handlat upp för något och med hjälp utav vilket underlag det skett...

Fortsättning följer...

 

Som sagt, måndag kom, måndag gick.

 

kram Maja