lördag 24 december 2016

HAR VI BERÄTTAT OM ÖN ELBA


Utanför står regnet somspön i backen och inomhus sprakar brasan,glöggen är urdrucken och vi förbereder för drinkar och kvällens middag på julaftonskvällen, i hallen står de stora resväskorna packade för vårt julfirande i det vackra romantiskt fina Visby under några dagar.

Jag går igenom foton från svunnen tid, foton från vår Tillsammans-resa i Italien i somras och inser att jag inte visat er allt.

Vi har ju inte berättat omElba,om ön Elba.




Denna ö vi sett hundratals foton ifrån och som skulle varahelt fantastisk men som vi med facit i hand egentligen kunde varit utan.

Det finns vackra underbara platser längs Italiens havskust som inte kostar skjortan att ta sig till och ifrån..

Men det visste vi inte närvi här hemma bokade fyra dagar på Residencet på ön, en vidunderlig plats, där vi fick ett uselt rum under jord till att börja med, men som slutade med att vi fick en lägenhet med terrass i solen och fri frukost.

Joho då, när Fröken har bokat något och det inte blir som det utlovats finns ingen hejd på mina engelska kunskaper och förväntningar på att dom ska ordna upp det hela till vår belåtenhet, vilket dom med bravur också gjorde.






Så där bodde vi, dit man kom genom att åka färja såklart och sedan slingra sig längs serpentinvägar som nog inte är skapade för vårt breda fordon.
Kurvor från hell och stup rakt ner.
Men då var det värre att köra över gränsen mot Schweitz mitt i natten på vägen hem..




Vad gjorde vi där ute på ön då?
Vi hittade fantastiska stränder, vi åtgott, drack gott, blev irriterad på oserviceminded restaurang personal och blev tagna för att vara någon slags superkändisar som gömt sig undan uppmärksamheten.

Vi hittade bergsrestauranger med utsikt och insåg gång på gång att vi har en alldeles för stor bil för smala vägar, trånga gränder och minimala parkeringsfickor.




Men som vi njöt.
Av alla intryck, språket, maten.
Vädret.
Varje natt överraskades vi av orkanregn och varje morgon var det knisprigt torrt igen.

Vi njöt av naturen och att få uppleva allt detta tillsammans.





Det är lyckan och ynnesten med del två i det som heter Livet.
Att vi kan njuta av varann och ta varann tillvara.
Vara rädda om varandra och vårda oss.







Där nere, ser ni poolen.
Där låg Residenset.
Där njöt vi.
Av oss.
Av resan.
Livet.

Så där,nu har vi berättat om Elba.
Inte om allt. Det är omöjligt. 
Inte om varenda upplevelse,intryck och uttryck.
Om rädslan över mitt sår som levde sitt eget liv.
Om hur Kärleken varje dag tvättade, baddade, gjorde rent och satte nytt förband.
Hur vi i alla små byar letade apotek då de sterila kompresserna och vattentäta förbanden tog slut.
Allt det vet ni ändå.
Och värmen.
Den fysiska och den mentala.

Kärlek..

Och en riktigt God Jul

Maja

fredag 16 december 2016

ÅRETS PEPPARKAKSBAGARE


Så var det dags.
Det årliga pepparkaksbaket stod på agendan under den tredje adventshelgen.
Det gäller att knåda ihop allt kompakt under de få dagarna man har på sig när man är varannan-vecka-mamma/pappa.


Pepparkaksdegen knådades, och åts, och blev till stora, och små,figurer om vart annat.


Många figurer finns det...





Stor koncentration...


Och en tro om att ingen ser den där degklumpen i munnen ;-)



Sist men inte minst, det roligaste.


Att under om möjligt ännu större koncentration, spritsa några av sina underverk..


Glada pepparkaksbagare.

Helgen den bara rann undan i ett rasande tempo med sova-borta-hos-kompis för Julia, Ta in gran,baka pepparkakor och allt annat som skall hinnas med på dom där varannanvecka-helgerna.

Det är som ett litet printlopp varje gång må jag säga.

Men den här helgen fick vi nybakade pepparkakor till Tredjeadventsljuset.

Kärlek

Maja

torsdag 15 december 2016

VAD SKA DET BLI HÄR DÅ?



Här har vi det.
Det senaste i raden av projekt. Eller ett utav dom. Det som nu förvisso pga kylan har stannat av en smula. Betong och kyla fungerar tydligen väldigt dåligt tillsammans sägs det.




Men ok, vad har vi här då?
En mängd plankor som går i höjd...
Sanningen att säga så har alla dom där plankorna en hel del betydelse just nu, men inte sedan.
Dom utger formen för betongen som skall gjutas.


Innanför alla plankor har Kärleken lagt timmar på att montera armeringsjärn. Men för att ens kunna göra det fick han först lägga en evinnerlig massa tid timmar och kraft på att borra 70 djupa hål i berget. För japp, det är på berget all betong ska gjutas, i formar, för att bli avsatser.


Allt för att vi ska kunna bygga staket och plantera träd för att skymma grannhuset och skapa vårt eget trädgårdsrum, för att kunna njuta mer utav det som är vårt.
Alldeles intill den befintliga altanen skall det byggas en bred härlig trappa som går ända uppifrån och ner till släntens slut. För att kunna njuta av en annan plats. För att sitta med näsan i solen och njuta av morgonkaffet. En avsats för läxläsning och för att sitta med näsan djupt i en bok. 

Men, det är ett tag tills vi är där. Verkligen. Kylan satte lite stopp.
Men snart, snart är vi där.
Med solsken på nästippen och gräsbeklädd avsats i fyra etage.
Med en lång bred trappa där kvällsol och morgonsol kan njutas ensam eller tillsammans.

Det kallas Livet.

Kärlek

Maja

PYJAMASKALAS FÖR JULIA OCH HENNES FINA VÄNNER


Älskade fina lilla skatten fyllde år i somras och har fått vänta ända tills nu med sitt kalas.
Det är det där med tiden som aldrig räcker till.



Men äntligen!

Pyjamas-kalas för sina fina käraste vänner.


Det bästa med att skapa ett Pyjamaskalas är att det är tämligen lätt ordnat, och det är på kvällen.
Det absolut sämsta med att ha ett pyjamaskalas, är att det är på kvällen.

Ni kan ju tänka er själva, en hel dag med frågan:

-När kommer gästerna?

Det där med tålamod, eller bristen på detsamma har hon efter mig.



Så kom dom då äntligen, en efter en, pyjamasklädda och med varsitt gosedjur under arrmen, precis enligt inbjudan. Dessa goa glada åtta/nio-isch barn.



Det börjades med att skapa sina egna stora pizzor och väl i ungen dom där 15 minutrarna så snurrades flaskan och en ström av fina omtänksamma paket lämnades över till Julia.



Barnens egenhändigt skapade Pizzor.


Medan alla barnen satt uppdukade kring bordet fick jag och Kärleken en egen liten italiensk date vid köksön, Lady och Lufsen al over ;-)



Pizzafyllda bar det iväg på skattjakt, ledtråd efter ledtråd skulle letas fram och skatten som var fylld av godispåsar utgjorde del två av det där tämligen lugna kalaset.

Som sagt, det sköna med Pyjamaskalas är lugnet med film under 1,5 timma när alla barnen ligger huller och buller och nära och är helt uppslukade av Hitta Doris.





Sockerstinna barn som knappt ens orkade med tårta och kakor,
En fin kväll där även jag och Kärleken hade tiden till varandra mitt i allt.

Fina barn. Underbara vänner.
En bra grund för livet.
Ta tillvara på det.
Älskade unge.

Kärlek
Mamma