Grannar

Först inget, sen något enstaka och nu bara bubblar det ord och meningar (4 och 5 ords) ur munnen på henne.
Hon vet att faffa och unilla (Gunilla) kommer på lördag och hon pekar bestämt vart faffa ska sitta och har ritat teckning, på eget initiativ skall tilläggas.
- Faffa ha den.
Hon tycker massor om våra grannar i gula huset, iallafall så ska vi baka åt Cia hela tiden.
(vilket vi ibland gör)
Rätt som det är säger hon:
- Cia Gunna.
Gunnar, det är mannen det.
- Vad heter flickan då Julia som bor med Cia och Gunnar?
- Fia. (hon heter Sofia)
- Vad heter dom i det blå huset på andra sidan oss? (och så får man peka såklart)
- Kenne-nett. (dom heter Kenneth och Anette men Julia drar ihop dom :-)
Hur som haver är det väldigt duktigt att kunna namnet på sina grannar och peka ut specifikt hus när man vill att hon ska para ihop hus och person.

Igår köpte jag en verktygslåda åt henne som hon kan ha sina verktyg i och gå
omkring med när helst hon vill grejja.
Imorse kom hon dragandes med den och sa:
- Jujja affä köpa den.
- Ja den köpte Julia i affären.
- Ja-aa.

Vid lunch idag så stod hon vid bordet och såg fundersamt på sin tröja och så kom det:
- Nä Jujja töjja byta, nä spilla den.
Hon konstaterade bara att nej, hon kunde nog gott äta med den tröjan på sig för nä, spilla skulle hon inte...
Till saken hör att vårt barn FÅR spilla, vi har två tvättmaskiner och hon äter alltid med hakklapp, men hon kände sig kanske lite extra fin idag att hon ändå ville ta sig en funderare på om tröjjan skulle vara kvar eller inte... :-)

Gud vad jag älskar denna ungen!
Har jag sagt det förr?
Jaha ja...jamen då så! :-)
Kram Maja