fredag 28 mars 2014

ÄNTLIGEN RENA FÖNSTER


Godmorgon vackra fredagsmorgon.

Solen skiner och för första dagen på mycket mycket länge behöver vi inte kisa så där så man framkallar bekymmersrynka mellan ögonbrynen bara för att se en glimt av utsidan genom fönstren som varit i fruktansvärt dålig status vad det gäller putsning.

Jag vet, jag är usel.
Men att putsa fönster hör inte till dom egenskaper jag innehar.
Jag avskyr att putsa fönster.
Älskar dom rena och blanka så där så man nästan inte ser skillnad på vad som är inne och vad som är ute, när rutorna är så klara att man nästan får stå en stund och grunna på om man verkligen verkligen har ett glas mellan sig och naturen eller inte..


Så, idag kom Mikael med kompanjon från Elitputs och lösgjorde vad som för mig skulle tagit flera timmar.
Timmar jag hellre lägger på att vara tillsammans med barnen än stå och gnugga fönster som sedan iallafall blir randiga, för som jag sa, jag är inte så bra det där.



Men det här, det tyckte tjejerna var det mest spännande idag sedan äventyret med Pelle Kanin på bollibompa tidigt imorse.
När dom klättrade på stegarna för att ta utsidan, vilket inte är helt lätt alla gånger då vi bor i sutteräng-hus.


- Mamma mamma, kom kojja, pappan ramja nej!!

Och ett tag var Alice helt uppgiven när kompanjonen stod och balanserade på vårt lilla entretak för att nå barnkammafönstret.


Ni ska inte tro att barnen var mina små minispioner som stod som hökar och noggrant observerade om varenda liten fläck minsann togs bort.
Det var ju bara så innerligt spännande.
Hur fönstren blev skummiga och vita och sen gnistrande rena.
Spröjs som togs bort och torkades av och fönsterbleck skiner rena och det känns ända in i kroppen att herregud vilken tung sten som nu föll.

Nu är husets fönster redo att möta vårsolen och vi kan njuta av både inne och ute.

Elitputsarna hittar ni Här.
Och ja, man får dra RUT.

Kram

torsdag 27 mars 2014

NÄR BARNEN PLANERAR


Barnens önskemål inför kommande helg med start imorgon fredag.
Julia som skrev sig igenom alla orden med lite hjälp, men hon klarar att stava när hon ljudar orden.
Förträffliga unge.
Alice stod intill och hojtade sina önskemål.

- Baka sossejkinga mamma!

För den oinsatte är detta Sockerkringlor, but of curse.
Älskar dom där lättbakade vidundren som får det att läskas i munnen  redan innan dom fart in i ugnen.



Så, låt se.

Vad har jag och barnen för planer till helgen.

Lillgläntan och fika där.
Måla teckningar med akvarell
Äta utomhus, gärna, love it.
Gå till lekplatsen på Tomteberget
Baka
Äta lördagsgodis
Se Lördagsfilm
Spela massa spel.
Göra Skrottavlorna
Gå upp till Mulleskogen
Leka med Ella och Felix

Förträffligt om ni frågar mig.
Och planen imorgon, förutom att släppa in fönsterputsarna kl 0830 med sina hinkar och putsmedel som  på bästa sätt och skicklighet ska ta sig an alla våra fönster in och ut, spröjs och bleck.

Men förutom det alltså så önskar Julia att vi skulle baka "Papp-kakes".
Till slut gick det upp ett litet ljus när jag insåg att jamen herregud, hon menar ju Cupcakes!
Och det gjorde hon.
Så, planen är den.
Baka chokladmuffins och dekorera för allt vad tygen håller.
Vi har tagit fram hela artilleriet med fina strössel kulor i silver, rött, rosa, figurer och så mina sockerpasta färger så vi kan göra frostningen i vilken fårg dom vill.
Spritsi spritsi älskar ju alla barn.

Härlig fredag höll jag på att skriva innan tanken hann ikapp mig och jag inser att det enbart är torsdagkväll.
En kall sådan i vårt hus trots brasan som brinner.
Mannen fick snilletaget att tunna ut väggen lite i köket för att se status inför kommande dubbeldörrs-insättning.
Det drar lite, och inte så lite, från den redan innan så tunna och dåligt isolerade väggen.
Men, ullkoftor och sockor på.
Idag fick ju tom bilen sommarklädnad undertill.

Härlig torsdag!

Kram

Ps. Griffeltavlan är målad med Griffeltavelfärg från Alcro, den fantastiska svarta-tavlan pennan som man tar bort med urvriden disktrasa kommer från Bokia men även Grafit säljer.
Förträffliga när barnen ska öva sig.

onsdag 26 mars 2014

PÄRLPLATTOR


Ser ni på Superlördag på Barnkanalen varje lördag?
Vi gör det.
Tillsammans.
Ylva och hennes uppdrag, hemliga gäster och mystiska ledtrådar.
Superlördagens uppdrag för veckan var att pärla plattor för att bevara fantasin.
Typ.





Så vi satte igång med uppdraget med stor koncentration.
Man kunde välja med att ta foto och maila eller att skicka in den rktiga pärlkreationen.
Vi valde det sista.

För det är ju så att vi (jag) tillhör den skaran som tycker att ska man göra något ska man göra det hela vägen.
Och håll med om att det är mer spännande för barnen att göra allt från början till slut.
Från att sätta första pärlan på plattorna till att klistra igen kuvertet och lägga på en gul låda.



Så vi gjorde det.
La sista handen på dom igår.
Tog fram strykjärnet och värmde på så pärlorna skulle hålla ihop och så skriva lappen till Ylva och ner i kuvert och klistra igen och så på ett 12 kronors märke för portot.

Vad bidraget blev?
En Anka, Lilla Gubben och så en Groda.
Ett alldeles perfekt dagsverke må jag säga.

Kram

VÅFFELDAGEN


Jodå, Våffeldagen firades här igår.
Så också lite annat men det kommer senare.

Men våfflor, mina barn älskar både dom och pannkakor.
Vispad grädde och sylt ska det vara på.
Och helst äta med händerna.
Skära ut dom små hjärtan-bitarna, klicka på grädde och sylten, vika på mitten och sen få allt som en ljuvlig blandning i munnen.

Härliga våffeldag.

På sjukdomsfronten med Julias öra går det framåt men hon äter fortfarande penicillin och smärtstillande.
Kuren är över på torsdag.
Som tur är.

Men vi fyller dagarna med sagor, pyssel, kramar och film och lite utomhuslek.
Vi har, eller håller på, att skapa en ny fikaplats bakom huset, lite upp i skogen.
Perfekt när vårsolen kommer fram och värmer nästippar.

Man ska ju njuta av det lilla, i allt det stora.

Kram

måndag 24 mars 2014

EFTER DEN DÄR SÖMNEN


Så vaknade hon då.
Efter dom där nitton timmarnas sömn. 
Lite töcknad men glad.
Hon lärde sig ett nytt ord idag.
Dåsig.

- Mamma, jag känner mig liksom trött i kroppen, fast jag känner mig inte trött, ändå.
Förstår du?
- Jag tror att man kan säga att du känner dig lite dåsig.
- Dåsig?!?
- Ja, då känner man att kroppen är trött, fast huvudet känns inte så trött, man känner sig liksom lite tung, som en säck, är det så du menar?
- Jaaa....



Och dom lekte, som dom lekte, fast under lugn och ro.
Alice som hela söndagen saknat sin syster som bara låg och sov i mörka rummet utan att vilja vakna, idag fick hon tillbaka sin storasyster och dom lekte i dockhuset och med storlego och Julia som gång på gång vill krama om och visa och förklara för lillasyster som babblar lika snabbt, och mycket, som vingarna far runt på en väderkvarn hon.







Det är skönt att ha tillbaka sin fina tjej i vaket tillstånd och bara tämligen påverkad av penicillinet.
Värken i örat finns kvar men kontrolleras med smärtstillande och det är mindre kamp och motstånd varje gång som hon ska ta dom där äckelpäckliga 6 ml med öronmedicin.

Nu tar vi måndagskväll med barnakramar och sagoläsning och sockerkringlor till fikan.

Önskar alla en solig kväll.

Kram

ÖRONINFLAMMATION BIG TIME

 

Hon har sovit i 19 timmar, nitton, i sträck nu Julia.
Febervarm, ont och påverkad av penicillinet.

Vi fick åka till jourakuten igår.
Hennes onda i örat bara eskalerade så hon grät, skrek och gnydde av det där onda som strålade ner mot kinden. Inte konstigt att hennes allmäntillstånd gått upp och ner.
Först all denna jäkla hosta som får lungorna att fara ur bröstet och så detta.

Orken hade hon inte och var knappt kontaktbar på sjukhuset.
Men jag fick starka muskler av att bära runt på henne i famnen.
In i bilen , ut ur bilen.
- Orkar du Julia?
Inget svar.
Frös och huttra och bad om dubbla filtar i bilen.


Så, med starka mamma muskler bars hon runt, men vaggvise sjungande mun mot sin hjässa, hon var rädd och hade ont.
Öroninflammation är ju inte farligt men för någon som aldrig haft det och så blir den så extrem första gången, så är det ju läskigt, och det bultar och värker och smärtar och inget kan jag som mamma göra åt det.
Det är ju det värsta.
Att jag inte kan ta bort det onda genom trollspö-krafter.
Hokus pokus väck.

Väl hemma och inburen och nerbäddad i soffan, helt utan aptit, ork, eller lust, somnade hon.
Soffan byttes sedan mot sängen.
Men sömnen bestod.
Bestod i 19 timmar förutom att mitt i natten trassla av henne den varma  mysklänningen och byta till svalare pyjamas och få i henne kvällsdosen av medicinen.

Idag blir det bokade 5,5 års kontrollen med vaccinspruta på Bvc inställt.
Förskolan får också vänta på sig någon extra dag och vi mäter upp smärtstillande och Kåvepenin tre gånger om dagen istället.
Och kanske orkar dom med sitt skrot-projekt.

Det får vi se.
Nu ska vi kurera öron och trötta kroppar.

Kram 


lördag 22 mars 2014

TIMMAR I VÅRSOLEN


En tunna till allt ris och alla pinnar som rensats bakom huset upp i skogen.
Elda upp det tar visst hela dagen så när Julia återigen klagade lite på sitt onda i örat så dissade vi vårsolen och gick in.



Men självklart hann vi med smörgås oboy och kaffe där på altanen medan pappa eldade och vi i lilla trion gick med varsin hink och letade skrot.
Eller skrot och skrot, saker som inte hör hemma bland träd och grus eller ens i naturen och tre hinkar fick vi ihop.
Projekt tavlor är på gång nämligen och jag ska visa er så snart vi satt tänderna i det.






Eftersom sommaren är i antågande och det betyder varma sköna, förhoppningsvis, kvällar på altanen så satte dom där önska-tankarna igång om att skapa helt nytt på den stora altanen.
Bort med platssnickrande hörnbänken som inte alls fick det uppdraget den skulle ha eftersom det läckte in vatten och det tillsammans med trädgårdsdynor rimmar lite dåligt.
Så bort med den.

Och in med stora härliga sköna loungesoffor med kritvita dynor och tjocka armstöd.
En matplats med nya stolar då dom vi har är värdelösa om man nu inte mäter 2 meter ovan mark och det gör ju ingen av oss här....

Så medan vårsolen sken, tunnan var full av brunnet ris och barnen lekte i sandlådan eller letade skrot analyserade mitt ögonmått var, och hur, den där loungesoffan skulle få äran att stå.

Önskar alla en fantastisk lördagskväll.

Kram

torsdag 20 mars 2014

SÄGA HEJDÅ


Så är det sista dagen med fröken Andrea idag och än så länge har jag klarat mig undan den där fulgråten jag skrev om häromdagen.

Igår la Julia sista handen vid presenten hon skapat själv och som ska ges bort idag.
Och muggen blev verkligen så fin.



Jag var på det avslutande samtalet med fröken Andrea igår, då det är hon som varit Julias ansvarsfröken, och hon som skolade in.
Och det värmer mammahjärtat enormt när man får höra orden Ljuvliga Julia, empatisk, omhändertagande, viljan att alla ska ha det bra och må bra, att hon är enormt trygg i sig själv och hur hon älskar när man busar med henne och hur hon kan skratta så hon nästan tappar andan när andra berättar roliga historier.
Hur hon alltid uppmärksammar när andra kommer in i rummet och hälsar glatt med namn.
Att hon aldrig gjort skillnad på ålder eller pojke och flicka.
Om hon vill leka med vattentunnan och dom mindre barnen är där, ja då leker hon med dom.
Vill hon leka i hemvrån och det bara leker pojkar där, ja då leker hon med dom.
För henne har det alltid varit så, och jag vet det, och har alltid vetat det.
För Julia är alltid personen viktigast, inte hur dom ser ut, eller om dom är pojkar eller flickor.
Hon reflekterar inte över det och det är ohyggligt skönt.



Det var ett bra avslutningssamtal även om Julia var ledsen när jag kom.
Hon satt ensam vid staketet, där hon brukar sitta för att se när jag kommer med bilen, och grät när jag kom.
Att fingret var lite ömt av ett fall som skett vid gungorna strax innan var inte det stora, hon längtade efter en famn.
En mamma famn.

När jag berättat för henne varje gång detta händer, att man kan gå till fröknarna, dom ger gärna kramar, dom har ju också egna barn som dom saknar på dagarna så att få lite Julia-barna-kramar är nog uppskattat.
Men hon vill inte säga till fröknarna säger hon.
För då kanske dom tror att hon inte tycker om dom, att hon bara tycker om mamma, och att dom kommer bli ledsna för att hon säger att hon längtar efter mamma.
Att dom ska tro att hon inte tycker om dom.
Lilla omtänksamma gumman.
Tusen är gångerna jag intygat att så är det inte.
Alla saknar.
Och man får berätta och prata om det.
Ingen blir sårad, ingen blir ledsen.
Men den som saknar kan få tröst och kram och det hjälper ofta bort saknaden en smula.

Men, idag är det alltså Säga-Hejdå-till-Andrea-dagen.
Och Julia gav henne presenten på morgonen.
Den målade muggen full av gelehallon hjärtan.

Kram

Uppdatering:
Nä, inte ska ni väl tro att jag kunde hålla mig undan den där fulgråten heller.
Den där som tar med sig hela ansiktet i strimmorna.
När vi skulle krama Andrea hejdå var det med sån sorg att jag knappt kunde släppa taget om henne.
Alltså det där med avsked från människor som satt sig i hjärtat.
Fy fabian alltså.

FRAMFÖR KAMERAN


Ta på mig, gastade Alice när jag knäppt av några plåtar på storasyster.
Ta på mig när jag snurrar.
Ta på mig när jag går.

Och så började hon sjunga.
Lilla snigel.
Sen ville hon bestämt se efter att jag verkligen fick med sången, på bild.
Det fick jag ju inte.
Det var svårt att förstå.




Annars är det där med foton något som Alice uppskattar.
Och det är alltid lika spännande att ta över ipaden eller telefonen efter henne om hon fått sitta och spela något (pedagogiskt) spel eller fått se en film.

Klickar man in på Bildmappen så hittar man:
Alice ansikte. Alice fötter. Alice ben. Vovven.
Halva Alice panna.
Närbild på näsan.

Så ja, varje kväll innebär att radera.
Det är ju inte så att jag inte uppmuntrar hennes vilja att ta kort, nej herregud, den uppmuntras helt och fullt för jag personligen tycker att fina bilder, tagna med en tanke, är bland det vackrast som finns.
Och hon har potential, helt klart, det där barnet, så ja, foto-knäppandet uppmuntras.


Så, innan förskolan idag hann vi alltså med en liten fotosession.
Vad säger det om effektivitet alá morgonkvisten.

Ps. Dom fina perfekta byxorna hittar man på HM för 129 kr.
Lagom mjuka utan att tappa formen,snygga detaljer och välsydda.
Betyget från båda barnen är att dom är sköna att sitta på knä i och dom sitter inte åt.
Shoppade även blå med vita prickar.
Dagens tips alltså vad det gäller bra lekbyxor att bara dra skalbrallorna över.

Kram

tisdag 18 mars 2014

EN TILLSAMMANS-DAG



Vi tog en tillsammans-dag idag jag och tjejerna.
En alldeles extra.
Tog långfrukost och spenderade förmiddagen i pyjaamas med en hög böcker intill.

När det var dags för lunch åkte vi till den stora hamburgekedjan och tjejerna stod där i sin rosa mundering och beställde varsin HappyMeal på klar röst.
- Min utte ost ja ha, sa Alice medan Julia vill ha sin med ost.
Hamburgaren alltså.

- Vill du ha äpple eller morot i påse frågade den rara tjejen och böjde sig så långt hon kunde över disken för att tjejerna skulle kunna få beställa själva.
- Momm-momm tack, förklarade Alice och drog Julia i tröjärmen.
- Vi du osså ha momm-momm Jujja?


Att klura ut pyssel och knåpet som var med i kartongen krävde sin koncentration utav stora fröken, medan den lilla tog sitt lilla klot och tyckte att damen bredvid gott kunde hjälpa henne lite :-) 


Sen spenderade vi lunchen där i lugn och ro, Vovven satt mestadels och trånade med puppy-ögon efter Alice hamburgare och fick då och då ta sig en bit.
På låss-låss som hon sa.



Vi löste pyssel och koder och pratade om allt det där fantastiska som rör sig i huvudet på en snart-6åring och en snart-3 åring.
En treåring som pratar så hon knappt tar luft mellan orden nu.
Som drar till med 45 ords-meningar och sjunger sånger för alla som vill lyssna.
Det var några som ville det på McD och några som ville adoptera dom direkt.

Det är ju det jag älskar med dom här två.
Våra fina tillsammansdagar och deras sätt.
Hur jädra roligt det är att vara på utflykt med dom.
Aldrig jobbigt.
Aldrig stressigt.
Aldrig stökigt.
Dom är artiga och rara och pratar med dom flesta runtomkring, eller frågar med hög stämma så det är svårt att undgå deras frågor och funderingar.

Vi avslutade denna regniga tillsammans-dag med ett besök på biblioteket där vi lånade ännu flera böcker så när kvittot på lånen snurrade ur den lilla dosan satt biblioteksdamen intill och nickade med ett leende.
- Det är fint att se att ni brukar vara här och låna böcker.
- Ja jijjaj va hä, svarade Alice, nu bytta vi böjja mamma.

Vardagsbabblet.
Älskar't.

Ute mörkt och en liten tjej har slocknat för natten fast klockan knappt är sju och en liten dam på ingång som denna tisdag har avslutning på gymnastiken.
Troligen den sista med Annika.

Önskar alla en härlig kväll.

Kram