NU KÖR VI MULLE

Äntligen dags för Familjemullestarten för hösten 2013!

 

Och vilket väder starten bjöd på och vilka fantastiska barn.

 

 

Det känns bra och vadderande mjukt i kroppen det där att ha så mycket energi omkring sig från alla sprudlande barn som ska gå på gömma-jakt efter Mulles brevlåda och plocka svamp i svamposkogen och få dra olika uppdragskort för att blanda in färg och form och känsla och matte mitt i all den där leken man samtidigt utför och det är härligt det där när klockan bara går och plötsligt ska matsäcken fram och ringen intas igen och ramsa ramsas innan ryggsäckar öppnas och så åker böcker fram och den där närvarotavlan och allt landar nånstans och blir helt.

 

 

 

Och när energin fyllt på ur kåsor och muggar och Fjällräven Minikånkens så drar jag ihop till ännu en lek där i solskenet och mammor och pappor, även dom, ålar omkring som sniglar och grymtar fram som grisar och råmande kor.

Och när klockan sedan passerat 1,5 timma var det återigen dags för samling av alla och vinka hejdå.

Det går fort i skogen.

 

 

En Mullesöndag.

 

En härlig sådan.

 

Maja

 

 

MÅNDAG OCH LEDIGA

 

Simglasögon på lekplatsen för att undvika sandstormar i ögonen?

Självklara valet av tilbehör idag tyckte Julia.

 

Måndag och det betyder hemmadag.

Jag älskar måndagarna med mina tjejer.

 

Idag var det bokat lekparkslek med Siri, Mullebarn och vägg i väggbarn med Julias avdelning på förskolan.

 

Lite sena i starten pga morgonmys och pannkaksstekning bromsade vi så in på lekplatsen med kaffetermosen i högsta hugg.

 

Några timmar senare vände vi hemåt och mötte getingsaneraren på uppfarten som hade gett våra si så där 30 getingar en omgång.

Heja!

 

 

 

Visst är det hätligt det där.

Att lära känna nya människor.

Att ta dom till sig.

Människor man för några veckor sedan inte ens hade träffat eller visste att dom existerade.

Sen finns dom  där, i hjärtetrakten.

Som mjuk bomull.

 

 

En måndag.

 

Maja

DJURPARK EN SOLIG LÖRDAG

Vi åkte till Borås för att hämta storskroten som husbilat med mormor och Dennis och den gladaste av alla att återse älskade Julia var nog ändå Alice.

Iallafall den som uttryckte sin längtan högst.

Ni kan tro att Julia var saknad här hos oss på fredagskvällen.

Natten hade varit mycket vakna timmar och lite mammalängtan och fotoalbumet som tagits med hade klappats om och somnat med.



 

Lördagen bjöd på sol och högsommarvärme och man insåg snabbt att valet av kläder mer passade för svalare väder men det gick att härda ut.

Vi var ju dock inte ensamna i djurparken denna lördag.

Hela Elfsborgs fanclub var på visit vilket vi inte räknat med och det var svårt att komma intill och se och roliga aphuset kom vi inte ens i närheten av.

 

 

 

 

 

Julia som haft för få sovtimmar natten före orkade inte alls hålla orken uppe utan fick färdas på en skrinda nästan hela tiden men det tyckte hon i och för sig var väldigt bekvämt såklart.

 

 

 

 

 

 

 

 Det blev en härlig, men varm dag det där.

Och när Julia fick referera detta med att husbilscampa blev svaret att det var väldigt roligt på dagen, men natten mamma, den var faktikst inget vidare när du inte var där :-)

 

Gissa vem som sov i min säng hela natten?

 

Maja

 

 

 

 



HUSVAGNSCAMPA

 

Åh den där väntan som aldrig tog slut.

Julia som ringde och efterlyste dom och suckade högt över hur långt det kändes när något ska väntas på.

Något spännande.

Som att husvagnscampa.

Att packa resväskan som är knallrosa med vita prickar.

Packa den full av kläder och saker och böcker och film till fredagskvällen.

Prick och Snutt och alla regnkläder och fiskekläder och spö och väst och allt sånt där som gör att litenskrot känner sig trygg med campinglivet i husbil med mormor och Dennis.

 

För det var ju det som var det spännande hon gick och väntade på.

Och när dom väl kom fick hon packa in sakerna i sitt eget lilla klädskåp, montera fast bilstolen fram hos Dennis och så krama lillasyster.

 

Så vinkade vi av henne och längtar redan tills imorgon kl 10 när vi ska hämta henne.

 

Om hon såg stolt ut där hon vinkande tittade ut genom husbilsfönstret när dom åkte?

Absolut.

Spännande att vara på tripp utan mamma och pappa.

 

Men ja, jag saknar.

Och Alice letar redan efter henne..

 

Maja

 

Uppdatering:

Bilderna är från Julias femårsdag för nej, inte ens jag skickar henne på campingtripp i chiffong....



DET DÄR MED ATT BAKA

 

 

Finns det bättre saker än att äta hembakade bullar?

Dom där som är knådade med barnakärlek och en gnutta kanske för mycket mjöl.

Där det har nallats av degen gång på gång tills plätten blir mindre och mindre.

Jag har ju två baktokiga barn här hemma.

Alice som går och hämtar förkläde och kräver bakning när helst hon känner för det.

Så degen var förberedd och vid hemkomsten från förskolan åkte kavlarna fram.

 

 

 

 

Kan inte påstå att frysen dignar över att bakverk just nu och det som bakas tar slut på en sekund.

Men den där stunden med tjejerna är ovärdelig.

Där man pratar om dagen och dagar före och dagar efter och pratar om Julias föreståndande campingtripp i husbilen med mormor och Dennis.

Så det har förutom att bakats även packats.

Det ska packas kudde och snuttisar och nattsärkar och kläder och flyväst och metspöet.

Regnkläder och solkläder och allt det där som är bra att ha och mest spännande är att få sitta fram i sin bilstol tillsammans med Dennis och spana ut över åkrar och ängar på vägen mot målet.

 

Och jag, jag kommer sakna min älskade unge men har som tur är en kvar här hemma.

 

Maja

EGENTID

 

Det där morgongoset i soffan en tidig morgon.

Fötter i kringelikrok och barnakramar till max.

Att äta frukost och fixa och så köra till förskolan för dryga fyra timmar några dagar i veckan.

Det där att få egentid för pappersfix och jobbsökande.

För uppdateringar av papper och allt som hör till.

Att sitta med datorn och dricka kaffe utan beredskapsmanöver när någon genast vill ha hjälp, helst på stört.

Det är annorlunda.

Det är det.

Och jag uppskattar inte egentiden.

Inte det minsta faktiskt.

Jag uppskattar egentiden när barnen är hemma.

Inte nu.

Dom fattas mig.

Och Alice som säger Mamma inte jämna mig, på morgonen.

Lilla flickebarn.

Och så pussar hon mig på kinderna, på ögonen, på hakan, på pannan och så går hon, och kommer snabbt tillbaka och säger - Gjömm-Gjömm huve.

Och så får man den glömda pussen på huvudet och en bamsekram.

Alice ritual.

 

Under tiden barnen fattas mig får vi rena omorganiserade badrumsskåp, väldigt väldoftande tvätt, ordning i skåp och lådor och det är ju lite skönt det också.

 

Maja