Alla Hjärtans Dag igår och presenten köpt med omsorg....
- Toj du pappa bij gad mamma, de toj ja.
- Titta mamma vicken fiiin josett!
Det här fanns i pappa J's paket.
En slips och bröstnäsduk...
Julia har pekat och valt och valde med "pjickaj".
Och jodå, jag och Julia fick också något...
Ett blomsterbud som kom med en stor orkide i kruka...
Så personligt...
Så romantiskt...
Så genomtänkt....
Ironi...
Jag har flera gånger avsagt mig önskan om blomsterbud, jag vet inte vad det är med män men hur kan man i sin vildaste fantasi tro att det är mer uppskattat att en okänd man/kvinna kommer och knackar på dörren och överräcker en påse med Interflora logga, än att ens man själv, när han kommer från jobbet, har slinkit in i den lokala blomsteraffären, själv valt ut ngt enkelt, och själv överlämnar den lilla blomman när han kommer hem..
Det betyder mer, det betyder engagemang och att man tänkt till.
Eller varför blommor?
Hur vore det att tänka ett steg till om man nu nödvändigt ska ge något.
Ge något som bekräftar att du vet vem du lever med.
Att du lyssnar när ni pratar och inte bara hör vad respektive säger.
Om det sen bara är en liten chokladbit för fem kronor från macken, eller ett lypsyl mot vinterns nariga läppar, eller en ask med halsbrännetabletter (då mina tar slut hela hela tiden) så säger det mer än en opersonlig blomma levererad av okända människor sent på kvällen...
Det kan låta otacksamt, de är det inte.
Jag uppskattar bara det lilla i vardagen mer än dom stora gesterna.
Jag uppskattar mer att saker blir gjorda när dom ska, att slippa laga middag varje kväll, att få nattlig avlastning med Julia och att slippa vara den som fixar med allt "socialt".
Att blöjor fylls på när den sista tas, att
få en sovmorgon och frukost på sängen och en skvaller-tidning jag aldrig brukar unnar mig.
Men orkidén..ja den står i vardagsrummet, jag tycker orkideér är jätte vackra, men den här könns inte som en uppskattning...
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar