torsdag 14 mars 2013

Att göra det bästa av varje dag

 
Kylan bet genom kläderna trots att solen visade sig mellan varven, vinden låg på men vi spenderade timmar nere på stora lekplatsen med köpefika och varma drycker, frukt och annat gott.
 

 
Premier!
Både för dom dundersköna skorna från Pataugas med gummisula och kilklack,
och jeansen som döljer värmande ull-understället, vilket var behövligt.

 
- Mamma, ta ett kort, tjoade Julia och gjorde den ena minen efter den andra.
 

 
Ull, ull, dunväst och ullsjal.

 
 


 
Hon vågade klättra ganska högt, om jag bara stod emellan repen och höll vakt.
Och när hon väl kom till lilla sitsen mot stolpen beundrade hon utsikten och den knallblå himmlen.

 
 

 


 
Alla närvarande i församlingen tyckte inte om den vindiga kylan utan ville mest mellan alla gungturer tillsammans med storasyster, sitta invirad i pläd på bänken och dricka yougurt ur flaska och äta köpe-bulle.
När tonerna på den minsta utav oss inte alls var så glada så drog vi oss hemåt sent på eftermiddagen och tog värmade bad och tittade på Lilla Spöket Laban som vi fått låna av Adam.
 
Har jag sagt att jag kommer sakna dom här dagarna sedan.
Det har jag.
Det vet jag ju.
Kan aldrig sägas nog många gånger.
 
 
 

Att ha udda inslag

 
På vår säng just nu....
En ganska stor Rävboa, inlånad av vännen Marias farmor.
Tänk vilken historia!
Vad den har sett när den har hängt där på hennes gamla farmors axel och dinglat och bevistat den ena sociala evenemanget efter det andra.
Kanske sett män i hatt och smoking, hört damers klänningskjolar frasa när dom rört sig över golven i salarna.
Värmt skuldrorna när vinden blåst...
Mmmm, nu ligger den på vår säng efter att jag vårdat den lite med nål och tråd  där den trasat sig lite.
När jag ska ha den?
Hemligt, men ni kommer att få se när tiden kommer...


onsdag 13 mars 2013

Att veta rätt och fel


 
Jag satt där på pallen medan Alice tar sitt bad.
Rätt som det är sitter hon på huk utanför på golvet och kissar.
- Men Alice vad gör du nu frågar jag lite förvånande för det hände så snabbt och pottan står intill.
- Kiiisssss, säger ungen tokglad och skrattar.
- Kiissss däääää, säger hon och pekar på golvet och sina fötter.
- Jodå, säger jag, jag ser ju det, men får man kissa på golvet?
- Nääääää, fyyyyyy, hihihi......sa hon och fnissade.
Tillbaka i badet och bada bort kiss på fötterna.
När jag tvättar av golvet pekar hon och säger högt och glatt.
- Kiiissss!
- Ja vem gjorde det då?
- Hihi Jaaaaaa!
- Var det du din buse?
- Hihi Duuu!!
- Var det Alice?
- Hihi Jaaaaa. Näää. Fyyyyyyy jaaa!
- Ja man får ju inte kissa på golvet.
- Näääää fyyyy kiiiisss däää.
- Tänker du göra om det?
- Jaaaaaaa!!
 
:-)



Att ha en skön morgon

Godmorgon världen!
Snön som kom i sidled och uppifrån och framifrån igår kväll på väg hem från gymnastiken har bara nästan nuddat marken och ligger som ett tunt tunt lager som lite sockervadd och utetemperaturen håller sig strax under nollatrecket.
Idag riktar vi färden mot den stora stora lekparken nere i city.
Perfekt fotoväder dessutom.
Gårdagskvällen blev lite sen, som alltid när jag ska sova ensam, jag hittar en massa olika projekt jag börjar på, oftast i sällskap med en film och heppz hoar nattugglorna och klockan klämtar midnatt.
Men, nu tar vi onsdag och beger oss ut.

tisdag 12 mars 2013

Att ha varit på språng

 
Jo-o-då minsann.
Min vapendragare nästan varje dag.
Det gamla Clinique läppstiftet som både fastar och känns lagom torrt.
Varje dag som spenderas utom husets väggar tas det på.
Lite Maria Montazami där.
Naaaaaken utan.
Åh Gubevars, det vill man ju inte vara.


SidenBlus, Bloppisfynd från Baum Und Pferdgarten
 
Så Ladies, läppastiftet, kletigt och ger avtryck på barnakinder men ack så finare det blir.

 
Hur som haver.
I dagarna två är vi pappallena och har bil och det är ju lite hårdvaluta här hos oss.
När liksom bussen inte existerar så....
Ett kort snabbt depåstopp på Jysk som varade i fem minuter där jag kollade annat medan Julia provlåg sängar.
-Mamma, den här var ju faaaaantastisk mamma. Kom och känn här mamma...Känner du?
 
 
 
Sen intogs den inte alls så nyttiga och färgglada lunchen på McD, en hemlis jag lovat Julia att vi skulle göra, när vi nu kunde.

 
Så, två Happy Meals och en Dagens Wrap och kaffe senare satt vi och läste faktaboken om Jorden man fick med i sin kartong.
Alice drack upp all sin mjölk och blev lite halv galen när den var slut.
- Mjök? Boott? Meeeee! Fipps?
Ska den meningen översättas så alla förstår så löd den ungefär så här:
Mjölk? Borta (slut)? Mer! Strips/Chips, finns det?

 
Nåväl, där satt vi och dinglade med benen, pratade, läste och åt i dryga timman tills vi lättade på våra rumpor och åkte hemåt för att göra ännu ett kort entimmas depåstopp för fika hemma hos Karin Adam och Elsa.

 
Alice som sig igenom hela besöket vilket bara var tacksamt eftersom vi kl fyra skulle vara hos tandläkaren med Julia för 4,5 års undersökning och sen hem i 20 minuter för klädombyte till gymnastiken samt langa in varsin smörgås och förbereda så det var klart för middagen när vi kom hem kvart i sju...
Puh!
Så, att hon tog en liten eftermiddags tupplur var liksom bara bra...
 
 
Julia som älskar att vara hos tandläkaren, sin mors totala skräck för detta ställe har hon inte drabbats av vilket är dunderskönt, hon sätter sig i stolen innan tandläkaren sa till, trycker fram vatten och ligger där och gapar med munnen och ifrågasatte mer om hon inte skulle bli upphöjd snart så hon kunde se i den där spegellampan dom lyser med.

 
Svag emalj i fyra hörntänder gör att vi nu var tredje månadblir kallade för att pensla tänderna med lack så att emaljen inte ska porösa sig så dom måste fylla.
Och ungen, hon bara låg där, med bomullstussar i munnen och blev bananpenslad och fick med sig en spegel hem så vi kan titta långt in om det blir bättre och en spetsig tandborste att komma åt med.

 
Lite förbannad blir/blev jag för vi var hos tandläkaren på eget bevåg i höstas just för att Julias sa att hon kände något på tänderna men som 4,5 åring är det ju svårt att defeniera det där "något" och då blev svaret att hon har inga emaljrubbningar utan det är nog bara att det ilar och det upplevs obehagligt och att vi skulle kleta på lite vuxentandkräm på tänderna ibland.
Idag läste våran nu då, ordnarie tandläkare i journalen och ser att jodå, det finns visst antecknat att det var rubbningar på dessa tänderna redan då, när vi var där i höstas...
Men då gjorde man inget.
Gaaah!
Och jag som var så nöjd med barnavården.
Där fick jag.
 
 
Jaja, hem och byta kläder, fixa och trixa och sen in med barnen i bilen igeeeeen för vad som kändes som tionde gången jag knäppte på bilbälten idag och lyfter in Alice i någon konstig vinkel som inte alls är särskilt bekväm för ryggen men till gympan kom vi och en svettig timma senare med trött Julia, en Alice som ääääääälskade att leka jaga när hon inte skulle, och slänga sig på tjocka madrasserna där barnen skulle landa från lianserna och ringarna, så var vi hemma och ännu en halvtimma efter hemkomsten sov barnen som stockar efter sagoläsningen och puss och godnatt och jag älskar er och vi ses imorgon och svaret som vanligt kommer från Julias säng att Nä för vi ses i natt när jag kommer till dig mamma...
 
Och ja just det.
Husdjur.
Julia har ju önskat sig en hund länge.
Sen en undulat. (??!!)
Idag fick jag veta nästa djur.
- Mamma vet du, jag har kommit på det.
Jag önskar mig inte en hund eller undulat längre, nu önskar jag mig bara en häst (!!) och han ska heta Maximus, som i Rapunzel.
Så, jag önskar mig alltså en häst.
Kommer du ihåg det nu då mamma?
Mmmm.....
 
Maja 

måndag 11 mars 2013

Att äntligen komma till skogs igen

 
Trots att utetempen visade minus 12 vid frukosten.
Jodå, minus tolv, men hav förtröstan tänkte jag och skänkte stackarna i Happaranda en tanke, dom hade minus 22 enligt radiotanten..
 
Inga febervarma barn och energi som ville tillskogen så off we go!

 
Sista gången vi var där i Gläntan såg man inte marken , knappt träden, allt var snötäckt och inbäddat som i bomull.
Man såg spår efter djur och det bet i kinderna.
Idag såg man våren spegla sig i träden, trots kylan.

 
 
Vi gick ju inte mol allena heller jag och mina jäntor utan hade härligt sällskap av Adam, Elsa och pappa Daniel, eftersom mamma Karin gått tillbaka till jobbet tar man ju över mannen, så att säga :-)
Eller mera, dom har inget val.
Vill ungarna fortsätta leka får man helt enkelt sällskapa lite.

 
I Gläntan sken solen och ruinerna stod kvar och ungarna lekte klättrade och ropade och har en fantastiskt fantasi som skulle kunna slå knut på vem som helst men inte dom.

 
 


 
Lunch och fika med solen i ansiktet och solglasögonen på näsatippen.
Fördjupa tänkar-rynkan vill man ju inte gubevars.

 
Och Elsa, härliga Elsa.
De flesta gånger vi besökt Gläntan har ju Elsa sovit i vagnen men nu var det fart på bruden må jag säga.
Och gud så hon tjattrade och härjade glatt och pratade och vevade med armarna och ville ha kex hela hela tiden och gosig som tusan och skulle bara gå omkring eller stå i knät..
Mmmm, jag ser likheter med våran minsta fiaskrutt :-)
 
 
Dom stora eltade Bokstavspinnar och hittade T, eller T'et hade ju Adam med sig från start så dom hittade väl I'et då :-)


 
 


 
Alice var ju den som denna gång sov sig igenom större delen av dom 3,5 timmarna vi var på äventyr.
Tänk, vad gjorde man utan dessa utflykter, eller utan underställ och fleece för den delen.
Barnen fick ju hoppa över sina overaller idag och satsa på tvådelat.
Tänk att det hängde två likadana Didriksons i förrådet...
Även om Alice var i något lite största laget, den tror jag Julia hade vintern hon var dryga tre...
 
En härlig dag hade vi må jag säga och gud så skönt att komma ut i friska luften igen.
 
Det enda jag var utomhus på söndagstimmarna var ju när jag körde till Årsmötet för Friluftsfrämjandet där jag nu sitter i styrelsen både som ledamot och som sekreterare på två år.
Spännande och superkul!
Ett härligt gäng på sju i olika ålder, olika inriktning och olika viljor och kunskaper.
 
Men nu, måndag kväll.
Dicte.
 
Hasta La Vista.
Maja

söndag 10 mars 2013

Att ha kapitulerat

 
Fredagsmys med tecknat och chokladlinser i muggen.

 

 
 


 
Kapitulerat ja.
I ett svagt ögonblick av jämmer och gråt och barnahostande hade jag visst lovat Julia att lacka hennes naglar röda som mina.
- Varför ska jag bara ha dom här ledsna naglarna när du har så där glada, grät Julia mellan hostattackerna som skakar hela hennes kropp.
Och nej, varför ska du tänkte väl jag i detta svaga ögonblick när mammahjärtat liksom svämmar över av oro och vilja att kunna ta över hennes onda.
Och detta kom hon ju då ihåg i fredags när vi hade varit hos läkaren.
Och löften, hur tokiga dom än är, ska ju hållas, det är ju bara så.
Man sviker inte.
Trots att jag är en stor nej-sägare till att små flickor ska få ha nagellack och annat smink.
Det lilla barnahjärtat blev glad och stolt och försäkrade sig gång på gång att lacket skulle hålla för bad, lek och allt sånt hon ville göra.
 
När lördagen kom var allas pannor lite svalare.
Medicinen Julia fått för att ha på natten gjorde att hon sov bättre än på fem dagar eftersom hon slapp natthostan, och vi kom tom ut i det kalla men fina vädrrt för lite frisk luft, cykling och utomhussovning för minsta fisen.
 
En lördag som avslutades med Melodifestival och stor godisskål...
Precis som sig bör en lördag
 
 

fredag 8 mars 2013

Att hylla svenska barna-vården

 
Jag gör faktikst det.

Hyllar den svenska barnavården.

Åtminstone har den alltid varit fantastisk mot oss.
 
Gårdagens Julia var ju ingen hit om man säger så.
Orkeslös, hostar slem, nyser stora geggamojjor av slem, hängig, kokhet och absolut varken hungrig eller törstig.
Att pappa J lagade hamburgare hjälpte inte.
Alice allmäntillstånd är ju på uppåtgående kurva och fröken far runt som den fartvind hon är, och stannar bara för att härda ut hostattacker och slem-nysningar, febern vandrar neråt och hon känns på bättreingsvägen men Julia....
När pyjamas skulle på stod tempen på 39,2.
Femte dygnet med hög feber.
Ringa 1177.
Få rådet att avvakta, ge febernedsättande som vanligt, och om lillfrökens feber INTE var nere på 37 denna fredagsmorgon var vi tvungna att ringa läkare.
 
Totalt kräktes fröken fem ggr av allt slem, vilket var bra med tanke på att slemmet for upp från halsen.
Dåligt med tanke på att den lilla mat och dryck fröken ändå fått i sig detta torsdagsdygn bara försvann ut på golvet och i toaletten.
Att få i henne Resorb är en kamp som vi inte ens tog.
Blir hon upprörd och gråter snörper ju halsen ihop sig ännu mera och natten skulle bli ännu värre.
 
Nattens hostattacker har avlöst varandra och som hon gråtit och gråtit under dom.
- Jag vill inte ha mera hosta, låter det ynkligt och vädjande...
Stackars Fisen min!
 
När morgonen kom och varma Julia låg intill mig i sängen togs tempen och nä, nere på 37 var den ju inte, snarare på 38.
Trots sömntimmar.
Ringa vårdcentralen och förklara.
Förklara denna håglösa trötta ickeätande och storhostande febriga älskade skrot.

 

Och här kommer hyllningen.

För det första ringer dom tillbaka efter 30 minuter på rådgivningen, tidsbokningen.
Man får prata med rätt person utan att slussas runt och förklara saker en miljard gånger.
Dom lyssnar och frågar.
Dom klämmer in oss på en tid hos akutläkaren, en tid som egentligen inte existerar pga fulltecknade tider hela dagen.
Kl 11.15 fick vi tid och kl 11.15 träffade vi också läkaren.
Inte sköterska utan läkare.
Som tittar, lyssnar på lungor och rygg och tittar i hals och frågar Julia hur HON mår, pratar inte över huvudet utan lyssnar på Julia.
Bronkit-läten när hon andas, vilket inte är så konstigt eftersom hon som liten fick diagnos förkylningsastma, som nästan alla barn.
40 minuter senare kunde vi hämta ut nya mediciner.
Så ja, svensk barnavård.
I mitt tycke fin.
I vår lilla stad, fin.
Jag tycker det.
Jag står för det.
 
Att diskbänken nu rymmer väldigt många olika bruna apoteksflaskor och doseringssprutor och koppar, för både liten och stor och olika nässprayer för olika tider på dygnet, det är ju ett tecken på att nu kommer hon bli bra hoppas jag.
Tummar hålls och varma barnpannan stryks med mammahand.
 
Kärlek.
Mamma
 
 
 


torsdag 7 mars 2013

Att uppskatta dom utslagna



Tulpaner när dom är som finast.
Halvdöda uttorkade och totalt utblommade men åh
så vackra enligt mig....
 
Maja

Att ha fått en nypa luft

 
Igår var pannorna lite svalnare mellan hostattackerna som skär deras kroppar itu snart.
LIte luft var behövligt men kroppar packades in i overaller och fleece.
Vår eller inte.
Alice bilade lite och Julia ville testa sin cykel.

 
Men ack vad trötta sjuka kroppar inte orkar.
Det var tungt att trampa, framhjulet saknade lite luft såg jag och eftersom hon bara rasat iväg i längd sedan i höstas när cykeln var framme sist så är både styre och sadel för låga.
Åtgärdas i helgen.

 
När det lätta regnet kom drog vi oss in igen.
- Mamma nu räcker det, sa Julia och då hade Alice redan gått in i hallen, satt sig på hallmattan och halvsov mot sin knallrosa Bobcar....
 
Så nej, friska är vi inte.
 
Jag kom iallafall iväg på en kvällspromenad med mamma Karin innan Jonas skulle åka iväg och när jag nattade två varma barn var deras temp närmare 39 på den stora och strax över 38 på den lilla.
Natten var dunderjobbig för Julia där hon vaknar ofta av hostandet som skär i halsen och snor som kommer i kaskader när hon nyser stup i ett.
 
Denna morgon vaknade även mamma Mu med begynnande feber och Julias är nu uppe i nästan 39 igen och Alice strax under 38.
Ska det aldrig ge sig?
Dom har haft feber i fem dagar nu.
Det får räcka.
Deras halsar tål snart inte mer.
 
Sol ute, film inne.
Trötta kroppar, röda näsor.
Svullna halsar och rivande hosta.
Livet på en pinne.