Jag vet ju att jag är tjock.
Jag vet ju att jag har en enorm kula där fram.
Tro mig, jag vet.
Det går mig inte förbi.
Därför är det ju inte så himmelens roligt när folk säger:
- Oj så tjock du är!!
- Oj vilken stor mage du har!!
- Hejsan Tjockis!!
Jag vet ju allt det där...och det värmer inte så skönt när man dessutom då, som jag just nu, har dryga 16 kilos överplus på vågen, allt man tar på sig stretar och stramar, över ben, över armar, över rumpa och över lår.
Benen svullnar och nya gummistövlarna passar inte längre, ansiktet känns svullet och hur man än försöker så känner man sig aldrig riktigt tipp i topp för man är liksom bara så himla tung i kroppen.
Jag skulle vilja gå på strapats och utflykt med Julia vareviga dag som solen skiner men jag orkar inte och kan inte.
Dit är inga problem men vi ska även ta oss hem, att gå till lekplatsen längre bort funkar inte då jag är i behov av toalett fyra gånger i timman....Så vi håller oss i trädgården, med leksaker och fikamys.
Så, jag vet ju att jag är tjock, jag behöver inte påminnas om det.
Men då, då får man ett mail med dessa rara värmande ord:
"Åh gulliga bulliga söta du!!!"
Dom orden, dom värmde!
Gulliga, bulliga....det lät så rart!
Och långt ifrån Tjock :-)
Orden kom från min fina vän Linda.
TACK!
kram Maja
1 kommentar:
Jag tycker varken man får kalla andra eller sig själv "tjock" då man är gravid. Tjock är man då man är överviktig, inte när man har en bebis i sin mage. Det är något helt annat. Äh, 16 kg - det är inte så hemskt som det känns just nu, Maja. :-) 12-14 är ju bebis med allt vad den behöver. Jag, jag blev ju både tjock och gravid, då jag gick upp 35 kg båda gångerna. Du är bara gravid. Bullig, det var ett sött ord. Särskild med tanke på att man har en bulle i ugnen. ;-)
Kramar
Skicka en kommentar