fredag 12 juni 2015

NÄR SKOLAN SLUTAT


När skolan slutat åkte vi hem och slängde av oss finklänningarna.

Vi firade med glass och våfflor med grädde ute på altanen.

Barnen låg på studsmattan och filosoferade i flera timmar med täcken och kuddar och paraplyer som solskydd.

Och mamman, hon satt ute med bara ben i solen och jobbade som en tok. Skrev offerter och fick avtal signerade.

Och gjorde klart för en övernatten-tripp till våran största hubb i Leipzig i slutet av juni då jag ska ner med kund över natten.

Så ni ser vad produktiv man kan vara när solen skiner och barnen firar lov.




Det där med studsmatta var en bra sak.

Det är nog bara jag som inte studsar så mycket som jag skulle vilja.

Kram

Maja



torsdag 11 juni 2015

SKOLAVSLUTNING



Skolavslutning och inget öga torrt.

Sånger och solsken och tårtor i långa rader.

Avtackning av skolbarn som slutar femman och går vidare till andra skolor och avsked utav förskolebarn som börjar i huset intill i förskoleklass till hösten.

Och alla sånger.
Fantastiska sånger.

Även om jag faktikst saknade alla gamla hederliga fina som DEn blomstertid nu kommer och Rönnedahl och hur han skuttade och alla andra vackra tårdrypande skolavslutningsånger.

Men det var fint.
Och litet och familjärt eftersom skolan inte är så stor.

Barnens första skolavslutning.

Det är stort.

Och med kunskapsnyckeln kring halsen stod hon där och sjöng och var stolt.

Med all rätt.

Härliga fantastiska barn, du har klarat första året på skolan, till hösten blir du en etta.

Det är så stort att jag smäller av.





Mamma, sa Alice i bilen. Vovven måste också få vara med på skolavslutning..
Och det fick han ju...



Fina fröken Jennie tackar av barnen som går vidare till Förskoleklass...








 Och jag, jag hittade en liten fin Ester i vimlet bland tårtor...



Karin och Lisa.

Dom mest fantastiska fröknarna man kunnat önska för sitt barn som började nollan.
Och sina muggar fick dom.

Och ja, jag klarade av att krama dom och tacka för detta året, utan att hulkande snörvla ner deras axel.

Det är sannerligen inte lätt att vara blödig.


Och så Alice, med sina härliga fina fröknar.

Malin, Marie, och så Jennie och Annsofie..icke att förglömma Vovven.











Den första skolavslutningen på Montessori.

Men inte den sista.

Kramar

Maja

tisdag 9 juni 2015

I VÄNTAN PÅ...


Redo och inslagna.

Och jag kommer gråta vid varje barnkram som följer efter överlämnadet utav den där speciella, skapad just för den speciella fröken.

Kram

Maja

ATT FÖRBEREDA FÖR ETT HEJDÅ


Det är tisdagkväll och imorgon firar barnen skolavslutning på den finaste skolan jag vet och känner.

Med det underbaraste personalen och pedagoger jag vet och som barnen älskar och är trygga med.

För Julia blir det helt nya fröknar i höst när hon börjar första klass och för Alice blir det tämligen samma men en fröken byter avdelning.




Så för att visa hur mycket vi tycker om, och hur viktiga dom är och alltid vart, hur mycket dom står för trygghet och stabilitet och närvaro så gjorde barnen fina sommarpresenter åt sina fröknar.



Lisa och Karin för Julias del....


Och Alice som helst ville ge alla pedagogerna varsin mugg....lät sig övertalas att kanske bara måla till sina tre fina Helen, Marie och Malin och så dunder-fantastiska Jennie som Alice tytt sig till från dag ett...




Så det skapades här i söndags.

Varje mugg är dedikerad personen, färger är speciellt valda. Mönster likaså.

Sen torkning och bränning för att bli helt fantastiskt blanka och fina.

Och jag blir sockervaddsluddig. Det vet ni ju redan.

Och sorgsen. 
Och jag kan inte på något sätt förklara det.
Den här sentimentala inkontinensen.
Som gör att jag kan sitta och fulgråta till egentligen vad som helst.
Och jag vet att imorgon, ja då kommer det svämma över.

Imorgon är det skolavslutning.

Vi lämnar barnen i sina respektive klassrum och står sedan ute på den fina gården med alla andra föräldrar, pirriga och förväntansfulla.
Förskoleklass barnen får sin kunskapsnyckel som sedan vandrar med genom åren och förskolebarnen samlar ihop sig med fröknarna.

Ute på gården står vi...
Men kaffekorgen klar och alla hundra tårtor uppdukade på långbordet.
Traditionen som lever vidare.
En familj, en tårta.

Vi kommer bjudas på sång och jag vet redan nu att jag måste vara bredd med det där näsdukspaketet nör hela skolan ljuder upp till Idas sommarvisa.

Det kan jag gråta till vilken dag i veckan.

Och det är just det, att trots att dagen imorgon är så stor och viktig och full av förväntan och jag vet, jag kommer precis ihåg hur det kändes på morgonen när skolavslutningen skulle vara.
Och hur vackert jag tyckte att det var och hur gott alla syrenerna doftade som mamma skurit av från trädet där hemma och som vi tagit med.
Jag minns doften, jag minns känslan.
När vi gick på led till kyrkan..
Med flaggan vajjande och alla extra finklädda.

Det är stort.
Det måste få vara stort.
Och mammor måste få lov att gråta en skvätt.
Av sorgen över att säga hejdå till viktiga personer men även den fantasiska rördheten över att stå där, framör 136 barn som framför Idas Sommarvisa.

Jag kommer vara rödkindad och strimmig bakom mina solglasögon...

Men det, det tycker jag att man får lov att vara.

Kram Maja


SHOPPI SHOPPI


Älskar jag skor?

Kommer jultomten på Julafton?

Regnar det från himlen?

Ja ni förstår ju säkert vart jag vill komma.

 Hittade dessa sköningar som inte bara är fantastiskt vackra utan även helt underbart jobb-vänliga.

Ja, jag vet, jag har ett tacksamt jobb att få springa runt i snygga skor på.

Och jag klagar inte.

Absolut inte.



Hemleverans imorgon till dörren av min egna eminenta arbetsgivare tillika det största kurirnätverket world Wide.

(host host, lite slå-sig-för-bröstet reklam kan ju aldrig sitta fel..)

På torsdag kommer jag trippa omkring i dessa godingar, dom och till det en knallgul klänning.

Kram

Maja

söndag 7 juni 2015

NATIONALDAGEN - ATT FIRA SVERIGES DAG



Så fyllde Sverige år. 

Och fyller man år ska man fira.

Så jag hade bjudit hem kära vännerna Ina och Martin och Jenny och Erik och så alla härliga barn som blev Wilmer och Ester pga sjukdom och pappa-vecka.



Så vi åt grillade saker och sotade sparrisar och goda tillbehör av fetaost med honung och kalla röror och allt lade sig som bomull i magen och gav knappast plats för desserten där efter en timmas letande efter fjärrkontrollen till apple-teven som puts väck verkligen var borta...





Och solen som sken men vinden var iskall så att äta ute på denna Sveriges alldeles egna dag det fick vi faktiskt avstå men Välkomstdrinken kunde vi ändå avnjuta utomhus medan vinden for runt huvuidet...


I dom där fina gamla kristallglasen jag fått med mig hem från mamma och Dennis och som passar ypperligt att sippa rose ur medan sommarkänslan far runt i kroppen.






Si vi gjorde det vi alltid gör här.

Äter tills vi storknar och magen står i sju hörn och när man tror att man inte kan äta mer så åker godsakerna fram medan barnen satte sig tillrätta i soffan och tittade på film under tiden som dom vuxna avverkade musikquiz (som Ina och Jenny tog med bravur, herregud jag kan ju verkligen ingenting om det inte har med dansband eller schlager att göra och det erkänner jag villigt....)

Skratt och prat och musikquiz, sen är ju Sveriges Födelsedag inforad tycker man ju....






Och framåt midnatt.....när festen är över.....

Grattis Sverige


Kram

Maja