Kollikokk Små Knyttisar.

Härliga Onsdag och Inspirationsträff med Katarina.

En "Mulle" med många många års erfarenhet av barnträffarna  med allt från Knott till Strövare.

Här hälsar hon på oss alla med Knopp Dockan.

(Som Julia blev jätteblyg och rädd för. När vi kom hem berättade hon att det var dom där antennerna som rörde sig som var läskiga...)

Vi träffades uppe vid Riddarsten tillsammans med mamma Stina och Albin...

Stina som Julia tycker väldigt mycket om och det syns för hon vill dra med Stina på allt och håller sig gärna nära henne.

En krypande och upptäckande Albin i det höstiga kalla vädret.

För igår var det verkligen kyligt efter ett tag och vi höll på i 1,5 timma vilket var alldeles lagom för alla barnen. Stora som Små.

Katarina var ju där igår för att ge oss lite ideér, lite nya infallsvinklar, tänka lite utanför boxen och inspirera och hon var (är) verkligen som en frisk ö-fläkt som blåser in och det tyckte verkligen Julia om, och det bara lyste ur ögonen på henne när hon ville se mera av vad Katarina hade hittat på.

Det fanns utlagda spår vi fick gissa på vad det var, och inget var rätt eller fel, och vid ett träd hittade vi till barnens förtjusning en Ekorre (låtsas) och Julia som älskar ekorrar (hon har väl tre här hemma i sin sånglåda) blev lyrisk.

Sen sjöng vi, i anslutning till det, både Ekorrn satt i Granen och Ekorre Ekorre vickar på sin svans.

Vi pratade om vad den äter, vad den gör, vart den bor osv..

Sen gick turen vidare och där fanns både uppbundet garnnystan vi skulle följa, en Igelkotte på marken som vi klappade och pratade om och råddjurshorn vi fick klappa.

Allt mycket enkelt men pedagogisk och väckte barnens nyfikenhet på ett härligt sätt.

Julia som är van att upptäcka saker när vi är ute tyckte detta var toppen och det gav en massa aha-upplevelser på vad man kan göra för enkla saker här hemma när vi är ute i skogen tillsammans.

En glad Alice som mest bara skrattade när hon fick komma upp, fast det egentligen var lite för kallt för den lilla skruttan, men vem vill ligga i vagnen när man kan vandra från famn till famn och bara skratta med dom där två risgrynständerna :-)

Precis, här sitter och nöjd och glad i Marias knä.

Hon som är barnledare och var med oss första gången i skogen.

Det här vinskyddet fanns ju där i skogen och vi kom dit när vi gått den spännande banan Katarina hade gjort.

När vi kom hem skulle Julia återberätta allt för pappa Jonas och visade med sina små händer, mellan tumme och pekfinger att vi hittade ett -putteputte-putttteeeee jitet huj i skogen".

Maria, Alice och så Robin bakom.

För mamma Therese och lilla Pontus, som är i Alice ålder, var ju också med såklart.

Katarina hade även med sig små burkar så vi kunde samla spindlar, maskar och det som barnen hittade. Den där påsen tyckte fröken Julia, som vill alla så väl, att alla ska ha det bra, att alla ska ha ett hem och sova i, den där påsen skulle därför promt bli Ekorrens hem och sen släppte hon den inte fören vi skulle fika, och knappt då...

Vi fick höra enkla saker man kan göra i skogen, gåtor som barn klarar, ha med sig böcker, läsa sagor och så självklart, fika.

Och leta efter saker under alla löv..

Eller bara leka tittut...

Efter all aktivitet och ju kallare det blev smakade det verkligen gott med den matsäcken som alla hade med sig. Varn oboy, smörgås och pepparkakor hade vi igår och fröken var nog hungrig för vipps hade hon inte bara ätit upp sin smörgås utan även större delen utav min :-)

Maria.

En Julia med fart i benen.

Innan vi skulle hem skedde dock en liten blöt olycka, något som aldrig hänt utomhus sedan vi slutade med blöjor dagtid, och jag min dumma nöt hade ju inte en tanke på att det kasnke kunde behövas lite ombyte till stora fröken, som mitt i allt det roliga glömde bort att hon blev kissig och så kom hon och berättade det och var så ledsen och himmel ännu ledsnare när jag fick tala om att hon måste åka i alla blöta kläderna hem.

Det gick bra tillslut och väl hemma blev det ett varmt bad, något som nog bara var skönt då man belv lite frusen i det ruggiga vädret som även gav oss regn innan vi var hemma igen.

Nästa Mulle är på onsdag igen, spännande!

Kram Maja

Ps, det är fantastiskt vad barn tar in olika intryck fast det inte alltid verkar så för på kvällen, och när jag gick in för att säga godnatt till Julia så kunde hon återberätta nästan hela dagen och sådana där småsaker som Katarina hade berättat och frågat om.

Kl tre inatt väcktes jag dessutom av att någon satt och sjöng.

När jag gick in till henne så satt hon i sin säng, i knät låg alla djuren, även Flodhästen, och så sjöng hon sången om Stenen (från Knytte-boken), Ekorren och Mors lilla Olle.

- Nu måste du sova, viskade jag.

- Jamen mamma, ja ska baja sunga kjat föst. Fjodhästen haj ont i skajjen fösståj du.

/Maja