Kvällen

Johodå...nog fick jag sällskap av Alice i soffan vid niotiden igårkväll, här är kl 23 och somna vill hon inte....

När Julia varit på gympan med pappa J släppte han bara av henne och åkte vidare till jobbet.

Julia fick sina utlovade och beställda pannkakor och sen var det nattning.

Pyjamas klädda och mysiga läste vi saga i Julias säng för två skruttar.

Prata om gymnastiken, stoppa om, Pussa och säga Tack för idag.

Lillfis nattas i vårt rum med mega ammningen, somnar som en stock i sin säng och mamma Mu trött som en stock gör sig lite egen-tid-kvällsmat, dvs the och fralla att avnjuta under pläden framför teven i ljusfladdret från alla tända ljus.

Kvällen verkade bli bra..alla barnen sover och kl är ca 19.

Julia sov så snart jag släckte lampan och Alice sov gott med små snarkningar från den slemmade näsan.

Men så lugnt skulle jag ju inte få det denna kvällen heller.

kl 21 börjar hon...jag vaggar, vyssar, klappar, sjunger, ammar som tröst, nynnar men inget hjälper, så fort jag gör den minsta lilla rörelse av att gå ut ur rummet så gallskriker hon så hjärtat skär.

Efter 30 minuter orkar jag faktikst inte ens försöka mer.

Jag blir "lat", tänker att det får bli sällskap i soffan.

Softar ljuset, sänker tv-ljudet.

Så, bilden är från soffan, vi ligger nerbäddade där hon och jag..

När Jonas kommer halv tolv har hon ä-n-t-l-i-g-e-n somnat i min famn.

Äntligen kan jag få gå och lägga mig.

Alice läggs i sin säng och sover där hela natten tills jag lyfter över henne kl 06 till mig.

Såklart har hon ammat under natten men viljat somna om hos sig, och inte hos mig.

Ikväll hoppas jag inte att J ska jobba över...

Imorgon ska han få vara hemma på förmiddagen enligt chefen, sen är han ju borta till minst 02 kan jag tro.

Jag beundrar alla ni ensamstående där ute...

Jag fattar inte hur ni orkar.

Den här perioden hon har måste gå över snart.

/Maja