KUB, sprutor och återkontroll.

Nu börjar det, testerna.
På måndag åker Julia och jag till Alingsås Sjukhus för det återkommande efterkontrollen efter operationen i april, nästa kontroll skulle egentligen planeras in i jan-11 men då är jag "för mycket" gravid.
På måndag är iallafall första återkontrollen, dom kan bara se ordentligt fram till bebisens vecka 15 och då är vi i vecka 11.
Hur man gör om proverna visar på ytterligare förändringar som måste bort vet jag dock inte.

På onsdag är nästa läkarbesök men då på Mvc igen.
Kommer vara som en nåldyna när jag går därifrån.
Eftersom vi redan vet att jag är rh-negativ måste det tas extra blodprover pga detta, det var ju likadant med Julia, plus att vi sagt ja till KUB tester så ett blodprov för det också.
Dom vill även göra glukostester så jag inte utvecklar graviditetsdiabetes då det finns gott om diabetes och osunda kroppar i släkten *hosthost*
Det tyckte tom barnmorskan var grymt att utsättas för då det tydligen inte är så himmelens trevligt, iallafall inte det första testet. Det visar sig väl.

Detta med KUB är ju dock inte det lättaste att ta ställning till, eller egentligen är det det. För mig. Jonas ville mer än jag ville. Vi gjorde inga tester med Julia utan resonerade att klarar vi av ett barn med ev "hinder", ja det gör vi.
Jag står fortfarande fast i den frågan. Jag är mera nervös för tvillingar än att få ett barn med utvecklingsstörning, om det får man tycka vad man vill.

Hur som haver, jag har uppnått den faschionabla åldern av 36 och då erbjuds man detta gratis, (annars 1800 kr) och med KUB får man via blodprover, blodproteiner, och en "nack-mätning", sk NUPP, fram en sannolikhetssiffra på chanserna/riskerna med att få ett barn med DownSyndrom.
Det görs också ett stort UL (ultaljud) på Borås Lasarett, (13 okt ska vi dit) med organcheck för att se eventuella missbildningar mm.

Beroende på resultat får man göra fostervattenprov men där satte jag ned foten och sa NEJ, det är för stora risker och så länge inte vetenskapen, vad det gäller sannolikhetssiffror, inte är 10000 procentig så tas ingenting bort från den här kroppen kan jag lova.

Skulle det visa sig att bebisen har tre huvuden och inga ben, ja då hamnar man i ett annat läge, men inte annars.

Varför då göra testerna och genomgå all vånda kan man ju fråga sig.
Nyfikenhet och iver, Svarar jag.

Pga att i Lerum, kanske är så på alla ställen, så har man tagit bort det första ultraljudet vid inskrivningen, för andra-föderskor, dvs jag.
Med Julia gjordes ett första UL i vecka 9.
Med detta lilla knytte skulle vi få vänta till vecka 18.
Ni som känner mig vet att vänta är ingenting jag är särkilt bra på.
Gör man däremot dessa KUB tester så gör man ett stooooort UL i vecka 12.
Där man då även kan upptäcka missbildningar, hjärtfel, ryggmärgsbrock mm.
Så man kan förbereda sig känns det mest som, inte pga att söka fel, utan för att förbereda sig.
Och som sagt, ja är mera nervös och drömmer mardrömmar om tvillingfödsel än om funktionshinder...

Kram Maja