Alingsås i Ottan

06.30 började alarmet spela min softa alarmmelodi, smyga upp..

Göra mig klar i badrummet.

Julia kommer upptassande efter en kvart, jag fixar henne klart med tvätt och kläder och placerar henne invirad i pläd framför morgon-bollibompa.

Ut i köket och pressa en kaffe till mig på stående fot, Julia yougurt i nappflaska, hennes favvo...

Fixar lite tågfrukost smörgåsar och yougurt, frukt, gröt och välling.

Packa väskan.

Smyga in och väcka Alice som ler sig gladaste leende bara man sjunger Godmorgon..

Amma, tvätta, byta, klä på Alice.

Alla måste kissa.

Alla ska ha ytterkläder.

Alice bajsar när hon är yterklädd påklädd.

Tack för den.

Snabba snabba stress stress.

M-å-s-t-e verkligen gå senast 08.20 till bussen för att hinna med, beroende på första nerförbackens skick, har dom inte grusat, kommer vi aldrig ner..

Dom hade grusat, tack och lov!

Äntligen på tåget!!

Kommer ner till stationen.

Hissen ner i viadukten är trasig.

Tre trappor att ta sig ner i brant lutning, med dubbelvagn, fullpackad med det värdefullaste jag har.

En kvinna hjälper mig glatt att bära ner vagnen dom tre trapporna, tack du underbara!!

Andra hissen från viadukten upp till spåren funkar.

Felanmäler hissen vid telefonnummret,

Privatpersoner får inte det.

Komungubbe måste upptäcka felet och sen ringa.

Hur många komungubbar åker hissen som luktar alkis kiss och spya...om dom inte måste?

Vi måste, jag har vagn.

Hissen blir inte fixad.

Äntligen på tåget med tjejerna och vi tar fram varsin frukostsmörgås och Alice får lite välling i förebyggande syfte....

Hennes morgongröt kom ju av sig av tågresan.

09.45 var vi på Barnmorskemotagningen i Alingsås.

Då är det av med allas ytterkläder så barnen inte blir stekheta och sen kalla = sjuka.

Det ska kissas och fixas och blöjbytas.

Kaffesugen!!

Fanns inget...

Julia leker med en stor docka, tung som Alice och lika lång, det är hennes bebis.

Alice vill inte amma.

Fyllda bröst gosar hon med, gurglar åt och värsta av allt..hon tittar på mig och ler, sen biter hon, hårt, med sina fyra tänder.

AJ!

Här står Julia i ett fönster mellan korridor och väntrum och undrar med helt förtvivlad stämma.

- Näääääj kommej dokton mamma, näj jopaj hon ditt namn?

- Doktorn kommer och hämtar oss och då ropar hon mitt namn.

- Ååååå näj då..de äj så jänge dit.

Till slut fick vi komma in, tappra tålmodiga duktiga Julia som blir nöjd och glad om man föreslår en liten saga.

In till dokton, ligga britsen, kleta in magen, på med ultraljudet och där, japps, där fanns den.

Den Vilse-komna Spiralen.

Ha!

Den fanns, men inte där den ska, så åter till doktorn en annan dag och ta ut och sätta in ny.

Oj så skojsigt.

Ironi.

När vi var klara och alla påklädda igen vankades det fika på något av stadens alla mysiga cafér...där vi kommer in med duon och där dom hade kanelbullar.

Frökens beställning löd:

Bujje och vajm sokjad,

Självfallet älskade Julia.

Alice bara hänger med, och hon gör det bra.

Inget, och jag menar, inget gnäll, gnöl eller tårar, hon är nöjd, så nöjd, hon spanar in omgivningen, skrattar, tjattrar och tycker det är fantastiskt roligt när Julia sjunger för henne.

Eftersom FiaStorSkrot var så ohyggligt duktig och alltid visar sin bästa sida på cafér, pratar med andra, gör som jag ber och ja, ärså därlillgammalt duktig, så delade vi på en chokladboll till efterrätt.

Är det Café så är det.

- Vet du mamma va som är godast på sokjabojjen?

- Det vita?

- Hihi nej din jijja dummej, det bjuna såkjat, sokjaden, hihi, tokmamma däj!

Alice detta lilla gröttroll.

Cafétjejen var så rar så rar.

Hon fixade lagom varm oboy åt Julia, hon ordnade en liten fin tallrik med varmt vatten till Alice gröt och kom och frågade om jag ville ha mer...

Fenomenet Julia- Alice fortsatte att charma damer även när jag gick för att hämta påtår.

Det betydde att jag var tvungen att gå till ett angränsade rum, jag hade hela tiden uppsikt över tjejerna, men jag har ändå lärt Julia att:

- Om någon, vem det än är, försöker ta tag i dig, eller Alice så skrik, skrik allt vad du orkar, tills jag kommer.

Och Julia nickar.

Efter lång och mysig fika gjorde vi stan, Alice somnade, Julia pratade, satt ömsom i vagnen och ömsom knallade hon själv.

Hem med tåget for vi strax efter tre, en lång dag.

Väl hemma på stationen, tror ni hissen var lagad?

Icke..

En snäll annan mamma fick hjälpa mig upp.

Julia fick gå bredvid och vi fick bära den tunga lasten i brant lutande trappor.

Tack rara igen för dessa frivillga mäniskor som är villiga att bryta ryggen för att jag ska gå markläge efter tågresan.

Hemma och trötta runt fyra tiden..

Behöver jag nämna att imorgon ska vi dråsa runt i våra pyjamasar till minst kl 10..11...

En härlig dag, med härligt sällskap.

Jojust det, Julia rättade mig idag, helt korrekt.

- Nu får vi äta upp vår varma choklad Julia, sa jag på cafet.

- Nä mamma, man sägej inte äta, man sägej djicka, då bjij de jätt.

Ja härliga barn, då blir det rätt!

Kram och tack för idag.

Maja

.