MINA FINASTE SKATTER

Dom fick stanna hemma idag.

Hög feber och den där hemska skrovliga hostan som får lungorna att vända sig och Julias luftrör att strjeka, som vanligt.

Allt detta regn och utomhuslekar och jackor som gärna velat åka av och på.

Så idag var dom hemma.

Jag tog förmiddagen på jobbet och gjorde affärer för att efter lunch tillbringa resten av dagen med att pussa varma pannor, göra lätta mellanmål och äta glass mellan sagorna och filmerna.

Mina skatter som jag skulle göra allt för att ta bort det där onda ifrån.

Dom där glansiga ögonen av feberhetta och dom där hemska lätena i brösten när hostan skrovlar.

Imorgon blir jag hemma heldag med skatterna.

Får sätta affärer åt sidan och badda pannor och hoppas att allt det där hostiga snörvlandet som nu även landat i min kropp inte bryter ut.

Mina fina.

Som nu ligger med täppta näsor och varma kroppar och snarkar sig igenom natten.

Mina hjärtan.

Älskar

Kram

Maja

VID HÄRSJÖNÄS

Vi hade en halvdag vid Härsjönäs idag.

Vid vindskyddet med grillplats och ilagda bryggor i sjön.

Den där inbäddade fina platsen mitt ute i skogen som är så okänd för många.

Vi hade träff med fadderfamiljen vid barnens nya skola.

Grill och fiske och fika och prat och skratt och geocaching. 

En jättemysig dag med fyra barn och allt det där som hör till.

Varm oboj, bli bränd utav brännässlor, för man ska genom snårskogen och leta skatter.

Spring i benen och hittandet av en groda som pussades för att bli prins.

Men som inte blev det.

En dag i regnkläder och gummistövlar, nu är det höst.

Och solsken varvat med regn.

Vi är där nu.

Höst.

Och jag vill inte inse det.

Drar fortfarande på mig pumps och klänning till jobbet och ratar strumpbyxor för det är ju fortfarande sensommar, inte sant...

Vi tar söndag kväll efter härlig utedag och duschar av röklukten från elden och det där skogs-kliet som alltid kommer i hårbotten efter strapats utomhus.

Söndagskväll och laddar för en ny vecka.

Jobbig vecka.

Sista budgetveckan och tuffare än tuffast.

Imorgon behöver jag Röda Sten värre än nånsin på lunchen tror jag.

Vind i håret och havslukt i näsan.

Byta kontor mot friska vindar och härliga samtal.

Söndagskväll och jag hoppas ni alla mår bra.

KRAM

Maja

INTE PÅ LATSIDAN

Alltså.

Jag lever.

Jag andas.

Men det är massor nu.

På jobbet, i vardagen, hemma.

Familjen AB rullar på i veckorna med tvätt, hämtning, lämning, pussa barna-pannor alldeles för liten stund när jag kommer hem, möten, möten, packa skolväskor med matlådor och allt annat som måste vara fixat till varje morgon.

Upp klockan sex och i säng före elva.

Jag orkar ingenting annat än att bara vara.

Så.

Jag ligger inte på latsidan och ignorerar er.

Det är bara annat som måste gå före.

Och på fredag tar jag nya cytologprover...

Snart tillbaka och visar er fantastiska bilder från Astrid Lindgrens värld.

Kram

Maja

FÖR DEN STRUKTURERADE I MIG

Jag tycker om att anteckna och skriva upp.

Strukturera ordning och reda.

När jag fyllde var det en utav alla saker som jag fick.

Undrar vad för hemligheter den skall innehålla och inte bara trist och tråkiga To-Do.

Maja

FÖRSTA DAGEN

Första dagen i klass 0, och första dagen på nya förskolan.

Två förväntansfulla, pirriga, stirriga, nyfikna, glada spralliga som började så smått igår med inskolning i respektive fina skolhus på den fina fina skolan mitt ute i skogen.

Där grupperna är små och resurserna stora. 

Där gården är en lummig trädgård med stora lekytor och gräsmattor, bensinstation och en båt.

Där det en dag i veckan är utflykt och lektioner utomhus med äventyrsfröken och skolskogen inpå knuten.

Där tryggheten är nära och det mesta känns mjukt och varmt och Astrid Lindgren likt.

Två förväntansfulla små damer, den där första dagen.

När sommarlovet nalkas sitt slut och man ska komma in i skolrutiner.

Matlåda för frukosten och upp tidigt på morgonen.

- Om jag saknar dig Julia, så frågar jag mina fröknar om jag får gå till dig en stund..

Det är otroligt härligt att vi fick en plats till Alice på densamma skola som Julia.

Båda inom räckhåll.

Trygghet och kärlek inpå knuten när saknaden efter oss blir stor.

Bara en liten grind emellan.

Hur det gick första dagen?

Alice stegande in, frågade vart hon skulle hänga sina kläder och ryggsäck, fick sin hylla, berättade att hon heter Alice och att hennes bästa vän heter Emma och bara var hennes och ingen annans.

Om barnen är tryggheten själva?

Jag vill gärna vara kvar i den förhoppningen och jag vet att det är så.

Det här blir bra.

Det är mamman som tycker det är jobbigast.

Att vara ifrån.

Att missa tillsammans tid.

Att missa utvecklingen och det lilla i vardagen.

Men för barnen blir detta bra.

KRAM

Maja

Och ja, självklart ska sleven vara i grytan så jag kommer till hösten sätta mig i styrelsen för skolan.

Sånna uppdrag tackar man inte nej till när dom kommer.

SEGWAY GENOM STAN

Mina fina härliga kollegor som det var så härligt att få krama om igen.

Jaha.

Igår började jag jobba.

Semesterluddig i hjärnan och inte alls i fas med att vara klar med semestern.

Att vara ifrån barnen igen alla dessa hiskeliga timmar.

Och så tankarna om ifall vi verkligen verkligen nyttjat varenda semesterdag till fullo?

Fanns det någon ynka pynka dag som vi inte badade när vi kanske borde ha gjort det?

Ja, ni vet säkert vad jag menar.

Att börja jobba efter ledighet framkallar också tankar om vad ledigheten var.

Nåväl.

Igår började jag.

Luddig och sommarseg och tänkte att herregud hur ska detta gå?

Kan jag detta igen?

Har jag glömt allt?

Troligen inte, det bara ligger lite sockervadds-inbakat bland semesterminnen och bland allt det härliga som sommaren bar med sig.

Men vet ni.

Ser ni mannen där?

Peter.

Han fick oss att starta på det mjukaste roligaste, mest skratt-givande sätt han kunde.

Ser ni vad som står där intill Peter?

Japp.

Segway's.

En väldig massa segways.

Lite senare än vanligt kom alla till kontoret.

Semestermjuka i kroppen och kramar i armarna.

Med fotriktiga skor och bekväma kläder promenerade vi iväg mot hemligt mål.

Gemensam frukost vid måndags-soligt Lilla Bommen med kajen och båtarna guppande strax intill.

Ventilera semesterminnen och återkoppla och återigen känna i kroppen att jag har världens bästa nät omkring mig, i mina kollegor.

Men sen då?

Segway!

Och som jag skrattade. 

Herregud vad det var boostande.

Varenda skrattgrop kom fram och jag hade kunnat tillbringa hela dagen på den där segwayen, i den där skalbagge-hjälmen, vi fick åka runt i stan med.

Lilla Bommen, Järntorget, Slottsskogen, Avenyn...

Smått beroende framkallande måste jag erkänna.

Och Peter som förstod att detta, det var en Maja sak rakt ut i fingerspetsarna, körde upp intill och viskade

- Ställ dig på tå...då går det ännu fortare..

Så där vindade vi oss fram, i reflexvästar och skalbagge-hjälm, det stora leendet runt hela huvudet och ständigt på tå.

Jag älskar fart.

Herregud så jag skrattade.

Och stod på tå.

Och log.

Och skrattade ännu mera.

Avenyn har aldrig känts så härlig som då.

Igår.

Igår började jag alltså jobba igen.

Här.

Och det var måndag och jag var semesterluddig och sockervaddsmjuk i hjärnan.

Och tänkte att herregud, jag kommer inte ihåg hur jag säljer.

Men, jag fick åka segway genom stan.

Med mina fantastiska kollegor.

I sommarsol.

Och det var inte alla förunnat en måndag som igår.

KRAM

Maja

ÄLSKA DEN DÄR PRUSSILUSKAN

 

Man skulle kunna tro att jag har en liten crusch på Prussiluskan.

Åtminstone kan man tro det då antal bilder på bara henne uppnådde närmare 100...

Så då kanske man skulle kunna säga att jag har det.

Ett litet svärmeri, som troligen är helt obesvarat men sånt måste man bortse ifrån.

Men, jag lovar att ni alla skulle drabbas om ni träffat och sett årets (tillika förra årets) upplaga utav Fröken P nere på finaste Astrid Lindgrens Värld.

För mig som vuxen är hon, och enkom hon, värd att åka dit för.

Flera gånger om.

Och det bara för att få se en glimt utav hennes helt fantastiska kroppsspråk och mimspel.

Hur synkat allt är ut i varenda muskel.

Från dom damiga 20 tals skorna på fötterna till den lilla doningen på det vällagda håret

Jag bara älskar henne.

Ä l s k a r henne.

Så ja.

Jag erkänner, jag har en hemlig crusch på Fröken Pruzelius.

Och det kära ni, erkänner jag stolt.

Men det skulle troligen även ni få, om (och när) ni såg henne.

Så, jag bjuder på denna tribute utav fantastiska Fröken P.

Varsågoda.

KRAM

Maja