Alltså, har jag, eller har jag, jordens mest fantastiska dotter.
Kvart över elva och jag frågar om hon vill ha sin banan, som vi alltid (oftast) äter den tiden.
- Ja tack jäna.
Blev svaret.
- Skivad i skål?
- Oh jaaa tack, i den josa....snäjja mamma gjöm inte mitt vatten!
Tjoar hon åt mig i köket.
Sen sitter vi här, och tittar på Olivia på morgonbollibompa just nu.
- Åh Julia, du vet att jag älskar dig väl?
- Ja, ja vet mamma....
- Var bananen god?
- Den vaj supejgo, titta, ja haj ätit upp ajjt.
Jordens finaste, hur ska jag klara mig utan henne om vi måste åka in till BB?
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar