Lilla stumpan snubblade på trösklen och slog huvudet i dörrkanten, bidde ett stort rött märke i pannan.
Efter gråt-attacken och kramar resonerade hon fram:
- De äj inge fajit, de gåj övej, behövej inge påstej mamma...
Och så grät hon lite till...
Så, innan vilan passade vi på att då göra en bröddeg för att glömma bort den onda pannan...
Degen som sedan fick jäsa den 1,5 timman Julia sov...
För att sedan finna sig i att bli uppäten av densamma Julia...
- Ja haj massa massa deg mamma!
Finaste älskade Julia, världens bästa bagare.
Och trots deg-svinn blev det 20 goda frallor, varav två åkte med som promenad-fika då vi gick ner till loppis och fyndade två otroligt gamla fula lampskärmar, men stommarna var fina så dom ska få nytt tyg, och så lite ny färg till linneskåpet..
Nu sotar jag dock för den snabba entimmas promenaden, Lillasyster sparkas, ena ljumsken känns som den gått ur led och ryggslutet säger ifrån å det bestämdaste.
Nåja, det var en härlig promenad.
Kram Maja
1 kommentar:
Stackars Julia. Tur att man kan baka bort det...
Skicka en kommentar