Jul på Liseberg

Åh äntligen var vi där, på Lisebergs Jul!

Vi lämnade ett snövitt hem med ishalka så vi knappt kom till bussen, för att välkomnas av ett regnande Göteborg, som trots detta gav oss lite julkänsla så snart v kom in i parken.

Vi började med ett besök i Göteborgs finaste och mest genomtänkta Amningsrum.

Där stor som liten har det bra medan liten fick mat och torrt i rumpan.

Sen var vi redo!!

Först tog vi det som inte krävde två föräldrars närvaro.

Djuren.

Tomtens renar var nog det mystigaste.

Julia var hänförd...och när den här renen fastnade med repet mellan "tårna" i klöven blev hon jätte-orolig.

För Tomten var ju inte där och kunde hjälpa.

- Åh stackass jenen mamma...tjoj du tomten kommej snat?

- Jag tror att han kommer sen och hjälper alla sina renar så dom kan åka genom himlen med släden hem sen.

- Åh de va bja!

Julia har pratat och pratat om alla Kaninerna på Liseberg, hur hon skulle krama och pussa och hur hon saknat pepparkakskaninen vi träffade på förra året på Jul på Liseberg.

Men när det väl kom till kritan så var det bara denna enda Kanin-tomten som fick en kram, förvisso en stor och härlig men när hon och jag skulle gå in i Kaninhuset där det stod två spelande och sjungande figurer och Kanin-mor satt på trappan, då blev hon reserverad och ville inte.

Och jag tvingar inte.

Vill hon inte så vill hon inte.

SÅ vi tog långa omvägar för att inte behöva gå förbi Kanin-Mor.

Men karuseller, där var hon modig!

Farfars bilar åkte vi tre eller fyra gånger och sista gången fick jag sitta bak.

Ponnykarusellen åktes fem sex gånger och hade hon fått bestämma så hade hon aldrig lämnat den ens för att stå i kö...hon hade suttit kvar än.

- Åh de häj äj sååååå häjit mamma.

Sa hon där hon satt som en kung i elefantsätet.

Hennes framtidsplaner är ju att bli pilot säger hon.

Så, vi frågade om hon villle flyga flygplan, helt själv.

Det ville hon och var så duktig. Höll stenhårt och rörde inte en fena fören tjejen hade spännt fast henne.

Och det gick högt, och lyckan lyste.

När hon kom ner utbrast hon till Jonas:

- Jag såg heja väjden!!

Ännu mera karusell men då fick det bli "gajopp" hästarna som åker upp och ner...

Fröken åkte nog minst 10-12 karuseller och regnet bara tilltog så när klockan var strax före sex kände vi alla att vi var ganska mättade.

Då hade vi inte ens varit inne i någon av alla fina julbutiker, besökt någon röd liten bod eller druckit den minsta lilla glögg.

Julia och jag spelade två gånger på leksakshjulet och valde nr 3 (hennes ålder) och första gången blev det nr 2! Attans och nästa gång nr 9...

Innan vi for hem frågade jag om Julia ville hälsa på Kaninerna engång till, det ville hon inte..

Vi skulle ju åka hem till min kusin Jens och hans Emma och hundarna Phoebe och Ragazza.

Julia var dock lite bekymrad hur vi skulle komma dit, dom bor ju så högt upp på berget.

Väl framme blev vi serverade ofantligt goda hembakade bakverk som var gigantiska och det var gott med värmade kaffe efter några timmar i kylan.

Julia for runt och var jublande glad (och super trött) och lekte med Ragazza (Jagassa) , myste i soffan med filt och kudde med Emma, satt i knät och Jens men allt i två sekunder, annars hade hon somnat :-)

Två timmar flöt fort förbi och heöt plötsligt var hon halv nio, inte undra på att barnen ville sova :-)

Vi lämnade ett regnigt Göteborg och kom hem till vintervitt landskap.

Som två skilda världar.

Kram Maja