Om man viker av åt höger vid hållplatsen vid vår gatas början, kommer man in på en härlig skogsväg.
Den skogen är full av blåbär på sommaren och den sägs innehålla svampar på hösten.
Även om inte vi hittade några.
Går man ca 20 minuter, kommer man till hagarna.
Det vet Julia.
Och där går det massa kor, lite längre bort hästar och lite längre bort betar fåren.
Vi gick dit.
- Hej och Hå vilken uppförsbacke Julia.
- HejHåhejHå uppebacke!
Jag vet inte vad som hände men helt plötsligt skulle inte "Picka" följa med utan hunden..
Jag tror att det berodde på att Pricken var en utbytt ren pricken medan den sunkiga illaluktande låg i tvätten, hon känner det, direkt att hennes Picka inte är den Picka.
- Hääääst!!!!
- HejHej Häst hejhej!
Vi fortsatte mot fåren.
På håll är dom helt oki...
.....dom här var dock ganksa många och stora...
Men, vi satte oss på underläggen där i gräset, vid det rangliga staketet och skulle fika,och det var mycket noga att hunden fick vara med.
- Vovve inte vagn.
Man kan aldrig gosa nog så mycket med sina djur....
Älskade vovve, pusspuss!
Nåväl, bäst vi satt där och fikade bulle på kanelbullens dag så trampade fåren allt närmare staketet och rätt som det var tittade fem stycken väldigt stora fårhuvuden ut genom den rangliga grinden.
Till Julias förtjusning. Inte till mig. Som sagt, jag har respekt för stora lurviga djur.
Det kändes säkrast att vi tog vår lilla picknick med oss och tog samma väg hem igen, för att Julia skulle få se djuren i repris...
-Hurra nu blev det nedförsbacke istället Julia!
-Huuaaaa, nerebacke!
Några av kossorna, som inte alls tog samma notis om oss som fåren gjorde. Vilket kändes tryggt, dom där djuren är stora liksom. Väldigt stora. och en del har horn. Fast jag lär mig aldrig om kossor har små horn, inga horn alls eller om det helt enkelt var så att det fanns en tjur med i bilden...
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar