Skomakaren

Suck pust stön stånk.
Jag kommer inte i mina fina "fest-stövlar".
Mina fiiiiina högklackade höga stövlar som jag planerat att ha till helgen med min fina klänning, som jag hoppas jag fortfarande kommer i om en vecka.
Så, jag är svullen om vaderna, och inte så lite.
Stödstrumpor och högt läge sa Bm.
Men det hjälper ju inte när jag vill men inte kan få på stövlarna så idag ska vi till skomakaren för att lästa ut dom...Suck!!!!
Det var lättare med Julia i magen, Biiiiig Different!
Not so flodhästlik.

Iallafall, när jag berättade för Julia att idag ska vi gå till stan och hälsa på hos skomakaren.
- Inte den dumma skomakajen mamma, han inte snäjj.
- Nej, vi ska ju till den snälla....du menar skomakaren i Bullerbyn, han som är lite elak mot hunden?
- Ja de mena ja. Och så nickade hon med munnen full av smörgås.
- Ska vi tijj dokton och jaga din mage mamma?
- Nej, vi ska inte till Anna idag och titta på mammas mage, det är mammas ben som är lite dumt.
- Ska dokton jaga ditt ben mamma?
- Nej, den snälla skomakaren ska hjälpa mamma.
- De vaj snäjjt tycke ja!

Rara unge...
Du vet om att du är Världens Bästa Finaste Raraste Klokaste unge, för mig!

Jag har en vana, eller ovana, sen Julia var yttepyttebebis, jag pussar hennes fötter och tår när hon ligger på skötbordet.
Och påpekar alltid att hon har världens bästa fötter. (det har hon ju)
Så igår (och nästan varje kväll) så drar hon av sig strumporna efter maten, sätter sina små fossingar mot bordskanten (det får man inte)
- Åh vädens bäääääääästa föttej haj ja!!!
- Stojek sugofem ha ja. (25, helt riktigt)
Och så räknar hon tårna, högt:
- En....tå....tje....fyja.....feeeeeeem! Fem tåj ha ja!

Oj får avrunda, Julia står nakenfisig och vill bada. Såklart hon får!
Kram Maja