Somnar man på skötbordet nu på morgonen, helt avslappnad och kokhet så mår man inte så bra...
Julia fick sista dosen alvedon vid 2230, sen nästa nu halv 8.
Febern är något lägre idag, men en bra bit över 38 fortfarande och natten har varit lång med många turer in till hennes rum för att torka snor och gråt och trösta.
Fast min trötthet är ju ingenting mot hennes egen.
Vatten har hon iallafall fått i sig väldigt mycket, men inte mat.
Vill bara ha blåbärsyougurt i nappflaska, och det får hon.
Sålänge hon bara får i sig mat skulle jag kunna ge henne vad som helst.
Så någon 24 timmars var det tyvär inte, attans.
Idag är ju iallafall febern lägre men hon vill bara sitta i knät, bli buren eller sitta i famnen och halvsova.
Vi får se åt vilket håll det bär under dagen.
När hon är så här dålig så tänker jag ändå tacksamt att Gud vad skönt att hon kan förmedla sig, tala om vart och hur det gör ont och om hon har ont.
Om hon är trött eller hungrig och hur hon mår.
/Maja
2 kommentarer:
:-( Det är så jobbigt när det käraste man har inte mår bra. Hoppas stumperumpan kryar på sig snart.
Tack!
Hon har fått ner febern lite till och har tom accepterat lite lite korvstroganoff, men det var minimalt men alla framsteg är bra.
Det läskiga var ju när hon liksom föll i dvala på skötbordet, det gick inte att få kontakt, hon bara sjönk ihop och blundade.
Men kalla blöta handdukar var nog skönt på hennes lilla kokheta kropp.
/Maja
Skicka en kommentar