OCH SÅ KOM PÅSKHAREN

Påskafton.

Den där solvarma dagen då påskharen skulle komma på besök kom ju äntligen.

När man skulle få gå på påskhare-jakt.

Även om han redan på långfredagen knackat på dörren och smygande lämnat en liten liten korg med varsitt mini påskägg till fredagskvällens mys så är det ju på påskafton man vill ut och leta.

Vart kan han ha gömt korgen funderade barnen, och Julia, hon med specialminnet för detaljer, kom precis ihåg vart han ställde korgen förra året men nähä, där var ju inget iår.

Till slut knallade dom bort mot indiankojan i skogen...

Och där var det ju.

Påskharekorgen med ägg och paket och en bild på haren själv, så man skulle veta vem som vart i farten där på morgonkvisten. 

Sen tillbringades dagen utomhus, med lite mindre kläder skall påpekas.

För värmen slog till.

Och J målade och drog ström till terrass-markisen och bände bort foder och plankor och ner med kabel och upp med kabel och skruva skruva skruva och så blev det både fika och lunch där på altantrappan.

Och godisägg-ätning kan jag lova.

Julia, hon är mera typen som sparar, hon kan säga, jag tar det sen, jag sparar till ikväll och så släpper hon ägget och går och leker.

Alice, hon mumlar i sig allt, allt på engång helst, har inga hämningar i kroppen mot tandtroll eller annat sockerstinnt ha-begär. Hon bara äter. Allt. Hon smakar allt.

Och fanns det sånt i ägget hon inte uppskattade spottar hon ut det i handen och ger till närmaste person.

- Tycka inte om de gooodiis.

Julia smakade sitt första godis när hon var tre, gillade det inte och åt inget förens hon var närmare fyra.

Alice, hon har mumlat godis sedan hon fått tänder.

Herregud, det är det där med barn nummer ett och barn nummer två.

Hur som haver.

Vi (jag) försökte smyga undan påskägget och chokladlådan där en stund.

Inget undgår Alice hökblick.

- Va ä min schokla-ack mamma?

- Vaaaaaa ääääää min ack mamma, va min schokla?!?!

När hon insåg att jag varje gång hon vände ryggen till, tog in den i köket så tog hon det egenhändiga och handlingskraftiga beskedet att helt enkelt lägga sig på asken, på altanen.

Och det får man ju ge henne en liten eloge för.

Att ta saken i egna händer och ta det som var sitt eget.

Att hon skulle dela med sig av just den chokladasken till Julia fanns dock ingen förståelse för.

Kram

VÅRT MINIMALA PÅSKPYNT

Det är inte mycket men det lilla minimala räcker.

Jag är inte den som älskar påskpynt utan nöjjer mig med att pynta huset med några små ägg i mjukaste babyrosa och två tuppar.

Som förvisso stått framme hela året för jag tycker dom är så fina, så jag vet inte om man kan få lov att kalla det pynt då.

Barnen smyckade utomhusblommorna vid entren med knalligt rosa påskfjädrar men där räcker det.

Idag fixas det på alla kanter här hemma.

Alice och jag for tillsammans med hela lilla staden och storhandlade medan lillfis och pappa J shoppade fasadfärg.

Idag ska stora terrassmarkisen upp.

Hoppas vi.

Det var visst lite strul med att hitta regelar på gamla torpdelen och eftersom shabraket väger sina modiga 54 kg så behövs det ju liksom någonting att hålla fast i så man inte sitter där med en markis i huvudet en vacker dag.

Själv står jag här inne och bakar.

Enklaste marängtårtan till imorgon, fixar med påskägg och presenter från påskharen som skall hittas under morgondagen och bakar Bevemyrs Chokladsnitt som är så förödande goda att det räcker att titta på dom så blir pennkjolen en aning för tight.

You know what I mean.

Rätt som det är hörs det knak och brak och det flyger panel framför ögonen på mig och mannen dyker fram med huvudet som för att låtsas vara en smula galen.

Herregud, jag vågar knappt gå ut och titta vad som är på gång.

Han skulle sätta upp markis och måla just den fasad-delen men inte riva stället....

Soln på ingång precis som lovat så jag tänker bjuda familjen på sockerkringel-fika på altanen och så kommer barnen heppz hitta varsitt liiiiitet litet påskägg redan idag, det är ju trots allt långfredag och den är ju lång och det är fredag och det är ju som att vänta på julafton för mina små att vänta på påskharen och jag älskar ju allt sånt där, sånna där små överasknings-moment.

Så.

Fix trix och fasadrivning månne?

Glad Långfredag vänner.

Kram

KLICKAT HEM PÅ ZARA

Nytt och vårfint hemklickat från ZARA

Nej ingen hemlighet att fröken älskar, ä-l-s-k-a-r välskräddade klänningar.

Och nej ingen hemlighet att jag veckans alla jobbdagar antingen bär just klänning eller kjol.

Det är liksom bekvämast enligt mig.

Så precis innan jag släckte ner datorn på jobbet igår strax före fem så råkade jag visst klicka hem både skor och klänning...

Skorna i mjukaste getskinnet kommer få mina fötter att njuta hela dagarna där jag ständigt står upp och jobbar.

Dom har vant sig nu kollegorna.

Att jag står, aldrig sitter, gestikulerar med armar och ben när jag har kunder i örat för att verkligen övertyga den där vd'n i andra änden att han gör ett big misstake om han utsätter företaget sitt för fara.

Dom har vant sig.

Vid flaxande armar och benrörelser.

Dom har också vant sig vid att jag kommer välklädd och i klackar.

För det är också skönast.

Och inger förtroende.

Ja inte att ha klack men att vara presentabel.

Så, med kollegor runt mig som skrattade gott åt mina skoantal klickade jag hem denna fina skräddade klänning igår.

Sen for jag hem.

I regn.

Till man och barn som varit hemma sedan kl två.

Nu tar vi fyra dagars ledigt och har tillsammanstid.

Gladpåsk allihopa!

Kram

PÅSKKÄRRINGAR MOT BLÅKULLA

Det var påskfirande på förskolan idag och självklart for jag dit med två blåkulla sugna påskkärringar.

Vi ska till Blåkulla tjoades det här denna morgon när frosten satt som berg på bilen trots att J varit rar och skrapat rutorna redan halv sju åt oss.

Påskfirande med påsklunch och skifte av avdelningar stod på schemat på tjejerna och ett jäkla säljrace för mamman.

94 kundsamtal idag.

Man blir en aning luddig i huvudet när man kör hem där vid fem.

Men idag har det bjudits på kinderägg och lockande stora påskägg som nog väger 6 kilo stycket.

Innehållet är hemligt men herregud så gärna jag vill ha ett av dom där.

Godisråttan i mig säger att chefen min fyllt det med godis jag bara älskar.

Håll tummsarna vänner att jag kommer hembalanserande med ett utav dom imorgon.

Torsdag imorgon.

Och lite planerande inför helgens påskfirande tillsammans med vännerna och grannarna i familjen H.

Julias Adam och Alice lilla Elsa kommer.

Jag har laddat med påskägg och prinsessfilm.

Knytkalas-påskmiddag, sånna gillar vi.

Men innan dess sista säljdagen på veckan innan fyra dagars ledighet och tillsammanstid som jag ska vrida ur varenda droppe ur. Njuta av sovmorgon och pratmorgon och krammorgon och Alice finurliga frågor och harang av nya ord som väller ut.

Och utomhus tid.

Det ska bli 20 grader i vår lilla stad.

Bara en sån sak.

Njut Lill-lördag och ta hand om er.

Kram

MASKERADKALAS

Lördagens jubilar Agnes.

Strålande helg och det fixades hit och dit och köptes markiser till tjejernas fönster och till altanen.

Hej och hå här ska vi njuta av altan-slapp dom semesterveckor vi har i år.

Lördagen innebar också maskeradkalas för Julias del hos dagiskompisen Agnes.

Och, som vanligt svämmade det över av rosa glittrande prinsessor och ballerinor men där fanns även en fotbollsspelare och Zorro.

Och så fanns ju giraffen.

Det är fint det där att förstå att hur stor man än blir så blir man aldrig för stor för otympliga stora mjukisdjur.

Inte om man heter Julia iallafall.

Det bjös på hippi-mamma och Skotte-pappa och mat och tårta, hipp hurra sång och riktig fiskdamm, och lekar och Bro-bro-breja och jag bara älskade det.

Från att ha vistats på tre gymnastikkalas på raken bjöds här på ett innerligt hemmakalas med alla dom där maja-tycker-om faktorerna som får det att bubbla i kroppen av total kalas-lycka.

Och barnen?

Dom trivdes dom.

Sen tog vi lördagkväll.

Med tillsammanstid och handen i godisskålen uppkrupen i soffan.

Återhämtning stavas det.

Det är en omställning som heter duga detta som nu kallas vardag.

Och kroppen hinner inte med.

Tempot är högt och tillsammans tiden ohyggligt liten.

Just det där "liten" skaver i hjärtat.

Den lilla tiden.

Så.

Vi hade helg och vi hade måndag.

Och 71 samtal med kund.

Hepps.

Kram

TRENCH MED LITE KLÖS I

Våren innebär att man kan hänga undan ullkappor och plocka fram allehanda våriga kappor och trenchar.

Till förfäran (ja jag var ironisk) insåg madonnan i hushållet att dom svarta trenchar som fanns absolut hade passerat bäst före datum och gav sig ut på jakt efter ny som skulle fylla några viktiga kriterier.

Snygg

Lite annorlunda men fortfarande så klassisk att den kan bäras till både byxa och klänning

Den skulle ha detalger och den skulle tåla att vistas i regn.

Vad jag hittade?

Den här!

En svart snygg sak från Dawn Levy inhandlad på Zalando.

1000 riksdaler med rabatt.

Så, nu känner jag mig redo för våren.

Garderoben ståndar med fyra trenchar i olika snitt och färg och det får ju tom jag erkänna att ja, det räcker, eller vad tror ni?

:-)

Kram

PÅ BEGÄRAN SOCKERKRINGLOR

Toddelloooo

Ja jag lever

Men det är nätt och jämt

Vardagen går i rasande tempo och jag har fartränder bakom mig och känns som jag springer som en stolle mellan hem - dagis- jobb- sitter i bilköer - möten - utbildning - möten igen - samtal med kund

(Yeaah, idag sålde jag min första order, det fanns liksom ingen hejd på alla ryggdunkningar, handklapp, pling i klockan, kramar, grattis grattis från kollegor från andra avdelningar, det blev ett väldigt ståhej må jag säga, får väl göra om det imorgon och se vad utfallet blir då :-)

Jag kommer hem extremt sent i mina ögon, strax efter halv sex bromsar jag in på uppfarten och benen vet sig ingen hejd på hur fort fötterna kan klappra i dom högklackade skorna i gruset innan jag fått nyckeln i låset och kan slänga av mig kläderna och rusa upp för trappan och bara se barnen.

Herre-min-je vad jag är glad åt att vara hemma den stunden.

Jag älskar jobbet.

Det är en fantastiskt stämning och det finns alla dom där parametrarna jag vill ha, det där som är svårt att förklara men som bara finns i en bra säljorganisation.

Stödet mellan kollegor.

Oavsett avdelning.

Så, jag lever.

Receptet har jag fått mailat till mig att ni är en del som vill ha på dessa underbara sockerkringlor.

(Ni vet väl att ni kan maila på: maja@thehouseandlifeofmine.se)

Så, varsågoda!

Det blir ca 40 stycken och med risk för att låta lite överentusiastisk så föreslår jag nästan att baka dubbla satser, risk finns att man äter upp alla i ren förvåning.

Innan man förstod vad som hände.

Nåväl:

50 gram jäst, ett paket alltså. 

200 gram smör

4 dl mjölk (standard)

1 ägg

1 dl socker

Lite salt

12 dl vetemjöl

Pensling och garnering:

Smält smör

1 dl socker

1 msk vaniljsocker

Smula jäst.

Smält smör och blanda med mjölken 

i över jästen

rör

I med allt annat

Låt maskinen stå och jobba i säkert 10 minuter.

Individuellt.

En del kanske har en stark man vid sin sida som kan stå där och veva, en del kör kitchenAid som jag, låt det då gå tio min, om ni föredrar mannen som var stark så kör 20 min.

Låt jäsa 30 min under bakduk i bunken

Dela degen i 40 bitar och rulla korvar som ni gör kringlor av.

Låt jäsa på plåt i 30 minuter

Sen ska dom in och gräddas.

Varmluft 250 grader i ca 8-10 minuter.

Under tiden har ni gjort sockret till garneringen, dvs blanda dom båda sockersortena och smält smör.

När bullarna är klara så pensla med det smälta smöret och doppa i sockerblandningen.

Obs, bara så många du ska äta.

Det kan ju bli en hel del.

Om ni frågar mig så på tok för många.

Det finns liksom ingen hejd på hur mycket kroppen älskar sockerkringlor.

Resten, som ni inte äter upp.

Om det blir några kvar alltså.

Dom fryser ni in och tar fram när ni behagar och då penslar man ju bara med smält smör och doppar i socker igen och så där håller man på till frysen är tom.

Lycka till.

Kram

MÅNDAG MED DEN LILLA DAMEN

Så tog vi måndag.

Och regnet stod som spön i backen när klockan ringde djävulskt före 06.

Alltså jag vet inte hur det är med er men jag är inte mitt mest strålande jag just den tiden.

Och varje morgon tänker jag att jag måste lägga mig tidigare,

Även om det igår var snudd omöjligt att göra just det eftersom jag la huvudet på kudden halv tio, men ändå, jag tänker tanken v-a-r-j-e morgon.

Just den här natten kanske inte är den mest exemplariska att nämna heller eftersom de flesta timmarna tillbringades tätt tillsammans med två kelsjuka barn som båda tycker att man inte kan ligga längre ifrån varandra än två centimeter.

Allt över det är på tok för långt avstånd.

Men måndag blev det och ni minns den där lilla damen som bor i mig.

Hon som älskar dräkter och välskurna klänningar i fantastiska material och som aldrig, aldrig skulle drömma om att komma till jobbet i lågskor.

Just den här morgonen blev valet därför en dressad figurad slimmad klänning från Zara och matchande loofers...

Åja, nu hör jag ju alla dra den där sucken och ha åsikter om vad en loofers verkligen är och vilka skor man får kalla loofers men beg my pardon så heter även dessa sköningar just loofers, även om dom har en hög klack.

Dont blame me, blame ZARA.

Om jag har ont i fötterna efter en dag på stående fot.

Ja det har jag.

Jag sitter sällan ner.

Höj och sänkbara skrivbord is da shit.

Dessutom presterar man så ohyggligt mycket bättre om man står upp och pratar med kund.

Det hörs.

Det där ståendet.

Det hörs i rösten att kroppshållningen är som den ska.

Upprätt och alert.

Och det finns något väldigt tänkvärt i detta som jag tagit med mig från alla år inom sälj och olika säljmentorer.

Att:

Även om ni bara bemöter kund per telefon så:

Var mot kund i telefon som du skulle varit mot kund på besök.

Hänger ni med?

Om du inte för ditt liv skulle åkt på kundbesök i mysdress, överväg då en eller två gånger om du verkligen verkligen ska ta den där hood-tröjan till kontoret.

Om du inte för ditt liv skulle stått och gäspat lite nonchalant mot kunden face to face, gör det då inte så där jättegärna heller mot kunden i telefonen.

Det hörs nämligen.

För mig handlar det om yrkesstolthet.

Att visa kunden respekt, oavsett om jag har dom öra mot öra eller face to face.

Så.

Den där lilla damen i mig.

Henne har jag med mig varje dag.

Kram

Ps, och klänningen, den fyndades på Tradera för 26 kronor.

Det ni.