Äntligen tappade hon den första tanden som suttit lös i några veckor.
Fast hon hade ju då rakt inte märkt det utan blev snopen när jag efter förskolan påpekade att den var ju borta.
- Oj, då har jag kanske svalt den...
Så, för att Tandfen ändå skulle hitta hem till oss och ta hand om oss och lämna en liten peng så skrev vi en lapp och jo-ho-då, minsann hade den fina lilla tandfen vart där efter mörkrets inbrott och minsann lämnat några kronor..
Och ja, upp och ner hamnade bilden....
Men tandfen läste den åt rätt håll.
Kärlek
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar