VI ÖNSKAR EDER ALLA

Vi Önskar Er Alla

En Riktigt

God Jul

Kram

Maja

SÅ FICK DOM VARSIN HUND AV FLUFF

-Kommer han inte snart den där Tomten mamma?

Söndag, fjärde advent och idag firade vi den första utav tre julaftnar i huset.

Glögg och mat och kottar på faten som enda dekoration och Alice tyckte det var allt bra vimsigt för kottar ska man ju inte äta.

Och så tomtebloss, vad vore julen utan tomtebloss, och julsång vid bordet, och familj, och choklad och ännu mera mat. 

Mammas Flicka det där..som ihärdigt försökte och försökte få på sig mina skor, utan större framgång, så jag tog fram ett par med lägre klack som sedan klapprade mot parketten med en liten lill-skrot i dom.

Jag minns ju det där.

Att sticka fötterna i ett par skor med klack.

Lite äldre var jag dock.

Lekis som det hette då.

Och dom var av svart sammet, lite Askungen-look och jag var förälskad i dom och la beslag på dom varje dag från utklädningskistan där under fönstret.

Så, jag minns känslan.

Och så kom ju Tomten, eller lite av klapparna.

Julia som inte sett att dom lagts där av mormor och Dennis kunde inte få ihop det när han varit där, vi hade ju varit hemma och så delades dom ju äntligen ut.

Och dom fick dom där älskade hundarna.

Av vit tjock fluffig mjuk päls.

Hundar som myser, viftar, skäller, njuter av kramar, som räcker vacker tass och som fick villkorslös kärlek från första ögonkastet.

-Mamma, nu önskar jag mig ju ingen hund längre, nu har jag ju Josefina!

En härlig dag, precis som jag önskar, och kvällningen stod mannen och jag och slog in paketen som ska lämnas genom skorstenen om bara två dagar.

Dan före dan före dopparedan.

Och dom två fluffiga hundarna, dom ligger tätt intill varsitt barn.

Det var kärlek det.

Kram

Maja

JUL PÅ LISEBERG

- Åh mamma det är så vackert, mycket vackrare än i somras!

Härliga lördag och sista fixet inför årets första julfirande imorgon.

Igår tog vi hela kvällen på Liseberg bland kaniner, karusseller, plättar med sylt och grädde utomhus och så förstås ett besök i den underbara Tomteverkstan.

Med dom hemskrivna önskelistorna ihoprullade i handen gick vi den snökantande gången kantad utav granar, lite mörkt, lite mystiskt och så var vi framme.

och jag tycker det är lika spännande som barnen.

Se alla arbetande nissar (dockor naturligtvis) och deras tomtemaskiner, paketinslagningar och nissar som äter gröt, svarar på barnens brev, bakar, gör leksaker och så det bästa, längst in i verkstan satt han, på liten platå tillsammans med tre små nissar som sorterade in alla önskelistor i små postfack, där stod granen och Tomtedräkten hängde på vänt och Tomtefars alla stora stora raggsockor hängde på sin lina i väntan på att torka.

Jag älskar när det är nån som tänkt till.

Som förstått att gör man det lilla extra så blir det jäkligt bra.

Det blev det.

Barnen lämnade och Alice stod där med tinder i ögonen och sa Gooo Juuuulll och gav kram och Julia fylld utav stunden av att ha hamnat mitt emellan verklighet och fantasi tyckte bara att Tomtefar var väldigt smal och hade grått skägg och inte vitt...

Liseberg är så vackert så här runt julen och även om det iår inte fanns någon snö så gjorde det inte så mycket, kylan fanns där och Kaninlandet som finns sedan i somras är perfekt för barna-ben som älskar att åka karusell.

Jul....ja nu är det bara några dagar kvar, sen händer det.

Men först tar vi lördagskväll med glögg och Jenny Nyström choklad och sen laddar vi för första julaftonen utav tre..

Kram

Maja

VINNAREN

Och….

* en rejält högljudd trumvirvel drar vi av här*

Vinnaren är:

Tjejmorsan

Grattis!!

Lämna kommentar med din mailadress, då du glömt detta, så att jag kan kontakta dig och så till att din dotter med sin svåra sjukdom får sitt trygga armband snarast.

Jag kommer inte att publicera din mailadress.

Kram

Maja

SAKER DU INTE VISSTE

Fredag Happy Fredag.

Barnen skriver önskelistor som ska lämnas till Tomtefar på Liseberg idag och vad passar bättre denna halvmulna dag än att kickstarta med lite:

Saker Du inte visste om Maja

Om det nu är så himmelens intressant vet jag ju inte men då får man ju scrolla neråt

Sjunger högt i bilen när inte barnen är med.

Men vem gör inte det?

Otroligt högt faktiskt. Så där högt att skulle min storebror lyssnat skulle han säga att nu spränger du snart högtalaren.

Han sa alltid det när vi var små.

Jag vet inte om dåtidens högtalarlådor var av sämre sort men han sa så.

Och jag förväntade mig alltid värsta explosionen.

Tonartshöjningar och schlagers är iallafall hårdvaluta men av nån konstig anledning passar min röst för duett med lilla fina Måns Zelmerlöv och Lena Ph.

Eller Perelli och Amanda Jensen.

Ni kan ju aldrig ana vilka klockrena toner vi kan få till. :-)

Jag har ägt som mest 286 par skor.

Att jag vet det tyder ju bara det, på en smula galenskap men hur som haver så har antalet minskat....tror jag.

Som barn tränade jag truppgymnastik men det betyder inte på långa vägar att jag vare sig kan stå på händer eller hjula, för det kan jag inte.

Armar och ben vill liksom inte synka ihop sig riktigt och nån tyngdpunkt för att balansera på händer hittar jag inte alls.

Däremot är jag en jäkel på att dansa bugg och har gjort det sedan 1992 och även svirat runt på tävlingsgolvet i densamma gren.

Träna ogillar jag dock starkt.
Jag kan faktiskt komma på väldigt många bra saker som jag bara måste göra istället för att träna.
Jag kan absolut tillbringa fem timmar oavbrutet på ett dansgolv men det där med att ta sig tid och åka till gym och jonglera med redskap och få upp puls och ta tiden och bli läbbigt svettig ändå ner i hårrötterna.
Nope, inget för mig lata människa.
Vilket ju är riktigt dumt att ha som mantra för sig själv må jag säga eftersom jag läste någonstans att efter man fyllt trettio så sjunker, jodå s-j-u-n-k-e-r kvinnors ändalykt med två, hör och häpna t-v-å (!!) cm per år.
Per år kära vänner!
När man är närmare sextio så går man där och släpar den efter sig om man inte passar sig jäkligt noga för tyngdlagen så med det sagt så envisas jag ändå med att säga att träna inte är min grej nu för tiden...

Jag var revyprimadonna under något år för lokalproduktion och har haft ett fyrsidigt mittuppslag i självaste Amelia i mitten av 90 talet.

Joman tackar ja.
Självaste Adamo var det dessutom som ringde mig.

Även varit frontfigur för Friluftsfrämjandets externa markandsföringsreklam under våren och oh-la-la stackars reklammakare måste jag flinka in med.
Tänk er scenariot Ledare-Maja, som skrattar som Birgit Nilsson var det nån som sa, och just denna inspelning skulle då lyfta fram just mina egenskaper som ledare, min syn på det hela.
Och så mixar vi upp det hela med gapflabb, utrop och svordomar på kroatiska när jag kom av mig och så alla dessa - Bryyyyt!!!
Ja herre min je, men reklamfilm blev det.
Hur många slaganfall jag gav reklambyrån vet jag inte.
Dumt väcka den björn som sover.
Så, icke en medverkan att stoltsera med förvisso.
( Men ändå, av 10.000 blev det jag!!)

Ovan kan ju tecknas som lite skryt men så fungerar inte jag.
Men man har ju för sjutton rätt att vara stolt mitt  det ostolta jantelagarnas land.

Lämnar huset utan läppglans händer nästintill aldrig, och jag skulle aldrig, aldrig ikläda mg väldigt färgstarka Foppa-tofflor, eller färglösa heller för den delen.
Har och kommer aldrig förstå fascinationen riktigt....
Däremot tycker jag att 9 cm pumps med italiens läst är ett ypperligt skodon att klättra omkring i berg i.
Speciellt med en gravidmage med 7 dagar kvar till Do-date.
Men det är ju en annan historia.

Jag äter nästan alltid samma frukost, i samma ordning.
Yber-svensk på den punkten.

Bästa målet på dagen dessutom om ni frågar mig.

Morgongänget på Radio Rix försökte spela mig ett spratt med Luringen och en viss Wachtmeister en tidig morgon, det gick så där, jag var nog det tråkigaste offret någonsin och nej, rumsren var den inte.

Att jag har en extremt sne och vind livmoder kom dom på först efter andra barnet var fött, och därmed de sista, dvs Alice.

Henne fick dom bryta nyckelbenet på för att ens komma ut så hepps så det kan gå minsann.

Jag har nästintill fobi för att vistas i källarutrymmen med hiskeligt gamla cementerade avloppsrör och golvbrunnar, härstammar sedan barndomens matkällare, en vattenpump och en storebror som gärna på skoj låste in...

Nåt mer rafflande då.

Det skulle väl vara att jag varit flintskallig.

Inte så där åh-jag-tappar-håret-av-amningen flintskallig utan

blank-som-en-golfboll flintskallig.

Verkligen blank.

Så kan det gå när väteperoxiden får löpa lite amok.

Tur det växte ut igen.

Kan ju lugnt medge att flertalet år efteråt gick hjärtat lite väl fort så snart jag skulle färga håret.

Önskar alla en Happy Happy Fredag!

Kram

Maja

Fotograf: Julia

Stövletter: ZARA

Skinnkjol: Laredoute

Blus: Darling

FÖRÄLSKELSE VID FEM

Idag firar vi jullovs-början.

Och frukostsamtalet blev ett fullt med mjuka kinder, varmt mammahjärta och kärleksfull Julia.

- Mamma vet du, säger Julia och blir så där snabb-pratande som hon har efter mig, så där när orden vill ut fortare än dom hinner och det blir lite hipp som happ och svimmel-svammel.

- Mamma vet du, igår sa jag det! Jag vågade mamma!

 Jag sa till Adam att jag är k-ä-r i honom, hihihi...jag sa det mamma!

- Åh vad härligt Julia!

- Mmmm, jag viskade det i örat på honom.

Den den femårs-förälskelsen i full blom och helt obesvarat är det nog inte.

Vilken härlig start på jullovet må jag säga, att äntligen ha vågat berätta för sin bästaste killkompis att man är kär i honom.

Fina Fina Julia.

kram

Maja

DOM OSKILJBARA

Mina fina.

Som är helt omöjliga att få med skarpa kanter på foton :-)

Det kramas, pussas och busas.

Alice som lärt sig säga Al-iss när hon delar upp det men Ajje när det ska gå snabbt.

Som ropar Jujja ä du? så snart hon försvunnit ur synfältet och dom små benen kan inte springa nog fort när jag hämtar på förskolan och vi ska gå dit Julia är.

Dom bråkar, dom gnabbas, dom kan slita och dra.

Absolut.

Men dom stunderna är så ohyggligt få och små och korta att alla dom andra världefulla timmarna när dom bara tankar närhet och kärlek från varandra och till varandra, dom överskuggar bråken och den mikroskopiska osämjan.

Dom har börjar räkna ner nu.

Till julafton.

Inte till Tomten ska komma för det vill inte Alice det minsta utan till Julafton.

Med allt vad det innebär.

Mys och brasa och mat och dans kring granen och gröt och kärlek och närhet och Kalle Ankas jul.
Och Morbergs glögg.

Vi ska vara ödmjukt tacksamma att vi har det vi har.

Det finns många, närmare än du och jag tror, som inte har förmånen.

Mitt bland alla andra önskningar så hoppas vi att Kung Bore kunde hälsa på, åtminstone till Jul och jullov.

Barnen går sista dagen på förskolan imorgon, sen väntar ledighet i några veckor.

Det är bra det där med klämdagar må jag säga.

Ledighetsdagar när jag ska njuta udden av att få vara med mina barn, utan dessa timmar ifrån dom.

Barna-armar kring halsen och barnkropps-tyngd i knät.

Doften  i näsan och kärlek i hjärteroten.

Det är en fin jul vi väntar.

Jag önskar alla er detsamma.

Kram

Maja