Ett Eko

Vi sitter och äter ute på altanen, och Julia strular lite.
- Nu gör du hyss Julia.
- Nej...Emij göj hyss, han haj en snickeboa, och göj hyss heja dagajna.
- Vad gör du då Julia?
- Ja baja bjåkaj, ja göj inte hyss..

Tilläggas ska att Julia gärna är ett eko.
Och det kan vara lite roligt.
Även om Jonas och jag är i samma rum så ska hon upprepa det vi säger, till varandra.
Så här.
Vi sitter vid middagsbordet, Jonas och jag mitt emot varandra, Julia på kortänden.
Vi har alltså ca 1 meter mellan oss Jonas och jag.
Jonas har pratat med farfar.
Och jag undrade hur det var med dom.
Maja: - Hur var det med farfar och Gunilla?
Jonas: - Dom var på väg hem nu, dom hade stannat i Ullared.
Julia: (tittar på mig med huvudet på sne) - Det vaj bja me fajfaj, dom hade handjat på Ujjajed.
Maja: - Jaha...vad tror du dom hade handlat då Julia?
Julia: - Hm, ja vet faktiskt inte....va hade fajfaj handjaj på Ujjajed pappa?
Jonas: - Jag vet inte.
Julia: - Mamma, pappa vet inte...

Och så där håller det på.
Ett ständigt Eko, men ett härligt.
Och hon har roll-lekar, eller mer...Hon har fantasi.
Jonas och hon byggde en affär av duplot, på övervåningen sov en kille hon döpte till Bosse.
Bosse gjorde dumheter (jag brukar säga åt julia att hon gör dumheter när jag tycker hon ärt olydig) och han fick då sitta i sin skorsten (en lego-kloss)
Jag tar det som likamed tecken till hennes skämshörna.
Att hon faktikst kan överföra det hon upplever, det hon känner, på andra, och annat.
Vilket är väldigt bra för att vara tre år.
Sen är det inte sagt att man blir mindre galen för de på hennes olika bus och hyss men hon gör dom inte av elakhet eller med flit känns det som.
För när jag säger:
- Nu gjorde du dumheter Julia.
- Vad jode ja då mamma? Säger hon och ser konfunderad ut.
Och så får man ju tala om vad det var man tyckte som var dumt. Kasta någon leksak eller strula vid maten.
- Föjåt mamma, vaj de dumhetej?

Vi har jordens raraste treåring, som just nu testar lite olika gränser, men mest bara förvissar sg om att vi ser henne, trots att lillasyster pockar på uppmärksamheten i och med att hon nu är med oss på ett helt annat sätt.
Så man måste vara noga med att hela tiden säga att, Ja jag ser dig Julia, du behöver inte hitta på bus för att jag ska veta att du är här, jag vet ju att du är här, och jag ser dig, hela tiden, och Alice vill ju att du ska vara här...
Och det är helt sant, Alice älskar när Julia kommer.
Hon skiner upp och börjar gurgla och flaxa med armarna och imorse, då fick vi nytta av våran 240 breda säng, för där låg vi allihopa, Julia skulle absolut ligga bredvid Alice.
- Ajice jijja pjutten. Små pytteföttej haj du. Haj du sovit gott Ajice?
och Alice, hon bara spottar ut nappen och skiner upp.

Våra tjejer, våra finaste tjejer.
Trots skämshörnor, tillsägselser och trotsperiod så är det verkligen våra finaste tjejer.
För det där, det hör liksom till. Det går över, som Julia brukar säga.
Kan man ha det bättre?
kramar Maja