ÄNTLIGEN BARNKALAS FÖR ALICE

När kommer mina gäster mamma?

Den ständiga frågan ända sedan maj....men det är inte lätt med att ha varannanvecka och då på barnhelgerna lyckas klämma in kalas.

Men tänk, så kom dagen och ingen, jag lovar, ingen var mer förväntansfull än Alice.

Fetsfixarrollen tog Tilde och Julia på sig med stort bravur och ordnade skattjakt och dansstopp och frågesport om prinsessor.

Mamman fick återigen uppliva den gamla piraten Enok som verkligen älskas av alla och prinsessplättar med goda tillbehör och tårta med höjd och flaggor ställdes på borden.

Summering av dagen stod Alice för på kvällen och det var det bästa kalaset någonsin.

Älskade lilla unge.

En fantastisk dag men solsken och glada barn, alla kompisar från förskolan.

Barnkalas kan dränera fullständigt för en all-in mamma som jag men det ger otroligt tillbaka och att se den där lyckan och förväntan är oslagbar.

- Mamma, när kommer mina gäster?

Ja du Alice, dom kom!

Kärlek

Maja

NÄR TVÅ BLIR EN - DÅ BEHÖVS EN NY SKYLT

När två familjer blivit en och när man är så säker på sin sak att det alltid ska vara så, ja då duger det ju inte längre att tillverka sina handskrivna rosa regnblöta tejpade lappar på postlådan.

Och när man förevigt då vill göra det allra bästa och halvtaskigt inte är gott nog så sonderade jag verkligen terrängen efter bra kvalite, bra pris men framför allt även att typsnitten skulle vara dom rätta. Ni vet ju själva, fel typsnitt och saker får en helt annan innebörd än den man tänkt.

Jag beställde vår hos Skyltmax, att dom dessutom låg tämligen nästgårds och hade snabb leveranstid...då vår handskrivna lapp på postlådan redan blivit kidnappad, gjorde att det kändes om än bättre.

Så, nu sitter skylten där så ståtligt på lådan och kvaliten var precis så, och lite bättre, mot vad jag hade förväntat mig.

Nöjd?

You Bet.

Vår skylt är i aluminium, 120x 50 mm, självhäftande tejp och är så där fasansfullt snygg i sitt matta utförande.

Kram

Maja

EN MIDSOMMARAFTON JAG KOMMER MINNAS LÄNGE

Midsommar, 

Känns som en evighets sedan. Och som vi fick kämpa för att få fira som vi önskade. Med våra tre barn här.

Det är inte en självklarhet när man har varannanvecka barn att saker alltid respekteras.

Midsommarafton som firades med dans kring blomsterklädd stång, med sång och dans och kalla rose i gräset på filt. Barn som vannpå chokladhjulet och fickdammen och solen som värmde oss hela tiden.

På kvällen kom finaste gamla grannarna från vitahuset, Cia och Gunnar.

En midsommar jag är tacksam för.

Så ja, jag vet ju att det har passerat en hel sommar och lite till sedan dess men det känns som petitesse när det där honungsvarma landar kring hjärtat i vanlig ordning och våra tre fantastiska barn poserade som älvor där i all grönska.

Kram

Maja

DET DÄR MED SKOLAVSLUTNINGAR

Nervkittlande kan det absolut vara med skolavslutningar och denna var inget undantag... 

Fyra flickor med långa hår, inklusive mamman, skulle festfixas och lockar som skulle skruvas och blommor som skulle flätas in och sommarsånger som skulle övas på för att sedan sjungas så inget öga på mamman var torrt.

Jag förstår inte denna sentimentala inkontinensen jag lider av...eller om jag ska vara mer ärlig så lider jag inte av den, kanske drabbar det där lidandet dom i min omgivning. Vem vet.

Men jag kan verkligen inte hålla ögonen torra när 102 barn står upp och till stråkar och piano mjukt framför Idas sommarvisa.

Det går bara inte.

Jag dör sockervaddsdöden flera gånger om och står där i tacksamhet över fröknars storhet och barnens insats att jag dessutom måste tänka på allt annat än allt det där vackra jag ser och hör framför mig för att inte fullständigt bryta ihop av rördhet.

Och det händer hela tiden.

Barnen kallar det mamma-tårar och är vana, min omgivning kanske inte.

Denna dag, med långbord utav medhavda tårtor stod uppdukade, familjer och släkt på filtar i gräset, kaffe i termos och lekar och kramar och ännu mera tårar.

Fina sessorna

När jag äntligen fått tårar torkade och skakat bort det sockervaddsluddiga bar det av mot det tredje barnet för att sluta upp med Kärleken och beskåda det sista utav Tildes avslutning.

Som två skilda världar. 

Ihopklämda i klassrummet trots solsken utomhus.

Ibland blir man hemmablind över den vackra miljön och omsorgen som Julia och Alice skola ständigt visar, och jag önskar så att fler tog över den modellen.

Men, Soimmarlov!

Och det måste man fira tycker mamman och Kärleken och hade därför bokat in oss på Examensbuffe på Ellagården och vilken dag vi fick där.

Glada barn, spralliga sommarlovslyckliga barn och en vidunderlig buffe som vi åt av tills flera timmar var spenderade och fotosessionen skulle börja.

För, har man tre fantastiska flickor i vita klänningar och Ellagårdens trädgård bjöd på grönska och prakt så kan man inte annat än att hasta fram kameran.

Sommarlov och Examen.

Sockervaddsluddigt och honungsmjukt ligger minnena i kroppen.

Och ja, trots att morgonen då bjöd på ömhets och rörda tårar så gav eftermiddagen hjärtat fullt av skratt.

Som jag älskar Kärleken.

Min klippa och trygghet.

Ryggraden som gör mig till ett bättre jag.

Sommarlov, det startade där och då.

kram

Maja

MIN VACKRA DAG,VI BÖRJAR DÄR TYCKER JAG

Snart går vi in i september, det är bara någon dag bort så är vi där.

Och i bagaget har jag så enormt mycket känslor och händelser att plocka fram.

Sockervaddsluddigt och bomullsmjukt ligger det inbäddat.

Under dagarna som vart har jag med blanka ögon av rördhet och det där hinungsmjuka i hjärtat sorterat och redigerat fantastiska foton från sommaren.

Och njutit.

Njutit av alla minnen. Alla händelser.

600 foton kommer snart i vår brevlåda och det ska bli underbart att tillsammans hela familjen sitta och bläddra och minnas.

Så, var ska jag börja nu när jag äntligen kommit tillbaka till bloggen igen.

Ska jag börja med skolasvlutningar och Midsommar eller kanske den där Ölandsresan med alla barnen, eller kanske våra underbara klippbad vi upplevt i sommar, eller ska jag börja med Italien resan jag och Kärleken gjorde på tu man hand när vi bilade ner i två veckor och med mig som akut nyopererad.

Nej.

Vet ni vad.

Jag börjar med mig själv.

Min dag.

Min födelsedag som skedde i Italien.

En vacker dag i staden Bellagio.

Baland kullerstensgator och gränder.

Prosecco skål och kärlek.

Och kvällens vidunderligt ljuvliga middag, bara han och jag.

Min dag.

Vi börjar där.

Den vackraste av dagar.

Allt det andra, det lovar jag att skriva om snart.

Jag kan nämligen inte bärga mig.

Allt det sockervaddsluddiga och honungsvarma ligger som bomull.

Såklart man vill berätta om allt.

Tills dess...

Mig bjuder jag på.

I en fantastisk sidenskapelse från London.

Och Nine West sandaletter.

Kärlek

Maja

OM ATT VARA TILLBAKA

Hej Vänner

Så var jag då tillbaka. Äntligen.

Det var på tiden.

Och nu ska jag vara bättre på detta med att skriva och visa.

För det sker så mycket hela tiden. Det gör ju det med en fladdrig skrattande kvinna som jag är, och med den familjekonstellation som vi lever i, jag och Kärleken.

I skrivande stund sitter jag på mitt nya kontor. I den nya staden. På det nya arbetet.

Och egentligen ska jag packa ihop datorn och trippa iväg i pumpsen men jag ville bara mitt upp i allt säga hej, och säga att jag är tillbaka.

Just idag får ni inte alla vackra foton eller förvanskade ord, men dom kommer.

Önskar alla en fantastisk kväll.

Kärlek

Maja