Faschinerande läsning, och vackert.

Av en tillfällighet sprang jag på en blogg om Lilla Abbe , jag ströläste och fastnade, och läs detta, det är så fint, och det är så det är, den där nattningen mitt i natten, eller dom flera mitt i natten, man tänker det inte där och då alltid, för då är tröttheten så gigantisk, men det är så som han skriver, Abbes pappa...
Att man snosar lukten, pussar tår och bara gosar in sig.

Varför tog jag för givet från början, utan att veta, att det var en mor som skriver den här bloggen, om hjärtsjuka Abbe och deras tankar och funderingar och om storebror...
Den här bloggen skrivs alltså av Abbes pappa, och den är bra!
Gå in och titta själva, och faschineras av vilka kämpar barn är!

Kram Maja