Scenen är vid matbordet igår kväll.
Jenny, Erik och barnen har åkt hem pch vi pratar.
- Var dy roligt att Edwin och Wilmer var här idag?
- Ja, de vaj jojigt....pappa ejik va också häj, o mamma jenny.
- Visst är dom snälla.
- Dom äj jätte snäjja, dom äj inte dumma.
- Såklart inte.
- Och mamma, ja bjev inte bjyg ajjs.
- *ler* Blev du inte blyg Julia?
- Näää.
- Hur blir man när man blir blyg då?
- Man gåj tijj sitt jum (rum)
- Vad gör man då?
- Jekej (leker).
- Brukar du känna dig blyg ibland.
- Ja ibjan...för banen.
- Blir du blyg ibland för barnen?
- Hm..vijken smaski fjamp (svamp) de va pappa! (tog en tugga av middagen)
- Du behöver ju inte känna dig blyg...
- De gåj övej...mums vijken smaski mat, tyckte du de mamma?
Sen fortsatte samtalet, om snällhet och blyghet och smaskig mat och annat som far runt i huvudet på en treåring i ett enda virrvarr.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar