fredag 30 december 2016

DAGEN SOM VI FIRADE JULAFTON ANNO 2016


Fina stora skrutten redo för att fira jul.

Ho-Ho-Ho så kom då Tomten i år igen.
Tänk att han alltid hittar. Magiskt det där.

Och det blev den finaste av julaftnar detta till trots att jag hela veckan före vart sjuk och dålig och full av feber. Men, det där med jul, det händer ju ändå, hur mycket man än tänker att Åh ge mig bara en enda dag till att vila på, snälla snälla...



Årets Julafton anno 2016 gick av stapeln på fredagen hemma hos oss.
Det är det där sk rättvisa varannatår som fått råda, trots att det i flera veckor före jul vart fullständig mental meltdown ang just detta hos både mig och de små barnen.

Tänk, första julen utan barnen på julafton.
Den första julen i vårt Tillsammans-hus skulle firas utan dom.
Det var så enormt svårt att ta in i min sockervaddsluddiga hjärna.
Och förklara det för barnen, speciellt för Julia blev en sargad kväll full av tårar och gråt.
Men långa samtal och kramar så gick det att förklara alla dom sena kvällarna på hennes sängkant.

Så, Julafton anno 2016 firades som sig bör, bara en dag tidigare.
Med stor fin julfrukost uppdukad, med tid att göra oss fina, pyssla och förbereda för den stora Kalkonen som skulle grillas då vi avstod traditionsenlig julmat,



Och Tomten hade hittat till huset med alla klapparna, men dagen för Julafton har han så otroligt mycket att stå i att han istället lämnat kvar sina Ängla-Tomtar, som visade sig heta Selma, precis som Lilla Selma i årets vackra julkalender.


De där Selmorna visade sig bära på den finaste av klappar för alla barnen.


Tomtemor anno 2016.

Första Julen i Tillsammanshuset. 
Första julen i lugn och ro från de vi lämnat bakom oss.
Det var skönt kan jag intyga...



Lite ost och kex är försvinnande gott där mellan julbrunch och Kalle..
Men precis när vi skulle få för oss att slå på Kalle så insåg vi att trots att vi stod mitt i högsta julstämningen så var vi en dag för tidigt för att se Kalle som sig bör.
Hoppsan...



Men så då.

Årets julfotografering på idel fixade glada barn OCH icke att förglömma med mitt gamla återupplivade objektiv som under ett års tid ansett att det var mycket bättre att inte fungera av någon anledning, men si där, på självaste julafton, då så!


Nåja, här har vi det trumpet värre...


Och tvillingarna bus och grus i förra årets julklänningar från Lindex fick klädas på så även detta år.


Så där ja.
Det var lite gladare tongångar må jag säga.








Rätt som det var upptäckte Alice tomtens fina stora luva som satt fast i kaminluckan och det fanns ingen hejd på all den där fantasin som då satte sprätt i tanken och lystna blickar som inte visste om dom skulle tro eller inte.


Kärleken och jag.

Varje dag är kärlek och ömhet. Varje dag är lycka. Varje dag är ynnest.
Att få somna, vakna och vara intill. 
Vi som fann varann. Av slump eller mening. 
Mannen jag tänker bli gammal och grå med.
Han jag varje dag längtar efter så snart jag bara åker till jobbet.
Det är en fantastisk känsla det där.
Att längta efter varandra, att vara varandras bästa vänner tillsammans med all kärlek och passion.
Lycka.





Tänk, ett helt år har gått sedan julen anno 2015

Ett år av tragedi, sorg, lycka, ilska, förtvivlan, glädje, skratt och gråt.
Ett år att förhålla sig till hur andra människor tar beslut som skadar oss som familj men som Han och jag stått stadigt emot, tillsammans, tryggt och stabilt tillsammans.

Denna julen blev en annorlunda jul, men ändå en fin och en att minnas.
Och när kvällen blev mörkare och mörkare och paketen var uppackade, maten uppäten så smög vi oss ut till bilen för att köra barnen till deras andra hem.
Det var tungt. Men vägdes upp av att dagen och kvällen vart fantastisk.
Väl lämnade barn kröp vi upp i soffan, vi den tända brasan.

-Vi klarade det. Det blev bra. Det blev fantastiskt.

Jag hoppas ni alla fick en fin jul.

Kärlek

Maja

lördag 24 december 2016

JULAVSLUTNING ANNO 2016





Fina små inför Julavslutning i Kyrkan 2016 där det traditionsenligt varje år firas att jullovet börjar.
Med rektorn som hälsar välkommen i porten, där alla klasser sjunger och där kramkalas utbryter när allt är över och rektorn hållt sitt jultal.

En fin tradition 














Kärlek

Maja

Dessa foton visas med ett filter jag fick redigera dom i då mitt stora objektiv verkade få fnatt så för att ens kunna rädda dom för eftervärlden får dom upplevas lite gammeldagssuddiga och dusty.

HAR VI BERÄTTAT OM ÖN ELBA


Utanför står regnet somspön i backen och inomhus sprakar brasan,glöggen är urdrucken och vi förbereder för drinkar och kvällens middag på julaftonskvällen, i hallen står de stora resväskorna packade för vårt julfirande i det vackra romantiskt fina Visby under några dagar.

Jag går igenom foton från svunnen tid, foton från vår Tillsammans-resa i Italien i somras och inser att jag inte visat er allt.

Vi har ju inte berättat omElba,om ön Elba.




Denna ö vi sett hundratals foton ifrån och som skulle varahelt fantastisk men som vi med facit i hand egentligen kunde varit utan.

Det finns vackra underbara platser längs Italiens havskust som inte kostar skjortan att ta sig till och ifrån..

Men det visste vi inte närvi här hemma bokade fyra dagar på Residencet på ön, en vidunderlig plats, där vi fick ett uselt rum under jord till att börja med, men som slutade med att vi fick en lägenhet med terrass i solen och fri frukost.

Joho då, när Fröken har bokat något och det inte blir som det utlovats finns ingen hejd på mina engelska kunskaper och förväntningar på att dom ska ordna upp det hela till vår belåtenhet, vilket dom med bravur också gjorde.






Så där bodde vi, dit man kom genom att åka färja såklart och sedan slingra sig längs serpentinvägar som nog inte är skapade för vårt breda fordon.
Kurvor från hell och stup rakt ner.
Men då var det värre att köra över gränsen mot Schweitz mitt i natten på vägen hem..




Vad gjorde vi där ute på ön då?
Vi hittade fantastiska stränder, vi åtgott, drack gott, blev irriterad på oserviceminded restaurang personal och blev tagna för att vara någon slags superkändisar som gömt sig undan uppmärksamheten.

Vi hittade bergsrestauranger med utsikt och insåg gång på gång att vi har en alldeles för stor bil för smala vägar, trånga gränder och minimala parkeringsfickor.




Men som vi njöt.
Av alla intryck, språket, maten.
Vädret.
Varje natt överraskades vi av orkanregn och varje morgon var det knisprigt torrt igen.

Vi njöt av naturen och att få uppleva allt detta tillsammans.





Det är lyckan och ynnesten med del två i det som heter Livet.
Att vi kan njuta av varann och ta varann tillvara.
Vara rädda om varandra och vårda oss.







Där nere, ser ni poolen.
Där låg Residenset.
Där njöt vi.
Av oss.
Av resan.
Livet.

Så där,nu har vi berättat om Elba.
Inte om allt. Det är omöjligt. 
Inte om varenda upplevelse,intryck och uttryck.
Om rädslan över mitt sår som levde sitt eget liv.
Om hur Kärleken varje dag tvättade, baddade, gjorde rent och satte nytt förband.
Hur vi i alla små byar letade apotek då de sterila kompresserna och vattentäta förbanden tog slut.
Allt det vet ni ändå.
Och värmen.
Den fysiska och den mentala.

Kärlek..

Och en riktigt God Jul

Maja