Julias nya passion, förutom mannagrynsgröten på morgonen, är att gå runt och tända och släcka alla våra lampor...
Idag drog hon under sin lamp-tändar-släckar-runda ned den i fönstret i allrummet, kommer storgråtande och slänger sig i famnen på mig, lägger som vanligt huvudet på axlen och ömsom gråter, ömsom pekar på den golvade lampan och säger - Däää!
Som att det var lampans fel som skrämde henne när det trilade ned.
Jag förösker hela tiden lära henne att gör man fel säger man förlåt.
Julias förlåt sträcker sig till att klappa mig fint på kinden och kramas..och...när man försöker att se så bestämd ut som möjligt, barnet har ju gjort fel liksom, så sätter hon ett pekfinger i näsan på mig och tokskrattar..
Ja vad gör man då? Lätt att vara arg med ett finger i näsan..not.
Kram Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar