måndag 11 mars 2013

Att äntligen komma till skogs igen

 
Trots att utetempen visade minus 12 vid frukosten.
Jodå, minus tolv, men hav förtröstan tänkte jag och skänkte stackarna i Happaranda en tanke, dom hade minus 22 enligt radiotanten..
 
Inga febervarma barn och energi som ville tillskogen så off we go!

 
Sista gången vi var där i Gläntan såg man inte marken , knappt träden, allt var snötäckt och inbäddat som i bomull.
Man såg spår efter djur och det bet i kinderna.
Idag såg man våren spegla sig i träden, trots kylan.

 
 
Vi gick ju inte mol allena heller jag och mina jäntor utan hade härligt sällskap av Adam, Elsa och pappa Daniel, eftersom mamma Karin gått tillbaka till jobbet tar man ju över mannen, så att säga :-)
Eller mera, dom har inget val.
Vill ungarna fortsätta leka får man helt enkelt sällskapa lite.

 
I Gläntan sken solen och ruinerna stod kvar och ungarna lekte klättrade och ropade och har en fantastiskt fantasi som skulle kunna slå knut på vem som helst men inte dom.

 
 


 
Lunch och fika med solen i ansiktet och solglasögonen på näsatippen.
Fördjupa tänkar-rynkan vill man ju inte gubevars.

 
Och Elsa, härliga Elsa.
De flesta gånger vi besökt Gläntan har ju Elsa sovit i vagnen men nu var det fart på bruden må jag säga.
Och gud så hon tjattrade och härjade glatt och pratade och vevade med armarna och ville ha kex hela hela tiden och gosig som tusan och skulle bara gå omkring eller stå i knät..
Mmmm, jag ser likheter med våran minsta fiaskrutt :-)
 
 
Dom stora eltade Bokstavspinnar och hittade T, eller T'et hade ju Adam med sig från start så dom hittade väl I'et då :-)


 
 


 
Alice var ju den som denna gång sov sig igenom större delen av dom 3,5 timmarna vi var på äventyr.
Tänk, vad gjorde man utan dessa utflykter, eller utan underställ och fleece för den delen.
Barnen fick ju hoppa över sina overaller idag och satsa på tvådelat.
Tänk att det hängde två likadana Didriksons i förrådet...
Även om Alice var i något lite största laget, den tror jag Julia hade vintern hon var dryga tre...
 
En härlig dag hade vi må jag säga och gud så skönt att komma ut i friska luften igen.
 
Det enda jag var utomhus på söndagstimmarna var ju när jag körde till Årsmötet för Friluftsfrämjandet där jag nu sitter i styrelsen både som ledamot och som sekreterare på två år.
Spännande och superkul!
Ett härligt gäng på sju i olika ålder, olika inriktning och olika viljor och kunskaper.
 
Men nu, måndag kväll.
Dicte.
 
Hasta La Vista.
Maja

söndag 10 mars 2013

Att ha kapitulerat

 
Fredagsmys med tecknat och chokladlinser i muggen.

 

 
 


 
Kapitulerat ja.
I ett svagt ögonblick av jämmer och gråt och barnahostande hade jag visst lovat Julia att lacka hennes naglar röda som mina.
- Varför ska jag bara ha dom här ledsna naglarna när du har så där glada, grät Julia mellan hostattackerna som skakar hela hennes kropp.
Och nej, varför ska du tänkte väl jag i detta svaga ögonblick när mammahjärtat liksom svämmar över av oro och vilja att kunna ta över hennes onda.
Och detta kom hon ju då ihåg i fredags när vi hade varit hos läkaren.
Och löften, hur tokiga dom än är, ska ju hållas, det är ju bara så.
Man sviker inte.
Trots att jag är en stor nej-sägare till att små flickor ska få ha nagellack och annat smink.
Det lilla barnahjärtat blev glad och stolt och försäkrade sig gång på gång att lacket skulle hålla för bad, lek och allt sånt hon ville göra.
 
När lördagen kom var allas pannor lite svalare.
Medicinen Julia fått för att ha på natten gjorde att hon sov bättre än på fem dagar eftersom hon slapp natthostan, och vi kom tom ut i det kalla men fina vädrrt för lite frisk luft, cykling och utomhussovning för minsta fisen.
 
En lördag som avslutades med Melodifestival och stor godisskål...
Precis som sig bör en lördag
 
 

fredag 8 mars 2013

Att hylla svenska barna-vården

 
Jag gör faktikst det.

Hyllar den svenska barnavården.

Åtminstone har den alltid varit fantastisk mot oss.
 
Gårdagens Julia var ju ingen hit om man säger så.
Orkeslös, hostar slem, nyser stora geggamojjor av slem, hängig, kokhet och absolut varken hungrig eller törstig.
Att pappa J lagade hamburgare hjälpte inte.
Alice allmäntillstånd är ju på uppåtgående kurva och fröken far runt som den fartvind hon är, och stannar bara för att härda ut hostattacker och slem-nysningar, febern vandrar neråt och hon känns på bättreingsvägen men Julia....
När pyjamas skulle på stod tempen på 39,2.
Femte dygnet med hög feber.
Ringa 1177.
Få rådet att avvakta, ge febernedsättande som vanligt, och om lillfrökens feber INTE var nere på 37 denna fredagsmorgon var vi tvungna att ringa läkare.
 
Totalt kräktes fröken fem ggr av allt slem, vilket var bra med tanke på att slemmet for upp från halsen.
Dåligt med tanke på att den lilla mat och dryck fröken ändå fått i sig detta torsdagsdygn bara försvann ut på golvet och i toaletten.
Att få i henne Resorb är en kamp som vi inte ens tog.
Blir hon upprörd och gråter snörper ju halsen ihop sig ännu mera och natten skulle bli ännu värre.
 
Nattens hostattacker har avlöst varandra och som hon gråtit och gråtit under dom.
- Jag vill inte ha mera hosta, låter det ynkligt och vädjande...
Stackars Fisen min!
 
När morgonen kom och varma Julia låg intill mig i sängen togs tempen och nä, nere på 37 var den ju inte, snarare på 38.
Trots sömntimmar.
Ringa vårdcentralen och förklara.
Förklara denna håglösa trötta ickeätande och storhostande febriga älskade skrot.

 

Och här kommer hyllningen.

För det första ringer dom tillbaka efter 30 minuter på rådgivningen, tidsbokningen.
Man får prata med rätt person utan att slussas runt och förklara saker en miljard gånger.
Dom lyssnar och frågar.
Dom klämmer in oss på en tid hos akutläkaren, en tid som egentligen inte existerar pga fulltecknade tider hela dagen.
Kl 11.15 fick vi tid och kl 11.15 träffade vi också läkaren.
Inte sköterska utan läkare.
Som tittar, lyssnar på lungor och rygg och tittar i hals och frågar Julia hur HON mår, pratar inte över huvudet utan lyssnar på Julia.
Bronkit-läten när hon andas, vilket inte är så konstigt eftersom hon som liten fick diagnos förkylningsastma, som nästan alla barn.
40 minuter senare kunde vi hämta ut nya mediciner.
Så ja, svensk barnavård.
I mitt tycke fin.
I vår lilla stad, fin.
Jag tycker det.
Jag står för det.
 
Att diskbänken nu rymmer väldigt många olika bruna apoteksflaskor och doseringssprutor och koppar, för både liten och stor och olika nässprayer för olika tider på dygnet, det är ju ett tecken på att nu kommer hon bli bra hoppas jag.
Tummar hålls och varma barnpannan stryks med mammahand.
 
Kärlek.
Mamma
 
 
 


torsdag 7 mars 2013

Att uppskatta dom utslagna



Tulpaner när dom är som finast.
Halvdöda uttorkade och totalt utblommade men åh
så vackra enligt mig....
 
Maja

Att ha fått en nypa luft

 
Igår var pannorna lite svalnare mellan hostattackerna som skär deras kroppar itu snart.
LIte luft var behövligt men kroppar packades in i overaller och fleece.
Vår eller inte.
Alice bilade lite och Julia ville testa sin cykel.

 
Men ack vad trötta sjuka kroppar inte orkar.
Det var tungt att trampa, framhjulet saknade lite luft såg jag och eftersom hon bara rasat iväg i längd sedan i höstas när cykeln var framme sist så är både styre och sadel för låga.
Åtgärdas i helgen.

 
När det lätta regnet kom drog vi oss in igen.
- Mamma nu räcker det, sa Julia och då hade Alice redan gått in i hallen, satt sig på hallmattan och halvsov mot sin knallrosa Bobcar....
 
Så nej, friska är vi inte.
 
Jag kom iallafall iväg på en kvällspromenad med mamma Karin innan Jonas skulle åka iväg och när jag nattade två varma barn var deras temp närmare 39 på den stora och strax över 38 på den lilla.
Natten var dunderjobbig för Julia där hon vaknar ofta av hostandet som skär i halsen och snor som kommer i kaskader när hon nyser stup i ett.
 
Denna morgon vaknade även mamma Mu med begynnande feber och Julias är nu uppe i nästan 39 igen och Alice strax under 38.
Ska det aldrig ge sig?
Dom har haft feber i fem dagar nu.
Det får räcka.
Deras halsar tål snart inte mer.
 
Sol ute, film inne.
Trötta kroppar, röda näsor.
Svullna halsar och rivande hosta.
Livet på en pinne.
 

tisdag 5 mars 2013

Att producera

 
Vi producerar sådan mängd snor här idag att vi skulle kunna skeppa en container till landet Ingenstans och ändå ha så det räcker och blir över.
Barnen snorar, hostar, nyser och ögonen rinner.
Heta pannor och trötta ben och en kropshållning som grottmänniskor, så där framåtböjda och utan ork.
Jag trugar i dom vätska och Bromhexin och kropparna spänns som bågar när hostattackerna rosslar genom kroppen på dom.
Stackars Små!
Vi gick i pyjamas länge länge och radade upp böcker som vi läste en efter en till vi inte heller orkade det längre.
Utanför lyser solen som för att narras lite och febervarma pannor håller jag inomhus en dag till.
Imorgon kanske, imorgon kanske vi kan ta ut cyklarna och fara runt lite.
Det om något är ju ett säkert vårtecken.
Men idag, idag ännu en inomhus dag med näsorna tryckta i bok efter bok.
Vad är det nu Christer Björkman sjöng?
Imorgon är en annan dag...och den siktar vi in oss på.
Hasta So Long.


måndag 4 mars 2013

Att ha sjukdag

 
Måndag
Kokhet Julia vaknade i min säng.
Något svalare Alice i sin.
Hostar skrovlar så kropparna skakar när dom hostar.
Pyttisarna mina!
Dagen har inneburit service och finnas till.
Finnas nära, hämta vatten, ordna små pytte mellanmål hela tiden då dom inte velat äta det minsta lilla när man "ska" och bara få dom att hålla sig lugna.
Vilket inte har varit svårt.
Film, sagor och pussel har dominerat dagen.
 
Bjuder på bildkavalkad från när vi låg och tittade på Ronja Rövardotter och alla rövarna ska springa ut i snön, nakna, för att göra rövarkropparna rena.
Alice tycker det är såååååå roligt :-)


 
 



 
Imorgon hoppas vi på mildare temperaturer på tjejerna, lenare halsar och att mammans begynnande likadana tillstånd liksom bara kommer av sig en smula.
Koftan på Alice fyndade jag på barnmarkanden för tio riksdaler.
Den och lite annat.
Såklart.
 

Att ha våren i ansiktet

 
Söndag och vårsolsvärme i hela ansiktet.
Jag och Stina åkte tidigt på ärenden och hemma lagom till lunch klädde alla om sig till utomhus-skalen, mamman packade lunchkorg och pappan gick ut och byggde klart indian-tipin med Julia.
Den granades in och fick bord och staket och allt vad det var.
Lunchen intogs på soliga trappan och man inser vidden av att införskaffa ett par bra solglasögon detta året då rynkan mellan ögonbrynen har en tendens att gräva sig djup av allt sol-rynkande eftersom jag ständigt glömmer dom hemma i lådan...
Ines och pappa Henrik kom förbi och tjejerna lekte och Alice och jag drog på promenad längs sjön.
Sent på eftermiddagen var det dags att åka ner och hämta förtjänsten från barnmarknaden (bra!!) sen hem och hämta Julia borta hos Ines eftersom hon följt med dit när pappa Henrik hämtade.
En himmelens tur det bara är tre hus bort, hade vart ett himla farande annars.
Kokhet och hals-rosslande Julia fick tempen mätt till dryga 39 och Alice som låter lika illa hon hamnade strax därunder.
Jaha.
Lekplaner måndag inställda, troligen gympan på tisdag också.
Trötta hänginga och kokheta barn får i sig Bromhexin och Alvedon och däckade halv sju.
 
Men ändå.
Våren.
Den värmde oss i ansiktet och min sol-rynka kom fram.
Men vi saknar snön.
Det gör vi.
Jag och barnen.
Jag skulle bara en sista gång vilja åka lite pulka, eller känna snökylan mot knäna när man sitter dår på huk och fikar...
Men våren, Välkommen!


Att fira pappa J

 
Vi fick ju en 34 åring i huset i fredags och i lördags kom delar av släkten och firade med paket, middag och tårta.

 
Svårt att komma på tårtor när fantastin och orken tryter lite, och tiden.
Men en golftårta passar ju herrn i huset så det fick det bli, även om dom olika gräsfärgerna var sjutusan så svårt att blanda rätt nyans och finessen blev lite si så där, men god var den med sin hallonmouse och kokosmousse fyllning och spacklad med smörkräm med en dutt citronarom i.

 

 
 

 
 



 
 



 
Det bjöd spå may och sång och mången skratt och hurra hurra och sagoläsning och lekrumslek och Alice och Albin konflikt alá herre på täppan där vem som gick segrande är oviss, dom bara testar varandra, och magarna som vanligt stinna efter saftig fläskfile som stått i marinad i tre (!!) dagar och stekts saaaaakta i ugn på låga grader och så bakverk och Stinas egna häxbrygd rödvin med hallonsaft.
 
Så kan det gå...
Tack för att ni kom och kalasade lite.

söndag 3 mars 2013

Att vara lite i smyg



 
Alltså detta måste vara den finaste bästa Lotta i hela världen tror jag.
Den mest påhittiga och finurliga också.
Pga jobb kunde hon och min brorLiten inte komma och fira Jonas.
Men vad gör hon?
 

Hon ordnar present från Pernilla Wahlgren :-)

För vem som helst eller för de flesta eller ja för kanske inte alls så många mer än ett litet antal, betyder det kanske inte så otroligt väldigt mycket alls.
Men visste ni att min kära sambo J, han är nog den största i smyg, levande, schlagernörd som skådats.

I smyg alltså.

Vill man veta melodifestivalresultat, ring J.
Vill man veta deltagarlistor eller skvaller behind the scene så att säga, ring J.
Ja, man skulle nog ibland inte ens behöva titta på spektaklet själv utan helt sonika bara ringa J.
(och jodå, Swedish Housewifes tyckte han nog ändå skulle gått raka vägen till final, men bara i smyg)


 
När Lotta även skickade bild på signeringen fick ansiktet en helt annan ansiktsfärg, om vi säger så och ordet Stolt fick en helt annan innebörd.
Ja, ja-aaaa, nu kanske detta är att en liten smula hänga ut honom men så var det inte tänkt.
Det var ju en så finurligt fantastiskt present att det bara måste visas i tryck.
(eller ja...här då, men ni fattar)
 
Bästa Lotta!
 
Ps. Nej, inslaget är inte sponsrat utav CocaCola, fast man skulle ju lätt kunna tro det..)
 
 

lördag 2 mars 2013

Att ha ett litet mini kalas

 
Ta-da hipp hurra.
Vi hade ju ett födelsedagsbarn här igår...
 

 
Så Pompoms i lamporna och nej, det är absolut inte dom finaste pompoms som jorden skådat för fy fabian så tokigt svårt det var att få in snitsen...

 
Dessutom hade jag helt och hållet missbedömt antalet silkespapper till varje pompoms så det räckte bara till två :-)
Men riktigt roligt och finare än ballonger.
 
 
Julia som slagit in en massa paket till pappa J som han fick öppna när vi hade middag på kvällen, och ja då, hon avslöjade inte ett ljud vad det var i dom.

 
Baconhamburgare, Brieost, pommes och sallad med tillbehör mm fick vara fredagsmys-middag

 
Presentkort för att köpa verktyg, liten köksradio, läslampa och lite ansiktspryttlar och en fin teckning inramad av Julia låg i dom där paketen...

 
Men det roligaste var detta :-)
Julia fick en fisk i sitt glas.
Som kom ut genom kranen!!
Mmmm....det hävdar vi.
Fast den där fisken, och den jag imorse "spolade" ut ur duschkranen, dom hittade jag i partylådan.
Hon hade ett himla bestyr med att fundera ut hur han kom till kranen :-)
 
När middagen var uppäten var det bara för mig att lägga Alice, sen stressa som en dåre ner till Barnmarknaden med sex stycken stora Ikea bagar fulla med saker, plus cykel och leksaker som barnen säljer, sen dit ner tillsammans med hundra andra (helthelt galet!!) och under en timma plocka upp allt på angivna bord efter storlekar och vad det är och hänga upp alla ytterplagg och klänningar på galgar mm.
Imorgon åker jag ner och hämtar eventuella pengar, osålda kläder åker ner till barnhem i Gambia.
 
Under tiden hade födelsedagsbarnet och Julia filmkvällsmys till väldigt sent men glass och mumsmums och Ronja Rövardotterfilm.
 
Mysigt värre.
Hipp Hurra.

Att få det som man vill

 
Letat efter fina ljusstakar i mängd till matsalsbordet som är så stort och långt och gapat tomt.
Ta-Da!
Affären nere i lilla centrum reade ut julsaker till extremt läskigt lågt pris.
Så sju fick följa med hem.
Sju...fattar fortfarande inte varför jag tog ojämt nr, skitsvårt att duka då..

 
Hur som haver.
Rött?
Nä....
Men så har jag ju hört att man kan spraya saker :-)

 
Vipps vipps på 20 minuter hade jag sju svarta fina stakar där på bordet.
Det där med sprayfärg är ju fasansfullt skoj.
Har jag hört :-)

 
Otippat att jag gjorde dom svarta.
Julia: - Men mamma, du brukar väl inte måla saker svarta?
:-)
 
Maja