Måndag: Utflykt!
Vi packade ostfrallor och Julias hembakade muffins i ryggsäcken, gjorde varm choklad och promenerade till sjön för att ha det gott och springa omkring.
Pulkan fick vi plocka fram igen efter att ha packat in den för två veckor sen i förrådet.
Nerpackad, det blåste vindigt och kallt, dockan Ella och Pricken låg nerpackade i sin åkpåse och Julia i sin.
Men efter en stund fick fröken hoppa ur och gå själv, det var alldeles för lite snö och för mycket grus, jag var genomsvett så Julia var fantastiskt duktig, inte bara gick hon nästan hela vägen till sjön, hon gick hela vägen hem, själv, på sina små ben.
Fika, muffins, frallor och oboj i vuxenmugg.
Världens Bästa Julia!
Varm choklad i vuxenmugg...
Sen var det dags att utforksa stranden, som nu var ganska tom på snö...
Och när jag sa att du får inte springa iväg utan säger jag att du måste komma så måste du komma.
(finns tendens att dom där små benen springer iväg skrattande annars...)
Då la hon huvudet på sne och svarade:
- Mamma, ja kommej baka stax, de jovaj ja, kommej stax baka.
Och så gick hon fem meter bort.....
- Ja hitta en pinne tijj dij mamma...
- Den tijj dij, Juja hitta en tijj...
- Vi sa söpa en kok tijj pinnen mamma och fiska fiskaj i sön.
(- Vi ska köpa en krok till pinnen mamma och fiska fiskar i sjön)
- Som Lotta...?
( Lotta på Bråkmakargatan)
- Ja som Jottas pappa jöj.
( På deras utflykt till sjön gör Lottas pappa egna metspön av pinnar)
- Titta mamma, en igejkott hitta ja tijj dij, den fåj du.
Det här är igelkotten.....
Efter en timma drog vi oss hemåt och var frusna, på vägen hem kom det en häst gående.
- Titta mamma den sej ut som jijja gubben.
Och det gjorde den verkligen, såg ut som Pippis häst, vit, fast utan sina prickar.
Den stannade och vi frågade om vi fick klappa, det fick vi gärna.
Sen fortsatte vi promenaden hem.
Ni som gått den med oss vet ju att det är kuperad terräng där vi går, brant uppför och brant nedför.
Julia gick utan problem, det tog tre gånger så lång tid men värt varenda minut.
Hon tittar och pratar och resonerar med både sig själv och mig.
- Mamma, ja fik kjappa hästen, den åt mojot, tycke ja om mojot mamma?
- Julia, du måste gå här på vägen där det är grus, inte där i kanten där du kan ramla på stubbarna.
(det var isigt och komunen har kapat träd så kanten var full av korta vassa små smala stubbar att slå pannan i)
- Ska ja gå häj på dij mamma?
- Nä, inte på mamma, men bredvid.
- Häj gåj ja tjallajala.
-Titta mamma, en kissekatt!!!!!!
Som min Simon, toj du den vijj ha en puss?
- Nej, vi känner inte den katten Julia, han vill nog vara ifred.
- Ja toj han jetaj efter sina kompisaj toj ja. Hejhej kissekatten!
Och så vinkade hon glatt.
I samma trädgård stod två trädgårdstroll.
- Mamma, tå tjoll, titta mamma, däj äj tå tjoll.
- Mamma, vaj äj min pinne tijj pappa?
- Den ligger bak i pulkan.
- Ja de jöj den, den ska ja ge tijj pappa näj han kommej hem.
- Toj du pappa bij gad då?
- Inga jåjuj sej ja (råddjur)....
Och så gick vi vidare, kom till branta backen så jag frågar:
- Klarar du denna backen också Julia eller ska vi ta pulkan?
- Ja kjajaj mij mamma...kjajaj du dej mamma?
-Gåj de ba mamma?
- Häj måte vi gå siktigt mamma.
Herregud vad jag önskar att jag kunde spela in varenda konversation vi har, så Julia får lysssa när hon blir stor, men att skriva ner bitvis får duga sålänge.
Hem kom vi iallafall, och kalla var vi, så vi myste med film och filt i soffan.
/Kram Maja
