ÄNTLIGEN SJU

Så kom dagen.

Dagen då Julia äntligen fyllde sju.

Dagen hon längtat efter och då hon skulle få sitt alldeles egna rum.

Och de fick hon.

Rummet som jag stängt till under två dagar och nätter och fixat med och som jag absolut kommer visa er så snart jag kan...

Och det var en tagen, och lycklig Julia som äntligen fick öppna dörren till sitt alldeles egna och fixade rum, som blev så mycket finare än hon trodde att det skulle bli..

Så Storskrot blev äntligen sju, min lilla älskade fislotta fick blåsa ut sina sju ljus på tårtan och fick sin frukostbricka på sängen och sång vid bordet av dom som kom och firade idag.

Underbara ungen min.

Bli aldrig stor.

Eller sträva aldrig efter att du ska bli större snabbare än att det ändå sker av sig själv.

Jag önskar dig att få vara barn på ett barns vis så länge det bara är möjligt.

Jag älskar dig

Mamma

ÄNTLIGEN VID USPEN

Åh äntligen vid Uspen med barnen!

Sommarlov och här har vart  tyst som muren.

Varför kommer på pränt inom kort..

Men idag for vi äntligen till Uspen jag och barnen, och tog det där sjöbadet vi väntat på hela veckan eftersom det verkligen inte visat sig varm sol på hela veckan.

Så barnen har avverkat kompislek på kompislek och haft övernattande kompisar så det har legats och viskats och berättats små söta spökhistorier tills ögonen blundade.

Så där jättevarmt var det inte och vi hade hela den fina fina sandstranden för oss själva.

Imorgon får vi med oss kompisarna Unna och Kim med mamma Anna minsann.

Underbart för alla och envar.

Önskar alla en skön fredagskväll, jag vet ju att många börjar sin semester idag så njyt av kvällen.

Kramar

Maja

DEN DÄR RYGGRADEN

Ni vet det viktiga i att ha en ryggrad bakom sig. Det där säkerhetsnätet av människor som du fullkomligt förlitar dig på och som uppenbarligen tycker om dig trots att du är du, eller kanske just därför.

Ryggraden som du kan falla ihop mot och som inte går av på mitten av tyngden.

Detta gäng är min sådan.

Förra veckan hade vi två dagar tillsammans i Halmstad där vi förutom dom obligatoriska genomgångarna av siffror och pipe och utvalda inbjudna gäster inom bolaget, även avslutade med lite sommarfest hemma hos kollegan O som öppnade upp hemmet fullständigt för oss andra.

Så hur summerar man det?

Det där skrattande bubblet som bara explosionsartat ville ut ur kroppen hela tiden.

Strålande sol, fantastiska människor, tävlingsinstikt i femkamp, grill-middag, gitarrspelande Ecom och buggande ben när mörkret fallit.

Som bomull runt hjärtat och sockervadd i kroppen.

Och det där påtagliga som hela tiden ligger som ett rött tjockt rep genom hela gruppen.

Att vi finns, för varandra.

Att ingen är längre bort än en armlängd.

Att det är viktigt med öppenheten och takhöjden.

Det där som blir ryggraden.

Eftersom vi spenderar så otroligt mycket tid på och med jobbet.

Det lutar ju åt att den extremt tävlingsinriktade M försökte sig på ett litet manöverknep här..

Men ingen vet...

Fotriktiga skor för femkamp..jajamensan!

Världen själv

En fantastisk kväll.

Tack vare människorna.

Som ger mig skrattrynkor och magknip och säkert lite gråa hår i all välmening men som ständigt finns med support, kunskap och lite spark i baken.

En ryggrad helt enkelt.

Kramar

Maja

ÄNNU MERA NYTT TILL FLICKRUMMEN

Att inreda två barnrum nästaintill från scratch måste ju vara att vinna lite på Jackpott om ni frågar mig.

Och det kliar en aning i fingrarna att snart få röjja ur, stänga och försegla dörrarna för att sedan gå en aning bananas i alla hemlighet för att på den stora dagen D låta dom knyta upp rosetten på dörrarna som berättar att Nu äntligen är mamma klar.

Under tiden, innan jag ska gå bananas, så klcikar jag hem både det ena och andra från nätet, man får passa på nu när dom flesta har sommar-reor och fraktfritt och allt det där som gör att man kan shoppa ännu flera speciella saker.

Fina Tine K inspirerade lampor klickade jag hem från Ellos, likaså den fina sänghimmlen som ska prydas med ljus-bolls-girlanger och så dom underbaraste fina påslakanen jag skådat i fin grå nyans.

Flickrummen börjar ta form, i huvudet...

Och resan till målet är lika viktigt som att komma över mållinjen.

Kramar

Maja

JUST NU....

Jaha tänker ni...

Vad gör hon nu minsann.?

Jag fräschar upp barnkammarmöbeln, det där aktionsfyndet, och ger den ett nytt lager färg i mjuk mjuk gråton.

Det förbereds ju för nya barnrum av fröken.

Kramar

Maja

Uppdatering:

Klart!

Målade i svagt mjukt grå ton.

Och inte kunde jag låta den lilla dockstolen förbli alldeles ofixad heller, den slank med på ett hörn den med.

Kramar

Maja