DAMERNAS VÄRLD - FÖR DAMEN I MIG

Det bor en liten dam i mig.

Och det får det väl göra när man om några månader blir en fyra och nolla.

Så, det bor en liten dam i mig och därför blev den där damen i mig så himmelens lycklig när jag bläddrade i senaste Damernas Värld och fick se uppslag efter uppslag med fodralklänningar, pennkjolar, matchande väskor och skor och den där damigt kvinnliga looken som jag älskar.

Jag är ju nämligen ingen cool mamma om nu någon trodde det.

Som med lätthet kliver i ett par fotriktiga skor av käng-modell och drar på sig slimmade jeans till lekparken.

Jag tillhör skaran vars garderob innehåller minst 10 underklänningar i olika kulör, material och längd.

Figurformande pantys och spanx och det formligen dignar över av alla strumpbyxor.

Skor med höga klackar finns fler än halvåret har dagar och nej jag tycker inte att man någonsin, någonsin kan ha för många klänningar eller kjolar.

Alltså den där damen i mig skulle med lätthet kunna gå runt i fodral varje dag.

Eller hög kjol och blus.

Jamen ni ser ju.

Den här kreationen är ju helt ljuvlig!

Kvinnliga former, höga klackar och slimmade längder.

Kvinnligt.

Inte coolt och inte tufft eller för mycket ungdom över det, utan kvinnligt. 

Damigt.

Det var en man som stoppade mig utanför affären häromdagen och bara med stor entusiasm och modig framtoning gav mig orden Wow vilken vacker kvinna, vilken kvinna!

Där stod jag, i min svarta fodralklänning och höga stövletter, snygga Zara kappan om kroppen och gav till ett gapflabb, inte skratt, utan flabb, dom är högre, kommer längre nerifrån magen, nästan från tårna.

Och håret fladdrade av allt de där skrattandet.

Men det var modigt.

Och det var snällt.

Att min kvinnlighet, eller försök till den, uppskattades.

:-)

Och jag, jag uppskattar när magasin visar feminina kreationer utan att hela tiden vara haute Couture och fullkomligt omöjligt att bära upp för en vanlig kvinna på väg till jobbet.

Eller att ens investera i för den delen.

Den här däremot kära ni är en Dorothy Perkins och gick loss på hela 299 kr Här

Ett väl investerat fodral kan jag lova då kvaliten var gudomlig.

Så.

Jag älskade senaste numret utav DV.

Den lilla damen i mig har snart tummat sönder sidorna.

Kram

FÄRGLÄGGA PORSLIN

Oj vad det hostas här idag på mina småfisar.

Julia har det jobbigast och orkar nästan inte göra någonting alls.

Mer än detta...

 Porslinsmålning.

På billiga affären köpte jag muggar á 10 kr stycket och på Panduro hittade jag detta lilla kit med 6 stycken lagom stora burkar med porslinsfärg.

Nu var det ju bara dom hederliga vanliga nyanserna så Julias önskemål Lila och ljusblått och Alice önskan om att måla sin oboj mugg rosa fick tillgodoses genom lite blandning utav färgerna till nyanserna blev som sessorna önskade.

Och så satte vi igång.

Kreativa som få täcktes deras muggar med fantastiska färger och mönster och även Alice höll hårt i vårt motto: I pensel per färg, för att undvika att alla burkar tillslut ser ut som någon slags blandning av gulbrun sörja.

Den här muggen, den extra jag köpte, var extra viktig.

Julias mest fantastiska förskolefröken Andrea har nämligen berättat att hon ska sluta, och det redan nästa vecka, och det är så himmelens sorgligt då hon är en fantastisk fröken.

Ni vet en sån där som sätter tydliga gränser men ändå är mjuk som en gosig stor nalle.

Som har skinn på näsan och rak och tydlig, som barnen vet att det finns trygghet i.

En som säger ifrån på skarpen om det behövs och står kvar, fast och tydlig, när det stormar.

Så Julia ville göra något åt henne.

Måla en mugg som hon kan dricka kaffe i på sitt nya jobb, och ändå komma ihåg Julia.

Så, den här muggen var extra viktig. 

Så dom satt här vid köksbordet, och hostade, och snörvlade, och hostade med feberblanka ögon.

Delade på färger och gav varandra ideér.

Men städa upp efter sig överläts åt mamman.

Dom båda systrarna kurade upp sig i soffan för vila och väntan på pannkakor.

 Tadaaa!

Alice fina fina alster, redo för att brännas i ugnen imorgon för att sedan klara av både slitage och diskmaskinstvätt efter alla obojfrukostar.

Och så den speciella, som vi ska fylla med gelehallon och slå in i cellofan till Andrea.

En mugg med kärlek och lila blommor med blå himmel och gräsmatta. 

Och självklart, en egen till sig själv också.

Dom var lätta att måla med dessa porslinsfärger.

Det tråkiga är ju all denna väntan.

24 tork och sen härdningen i ugn som tar några timmar.

Men sen, sen har man den fnaste lilla muggen i mannaminne i sin hand.

Det blev våran fredagsaktivitet.

Passar mamman i huset ganska lagom som haft en buisy vecka som avslutades med flera timmars årsmöte igår med Friluftsfrämjandet.

Nu tar vi fredagskväll.

Plockar fram godisskålar och lägger fötterna på bordet och kramas med febervarma pannor och blanka ögon.

TGIF

Kram

EFTER ISKYLA KOM VÄRMEN

Det var en minst sagt tokig tisdagsmorgon.

Vi vaknade med fem (!!) minusgrader och ett tjockt lager is på bilrutan.

Återigen var det dags att packa med alternativa tjocka vinterkläder för barnens utomhuslek på förskolan.

Själv styrde jag businesssuiten mot city där jag skulle träffa säljchefen på företaget B.

Ett stort bra och inom branschen känt företag.

En stor och bra organisation, stabil och säker , finns i hela norden och totalt 19 länder, och som gjord för att kunna växa och avancera i.

Ett företagsklimat som gynnar till det, om man önskar och har potentialen.

Egentligen är tjänsten ett stort steg tillbaka för vad jag har utbildning och erfarenhet för, och lönen är nästan lika med ingenting,  men som sagt, det är ett bra företag att växa i och deras helt nybyggda kontor är en smula att dö för kan jag lova.

Stort och ljust och ybermodernt.

Man vill bara slänga sig ner i någon av alla dessa sköna loungegrupper och avverka säljsamtal efter varandra och vippa lite på foten medan handen håller en nymald caffelatte i handen.

Nåväl.

Jag har gjort vad jag kan i frågan och nu återstår det om möte nummer tre blir av.

Uppdatering: Det blev det...

När jag kom ut från mötet strålade solen och temperaturen visade på 10 plusgrader.

Tvära kast från morgondagen.

Med nytankad bil och Mjuk Biltvätt alldeles nära ställde jag mig i den låååååånga kön och väntade på min tur. Det var inte bara jag som fått vårfeelings och tyckte bilen skulle få tillbaka sin ursprungliga vita färg.

Men, med ett avsnitt av White Collar på ipaden och en nymald kaffe-to-go så klarade man den där halv timman i kön.

Inser ju dock att det var väldigt dumt att jinxa vårtecknen häromdagen men nu så kanske..

När barnen hämtats på förskolan var det nämligen så himmelens underbart väder ute att mellanmålet intogs i strålande, men lite kall sol, på altanen.

Perfekt uppladdning inför Julias gymnastiktimma på kvällen med pappa J då Alice och jag skulle befinna oss på föräldramöte, ett kvällsmöte Alice klarade med bravur och fick guldstjärna.

Hon satt där i läshörnan, med full uppsikt över mig, med nappflaska, snutt, vovve och dockan Idun, läste böcker och tittade lite på Dora, gick en stund till intill liggande hemvrån och serverade mig lite kaffe på en bricka som hon verkligen smög fram med till mig där jag satt och viskade.

- Ja ha fiff-fiff jite kaff tijj dig mamma....

En fulltecknad tisdag minst sagt.

Och nu sitter jag här, denna vårssols-strålande onsdag, med febervam Alice vilande i soffan, Julia är på slajmfest på förskolan och jag jobbar undan papper som en blådåre med fartränder efter mig.

Imorgon årsmöte med Friluftsfrämjandet och sitter man på tre poster är det lite buisy-buisy och saker att ständigt fixa med.

Hasta La Vista alla fina ni.

Kram

ÄNNU ETT KALAS

Vi har förutom det överraskande 40 års kalaset och vårfeelings-utomhus fika under helgen även klarat av ett 2 x 6 års kalas för dagiskompisarna A och S.

Kalaset gick av stapeln i gymnastiksalen på närliggande skola och det är tacksamt när hela avdelningen är bjuden med sina 23 barn, plus några stannande föräldrar.

Hinderbana, ballonglek och dansstop.

Bra ingredienser för kalas tyckte Julia när det dukades upp med korv och bröd och pizza ute i omklädningsrummet, eftersom man inte får äta mat i salen.

När jag frågade Julia om hon skulle vilja ha sitt i sommar stundande kalas på samma sätt blev svaret:

- Nej mamma, jag vill faktiskt bara bjuda tio stycken av mina vänner och jag vill att vi ska vara hemma.

Jag vill ha lila ballonger och skattjakt och helst utomhus.

Jag måste erkänna att jag blev glad för svaret för är det något jag älskar så är det att ordna med barnkalas och det hemma.

Pynta, fixa, pilla i evigheter med dom små detaljerna.

Göra det speciellt och fint och massor av pom-poms.

Men kalas är härligt och man får sig en pratstund med dom andra föräldrarna eftersom vi nästan alltid är samma som stannar kvar :-)

Kram

VÅR FEELINGS

Ett vårtecken så gott som något torde ju vara detta.

Ett barn på cykel med solen i ryggen.

En påklädd docka i cykelkorgen och lite fika i den medhavda korgen för fika utomhus på stubbar i solskenet. 

Det var vårfeelings i luften trots att kylan var lite kallare än man trodde genom att titta ut genom fönstret men det hindrade ju inte från att tillbringa några timmar utomhus innan kvällens stora överraskningsfest för min kusin Jens skulle gå av stapeln i city.

Därav hade vi några dagars besök utav farmor som på lördagskvällen skulle ha barnen medan vi överraskade Jens på 40 års dagen.

En fest som sambon Emma i största hemlighet ordnat med.

Så, det var skönt att tillbringa lite tid i skalstället utomhus med barnen innan locktången togs fram och klänningen åkte på...som i sista stund byttes till val nummer två....och tre....

Och strumpbyxorna som skulle varit hudfärgade byttes mot svarta..som visade sig vara trasiga i grenen så dom fick snabblagas där fem minuter innan vi skulle åka.

Men det kära vänner är ju bara petitesser, det löst sig ju ;-)

Hur som haver.

Lördagen spenderades delvis utomhus i vårligt solsken, bakom huset, med familjen, på stubbar med fika korg och sockerkringlor, där vi även fick snabbvisit av grannen Gunnar som bjöds på kaffe i knallrosa liten kopp.

Och barnen som längtat efter farmor fick ha henne för sig själv sedan långt in på kvällen, med kropparna fulla av godis och soffmys till Melodifestivalen och när vi kom hemkörande framåt tvåtiden återstod det där jag inte kan gå och lägga mig utan.

Pussa sov-varma barnapannor och viska - Jag älskar Dig, mot barnmjuk kind.

Sämre dagar kan man absolut ha.

Och se upp, nu kommer den snart, Våren!

Kram

LOVELY CAFE

Vem älskar inte att kliva in på ett cafe där varje detalj är genomtänkt, färger, dekor och framförallt där kakorna är stora, hembakade och så kaloristinna att kroppen pöser över en smula av allt det där goda och där barnen sitter med sina gigantiska chokladbollar och inte orkar äta upp så allt får stoppas i en doggybag att ta med hem.

Dom caféerna är mina favoriter alla kategorier. 

Och det var just på ett sådant cafe vi avslutade våran tre dagars tripp jag och tjejerna.

Tillsammans med våran Lotta som flyttade om sina planer för att komma och träffa barnen som verkligen 

ä-l-s-k-a-r svägerskan Lotta.

Hon var lite sen till frukosten hemma hos mamma och Dennis och barnen gick där och vankande och vankade och tittade på klockan och spanade ut genom fönstren.

- Åååå när kommer Lotta mamma?!?

Så, när hon klev in genom dörren var det en efterlängtad entré minst sagt.

Så, mormor bjöd oss på godsaker där på cafet i lilla staden, innan färden skulle gå hem mot våran lilla stad och en pappa J som knappt kunnat sova om nätterna för det var så tomt i stora huset.

Vi hade tre härliga dagar minsann, så härliga att barnen tyckte att det här, det gör vi om, varje vecka.

Kram

MINA BADANKOR

Lyckan att bada badkar.

Att låna nackkudden med sugproppar och fylla badet med plastdjur och traktorer.

Att skumma ner sig och plaska.

Livet på en pinne om ni frågar mina små.

När man sen är tvagad och torkad och insmord och luktar så där badgott i hela huden plockas pennor och block fram på köksbordet och dom ritar koncentrerat och länge och tycker minsann att Dennis verkar vara av kalibern att han skulle kunna skissa upp både björnar och hästar och så får han berätta.

Berätta hur mycket det krävs att ha hästar.

Att det kostar, att man inte ska vara liten för dom har en mängd muskler, att Julia måste bli lite större innan hon får börja rida.

Och dom lyssnar,båda två och jag ser hur dom suger in allt han säger.

Och dom kör med både honom och mormor som två butlers och mina arma föräldrar har nog aldrig fått så mycket vardagsmotion som när barnbarnen är i huset.

Varför gjorde vi inte detta tidigare?

Kram