KÖKET I TINE K ANDA



Knappt hinner färgen torka och hyllorna skruvats upp där nere i entren förens inredningshjärnan sätter ögonen på något annat som nog behöver sig lite färg.

 

Köket.

 

Eller ja, köket behöver sig ingen färg, jag är fullkomligt nöjd med det vita ljusa och fräscha men köksmöbeln.

Borde inte den få sig ett lager färg minsann.

Och inte vilken färg som helst utan min storfavorit:

Pekingsvart

(finns i alla Colorama butiker)

 

 

Från början gedigen ek som fått sig alltför många lager av vitt, som nötts, blötts och slitits och inte till dess fördel.

Inte alls till sin fördel.



 

 

Och jag älskar Tine K stilen.

Svart matt mot vita ljusa ytor.

Inte murrigt utan bara sobert svart.

Kanske håller det bättre mot det vardagliga slitaget också.

 

Om inte annat är det försnillans snyggt.

Och ja, man borde kanske dämpa ner allt det ljusa mot lite mörkt ju närmare jul vi kommer.

 

Blir det helt galet får jag väl måla vitt igen...



 

Vad tror ni, behålla köksmöbeln vit, eller ägna några timmar åt lite måleri?

 

Maja

 

Bilderna lånade från Google

GILLA VATTENFÄRG

 

Hon skulle kunna sitta i timmar med dom där penslarna.

Ja Julia också.

Färg, vatten, penslar och stora block.

 

 

Koncentrationen är stor och så sjunger hon under tiden.

Högt.

 

Fråga mig dock inte varför hon envisas med att ha kockmössan på sig så snart förklädet åker på men det ska vara så, tycker Alice, och ja, bilden av en konstnär är väl för dom flesta någon med en svart basker käckt på sne så kockmössa, why not?

 

Maja

 

 

MULLESÖNDAG OCH FARSDAG

 

Söndag i skogen och temat Lek.

För lek är ju inte bara lek.

Den är ju en mängd saker.

Mer än många vuxna inser, eller vill inte.

 

Hur många gånger har ni som föräldrar inte sagt till barnen:

- Jaha, har ni bara lekt idag?

 

Och jag vet att många föräldrar i alla våra barngrupper har tron, eller inbillningen utav att när barnen börjar i våra grupper ska dom sedan knalla ut med luppen i högsta hugg och tendera att vara experter på alla existerande djurarter, småkryp, träd, kretslopp och fått svaren på alla frågor gällande naturen och lärt sig allt, från sida a till ö i sveriges alla Flora och naturböcker.

 

Så är det i-n-t-e.

 

 

 

Men,

Vi lär barnen en mängd saker, ofta lär dom sig allt detta omedvetet, genom leken.

Färg, form, matematik, djur, natur, växer, hur saker hör ihop, våga upptäcka och utmana.

Vi visar att det är roligt att vara i naturen, att röra sig i naturen, att klara sig i naturen.

Samarbetet med andra, att värna om allt liv.

Frisk luft och regn i ansiktet, geggamojja upp till öronen och spring i benen.

Framför allt så förösker vi få alla barn att känna sig lika viktiga.

Lika myket värda.

Att alla kan.

Att alla har det i sig.

Och skogen är en förbannat bra plats att läta sig allt detta på.

Så, idag, på Fars Dag hade vi som vanligt Mulle.

 

 

 

 

Och det, det tyckte jag var en ypperligt bra söndag.

För vet ni,

Barn, dom är fantastiska!

 

Maja

PÅ SKÄNKEN

Ständigt framme.

Barnens akvarellpenslar.

Ständigt redo att användas, eller att bara vara fina där dom står.

Man ska inte underskatta det enkla...

 

Maja

DAGENS I MALENE BIRGER's ELLUA HARLEM

 

En Dagens hemma i köket.

Det tog ett tag innan jag anammade något som dom flesta andra burit sedan i våras.

Grenhängande byxor.

Så idag mellan åtaganden spankulerar jag omkring i dessa

från Marlene Birger.

 

Ellua Harlem med lagom grenhäng, skön passform i skönt lite tunnare tyg som faller där det ska och så stor lös rosett fram.

Sämre myspyskläder kan man ju flanera omkring i kan jag lova.

 



Härlig Fredag vänner!

 

Maja

BULLDOFTANDE KÖK

 

Kompisen E följde med oss hem från förskolan.

Hemma väntade bulldeg klar att bakas ut och när smörgåsar var uppätna och trötta barn väntade på nybakade bullarna så ordnade jag filmvisning i soffan.

Så satt dom där.

Trötta, fulla av dagens alla intryck.

Julia som fortfarande tycker att mängden barn och den höga ljudnivån är det mest jobbiga.

Och Alice som ständigt saknar storasysters närvaro och som när vi alltid kommer hem, inte kan få nog av att sitta nära.

Pilla på henne. På kinden, i håret, på händerna.



 

Dom där två som leker så fantastisk bra och som båda är lika långa timmar på förskolan.

Som har samma språk och lika i utveckling.

Som tycker om att leka samma lekar.

 

Men den där väntan.

Den var jobbig.

Att ha varit med och kavlat och knådat och smörat och sockrat och rullat och skurit, och så ska man vänta.

Alltså v-ä-n-t-a tills dom har jäst igen på plåten och sen ska dom gräddas.

Den där väntan är nästan omänsklig för tre barn som inte ville hellre än att äta nygräddade bullar och dricka saft med sugrör ur dom gamla fina blåvita kopparna.

Precis som sig bör på ett bullkalas.

Där vi även bjöd in Ellas mamma såklart som kom alldeles lagom i ösregnet för att få sig en kopp kaffe och barna-bakande kardemummabullar.

 

En torsdag till ända.

Och ja, hyllorna i hallen kom upp.

 

Kram

Maja

KRING HALSEN - SNÖ OF SWEDEN

 

Vi tycks ständigt ha två minus nu på morgonen och man tassar omkring med tofflor innan barnen vaknat.

Idag är det ull-koftan som gäller och så har jag glömt att visa fina halsbandet från

Snö Of Sweden med det passande namnet Sparkle.

 

Dagislämning, bibliotek och bokning av intervjuer.

Uppborrning av hyllorna i hallen får mannen assistera med.

Jag kan hävda att jag är mycket, men jag kan aldrig hävda att jag är stark med mina sparvarmar till muskler så att borra i betong, där gick jag bet minsann.

 

Happy Torsdag!

 

Maja

BÖRJA MED BLANKA SIDOR

 

 

Jag startade ett nytt projekt igår.

But Of curse.

 

Projekt Hall/Entre.

 

Skissen ser ni ovan.

Mannen blir smått frusterad över mina simpla skisser.

Inget som inte är ritat i 3d i SketchUp räknas som skiss.

Men för mig duger dom som råmaterial så snart det poppar upp en ide.

(Ofta alltså)

 

Felet med vår hall är absolut inte storleken.

Den är stor, rymlig, har en massa förvaring iform utav stora fasta garderober.

Vi renoverade den från grunden när vi flyttade in men med växande familj, mammans fantastiska skoantal och två barn vars fötter också har en mängd olika skor och att allt ska vara lätt-tillgängligt, men snyggt och ha funktion utan att tulla på design.

Hallen är det första du ser hos någon, hallen är det första du möter när du kommer hem efter en dag borta, du ska må bra av din hall, den ska säga

Välkommen hem!

Den ska framför allt fungera för alla i familjen, från minsta lilla fis på en meter höjd till den största på 1,80.

 

Ja då får det ju bli så att man en förmiddag när man har en kvart över mellan jobbsamtal, Cv uppdatering, rapporter, marktjänst, tvätt, städ, bädd och klädvård som det så fint heter, att man då skissar lite...

Och river ner allt befintligt.

Börjar med blanka sidor.

Viktigt när man gör nya rum.

 

Och hur det kommer att bli.

Det lovar jag att visa.

 

Men mycket hyllor, men faktiskt så har alla funnits i vår ägo, bara i helt andra rum, så investeringen är lika med noll.

Om man bortser från tiden.

 

Ni vet där man (jag) tänker att det där gör jag på en timme...

Det gör man ju sällan.

 

Och jag fick involvera mannen att sätta första hyllan som jag imorgon ska måtta ifrån.

Borra Plugga skruva.

 

Blir en fartig torsdag.

Bulldeg ska sättas.

Vi får dagiskompisen Ella med oss hem.

Biblioteksböcker ska tillbaka.

Jobb ska sökas.

Och det ska förberedas inför intervjun på fredag.

Fartigt.

 

Men hallen, den ska bli klar.

 

Hoppas ni haft en fantastisk lill-lördag mitt i veckan.

Vi vaknade till två minus så tacksam är jag att vinterdäcken redan sitter på och när jag hämtade barnen på dagis halv två, och trötta gäspar blandades med kramas-som-aldrig-ville-ta-slut så for vi hem och tände brasa, satte oss tätt i soffan, åt mellanmål och såg en film.

Det är fint det där.

Återhämtningen.

Tillsammans med dom två saknade pusselbitarna.

Dom som inatt båda två sov i vår säng.

Hur jag ligger där ihopklämd på minimal yta, trots jättesängen, med två väder-kvarns-snurrande barn intill.

Varma barnhänder som omedvetet ligger mot min kind och luktar så där sov som bara barn kan.

Jag älskar det.

Att ha barnen hos oss på nätterna.

Ha dom nära.

Ha doften i näsan och handen i min.

Veta att dom mår bra.

Att nattens drömmar om spöken under sängen och troll som Alice pratar om och mörkrädslan dom har, att allt det då inte finns.

 

Imorgon tar vi torsdag.

Vi tar en ännu hektisk dag.

Och slutför projekt hall.

Ja så gör vi.

 

Maja

 

 

 

 

 



PICS FRÅN BARNKAMMAREN

 

Så är den då på plats.

Det stora schabraket till antik utdragssäng vi hittade till Alice i en lada i Varberg, som sedan stod omålad i nästan fyra månader i vårt vardagsrum eftersom det där regnet som skulle komma under sommaren, som var mitt körtecken för att stanna inomhus och måla säng, det kom ju aldrig.

Fören nu i oktober.

 

Men, nu har den flyttat in och tjejernas stora rymliga utdragssängar skapade möjlighet för mamman i huset att få möblera om lite.

Eller möjlighet, det var liksom tvunget.

 

Så, jag bjuder på bildregn av barnkammaren idag.

Vinklar, vrår.

Spegelhörnan som skapades och mjukdjurshyllan.

Sköna läsfåtöljen och sittpuffen.

Fina fantastiska bokhyllan och ja, jag hoppas att det ska ge lite inspiration.

 

 

 

 

 

 

 Maja

IHM BUSINESS SCHOOL

                                                                                                                                                                                                                                         Bild: IHM

Efter helgens alla fladdermöss, eller som Alice säger - Faffafmu,

och hemska figurer som knackade på dörren och tjoade -Bus eller Godiiiis?!

Hemmagjorda fladdermöss i mängd i köksfönstren och ett ytterst trevligt avslut på söndagskvällen med middag hemma hos grannarna K och D, efter ett minst sagt regnigt Familjemulle så tog måndagen vid med rekryteringsmöte med Adecco och ett seminarium på IHM i ämnet

Operativ Marknadsföring.

 

En måndag som minst sagt sa swopp så var den över.

Eller över är den inte ännu.

Det är nattning här.

Och CV uppdateringar.

Sortera in intryck i mentala pärmen över allt som matats in där idag.

Jobba undan en massa Friluftsfrämjar papper men mest utav allt nattning av Alice.

Som går sisådär.

 

Sedan hon bytte till den stora gamla sängen så kommer hon både i den och ur den, något hon gärna gärna bevisar och testar.

Varje kväll är det minst tolv vändor tillbaka med henne till sängen och stoppa om för hon klampat ut ur rummet och poängterar väldigt bestämt att sova, det tänker hon minsann inte göra.

 

Nåja.

Måndagskväll.

Kolsvart utanför.

Tidigt i säng.

 

Tack för att ni tittar in här och jag hoppas att alla ni som ville shoppishoppi på Isa Couture hann med det innan tiden rann ut.

Tjoa till om ni önskar en likvärdig Shop-til-you-drop shopping lagom till jul så ska jag se vad jag kan göra.

 

Maja

 

 

 

FRILUFTSFRÄMJANDET - ATT VARA EN AV ALLA BLÅ

Man ska vara stolt över det man gör.

Det man bidrar med.
Det man åstakommer.
Det sociala engagemanget.

Det där att vara en del av något stort.
Långt större än man kan förstå när man sliter energin ur sig ibland i en lokalavdelning.

Men man måste få sträcka lite på sig också.
Räta ut ryggen och höja huvudet, klappa sig på axeln och säga att du gör det bra det där du gör, det där du är med och skapar och utvecklar och för framåt lite annorlundare än det är vant vid.

Man får det.
Sträcka på sig.
För detta.
För att egentligen skulle jag velat ligga med huvudet bakom en stor fluffig skämskudde över den där reklaminspelningen i marknadsföringssyfte jag fick spela in efter bara två veckor på min post som sektionsledare för Barnsektionen i komunen.
Men när jag kikar fram lite bakom den där stora skämskudden så känner jag att det är ju stort.
Det är ju fasen enormt.
Och en ära.

I ett nyhetsbrev som gått ut till nästan 10.000.
T-i-o-t-u-s-e-n
Ledare, Funktionärer, Riksstyrelsen, Regionsstyrelserna, Rikskansli, Regionskansli, Lokalavdelningar, Kanslier, Spindlar, Skogsmulle Stiftelse, I Ur och Skur AB, I Ur och Skur styrelse





 

Mitt där i brevet, där satt jag.

Och ja, jag får lov att vara stolt.

Inte över den där förbaskat dåliga inspelningen jag verkligen önskar och hoppas att ingen lyssnar på.

Där jag skrattade så mycket hela tiden och alla fasansfullt fula ord jag kan på kroatiska, verkligen kom ut genom munnen och jag tjoade -Bryt hela tiden åt stackarn som spelade in, han med större tålamod än landet är långt.

Så, jag är inte stolt över den där inspelningen, verkligen inte, utan för att vi är så många,

så många i detta stora.

Och för att jag, bland alla dessa många tiotusen av ideella krafter, valts ut.

Jag.

Här.

Stolt.

Ja det får jag bannemig kosta på mig att vara.

Men, viktigt är, att jag är inte ensam.

Vi har 400 lokalavdelningar i hela sverige.

Vi har ca 100.000 medlemmar över hela sverige och vi är ca 10.000 ideella som kämpar, i medvind, motvind och slask.

 

Så det är stort.

Och något att vara förbannat stolt över.

Att vara en av alla de där blå.

 

 

Maja

BALLERINOR I GLITTER

 

Måste ju bara tipsa er lite.

Sprang in på Kappahl häromdagen och sprang på dessa underbara små ballerinas i storlekar lagom till båda tjejerna.

Stadig gummisula antihalk och fanns i grått och rosa dessutom.

Bara namnet tyckte Julia var roligt att säga.

Shoes De Lux

Blir ju perfekt för alla tillställningar som kräva inomhusskor.

99 kr.

Rena kapet.

Go glitter säger vi.

 

Maja