Att bara ha ett stenkast till sandstranden

 

 

Kan man spendera måndagen bättre än att redan före elva promenera med vagn och barn ner till badstranden och sedan spendera halva dagen där tills man känner att nu får det vara nog med sol och bad trots att Julia då med lätthet skulle kunnat stanna några timar till.

 

Det var helt lä och barnen blev som små panerade fileér när sanden klibbade i insmorda kroppar som sprang fram och tillbaka och grävde och hällde vatten och åt pannkakor och fikade frukt och kex.

 

Stina och Albin hade vi med som sällskap och det är härligt att se hur dom leker tillsammans Albin och Alice, och inte bara intill varann.

 

 

Julia hittade en lekkamrat i familjen som satt en liten bit ifrån oss som hade tre tjejer med sig varav Julia och Märta fann varann och lekte, byggde, pratade och väckte änderna.

 

Men, när kroppar fått en rödton, trots spf 50 och klockan var närmare tre och Alice som tungt i vagnen, då var det dags att promenera hemåt uppför höjden.

 

Måndag.

Nån som ogillar dom?

Inte vi.

Maja

Att ha ovärdelig konst hemma

 

Alltså...

När jag fick in Julias fina målningar inom glas och ram så blir jag mamma-geggis i hjärtat för jag tycker ju verkligen att dom är så himmelens fina.

Och det blir nåt alldeles speciellt med akvarell färgerna, när hon suddar och tonar och filurar och pratar för sig själv och berättar vad hon målar...

 

Jag skulle både vilja ha dom i sovrummet, och i lekrummet och i köket och på altanen men till slut så kom vi överens om, eftersom hon egentligen inte ville ha dom uppe alls, att jag ska få sätta dom två, på väggen i tvättstugan, så jag blir glad varje dag jag är där.

 

 

Och det gör jag gärna och jag har bett henne måla två till minst till tvättstugans väggar..

Och det är ju bara bra synd att dom fina färgerna liksom tonas ner när jag visar er bilderna här, och att jag inte alls lyckades vända denna åt andra hållet :-)

 

Ovärdeligare konst än så här kan man ju knappast ha.

 

Maja

Att dinera hos och med vänner en lördag

 

Vi tillbringade lördagskvällen hemma hos vännerna med mamma Therese och pappa Markus i spetsen och tjejernas kompisar Robin och Pontus.

Vi åt fantastiskt gott, och kunde sitta ute länge tills det var dags att ta våra pyjamasklädda barn och vända hemåt, med då en radarstyrd pappa J, hmm...

 

Det dracks saft och klappades och matades kaniner och vi gick en promenad där i kvällssolen och tittade på ett helt harem av små kaniner varav en barnen också fick ha i knän, åh jisses så mjuk och go men fortfarande inga bedjande blickar från Julias håll om att en kanin bara måste hon ha...

 

 

 

Dom klättrade och gungade och sprang och lekte i sandlådan och i lekstugan och var mest överallt så där som barn är och tiden bara flög och visst är väl det härligt, när man blir helt tidsvill och inte har en aning om ifall det gått en kvart eller tretton timmar.

Sånna kvällar med vänner är fantastiska

 

 

 

Julia och Robin skulle lära sig vissla....

 

Medan Alice gick runt och drack upp allt som fanns kvar i glasen, trodde hon ja, för där hade redan lilla Pontus varit och tjuvat :-)

 

Tänk vad fort man glömmer ändå, att det inte för så länge sen låg meterhöga snödrivor och var 20 grader minus om näsorna och nu kan man sitta barbent till sena natten medagn barnen springer barfota och ropar

- jag är en superkanin!!

 

Tack för en härlig kväll!

Maja

Att ha kompis på visit

 

Ines kom över och ville pyssla.

Det vet dom liksom att dom får göra här.

Smarta färgkopparna som jag köpte på nya butiken nere i city för en tia stycke hjälper dom att hålla koll på färgerna.

 

Maja

Att få ett oväntat besök

 

Döm om min förvånade min när jag upptäckte att ett litet urblekt halvrosa prinsess-slott landat där på gräsmattan och döm om min förvåning ännu mera när det innehöll inte mindre än två turkosklädda prinsessor som minsann ville ha saft, yougurt och banan inne i det där slottet...

 

Att dom sedan drog ut dom rödprickiga sittdynorna till vagnen som madrasser och mjuka filtar och hämtade kuddar och pyntade hela tältet invändigt och utvändigt med gamla julkort och grattiskort hängande i klädnypor i allt det gick att sätta fast dom i..

 

Döm sedan om grannarnas förvåning när dom hittar mamman liggande på gräset lekande Björnen sover och Barnen bak trädet och hur två prinsessor och mamman övar sånger och lekar och midsommar-kom-ihåg..

 

 

Den ena lilla sessan, hon visade sig dessutom vara en rikig hejjare på att vattna mammans fina blommor hon...

 

Inte undra på att alla penseér har förökat sig som om jag bjudit dom på anabola eller väldigt välgödslande jord...vilket jag liksom inte har....jag tror dom fick torftig jord från förra året men hey, det funkade ju det med :-)

 

Maja

Att ha firat Nationaldag

 

Å så har vi firat Sverige och vi har sjungit och sjungit men inte ett enda paket fick Sverige och det var ju då bra tokigt tyckte Julia men vi gick ner till sjön och badade och frös men barnen sprang och grävde i sanden och ville då rakt inte gå opp och tyckte då rakt inte att det var kallt fast vinden låg på och kroppar darrade för mycket badande.

Dagen avslutades med att fiska upp en aborre, Julia och Jonas och grill på altanen.

En nationaldag värd att firas.

Joho då.

 

 

 

 

 

 

 

Maja

Att ha en egen Picasso

 

Varje dag målar hon en stor tavla.

Dom skapas till grannen och dom skapas till vänner och hon är mycket mycket medveten om vad hon ska måla och varför och det är akvarellerna hon vill använda och jag hoppas hoppas att dom kommer ta tillvara på detta skapande hon är så van vid när hon i höst börjar på förskolan.

Jag hoppas det där det är en så stor del av det hon älskar att göra.

Och tavlorna?

Så himmelsn fina att jag vet inte om jag har hjärta att ge bort dom, skulle helst vilja rama in dom och sätta dom på husväggarna uppe på altanen så vi får det färgglatt och trivsamt och en masa Julia-figurer som tittar på oss med stora vackra krulliga lockar...

 

Akvareller, testa vetja, alltså riktiga akvarellfärger, dom lär sig fort och fint blir det.

Maja

Att snabbt ge er vår tisdag

 

Våran tisdag i detta vackra väder och som vanligt tillbringar vi all tid utomhus och när kropar blivit varma sätts dom i skugga och fylls med vätska eller bäddas ner under filt där vi läser sagor och pratar om tankar.

 

Det känns som vi har halva huset ute på altanen och jag vet inte hur många steg jag tar per dag, eller hur många få sekunder jag faktikst får sitta ner på hela rumpan utan att hjälpa, krama, stötta, göra lunch, mellanmål, aktivera, rädda situationer av lite syskongnabb, smörja kroppar mot sol, hämta något, läsa något, slänga in några tvättar i maskinen, bädda några sängar osv osv...

 

Men änglar, det har jag och den där syskonkärleken som är så stor att den får mammahjärtat att bli luddigt och Julias funderingar som kommer.

- Vem ska hjälpa Alice när jag inte kan?

 

En av dom bästa sakerna är att lyssna på dom där två i enrum.

Hur Julia förklarar saker, läser saker, berättar saker och hur Alice verkligen lyssnar och "frågar" och hur Julia på något vis förstår vad det är hon frågar och vill veta mer av och som gärna delar med sig av det hon vet och hur Alice varje morgon när hon vaknar säger -Ässk-ässk när jag säger Älskar och så frågar hon efter - Jujju?

 

 

Vi fick också lite lekbesök när mamma Therese och Pontus och Robin kom för några timmars lek och hämtning av material till Mullestunderna i skogen.

 

 

 

Vi hann även med att pärla plattor där ute i solskenet i skuggan från parasollet....

 

Det nya parasolet infyndat på Jula då det gamla föll brak i stormen och knäcktes.

Något som Alice gärna berättar vidare.

- Pamm-pamm baaaak.

Och så visar hon med swischande rörelser hur det sa brak och föll och ja parasoll, tråkig utgift men livsnödvändigt om barnen ska kunna vistas där ute....

 

 

 

Så en tisdag, full av aktivitet och vänner.

Som vanligt.

Hur skulle vi klara oss utan dom?

Maja