Julia kommer utspringande från sitt rum, så där lite med höga knän och fladdrande armar, som hon brukar, hon springer för allt vad hon är värd...
Men här kommer hon alltså med pekfingret upptryckt i näsan och säger:
- Ojjojjojoj!!!
Hon hade sonika en kråka i näsan som hon ville jag skulle ta bort.
Sen sprang hon vidare...
:-)))))))
Kram Maja, en helt vanlig dag med Julia :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar