Konversationer

Julia har ett nytt uttryck som kommer lite när som helst och jag blir lika full i skratt jämt.
- Ä du gajen ejjej??  (galen eller)

Igår när vi höll på att baka en massa goda godiskakor här hemma och allt var klart, då ville hon ha tillbaka sin napp som jag tagit.
- Vat äj min napp mamma?
- Den behöver inte du på dagarna.
- Joho du, ja behövej den i tusen veckej!

Oj då, tusen veckor, det är ju flera år.... :-)

Alice och jag var ju som ni vet hos sjukgymnasten igår, eller för att mera precicera det, hos Anna som är PhD Specialist Pediatrisk sjukgymnastik.
Nu få får ju Alice bara ligga på ena sidan av huvudet, ska skippa den spanska kudden som gjorde ingenting och fått gå tillbaka till kil-kudden, som hon inte alls uppskattar.
(Ni kan ju tänka er hur min natt har varit, hon har i-n-t-e uppskattat att ligga i den där "formen"...)

Hur som haver, Alice ligger på täcke på köksgolvet, i sin kil, och fäktar med armen så nappen far ut hela tiden...
J: - Mamma, sägej hennes doktoj att hon inte fåj jigga på jygg?
M: - Ja annars blir inte hennes huvud bra.
J: - Nähä...vajfö då?
M: - Om hon ligger fel kommer hennes huvud att växa olika.
J: - Men mammaaaaaa, hon jiggej ju inte stijj sej du väj, hon baja spottaj ut nappen.
M: - Det skulle ju du aldrig göra, säger jag med glimten i ögat. Spotta ut nappen , det gör ju inte du.
J: - Ibjand på natten göj ja de, då gömmej den sig heja tiden undej täcket, då hittaj ja den inte, då bjukaj du komma och hitta den åt mig mamma och så bjij de bja.


Julia har svårt att somna på kvällarna.
Det är värmen.
Vi har extremt varmt här uppe.
Vet inte om det är ett "sutteräng-hus" fel eller vad det beror på.
Med tanke på det nästintill obefintligt isolerade hus vi har är det konstigt att det blir som en kokugn här uppe på ovanplan, där alla sovrum ligger..
Hur som haver.
Igår var en sån kväll, när det varit åskvärme hela dagen och trots korsdrag hela dagen får vi inte ut den kvava luften.
Julia klättrar upp och ner i sin säng, kan inte komma till ro.
Lyssnar på godnattvisor och ber om sång.
Efter flera gånger av Här kommer Lilla Ludde, så tror jag hon ska somna.
Jonas och jag går i skyttetrafik och lägger henne i sängen igen, med bara ett svalt lakan som täcke.
Efter ca en timmas trafik mellan hennes sovrum och köket, där jag står och målar, och i vardagsrummet där Jonas läser, så säger J åt henne att:
- Du måste ha lite tålamod och ligga ner en stund så kommer du somna om en liten stund..
Det tar tre minuter, sen hör man tassande steg och hon hade sagt till Jonas.
- Pappa, ja hade visst inge tåjamod...
Han lägger henne.
Vi ligger och tittar på teve, klockan är halv tio.
Tassande steg.
Jag går.
- Julia, pappa sa ju att du måste ha lite tålamod, viskar jag och bär henne till sängen.
Då stryker hon mig över håret och säger.
- Men du mamma, de vaj så tjåkit att ha tåjamod, ja haj nog inte de....vijket fint håj du haj mamma, ja kan kjappa ditt håj om du vijj?
Till slut somnade hon, när jag lovade att ha dörren helt öppen och komma och titta till henne med jämna mellanrum så hon "slipper" hoppa ur sängen.....Då var klockan nästan tio.

Hon är rolig att prata med lilla Julia.
Det kommer kloka förklaringar, inte alltid helt logiska, men fullt rimliga.
Hon är så söt när Alice vaknar, då springer hon till spjälsängen och så hör man därinnefrån.
- Åh äj du vaken jijja Ajice, jijja du, haj du sovit gott.
Sen ropar hon:
- Mamma Ajice haj bjivit stöjje, då kan hon nog hoppa studsmaatta me mig, tjoj du de?

Att ha en treåring hemma är en upplevelse. På många sätt. Jag önskar att fler tog sig den tiden att faktikst vara det. Alla kan. Kan vi, kan dom flesta.
Denna tiden, dessa tre år, som nu kommer bli fler, är ingenting, absolut ingenting, jag ångrar eller vill byta mot något annat. Visst hade jag velat ha en ny soffa, kanske en egen liten bil, fått gården fixad och köket bytt.
Men herregud, jag har istället fått det bästa man kan få.
Tid med sina barn.
Tid att se dom växa upp, att utvecklas, att bli trygga och få kärlek.
Våran kärlek.
Alltid!
Älskar!

Kram Maja