Skadad Stumpa

Solen sken och vi skulle som vanligt hoppa studsmatta.
Eller Julia skulle.
- Hopppaaa!!!!!
Sen skulle mamma få hoppa också tyckte Julia.
På något sätt så vicklade stumpan till foten där vi SATT och hoppade på våra rumpor och AJAJAJAJAJAJ vad ont det gjorde på Julia och AJAJAJAJAJAJAJAJ vad ont det gör i ett ömmande mamma hjärta när det gör så där ont på Snuttan och hon bara kan peka och säga AJ men inte förklara hur.
Efter undersökning så lindade pappa J hennes fot men ve och fasa.
Så här är det.
Julia ÄLSKAR att läsa om Ingrid har plåster.
Men Julia AVSKYR att själv:
1: Ha plåster.
2: Se plåster.
3: Veta att det finns plåster i närheten.
Plåster innebär TRAUMA och gråt och nu pratar vi inte gråt som i gråt utan GRÅT!
Hon gråter så hon töms på energi, hela hon blir en lealös liten boll som helst vill ligga i famnen där hon kippar efter andan och man hyschar henne tyst och stilla i håret. Hon blir inte lugn, oftast somnar hon av ren utmattning efter att ha fått ha ett plåster.
Att linda foten var precis, om inte värre, lika illa.
Till slut gick det att få henne att släppa min hals för att få ligga i soffan och kolla Hejhej (Teletubbies) men ack så ledsen hon var.



Idag kunde hon gå på den men haltade lite, men inget svullet och på em när vi var en sväng hos Vera med familj så skulle hon upp på deras studsmatta.
Minnet är kort.

Kramar Mamma Maja