ATT TVAGA SINA CYKLAR

 

Vi tog en ledig dag från stranden igår.

Men inte slutade solen att lysa och värma för det inte.

Tjejerna tvättade cyklar, hoppade säck i påslakan alá spjälsäng och så gjorde vi massa annat bus.

 

Pappa J röjde och röjde så hela uppfarten ser ut som en återvinningsstation baserat på virke, stubbar, gammalt järnstaket som fanns i skogen, metall, en gammal skorsten (jodå våran..) och en hel del annat.

Nästa icke-soliga-dag åker vi till tippen med det och lite till.

För dom soliga, dom utnyttjar vi till max.

 

Och tjejerna, dom roar sig.

Trots att Alice fått en dundersläng av värmeeksem och smörjs med cortison så har dom skrattet bubblande mest hela tiden.

 

Och mamman då.

Johodå.

Hon söker jobb hon.

Bra utmanande jobb.

Ni skulle bara veta.

Men det tar jag i ett annat inlägg.

 

För nu, nu tar vi kväll och sippar kall cider och lyssnar på fåglar för det är det enda ljudet här uppe.

Det stavas också

L U G N

 

Maja

 

 

ATT HA FÖRSTA DAGEN

Oj maj gådd vad det sken från himmlen idag.

Lika mycket som det de senaste har regnat från denamma himmel , lika mycket sken den idag och tack och lov för det.

 

När vi bor som vi gör intill den här fantastiska badplatsen med sin fina strand så får man dra nytta av alla dom här dagarna och göra alla dom där trista "måstena" en annan dag när det regnar och är mulet för idag var önskemålet klart från små barnamunnar:

 

S T R A N D E N

 

och så fck det bli.

 



 

Jag skulle kunna sitta med fingret på avtryckaren precis hela hela tiden, det vet ni ju vid det här laget och alldeles speciellt när vi är utomhus och med vatten och strand och två små fislottor springer omkring fullt munderade med flythjälpmedel och Alice som helt orädd, med pappa i närheten, ligger i vattnet och ropar

- Fimm-Fimm

mest hela tiden och självklart betyder det att hon simmar för glatta livet och ja, det gjorde hon.

 

 

Så vi spenderade många fler timmar där än det var tänkt innan solkrämsdoftande trötta kroppar gick tillbaka upp mot huset igen och tog tag i några måsten, eller måsten och måsten.

Baka muffins och bröd kan man ju njuta av...

 

 

 

 

 

Det var en vän till oss som engång sa.

- Tämk när man var liten då smakade allt sand på sommaren.

Bullarna och glassen, och man brydde sig inte om det, det var gott ändå....

 

Så, jag brydde mig inte om att torka bort sanden från Alice små händer där hon satt och grävde medan pappa och Julia botaniserade i glasskiosken för hon resonerade som vännen, hon brydde sig inte ett skvatt, det var gott ändå.

 

Så, vi Fimm-Fimmade...

Ja inte mamman förstås, hon höll sig mest till knäna men det var modigt ändå tycker jag eftersom vi timman innan mitt i melonfika-pausen fick se en stor vattensnok komma ringlande.

Halleyeduda!

Så, i till knäna var fantastiskt modigt...och att låta sina barn gå i igen, ännu modigare.

 

 

En minst sagt härlig dag som avslutades med grill.

Sommarens första semester dag, för Jonas.

Bättre än så kan det väl knappast börja.

 

Ps. Självklart simmade vattensnoken bort från området innanför bryggorna dit han vilsat sig in, annars hade såklart varken jag eller barnen gått i igen och ja, även jag har en flaska handsprit i väskan så nej, mina barn tvingas inte att äta sin medhavda mellanmål alltid, med händer som ser ut som grusupptag...

Ifall nu någon så snällt undrade ;-)

Maja

NÄR GRANNENS ÄR FRODIGARE

 

Ja alltså...

Förvisso är det nog enbart vår rabarber som råddjuren, dom glupska, lämnade kvar när dom skövlade våra fantastiskt gröna och välvuxna grönsaksland.

Men vidare stora är dom inte ännu, vi satte knölen förra året som vi då fick av Cia men hennes egna som nu stått till sig nägra år är meterhöga och bladen kan fungera som paraplyer även åt den större.

Så, med tillstånd naturligtvis, går vi i grannens land och drar upp rabarber som sedan Julia skär i bitar och bakar paj av.

En paj som blev fantastiskt god tyckte mamman och pappan.

Barnen tyckte det var för syrligt men som så mycket annat så är det ju inte målet som är målet, utan vägen dit man vill åt.

 

Så, tills våra är lika frodiga som grannens så kommer vi nog häcka i deras grönskor.

 

Maja

DET DÄR MED BALANS OCH SÅNT

 

Tänk att det där med balans ska vara lite trixigt att få till när man ska lära sig att cykla utan stödhjul.

Och hon kämpar och kämpar.

Ja, inte Alice då naturligtvis utan Julia.

Så igår utökade vi träningen lite med att balansera ägg (kokta) på sked på en smal linje på köksgolvet.

Och nej, tro nu inte att vi lever efter någon slags öststats-drillning av gymnastikflickor eller att jag som femåringar tänker sätta dom i dansskola, vi gör det på skoj, under lek och tjim och för att Julia vill att just ägg-balansgång ska vara en utav aktiviteterna på hennes barnkalas.

Förutom att hoppa säck :-)

 

 

Och det bästa av allt.

Dom kokta äggen åt fröknarna upp till mellanmål.

Två tre flugor i en smäll alltså.

En helt vanlig torsdag.

 

Maja

PROMENAD BORT TILL KOSSORNA

 

 

Jag skulle upp tidigare än alla idag och vara på ett möte kl 09, ett möte som faktikst bara var respektlös mot alla inblandades tid.

Men nåväl, nu var jag iallafall där och pappa J fick ta morgontimman hemma med barnen.

 

Väl hemma vinkade jag och Alice hejdå till Julia som skulle få följa med pappa till jobbet och vara där några timmar, spännande spännande och hon har nog pirrat lite över detta sedan igår.

 

Alice och jag, vi hade redan bestämt att ta oss en skön promenad bort i skogen, med fika i ryggsäcken och lätt lite lunch, prata med bondens fina kor och se om kalvar kommit nya, se fåren och lammen och kanske se någon av hästarna.

 

Nu blev det sig så att vi bara fick se några av korna på väldigt långt avstånd men lillfröken var fullkomligt nöjd ändå kan jag intyga, där hon satt med blommor och sten och bubblade om ditten och datten och var så där frågvis som dryga tvååringar kan vara, trots att det kanske bara är några få av oss stora som förstår vad hon egentligen säger.

 

Så vi gick där.

Bara hon och jag.

Spänstiga steg varvat med löpning på mamman och Alice som är så mammig att hälften vore nog kan jag tro.

Det är mest mamma som duger just nu.

Och herregud vad den ungen kan trycka in sitt lilla goa barndoftande huvud mot halsen på mig och dom där armarna krama ihjäl mig om halsen en smula och det gör mig inte ett dugg, det skulle kunna någon lite vekare en smärre Wiplasch-skada men vet ni, det hade det varit värt, för dom där kramarna kan man leva på länge, tills man snabbt får en ny och ännu mer bestämd.

 



 

Mitt där på vägen hem så somnade hon, och först då kunde jag sänka ryggläget på vagnen för hon skulle minsann vara "upp-upp" hela hela tiden och inte "Jigg-Jigg" minsann utan U-P-P och S-E och ha bomm-bomm i handen hon kunde lukta på och så Vimm-Vimm och krama, den lilla svarta katten vi köpte på ALV och hade hon fått hade hon helst gått Foff-foff (barfota) , rymt in till korna och sprungit sig varm så det självlockiga håret hade krullat sig i nacken..

 

Den här ungen har en vilja av stål och ett hjärta av guld.

Och ja, det är kärlek rakt igenom.

 

Maja

TVÅ SMÅ BAGARE

 

 Här uppmuntras det till bakning.

Och när vädret ändå inte var det absolut roligaste utomhus så vispade dom ihop en sockerkaka med kokos i formen.

 

 

 

 

Läsa i receptet fårn Kråkes receptbok och mäta och hälla och knäcka ägg och så, om inte det roligaste så nog ändå det godaste: Att slicka skålen.

 

Två bagare och resultatet:

Fantastiskt god sockerkaka som tom var ännu godare dagen efter.

 

Maja

EN OVANLIG DAG

 

Julia och jag på baksidan.

Kameran fick jobba lite själv medan Alice tog sin vila.

- Mamma, kan vi inte göra så där så kameran tar kort själv, så jag får visa mina tatueringar..

 

 

Ja, för det skedde sig ju tydligen så att när Julia var och lekte hos kompisarna så blev ett av busen att få tatueringar, något varken jag eller Jonas tyckte var helt ok.

Men nu sitter dom där och vi får väl sätta ungen i ett skrubbande bad varje kväll, även om hon smått hotade med att hon minsann aldrig aldrig tänkte tvätta just den armen mer i hela sitt liv.

 

Det här är min nya tillvaro.

Jag har gått min sista dag som mammaledig.

Sorg.

From idag är jag till arbetsgivares förfogande.

Min CV finns hos rekryterare och på nätverk.

Även hos sådana företag som i dagsläget inte har vakanser men där jag skulle tycka det spännande att få anställning.

Man får vara lite om sig och kring sig som det heter.

 

Så, förutom att till kavla nätterna sitta och knåpa ihop min långa fyrsidiga CV, då har jag ändå exkluderat mer än hälften som kändes helt ovidkommande, så har jag klickat hem nya outfits till framtida work-garderoben.

Rensat ut och lagt ut på Tradera och bytt vinst mot annat på Zalando och LaRedoute, som faktiskt har fantastiska kreationer som känns lite business men även casual.

Klänningar, byxor och kajav.

Min jobb-garderob är ju trots allt sex år gammal och lite ur tiden både vad det gäller snitt och storlek.

 

 

Snyggelisnyggt, business, kontor men ändå fungerbart även i den sandigaste av sandlådor.

Johodå, ni som känner mig vet att jag är fullkomligt seriös är jag säger så.

 

Lite kort men absolut snygg

Kavajer är jag helt frälst i.

 

Så, det är nya tillvaron.

Söka jobb och finnas synlig, under tiden njuta av barnen innan höstens vardag kallar med förskola och jobb.

Sex år hemma är en långtid, en fantastisk tid som jag verkligen verkligen dragit nytta av, gett barnen allt och skapat deras grundtrygghet som nu är stor och start som den största stabila ek.

Och det känns otroligt bra.

Att jag har utvecklats till en mycket bättre människa och skaffat vänner och nätverk som inte fanns innan är ju min trygghet.

 

Så, nu kör vi sommar.

Njuter som tusan.

Ordnar barnkalas och mammakalas och grillkvällar för vänner och knåpar ihop fotoalbum till båda barnen som ska med till förskolan i höst.

Och så kramar vi sönder barnen en smula..

 

Maja

MIDDAG I KVÄLLSSOL

 

Igår dukades det upp till härligt god hamburgekvällsmat på altanen.

Jag vet inte vad ni har för tillbehör men här körs den annorlunda medelhavsvarianten med oliver, torkade tomater, turkistyougurt-dressing med stark sour-sås, fetaost, avocado och självklart, min, eller en av mina, laster: Tortillachips.

Eller för att citera Alice:

Fipps.

 

 

 

Sista juni men faktiskt ingen direkt värme och då tjejerna båda är snoriga, täppta och hostiga så åkte terrassvärmaren fram...

 

Maja